Ödesmättad framtid för elförsörjningen

Efter att vi haft möjligheten att uppleva en kall och vit julhelg och några dagar förra veckan kring 10 minusgrader, så kom idag ett omslag till mildare väder. Tyvärr kom detta också med mera snöfall, vilket meteorologerna tror ska fortsätta från och till under resten av veckan. En tröst i detta är att vårt nuvarande boende endast kräver minimal snöröjning som kan klaras på några minuter.
Vårt julfirande har vi kunnat göra enligt traditionellt program med höjdpunkten denna gång med julbord och julklappsutdelning hos yngsta dottern med stora delar av familjeklanen församlad. När en del av barnbarnen nu bildat egna familjer blir det självklart konkurrens om deras närvaro vid tillfällen som detta.
Våra vardagliga aktiviteter har för övrigt fortsatt enligt vanliga rutiner och våra motionspromenader är avverkade i önskad omfattning. Vår fiktiva långpromenad till Skåne är ju avslutad, men nu planerar vi för att påbörja en ny sådan, denna gång med Funäsdalen som mål.

Ett tungt inslag i samhällsdebatten den senaste tiden har varit frågan om hur Sveriges elförsörjning kan klaras med tillräcklig säkerhet och till överkomligt pris. De av vänsterkrafter framtvingade nedstängningarna av kärnkraftverk i främst Sverige och Tyskland slår nu tillbaka med bland annat skenande elpris när vindkraften, som befarat, inte kan leverera el utan vind. För Centraleuropa betyder det även en ökad användning av fossilgas med ökande utsläpp av växthusgaser som följd. Ett beroende av gasleveranser från Ryssland ger dessutom president Putin gyllene tillfällen till att driva en aggressiv retorik om krav på EU:s och Natos förhållningssätt vis á vis Ryssland, vilket skapat oro i grannländer som Ukraina och Georgien.
Det är för mig en gåta hur en närmast religiöst färgad klimat- och miljöfilosofi kunnat tillåtas leda till den naiva, aningslösa utveckling som vi nu ser. Sett mot bakgrund av alla ambitiösa mål till 'grön' utveckling inom industri- och transportsektorerna, kan vi inom några år räkna med stora problem med elförsörjningen och därmed en galopperande prisutveckling och risk för ransonering. Domen över miljörörelsens brist på konsekvensanalys kommer då att bli skoningslös, dock utan att det är till någon hjälp för dem som drabbats av vanstyret. Låt oss hoppas att andra krafter inom politiken hinner rätta till misstagen innan katastrofen är ett faktum!

Med hopp om ett bättre nytt år

Idag på årets kortaste dag kan jag konstatera att mildare väder har återfört utemiljön från vit vinterskrud till grå höstrock. Mörkret utanför fönstret är kompakt. Väderomslaget har dock gjort våra dagliga promenader något enklare och den senaste veckan blev något av ett rekord, vilket gjorde att vi med insatsen idag kunde avsluta vår fiktiva långpromenad till Skåne utanför vår egen stugdörr. Enligt loggboken hade vi då avverkat 1 408 km sedan starten här hemma 1 oktober förra året.
Den vardagliga verksamheten under veckan har bjudit på en del avbrott från rutinerna. Först hade jag nöjet att få utfört en hälsoundersökning, som till min förvåning gav enbart positiva resultat. Sedan var det ett medlemsmöte i vår målarklubb, som inte var lika upplyftande. