Med julen för dörren

Nu har vintervädret förfallit till grått typiskt novemberväder igen och det känns inte särskilt roligt att vara ute. Därmed har det också passat bra att fortsätta med vår nytända sysselsättning med släktforskning. Idag tog jag ändå, efter att vi varit och gjort våra veckoinköp, tillfälle till att tvätta bilen. Nyttan är väl tveksam eftersom den blir likadan igen efter nästa biltur, men det var länge sedan det blev gjort senast.
Nu står snart julen för dörren med allt vad det innebär och hustrun har börjat julpyntningen inför första advent. Själv har jag bidragit med ett slöjdalster - en ställbar ljusstake av mera ovanlig modell. Så nu är det bara att börja avverka alla aktiviteter som traditionen bjuder.

Ett påtagligt inslag är julhandeln. Tomtar har man redan kunnat inhandla den senaste månaden, men i morgon, första advent, brakar det igång på allvar med alla julmarknader och -skyltningar. Sedan pågår "rallyt" ända fram till julaftons eftermiddag, då de sista eftersläntrarna desperat försöker få tag i julklappar som de borde köpt för någon vecka sedan.

Köphysterin är inte någon unik svensk företeelse. På Walmart i New York igår trampades Jdimytai Damour till döds inför ögonen på sina hjälplösa kollegor när flera hundra upphetsade reakunder plötsligt slet dörrarna från gångjärnen och trängde sig in i butiken. Kunderna lät sig inte stoppas av den pågående tragedin och blev dessutom irriterade när polis och butikspersonal meddelade att butiken var tvungen att stängas i några timmar.

Även om kaotiska tillstånd kan uppstå också i den svenska julhandeln, brukar vi klara oss utan några stupade i det kriget. För att vara på den säkra sidan brukar jag dock nogsamt undvika att blanda mig i bataljen och håller mig på behörigt avstånd, åtminstone från de värsta oroshärdarna. Vi får väl se om vi trots detta törs ge oss på någon julmarknad i morgon.

Att söka sina rötter

Igår var det dags för veckans pass med pensionärsslöjden och jag fortsatte på den tidigare påbörjade kåsan. Idag var vintern slut för den här gången. Åtta plusgrader och snön borta. Istället har jag drabbats av snuva - det är aldrig bra med för häftiga svängningar i väderleken. Det har alltså blivit mest inomhusaktiviteter och vi har fortsatt inläggningen av våra anor i släktdatabasen. Det börjar att likna något nu med nästan 400 namn, men det är mycket som återstår.

En del personer i min bekantskapskrets frågar mig hur man orkar hålla på med att "rota i gamla arkiv" om något man ändå inte kan göra något åt. Mitt svar är att man måste känna sin historia för att kunna förstå sin egen nutid. När anträdet sedan är genomarbetat till sista roten, är det dags att "på bredden" söka sina släktingar allt längre bort mot horisonten. Där kan det finnas mängder av spännande livsöden att studera och bekanta sig med, som man annars aldrig skulle fått veta något om.

Släktforskningen har numera brett ut sig till alla folkgrupper. Ökad fritid och förbättrade möjligheter att kunna utforska sina rötter ser man också spåren av i Riksarkivet. Där är ca 2/3 av besökarna släktforskare.
Riksarkivet är en viktig plats för den som är intresserad av släktforskning. Där finns det mest centrala källmaterialet, allt från kyrkoarkiv till släktutredningar, som ingår i de privata arkiven.
Där finns också handledningar om hur materialet används och Riksarkivets personal hjälper nybörjare att komma i gång. Till Riksarkivet räknas naturligtvis också de regionala Landsarkiven.
Vid sidan av arkiven ger naturligtvis Internet ett ovärderligt verktyg både för att söka olika typer av fakta och för att kunna kommunicera med andra forskare.
Med nutidens varierande familjerelationer kommer sannolikt släktforskningen att bli allt mera betydelsefull i framtiden!

Låt dig inte luras!

