Kärnkraftens renässans har börjat

Med för närvarande - 10 grader på termometern utomhus står vi inför ett närmast arktiskt klimat de närmaste dagarna. Siffrorna på den digitala fjärrvärmemätaren passerar fönstret så man knappt hinner se dem. För landet som helhet är både kylan och snökaoset en icke obetydlig och dessutom helt meningslös kostnad. Men man får inte ge upp hoppet - om Anders braskar, så slaskar julen. Eftersom allt är uppochnedvänt just nu, så blir det kanske läge att ta fram vårkläderna på julafton.
Idag har vi ändå trotsat vädergudarna och, väl förpackade i varma kläder, tagit oss en promenad i närområdet. Igår kväll var vi på medlemsmöte i målarklubben, där två konstnärer/bildlärare kommenterade Julsalongens utställning. Mätt med moderna värderingsmått kan man säga, att både hustrun och jag själv tilldelades VG för våra bidrag, och det får man ju vara nöjd med.
Tidigare under eftermiddagen deltog jag i ett möte på Westinghouse där vi inom Västeråsare för Kärnkraft fick en högaktuell föredragning om nuläget på marknaden för ny kärnkraft. Det är både uppseendeväckande och trevligt att notera att detta ädla energislag åter börjar byggas ut med full kraft. Just nu är ett 60-tal nya reaktorer under byggnad i världen och ytterligare 60 - 70 är planerade att börja byggas de närmaste åren. Man undrar hur länge svenska massmedia ska orka undanhålla denna information för landet medborgare - man har ju helt och hållet fastnat i det infantila avvecklingstänkandet. Detta istället för att glädjas åt att Sverige är bland länderna med den mest klimatvänliga elproduktionen i världen.

Men den svenska kärnkraften har fått utstå svåra prövningar genom all uppgradering och modernisering, delvis på grund av Barsebäcks stängning, som gjorts de senaste åren. Förra vintern hann man inte i tid för att möta belastningen från vinterkölden och i år kom kölden tidigar än väntat. Hur som helst har kraftbolagen nu lovat att från och med i morgon ska allt vara som förr. Detta är en sanningens minut för att hålla uppe förtroendet hos de svenska elkonsumenterna. När det blir skarpt läge är inte vindkraften mycket att komma med. Då behövs de stora maskinerna med effekt på över 1 000 megawatt, som går 24 timmar om dygnet, dag ut och dag in!

Farliga läckor

Till min stora besvikelse hade vi idag på förmiddagen blivit tilldelade ytterligare 15 cm nysnö, helt i strid med väderspåmännens prognoser. Det var bara till att på nytt greppa snöskyffeln och få bort otyget, samtidigt som jag skänkte alla dem i landet som drabbats betydligt värre, en tanke. De senaste två dygnen har stora delar av väg- och järnvägstrafik söder om Gävle varit mer eller mindre kaotisk. Ur led är tiden!!
Vi har fått hålla oss inomhus, för de stora snömängderna har dessutom ledsagats av kyla på sju á åtta minusgrader och då går man inte ut om det inte är nödvändigt. Kyla och sol kan vara OK, men inte kyla och snöglopp. Igår tog vi oss i alla fall ned till stan en vända för att titta på konstklubbens julsalong och där var det gott om amatörernas verk av varierande kvalitet.

Efter att senast ha funderat kring de svenska turerna om konflikten mellan upphovsrätt och illegal nedladdning från Internet kan jag nu lägga till det senaste i branschen, nämligen Wikileaks kommande "avslöjanden" av miljontals "hemliga" dokument från det internationella diplomatin. Enligt Julian Assange handlade det om mer än 250 000 dokument av intern UD-post från USA:s ambassader runt om i världen som skulle offentliggöras. Materialet säges täcka alla frågor av betydelse i samtliga länder i världen. Tidigare i helgen har amerikanska UD förklarat att Wikileaks bryter mot lagen när redaktionen innehar hemliga amerikanska dokument. Samtidigt avvisade man kategoriskt förhandlingar med Wikileaks inför den planerade publiceringen.
Det finns flera frågor att ställa kring det Wikileaks nu gör. Hur kan det komma sig att detta slag av korrespondens av "känslig karaktär" inte krypteras så den blir otillgänglig för utom stående? Hur kommer man att gå tillväga för att "täppa till" läckorna? Hur kommer "avslöjandena" att förändra diplomatisk kommunikation i framtiden? Tveklöst är det så att vi här har ett upphovsrättsärende i den högre skolan och följderna blir intressanta att följa.

Rätt ska vara rätt

Nu har det slutat snöa , men istället har kylan bitet till ordentligt - 11 minusgrader i morse är inget vidare och framtiden spås bli ännu svalare. Detta har naturligtvis avhållit oss från utomhusvistelse och istället har jag satsat tiden på att behandla de kvarvarande råbilderna från sommarens resor. Totalt blev det drygt 200 bilder under årets husbilssäsong. Nu blir det till att börja leta vackra vintermotiv istället. Under tiden som jag suttit vid datorn har hustrun så smått börjat med julförberedelser och bland annat bytt till julgardiner - första advent lurar ju runt hörnet.

Idag var det så hovrättens tur att uttala sig om Pirate Bay och deras verksamhet i mediabranschen. Visst blev det en nyansering mot den tidigare domen i tingsrätten, men i princip ingen ändring. De som dömts skyldiga fick minskade fängelsestraff men rejält ökade skadeståndskrav. Domen kommer omedelbart att anmälas för prövning i Högsta domstolen, vilket knappast är överraskande. Sakförhållandena gör att ett prejudikat är högst önskvärt för att slå fast svensk rättsuppfattning för framtiden på detta område. Strängt taget är det en fråga om en motsättning mellan yttrandefrihet och upphovsrätt och betydligt viktigare områden inom näringslivet än musik och film berörs principiellt. Inom näringslivet satsas enorma belopp på produktutveckling, som snabbt skulle omöjliggöras om patenrätten sätts åt sidan. Förmodligen kan något liknande gälla för filmbranschen och många musiker skulle säkert ge upp om de på förhand vet att någon annan snabbt kan casha in förtjänsten.
Ett problem för enskilda nationer är att Internet är internationellt och det som är förbjudet här kan enkelt drivas vidare någon annanstans. För att då klara av ett förbud krävs censur och det tror jag ingen vill ha. Istället tror jag att vi med tiden får se ett internationellt system med avgifter på inspelningsbara medier som kan generera pengar till att ersätta de artister, musikskapare eller filmmakare som idag blir bestulna på ersättning för sina insatser. Patentlagstiftningen finns det dessbättre en rad andra möjligheter att säkra.

Politiskt nytänkande

Trots den dystra prognosen om vädret har vi lyckats hålla igång våra promenader - en idag och faktiskt två igår i närområdet. Kylan och blåsten har ändå mest uppmuntrat oss till att stanna inomhus, men än så länge har vi undgått det formidabla snöovädret. På andra sidan Mälaren och bara några mil österut har det varit värre med stora problem i trafiken och längre söderut har det varit närmast kaos. Nu håller vi tummarna för att vi ska undgå eländet även det kommande dygnet för sedan väntas det vara slut för den här gången.

Idag var det säkert många som gnuggade sig i ögonen vid tidningsläsningen till morgonkaffet. En känd miljardär erbjuder sig att jobba gratis åt "Nya Socialdemokraterna" för att definiera ett framtidsprogram. Roger Akelius, själv bosatt på Bahamas, vill göra det lättare för svenskarna att lyckas i livet.
Han jämför politiken med företagande. För att kunna sälja produkten Socialdemokraterna, med en kundstock på 30 procent av svenska folket, kvalitet och ständiga förbättringar gäller att "Sveriges framtid handlar inte om förmögenhetsskatt, feminism eller anställningstrygghet in absurdum. Kampen mot företagare är lika föråldrad som reklam för en faxmaskin". Han konstaterar också att solidaritet och jämlikhet inte kräver "en statlig, extremt dyr arbetsförmedling", utan hellre att pengarna går till löner och löneökning inom vård och omsorg.
Om nu Ny-sossarnas kommande ledare skulle nappa på inviten kan det bli spännande i nästa val - alla gamla sossar har gått till Nya moderaterna och den gamla "överklassen" skockar sig hos Nya socialdemokraterna. Om det sedan blir någon ny politik eller det bara handlar om namnbyte på de gamla fårorna, det återstår att se, men intressant kan det bli. Politik är ju som bekant det möjligas konst!

Hot om snöoväder

I det fortsatt gråslaskiga novembervädret blir vår utevistelse allt mindre. Igår gick vi en runda i närområdet efter det att jag ägnat förmiddagen åt att baka olika sorters matbröd. Idag blev det ännu mindre motion då vi tog bilen till stan för att lämna in våra bidrag till konstklubbens julsalong. På vägen hem stannade vi till vid en ICA-affär, som regelbundet brukar ordna "grisfest" - fest är det för att man då kan köpa fläskkött av bra kvalitet för nästan halva priset. Sådant uppskattas naturligtvis så här strax innan all julmat ska lagas.
Som lök på laxen vad gäller vädret har vädergudarna i Norrköping utfärdat en klass 2-varning för analkande snöoväder. I Småland kan det som värst bli tal om en halvmeter nysnö och vindar strax under storm. Huga! Med lite tur kanske vi, här norr om Mälaren, klarar oss undan eländet, vilket vi vet om några dagar.

Men de som drabbas får väl tänka: le och var glad, det kunde vara värre! Själv minns jag skånska snövintrar på 1940-talet då snödrivor började vid skorstenen på huset och sträckte sig femtio meter längs marken. Någon morgon fick far ta sig ut genom en sidodörr för att skotta fram husets huvudingång och för att komma ut till länsvägen var det ofta flera dagar då häst och släde var det enda gångbara transportmedlet. Det finns ändå de som haft ännu värre:
- Vintern 1926 sattes svenskt rekord i snödjup i Kopparåsen i Lapplandsfjällen med 327 cm.
- Så nyligen som 1989 hade Leipikvattnet i norra Jämtland 278 cm.
- Utanför fjällområdet leder Degersjö i Ångermanland med 190 cm år 1967.
- I Blåbärskullen i Dalsland hade man 180 cm år 1951.
- I Gävle kom det 150 cm på ett dygn år 1998.
- Men även det nu utpekade Småland finns med på listan då Misterhult år 1985 hade 150 cm, varav en meter kom på ett dygn.
I Mälardalen är vi vanligen förskonade från dessa naturens vredesattacker, även om den senaste vintern höjde ett varnande finger, som vi inte vill se igen. Visst blir det ljust och vackert med lite snö på mark och växter, men lagon är som alltid bäst. Vi klara oss bra med det vi redan fått!

Reslust

Den gångna natten kom det mera snö och snart kan man befara att vintern bitit sig fast för gott - vi har ju vant oss de senaste åren vid att det ska vara grönt i december. Vi har i alla fall lyckats få ett par promenader i närområdet och idag blev det lite extra motion med snöskyffeln, men för övrigt blir det mycket sittande med böcker eller korsord. Det är inte utan att man saknar den ljusa årstiden då våra resor med husbilen ger alla möjligheter till omväxling och nya intryck.

Förvisso finns det även andra möjligheter till resor, både kort och långt, men vi vill inte uppleva den antiklimax som hemkomsten till mörker och kyla ger. Då är det bättre att härda ut och invänta våren. Givetvis finns det även vackra dagar under vintern då man kan ta bilen och åka till något trivsamt ställe för att vidga vyerna.
Nya möjligheter att vidga vyerna erbjuds också av Temaresor, men dock inte förrän till nästa sommar. Då kommer man att köra 7-dagarsturer med det spanska lyxtåget El Transcantábrico.
Resan går längs kusten i nordvästra Spanien och stannar i bland annat Bilbao, Ovideo och nationalparken Picos de Europa. Inredningen i tåget går i gammeldags stil med träpaneler, orientaliska mattor och lampetter (nyupplaga av Orientexpressen?). För 40.100 kronor per person får man sju nätter på tåget, fem nätter på hotell samt transport, utflykter, svensk guide och "de flesta måltiderna". Det utlovas också att "musslorna och ostronen lämnar, tillsammans med ett friskt Ribeirovin, ett bestående intryck på smaklökarna".
Stillsamt undrar man förstås om det är värt 40 000 kr att sitta instängd en vecka på ett tåg. Själv hade jag nog hellre valt en månads safari-resa i Afrika i backpacker-stil, som man ledigt skulle klara med de slantarna.

Pengarna flödar

Det gråtrista novembervädret har inte uppmuntrat oss till några promenader de senaste dagarna. Igår åke vi istället till västra köpcentret för några smärre inköp. Idag använde hustrun tiden till att baka gott danskt grovbröd och själv fick jag en för mig ovanlig anledning till en tur till stan. Mitt ömma ben talade om för mig att det nu, för första gången på 20 år, var dags att se en läkare i ögonen och därför bar det iväg till familjeläkaren. Där fick jag raskt beskedet att jag ådragit mig en tromboflebit och fick anvisningar om hur jag snabbast skulle bli fri från eländet. Åderbråcken, som jag haft i över 40 år, tycker tydligen att det är dags höra av sig, så nu är det bara att hoppas att motmedlen verkar som avsett.

När jag ändå är inne på bekymmer så är det lika gott att notera att de internationella finanserna fortfarande inte är riktigt att lita på. Kriserna inom euro-området avlöser varandra i rask takt och senast är det Irland som blivit skakigt. Även om vår finansminister hävdar att svenska finanser är starka, så finns mycket som talar emot detta. Om värdet på dollar och euro fortsätter att sjunka så behövs det inte mycket för att spräcka den svenska industrikonjunkturen.
Än värre är att svenska folkets privata skuldsättning ökar i en sällan skådad takt och det är kraftigt ökade bostadspriser som är främsta anledningen. Det finns skäl att påminna sig att det bland annat var sådana förhållnaden i USA som knäckte världsekonomin för drygt två år sedan - spåren förskräcker och en repris är i högsta grad ovälkommen. Om en "bostadsbubbla" håller på att blåsas upp här hemma kan vi snabbt få problem om konjunkturen viker. Därför tror jag att förslaget om amorteringstvång på bostadslån är ett bra sätt att bromsa prisutvecklingen på bostadsmarknaden. För övrigt har jag inbillat mig att lånade pengar alltid ska betalas tillbaka och undrar hur det egentligen är ställt med dagens lånemarknad.

Onödig kommunikation

Igår renderade heldagsregn oss ännu en innesittardag - trösten blev att det mesta av snön åter är försvunnen. Istället blev det ordentligt med riktig "pensionärssysselsättning med bokläsning och lösning av korsord och sudoku - omväxling förnöjer. Idag blev vädret bättre och vi tog en promenad till mataffären för att komplettera skafferiet. Den kristallklara himlen ställde emellertid till problem för oförsiktiga trafikanter då det blev ordentligt glashalt på de våta vägbanorna - allt till båtnad för bärgarna och elände för försäkringsbolagen. Men som min salig mormor brukade säga: "de´ kommer i kagan", d v s den här gången på försäkringspremierna.

Idag fick vi besök av servicefolk från vår fjärrvärmeleverantör med uppgift att förse oss med en fjärravläsbar värmemätare. Detta påfund emanerar ursprungligen från vår blåögde miljöminister, som inbillar sig att man skulle få bättre koll på hur förbrukningen fördelas och därför börja att "spara energi". Denna tanke är ovanligt inskränkt, även för en centerpartist. De som är intresserade av hur mycket värme man använder har redan kunnat kolla detta, timme för timme om man vill, och de andra lär knappast börja intressera sig mera för värmeräkningen bara för att mätaren är fjärravläst. Pengarna som bekostar denna huvudlösa satsning - 10 000-tals mätare byts enbart i Västerås - kunde med all säkerhet användas på betydligt bättre sätt. Men några sådana argument biter inte på opportunistiska politiker med visioner. Även detta kommer förstås i "kagan", men denna gång djupt inbakat i värmepriset.
Men nu får gnället vara slut och jag inriktar mig istället på kvällens möte med VARF-styrelsen i Åkesta för diskussioner om driften av våra nya teleskop.

Abdikering aviserad

I det fortsatt ganska mulna och småregniga novembervädret har vi avstått från våra promenader ett par dagar. Igår tog vi istället bilen för en utflykt västerut för ett besök på Åsby handelsträdgård och sedan på Julmarknaden i Westerqvarn. Båda ställena bjöd på mycket fint att skåda och naturligtvis att köpa för den hågade.
Idag åkte vi först till östra köpcentret för att veckohandla och efter lunch for jag till stan för ett besök på biblioteket, innan vi fick ett kärkommet besök av våra döttrar för att hedra pappa på Fars dag. Det senare ser jag kanske inte som något så väsentligt, men att träffas och prata en stund i en mindre krets är alltid trevligt. Sedan avnjöt jag och hustrun en delikat middag, som hon lagat dagen till ära.

För en stund sedan kom så beskedet att fru Sahlin avgår som ledare för (S)-partiet. Efter den senaste tidens turbulens fanns väl egentligen inget alternativ för henne. Vad detta betyder för svensk politik kan vi inte veta förrän efter den extrakongress som sossarna ska hålla i mars nästa år, då en ny partiledning ska väljas. Men för att vända den tunga (S)-skutan till en annan kurs krävs mer än ett nytt ledargarnityr och det vet de säkert också. Därför blir det intressant att se hur man ska hitta sin nisch på den politiska axeln. Politik kan inte längre grundas på generöst "välstånd för alla" utan att kunna förklara varför detta per automatik också leder till världens högsta skattetryck. Den bistra sanningen är även i framtiden att resurser måste skapas innan de kan fördelas och den som skapar resurserna vill gärna kunna känna en egen vinning på detta. Detta gör alltid arbetslinjen överlägsen bidragslinjen i politiken.

Teknikens framsteg

Efter snökaoset för några dagar sedan har nu novembervädret återvänt till sitt normala, gråslaskiga och trista tillstånd, nu dessutom med smältande snödrivor. Igår gick vi ändå en promenad i närområdet, men idag bestämde jag mig för att stanna inomhus, så hustrun fick vandra ensam en runda. Det var dels vädret, men också mitt ben som åter börjat ömma, som avhöll mig från att gå ut. Även om det finns mycket att göra inomhus, så känns det ändå som en brist när man inte kommer ut något under dagen. Två promenader till brevlådan räcker liksom inte till för det inneboende behovet av frisk luft.

Idag fick jag under ögonen en ny påminnelse om det upphetsade tekniksamhälle vi lever i. Det var en rapport om den kommande CES-mässan i Las Vegas, arrangerad av Consumer Electronics Association. Det är två månader kvar innan man slår upp portarna, men redan nu i veckan hade man smygpremiär i New York. Arrangörerna visade upp en rad nya prylar och konstaterade att det finns två stora trender inom teknikvärlden.
Den första är, inte helt oväntat, tablet-datorerna. 40 procent av de tillfrågade i en enkät säger att de kan tänka sig att använda en tablet som sin enda dator. Ett exempel på detta är Apples Ipad och Samsungs Galaxy Tab som redan släppts i Sverige. Ett annat är HP:s Estation 510 som kommer att visas upp på mässan i början av nästa år. HP c510 är en skrivare med en inbyggd och löstagbar tablet-dator.
En het trend nästa år väntas också bli bilteknik. Ett exempel på det är Mavizon Technologies nya produkt som kan kopplas in i en gammal bil för att uppgradera dess funktioner. På så sätt slipper konsumenter lägga hundratusentals kronor för att få funktioner som att automatiskt ringa upp larmcentral vid olycka eller spåra bilen vid stöld och i stället endast behöva köpa en liten dosa.
Men detta är endast ett par exempel på den "utveckling" som framgent ska hålla uppe det strida kassaflödet i elektronikindustrin. Mer och mer tyder på att vi människor snart klarar oss med ett finger som duger till knapptryckning, så löser sig det mesta av sig själv. Själv är jag extremt intresserad av teknik och samtidigt lika skeptisk till alla "trender" som dömer ut saker jag skaffat mig till att vara helt värdelösa och ute efter så där ett års tid. Vår äldsta dator har tolv år på nacken och är fortfarande användbar till det mesta utom extrema dataspel. Och dem lever man lätt utan!

Oroliga tider

Igår morse gjorde jag höstens sista insats i trädgården med den obligatoriska kalkspridningen. Under tiden tog hustrun en promenad till stormarknaden och hann lagom hem till det väntade snöovädret drog igång. Då var det bara att "gå i ide" för att idag på morgonen kunna konstatera att det kommit över två decimeter nysnö på 20 timmar.
Efter att snöskyffeln letats fram blev det sedan två timmars styvt jobb med lagom tung kramsnö innan röjningen var klar. Efteråt kunde jag trösta mig med att hustrun under tiden hade bakat supergoda bullar till lunchkaffet. Som en avtändning på min fysiska ansträngning tog vi sedan en promenad i närområdet på eftermiddagen.

Det för våra trakter så typiska höstsnövädret var i år några dagar försenat (tydligen har SJ börjat att smitta av sig) men var trots detta lika överraskande för bilister och andra trafikanter. Mängden avåkningar på vägarna var oöverskådlig och bärgarna for som skållade troll - på ett par av de stora riksvägarna var det köer på flera timmar p g a misslyckad bilkörning. Tåg och bussar var heller inget att lita på och allmänt kaos rådde på flera ställen.
Kaos börjar det nu också bli i det tidigare "statsbärande partiet" och idag ställde fru Sahlin sin plats som partiledare till förfogande och uppmanade resten av partistyrelsen att göra detsamma. Åtlydnaden av SSUs krav på detta lät inte vänta på sig och nu ska förnyelse och föryngring verkställas. I ljuset av detta är det anmärkningsvärt att spelbolagen har lägsta odds för S-E Österberg som Monas efterträdare. Denne gamle hedersman (55 år) är ju inte särskilt ung och kan dessutom knappast anklagas för att vara en förnyare. Men som näst troligast sätter man Per Nuder (han som kallade 40-talisterna för köttberget) och med det valet så undrar jag om inte S-partiet bör börja oroa sig för 5-procentspärren i nästa riksdagsval. Hur det än blir kan vi nog se fram emot en hel del rejäla kubbningar den närmaste tiden inom det gamla arbetarpartiet.

Det visste jag inte!?

De två senaste dagarna har vi delvis fortsatt i kulturens tecken. Igår tog vi bilen ut till galleriet i Nykvarn, som visade en briljant utställning av Christina Sigvardsdotter Weibergs akrylmålningar. Kanske var motiven inte av det mera känslosamma slaget, men hennes enastående tekniska skicklighet överröstar all kritik.
Idag var det istället vår egen tur att på veckans målarpass på Club Artis försöka uttrycka våra ambitioner i bild. Själv började jag jobba med ett nytt djurmotiv i akryl, medan hustrun började på en stämningsfull bild av våra döttrar i skolåldern.
Mellan all konst använde jag förmiddagen till att skifta till vinterhjul på bilen. Den gångna natten hade vi nedåt 10 minusgrader och årets första rejäla snöfall är utlovat till i morgon, så nu är det ingen återvändo att hoppas på.