Den tidiga vintern har givit tillfälle till ytterligare ett par omgångar snöröjning, men nu ser det ut att vara över för den här gången. I morgon förväntas det mesta töa bort igen. På eftermiddagen idag kom istället en fin vintersol och den passade vi på att utnyttja för en lång promenad längs Mälarstranden i de östra stadsdelarna. Vi har också arbetat igenom mera material av släktforskningen och nu är allt av det som hittills klarlagts av mitt anträd inlagt i My Heritage.

Idag kunde man läsa om en ny sorts risker att bli blåst på pengar.Det är internationella företag, av svartaste sort, som försöker få oss att placera våra besparingar i lockande projekt eller bolag med närmast astronomiska utvecklings- och vinstmöjligheter. Den svenska Finansinspektionen har nu en varningslista som omfattar inte mindre än 1 412 "bolag" av den här sorten. Grundtipset är att om man blir uppringd av en engelsktalande person som erbjuder dig att investera i en t ex en kanadensisk gruva tillhörande ett bolag noterat på Hongkong-börsen, så kan man nästan räkna med att de pengar man betalar in har man med stor sannolikhet sett för sista gången.

Det är inte utan att man imponeras av den undre världens synnerligen kreativa förmåga att föda sig utan att behöva anstränga sig med något hederligt arbete. Men precis som med alla erbjudande man numera får "på nätet" så gäller, att om det låter för bra för att vara sant, så är det inte heller sant. Misstänksamhet kommer allt mer fram som en nyttig och bra mänsklig egenskap - tyvärr får man dessvärre också leva med dess baksida i vardagen.

Medaljens baksida

Nu har vintern bitit sig fast för ett tag och igår var det säsongspremiär för snöröjning på gårdsplanen - inte så mycket, men i alla fall en första insats. Premiär har det också varit för världscupen i längdskidåkning (Dundret, Gällivare) och det har krävt några timmar framför TVn i helgen. Resultaten för Sverige var lysande - två segrar i individuella lopp och en andra och en tredje plats i stafetterna. Yeppii! Idag hann vi också med att ta oss till stan för ett besök på biblioteket så nu är det kulturella materialet åter förnyat för en tid.

När man ser på dessa framgångsrika idrottsmän och -kvinnor är bilden ljus och idrottens välgörande effekt på unga människor är otvivelaktig. Men som vanligt har medaljen en baksida. Idrottsskador uppstår på många olika sätt och inom ett brett spektrum. Någon officiell statistik finns inte (!) utan idrottsrörelsen hänvisar till försäkringsbolagen. Därmed har vi inte, i detta välorganiserade land, någon klar totalbild över samhällets kostnader för idrottens baksida.
Det är inte enbart ishockeyns välkända skaderegister som betyder något. Dödsfall har inträffat inom utövning av ett flertal olika idrotter och såväl skelettskador som muskelbesvär finns i de flesta idrotter. Ofta uppstår problemen genom felaktig utövning eller för stort risktagande.
En än mera graverande sida av idrotten är dopingens effekter på såväl individen som dennes omgivning. Detta har i realiteten vuxet till ett samhällsproblem.
Med detta vill jag inte säga att vi ska "lägga ner" idrotten. Däremot kan en diskussion möjligen leda till en översyn av idrottens (och sportutövningens) totala roll i samhället. Vilka krav ska ställas på idrottens ledare för att ge utövarna minsta risker? Vilken roll spelar idrottsskadorna i dagens vårdköer? Vilken effekt har elitidrottens miljonrullning på unga människors visioner?

Bara vanligt vatten

Ett par dagar på hemmaplan har gått i makligt vardagstempo. Ett par promenader i grannskapet i hyfsat vinterväder och lite mera insatser på registreringen av släktens anor. På marken är vattnet nu fruset i vår del av landet och jag tänker tillbaka på sommaren då vatten på marken inte syntes på flera veckor. Sverige är ändå lyckligt lottat vad gäller vatten, även om det ibland finns lite för mycket eller ibland lite för lite.

Torka och översvämningar finns i Europa under en pågående klimatförändring. Vi behöver alltså inte gå till Afrika eller Sydasien för att träffa på olägenheter med vattentillgången. Torrperioder har kostat Europa 100 miljarder euro de senaste åren. 40 miljoner européer saknar tillgång till rent dricksvatten, 85 miljoner saknar grundläggande sanitära anläggningar och före årets slut ska EU-kommissionen presentera en uppföljning av hur problemen med vattenbrist och torka ska tacklas. År 2015 ska EU ha en ekologiskt godtagbar standard på vattenförsörjningen, med ny teknik, sparande och opinionsbildning som verktyg. En extra belastning blir EUs energipolitik med ökad användning av biobränslen, som ställer nya krav på jordbrukets behov av bevattning.

Än så länge betraktas vatten som nationella resurser, men i en framtid kan användningen av vatten bli något som regleras på EU-nivå bland annat genom en prissättning (skatt?) där överskott från vattenrika länder kommer att användas för att hjälpa dem som drabbas hårdast av ett allt varmare klimat. Det verkar som om inte bara sötebrödsdagarna är slut utan att även sötvattnets tid håller på att ebba ut!

Behöver vi posten?

Igår var vädret dåligt igen och vi tog ett nytt tag med inläggning av vårt släktträd i My Heritage. På kvällen deltog jag som "kärnkraftsexpert" i ett möte med (fp)s lokala kommitté för energi- och miljöpolitik. Nu handlar det om positionering inför valet till EU-parlamentet nästa år. (fp) har ju med Jan Björklunds utspel seglat upp som Sveriges främsta kärnkraftförespråkare just nu.
Idag var vädret något bättre ett tag och vi tog en promenad på förmiddagen. Sedan var det dags för pensionärsslöjden och idag började jag, i brist på annat, att tillverka ännu en kåsa - det gäller bara att förfina designen så man kan uppleva någon utveckling. När det var dags att återvända hem hade det åter börjat snöa och nu verkar snön också ligga kvar ett tag.

Igår gjorde jag några iakttagelser som fick mig att fundera över dagens distribution av papper via våra postlådor. Varje morgon, måndag till lördag, kommer tidningsbudet med dagstidningen. På söndagen kommer ett annat bud med söndagstidning och ca 1 kg reklammaterial (som oftast går direkt till pappersåtervinningen). Sedan kommer postbudet, måndag till fredag, med mera reklam (till återvinningen), i genomsnitt två tidskrifter per vecka samt något enstaka brev per månad. Slutligen kommer CityMails bud, tisdag och torsdag, med mera reklam (till återvinningen) och en tidskrift per månad. Ibland kommer det också något udda bud med ytterligare reklam (till återvinningen). Vår privata korrespondens däremot, sköter vi via e-post och räkningar hanteras som e-faktura hos banken.
Då blir min fråga: Hur länge behöver vi Posten AB? Snart sysslar man huvudsakligen med reklamutdelning och reklamen flyttas allt mera till internet. Allt flera börjar också att läsa sin dagstidning via internet och banker och företag ser helst att transaktioner sköts via internet.
Frågan förstärks av att man idag (via internet) fick veta att Posten AB tillsatt en ny VD med årslön på 11 miljoner kronor!!!! Behöver vi posten överhuvud taget??

Släkten är inte värst

Efter lätt snöfall igår var det idag en vacker senhöstdag och vi tog oss ut en stund i solen för att bättra på förrådet av d-vitamin. Igår började vi ett nytt projekt med att lägga in hustruns omfattande släktforskning i det internetbaserade programmet My Heritage. Detta är helt fritt och användes av släktforskare över hela världen. Hittills har vi lagt in 99 personer av de över tusen namn som forskningen hittills identifierat. Det kommer med andra ord att ta en tid innan allt material är överfört.

Släktforskning är numera en utbredd verksamhet i många länder. Datorer och internet har ju ökat möjligheterna till det närmast oändliga. I det globala system som My Heritage nu utgör finns f n 26,5 miljoner släktforskare registrerade och i den gemensamma databasen finns över 275 miljoner människor identifierade. Detta säger en del om internets betydelse som verktyg i den här branschen.
Men släktforskning är mycket mer än så. Sveriges släktforskarförbund med sina 160 lokala föreningar sysselsätter tusentals personer, som på olika sätt bidrar med hjälp till människors kartläggning av sin släkt, och oftast på ideell och oavlönad bas. Det ges ut massor av tidningar och litteratur, med allt från publicerade släktträd till biografier och genealogisk facklitteratur.
Vad är det då som gör denna verksamhet så intressant? Säkert finns det många svar på den frågan. För en del handlar det mest om att försöka hitta borttappade släktingar och för en del blir det stommen i en omfattande kulturhistorisk analys och sedan finns hela spektrat däremellan. Ofta blir det så att varje funnet svar på någon fråga leder till nya frågor och den kedjan behöver aldrig ta slut. En person i min bekantskapskrets har över 30 000 namn i sin släktdatabas, så visst går det att fortsätta så länge som intresset och orken håller!