I bruset av den senaste tidens alla sensationer kring informationsfrågor, med eller utan inslag av mutor eller omoral, har den svenska bannstrålen nu riktats mot USA och dess ambassad i Stockholm. Amerikanerna har tagit sig för att registrera personer som kan ses som en säkerhetsrisk mot nämnda ambassad, utan att fråga svenskarna om lov. Brottsrubriceringen är olovlig underrättelseverksamhet. Det är det, om man för en främmande makts räkning i hemlighet eller genom "svikliga medel" samlar uppgifter om en annans personliga förhållanden.
Nu är det emellertid oklart om svenska SÄPO vetat om ofoget eller ej, och åklagaren har ett nytt fall att fundera på om "förundersökning ska inledas". Mera insatta personer ser det dock som uteslutet att inte SÄPO skulle ha informerats av "samarbetspartnern" CIA. Ambassaden säger att "vi samarbetar med svenska myndigheter". Det må vara hur som helst med den saken, men svensk politiks verklige gigant, kommunisten Lars Ohly, har snabbt tagit tillfället att KU-anmäla den svenska regeringen för dess bristande tillsyn av säkerheten för landets medborgare. Man kan ju stillsamt fråga sig om han är helt obekant med den ryska ambassadens väloljade spionagemaskineri. I vilket fall som helst borde han väl, liksom de flesta andra vuxna människor, känna till att praktiskt taget alla nationer på detta klot håller sig med en underrättelsetjänst till gagn för sin säkerhet och integritet. Därvidlag är inte USA något undantag! Men när Ohly nu åter hamnat ute i kylan griper han naturligtvis desperat efter något hålla sig flytande på.

Kulturens tinnar

En förhoppningsvis tillfällig ömhet i mitt högra knä har påtagligt begränsat våra motionspromenader de senaste dagarna - dessutom extra förargligt med tanke på det härliga höstvädret vi begåvats med. Igår åkte vi istället till västra köpcentret för en del ärenden och i morse for vi till det östra för att veckohandla.
Allhelgonadagens eftermiddag åkte vi sedan till öppet hus i ateljeerna hos ett halvdussin västeråskonstnärer. Där fick vi se en överraskande stor samling god konst samlad i SMTs gamla fabrikslokaler, som ett klart lysande exempel på hur återanvändning av lokaler kan ordnas. Det är nog så, att vid närmare eftertanke upptäcker man, att konstlivet i den "gamla brukshålan" är både tämligen utbrett och dessutom ofta av bra kvalitet. Kanske har kulturen till sist hittat sin jordmån även här.

Den har ju förstås ingen chans mot kontinentens stora kulturgiganter, även om utvecklingen också där kan gå långsamt. I över hundra år har La Sagrada Familia (Den heliga familjen) i Barcelona varit en byggarbetsplats. Men vid en mässa i dag kommer påven Benedictus XVI att välsigna kyrkan, som därmed kan börja användas för gudstjänst. Byggandet skulle från början finansieras enbart genom personliga gåvor, som ett sätt för en troende katolik att sona sina personliga synder. Idag finansieras byggandet emellertid främst genom biljettintäkter, 18 miljoner euro 2009, från de miljontals turister som besöker Sagrada Familia varje år.
Förhoppningen är nu att basilikan ska stå helt klar år 2026, hundra år efter arkitekten Antoni Gaudís död. Eftersom katolikernas offervilja tydligen är skral - eller saknas det möjligen personliga synder som behöver sonas (?) - så får vi hoppas att inte också turisterna sviker projektet. Efter vårt eget besök där för drygt 15 år sedan, kan jag säga att skapelsen faktiskt är värd att se.

Mera journalistiskt dödgräveri

Gårdagens väder uppmuntrade inte till någon längre vistelse utomhus. Detta till trots gick ändå hustrun en vända för ett besök hos frisören. Själv höll jag mig inomhus och sysselsatte mig med behandling av digitalbilder (35 st hann jag med) och nu återstår allt mindre att göra åt sommarens bildskörd.
Idag var det åter vackert höstväder, om än något blåsigt, och vi gjorde den sista insatsen med höstens lövkrattning. På eftermiddagen gick vi sedan en långpromenad i Badelundatrakten.