Motionera ute i naturen

Efter att ha avnjutit hustruns goda, hembakade pizza tillsammans med ett glas vin, ska jag nu försöka ge ett par dagars intryck av min omvärld. Igår var det fortfarande dåligt väder, men då gick tiden åt bl a till ett besök hos länets (m)-riksdagsman, där vi i vår lilla arbetsgrupp för nytt energipolitiskt program presenterade detta f v b till programgruppen på riksplanet. Vi hade en bra diskussion, där vi fick bekräftat att (m) egentligen vill utveckla svensk kärnkraft, men också ha en hållbar relation till (c) i regeringsalliansen. Det var intressant att få en "insiders" beskrivning av hur politik bedrivs på allra högsta nivån.
Idag fick vi dessbättre en dag med riktigt bra höstväder och tio plusgrader. Detta utnyttjade vi till en långpromenad på Björnö och fick bra med motion och frisk luft.

Det här med motion är faktiskt något att fundera över. Utan tvekan behöver allt flera och allt bredare svenskar verkligen satsa rejält på att bekämpa de ökande vällevnadsriskerna. Idag var det också gott om folk i motionsspåren och det är bra. Däremot kan man med förundran se hur massor av människor, för dyra pengar, håller till på diverse gym, arbetande i trampmaskiner, på löpband eller på spinningcyklar. Alternativet är ju ändå att, helt utan kostnad, göra en vandring i kuperad terräng eller ta ett par mils cykeltur på staden sju mil långa, förnämliga cykelvägnät. Dessutom verkar de flesta ta bilen till och från gymet.
Var och en får naturligtvis göra som den tycker är bäst, men man blir ändå inte fri från tanken att det kanske råder brist på tankar hos en del av oss. För det är väl inte så att även detta är "trendsättarnas" fel - i så fall får jag ytterligare ett argument för min tveksamma uppfattning om dessa!

Hotfullt

Idag var vädret ännu ett steg sämre och att vara utomhus var inte att tänka på. Efter mötet med den lokala ledningsgruppen för Aktiespararna igår kväll, fick jag därför istället ägna mig åt att skriva mötesprotokoll. Sedan tog jag ett par timmar till att jobba med gamla diabilder i Photoshop och därmed blev man inte sysslolös den här dagen heller.

För en stund sedan meddelade kvällspressen att tränaren för VIK Hockey, den gamle landslagsbacken Johan Thornberg, tvingas lämna sitt uppdrag på grund av anonyma personliga hot. Anledningen skulle vara att VIK Hockey inte lyckats hålla sig i toppen på tabellen och Johan upplever situationen så allvarlig att han inte ser någon möjlighet att stanna kvar som tränare.
Det är djupt tragiskt att ondskans makter nu slagit sina klor så djupt i samhället att hederligt arbetande människor inte längre kan få verka på ett säkert och tryggt sätt. Mycket av detta finns inom idrottsvärlden i olika former, men listan omfattar allt flera. Vi kan läsa om socialsekreterare, kassapersonal på varuhus, buss- eller taxichaufförer och parkeringsvakter - alla löper de ständigt en risk att drabbas av ociviliserade människors attacker. För en tid sedan kunde man t o m läsa om en läkare som utsatts för dödshot för att han vägrade skriva ut den medicin som patienten önskade.

Vare sig problemet beror på mental ohälsa, drogpåverkan eller ren huligani, är det inte tolerabelt i dagens samhälle. Vi måste kräva att alla de instanser i samhället som har att värna medborgarnas säkerhet och trygghet - politiker, polis, socialtjänst, psykvård etc - tillsammans ser till att de åtgärder som krävs för en rättning i leden verkligen kommer till stånd!! Alternativet blir annars anarki där allt flera tar lagen i egna händer och bildar medborgargarden i sin brist på förtroende för samhällets rättsvårdande funktioner.

Det knakar i fogarna

Det gråmulna höstvädret fortsätter och solglimtarna kan räknas på ena handens fingrar och inskränker sig till små glipor mellan molnen. Det är i alla fall milt väder så vi försöker att ta oss ut i frisk luft en gång om dagen för lite motion.
Idag var det dags för veckans pass med slöjden på servicehuset. Vi var bara en liten grupp idag, bl a beroende på att vår handledare åkt till Nya Zeeland och Australien på "semester" ( han fyller 70 nästa år). Mina projekt med brödkorg och ljusstake är nu klara så nya idéer måste fram till nästa gång.
Igår "scannade" jag ännu en låda med gamla diabilder (det går faktiskt ganska bra med digitalkameran om man bara är noggrann med skärpan) så nu har jag att göra en stund igen med Photoshop - "det digitala mörkrummet".

Resultaten i Sverige av finanskrisen och den hastiga konjunkturändringen slår nu igenom med full kraft. Varsel om uppsägning duggar allt tätare, förtagskonkurserna ökar och priserna på fastigheter och bostadsrätter sjunker allt snabbare. Det är i sig ingen överraskning eftersom varningstecknen har kommit allt tätare det senaste året. Detta till trots har politiker och massmedia försökt hålla uppe ett sken av att Sverige är "väl rustat" för att möta krisen. Jag tycker det låter lite likt Per-Albin Hansson, när han före andra världskriget sade "Sveriges beredskap är god" när flygvapnet bestod av ett 50-tal gamla flygplan som knappt någon tordes flyga med. Den gången hade vi tur och slapp bli angripna och vi får hoppas att turen står oss bi även denna gång.
Den riktiga stjärnsmällen kom igår då finansinspektionen drog in bankoktrojen för finansbanken Carnegie. Denna institution hade då hunnit få göra de mest remarkabla fadäser under hela året innan myndigheten vaknade. Nu har staten tagit över och Sverige har fått sitt eget Lehman-Brothers. Fortsättning följer och nu är det bäst "att hålla i hatten" för bilindustrin har fått rejäla problem och där talar vi om ett hundra gånger större problem om inte läget stabiliseras. I värsta fall kan Volvo Personvagnar och Saab Automobile nästa år ha ryssar eller kineser som ägare och det var väl inte vad vi hade tänkt oss!

Vi är far alla dagar!

Det tråkiga höstvädret fortsätter och gör det oaptitligt att ge sig ut i naturen. För egen del tycker jag att en hel innesittardag närmast känns som en förlorad dag. Igår tog vi oss ändå in till stan (med bil dessvärre) där vi gjorde ett besök på biblioteket och förnyade litteraturinnehavet. Vi hann med en kort promenad också för att påminna oss om hur stan ser ut numera. Det är så mycket byggnation så man känner knappt igen sig för alla förändringar.

Igår var det Fars dag och båda döttrarna hörde av sig med lyckönsnigar. Jag slapp också få någon av alla de "Farsdagspresenter" som så ivrigt bjudits ut i reklamen den senaste veckan. Istället handlade vi själv en present häromdagen i form av en ny pannkakslagg - passar mig eftersom jag ser pannkakor som en delikatess.
Fars dag ser jag emellertid mest som krämarnas julafton. Hur många slipsar har det sålts genom åren, som förstulet smusslats undan av den "tacksamme" fadern dagen efter. Och i år såg jag en annons som bjöd ut ett set köksknivar (extrapris 2 950 kr) som en lämplig present till pappa - pannkakslaggen låg tydligen rätt i tiden.
Från SCB fick vi veta att nästan 2,3 miljoner pappor kunde firas under söndagen. De är mellan 16 och 106 år gamla. Tillsammans utgör de lite mer än hälften av alla män över 20 år. Totalt har de 5,1 miljoner barn. Antar man att varje barn i genomsnitt inhandlar en liten modest present för 200 kr, så blir handelns omsättning en miljard kronor på Farsdagen. Det var således ingen dålig affärsidé initiativtagare var Mrs. John B. Dodd i Spokane, USA, fick år 1910.
Själv tror jag att många skulle tycka det vore trevligare att uppmärksamheten spreds ut en del över året och utan några presenter måste tas omhand, det skulle öka kontakterna mellan generationerna, som är så viktiga!