Höstens kampanj med "avslöjande" journalistik har nu flyttat upp till högsta nivån i och med utgivningen av boken "Carl XVI Gustaf - Den motvillige monarken". Ett mera flagrant försök till slaskspaltsjournalistik får man förmodligen leta väldigt länge efter. Ambitionen att tjäna pengar på kungens förment skrabrösa leverne för flera decennier sedan kan bara ses som ännu ett illaluktande utsläpp i den svenska litteraturens rännsten. Förutom att detta är kungafamiljens högst privata angelägenhet, är det händelser som varit mer eller mindre allmänt kända sedan lång tid. Detta understryker ytterligare den tvivelaktige författarens grumliga motiv. Kungens första kommentar, utan att ha läst boken, var för övrigt: Jag har talat med familjen och nu vänder vi blad och ser framåt istället.
En helt annan och mycket intressant sak är att om detta angrepp på kungen inträffat för hundra år sedan, hade brottsrubriceringen varit högmålsbrott och kunnat rendera brottslingen livstids fängelse. Den nuvarande, mera realistiska, synen på förhållandet mellan kungen och hans undersåtar får naturligtvis ses som ett stort framsteg i samhället. Detta får ändå inte hindra att man visar respekt för det ämbete som kungen innehar och ger honom en rimlig rätt till ett privatliv. Låt honom få stå över kändisjournalistikens snaskiga framfart! Detta tycker också minst hälften av svenska folket enligt en påpassligt gjord opinionsmätning.

Har jag blivit lurad idag?

Slutet på sommartiden gör livet mörkare! Saker som ska uträttas utomhus måste nu göras före kl 17.00 för sedan är det "rena natta". Att det blir lite ljusare på morgonen har man ändå inte så mycket nytta av. Igår var vi på målarklubben och fortsatte med våra verk. Hustrun har ett par fina akvareller på gång och själv gjorde jag klar en akryl med en familj av kejsarpingviner i motivet.
Idag tog vi bara en kort promenad i närområdet och sedan har det krattats löv - både björk och ek är nu i stort sett avklarade och nu är det endast lite finputsning här och var som återstår.

I svallvågorna efter de senaste dagarnas upphetsade diskussion om ohederlig påverkan på våra politiker har det dykt upp två rapporter om hur man genom att så tvivel får ett effektivt vapen mot vetenskapens rön. Trots att rökningens skadeverkningar konstaterades redan på 1950-talet lyckades cigarettindustrin i decennier förhala åtgärder – genom skrämsel, smutskastning och överexponering av svaga länkar. Nu flockas ­starka lobbygrupper istället runt klimatvetenskapliga frågor. Det finns tydliga tecken på att mediernas logik inte alltid speglar sakernas tillstånd, utan att det istället är det avvikande – även om det bara företräds av en minoritet – som uppmärksammas. Det är nämligen så man kan få en nyhet. Att alla är överens, eller att det är som det ska, säljer inte. Det är också en uttalad uppgift för medierna att rapportera om det som talar mot den etablerade vetenskapliga ståndpunkten.
De två rapporterna som beställts för att klargöra om det förekommit oegentligheter inom klimatvetenskapen, dels omkring verksamheten på Climatic Research Unit (CRU) på East Anglia University i Storbritannien efter att delar av enhetens e-post lagts ut på internet i slutet av förra året, dels om det fanns fler fel i FN:s klimatpanels (IPCC) senaste rapporter än den uppgift som gjorde gällande att alla Himalayas glaciärer skulle smälta inom 25 år. Båda fallen fick stor medial uppmärksamhet och i delar av bloggosfären togs uppgifterna som intäkt för att klimatvetenskapen inte är att lita på. Men rapporterna visar motsatsen. De slår fast att det inte finns några indikationer på att det förekommit fusk eller oegentligheter.
Återigen kan noteras att "det som står i tidningen" inte nödvändigtvis behöver vara sant. Det tråkiga är strömmen av exempel på att det snarast är motsatsen som gäller. Egentligen bör man inte tro på något förrän det kontrollerats mot minst en fristående källa!