Sant eller falskt?

Ett dystert höstväder uppmuntrar inte till några utomhusaktiviteter. Vi tar våra promenader i närområdet och får lite motion och frisk luft. Det passade också bra att idag göra mitt storbak med veteskorpor, frallor och limpor. Det har blivit rutin numera och inträffar så där en 8 - 10 gånger per år.

Idag kunde vi läsa i bladet att Nordkorea förfalskat bilder på "den stora ledaren" Kim Jong-Ill, för att bevisa att han fortfarande lever och är frisk. Manipulationen av bilden var uruselt gjord och snarast förstärkes alla rykten om att han är svårt sjuk eller eventuellt redan död. Sådan politik gör ju faktiskt synen på Nordkorea, om möjligt, ännu dystrare.

Med modern, digital bildteknik till förfogande kan i princip allt bildmaterial lätt förvanskas på det sätt man vill. Frågan blir då vad man ska lita på av det som serveras från olika håll. Här är några exempel på hur det kan vara:

- När herrmagasinet Slitz förfalskade bilder förlorade Lars Gåre sitt jobb. Men nu är han tillbaka som bårbilschaufför. Det känns fruktansvärt bra, säger dokusåpadeltagaren.
- Minst en brittisk soldat har gripits misstänkt för att ha något att göra med de förfalskade bilder, som tidningen Daily Mirror tidigare publicerat på påstådda brittiska övergrepp på irakiska fångar. Daily Mirrors chefredaktör har fått sparken.
- Arrangerade och förfalskade bilder förekommer inte sällan i nyheterna men omfattningen av dessa bilder är oklar. Dessutom kan bilder förändras eller manipuleras med datorns hjälp. De enklaste teknikerna är retuscheringar och beskärningar men tekniken för bildredigering ger möjligheter att helt förändra en bild utan att det går att upptäcka. (Enl Krisberedskapsmyndigheten)

Förr i tiden sade man alltid att "kameran ljuger inte" - nu verkar det snarast vara tvärtom. Min slutsats är att man i fortsättningen helst ska ha åtminstone två oberoende källor till information för att tordas tro på den. Det är inte bara vädret som är dystert!

Spara och Slösa

Under gårdagen höll vi oss till de vardagliga sysslorna och var bara ut på en kortare promenad i grannskapet. Idag tog vi bilen på en tur till grannstäderna. Först åkte vi norrut och premiäråkte den nyligen öppnade nya vägen förbi Sala från Broddbo. Sedan åkte vi till Enköping där vi åt lunch och efter det till Kärrbo. Där gick vi en promenad i fint höstväder ut till Frösåkers golfbana och åter, för att sedan återvända hem till Västerås.

Dagens tidning bjöd på en heminredningsbilaga. Heminredning hör inte till mina största begåvningar, men det slog mig hur dessa gurus på heminredning totalt har missat all diskussion om hur viktigt det är att spara på el och annan energi. Enligt bilagans artiklar ska man ha "många lampor" i varje rum och det ska vara "rätt ljustemperatur". Lågenergilampor ger fel sorts ljus och bör endast användas utomhus eller i utrymmen där man inte vistas längre tid. Sic!
En snabb kalkyl av artiklarnas råd och tips visar en elförbrukning 10 - 12 gånger större än nödvändigt för belysningen.
På annan plats kunde man läsa om en bilmässa med årets "brutalaste" sportmodeller, med bränsleförbrukning uppåt 1,5 liter per mil. Här fanns minsann inga "miljöbilar".

Min undran är nu hur människor uppfattar dessa dubbla budskap. Är energisparande viktigt för miljö och klimat? Eller är det bara att blåsa på och strunta i alla gnällspikar som vill göra vårt samhälle mörkt och kallt? Det blir särskilt frustrerande för dem som accepterat nyttan av en restriktiv energianvändning, men som samtidigt är angelägna om att följa alla de trender som oupphörligt presenteras. Alla som lever på att trender ska skapa nya behov av mer eller mindre onödiga prylar eller tjänster kan ju inte ge upp sitt levebröd bara för att några tror det snart kan gå åt pipan med vårt klot. Det är synd om människorna, sa Strindberg!

Tronskifte på gång

Här hemma har det gått ett par dagar med de vanliga vardagssysslorna. Ett par promenader i närområdet har vi gjort, annars har jag mest suttit framför datorn med föreningsaktiviteter och brevskrivning. Det senare är fascinerande med tanke på e-postens fördelar. På två dagar har jag adresserat ett 20-tal mottagare, som fått sina meddelande i samma ögonblick jag sänt dem och utan någon särskild kostnad för mig. Med den gamla modellen med pappersbrev skulle de fått mitt meddelande om en till två dagar och jag skulle ha satsat kuvert och frimärken för en dryg hundralapp. Kom inte sedan och säg att det var bättre förr!

Idag har äntligen presidentvalet i USA klarats av. Svenska massmedier har nu i flera veckors tid bevakat och refererat detta som om det var ett svenskt riksdagsval det gällde. Allt tyder på att det amerikanska tronskiftet ger presidentämbetet tillbaka till demokraterna och att landet får sin första svarta president i Barack Obama - imorgon får vi veta slutgiltigt.
Tronskiftet leder också till att USA blir av med sin, troligen, sämsta president genom tiderna. USAs ekonomi är körd i botten och har orsakat en global finanskris och landets ekonomiska tillväxt har varit så svag att i modern tid är det endast fadern, Georg Bush d ä, som lyckats lika dåligt under sin ämbetsperiod. Det kommer säkert att ta en del tid, men USAs kommande ledning har alla möjligheter att göra stora förbättringar för landet och världen.
I vilket fall som helst kommer USA fortfarande under en tid att vara den världsledande ekonomin och den nya regimen har påverkan långt,långt utanför landets gränser. Däri ligger väl också förklaringen till de svenska mediernas stora intresse för utgången.

Helgon eller spöken?

Allhelgonahelgen har passerat utan att vi behövt utstå några allvarligare angrepp från de halloween-monster som våra kära barn numera förvandlas till under ett par dagar varje höst. Affärsidén "bus eller godis" verkar ju ha lyckats skrämma tillräckligt många människor för att den ska anses vara värd en långsiktig satsning hos de unga.
På lördagen tog jag istället itu med att byta till vinterhjul på bilen. Från 1 november är ju sommardäck ej tillåtna i vinterväglag och förra veckans snöfall tvingade fram bytet, som jag egentligen hade hoppats kunna vänta med några veckor till.
Igår åkte vi till östra köpcentret för lite proviantering och efter lunch tog vi en biltur till Surahammar. På Stenhuset hade en av medlemmarna i hustrun konstförening, och som också är verksam konstnär, utställning och den innehöll faktiskt ett 50-tal riktigt bra målningar. Av alla röda pluppar vid tavlorna tyder det på en bra framgång med försäljningen också.
Framåt kvällen var vi sedan över till yngsta dottern och firade hennes och hennes makes födelsedagar i en liten sammankomst "inom familjen".

De senaste dagarna har kungahuset på nytt hamnat i medias "blåsväder". Efter kungens uttalande om vargjakt för en tid sedan är det nu drottningens tur. Drottning Silvia vill att det ska bli förbjudet att se på barnporr. I dag är det kriminellt att inneha barnpornografi, men inte att titta på det på Internet. En så kallad tittförbudslag finns redan i Norge och Danmark.
Det vore utmärkt om vi kunde få det i Sverige också, tycker drottningen. Genast översvämmas debatten av ett antal mer eller mindre vänstervridna "demokratiivrare" som hävdar att drottningen överträtt sina befogenheter och uttalat sig i en politisk fråga.
Låt mig då genast göra klart att jag står helt på drottningens sida. Barnpornografi är en vidrig sysselsättning som oavsett skälet till den, måste bekämpas på alla sätt. Att som kritikerna hävdar, att någon skulle kunna bli dömd för att oavsiktligt ha kommit in på en barnporrsida på Internet håller inte. Därför anser jag att vi med all kraft ska sluta upp kring vår drottning och försöka få bukt med denna sjukdom i samhället!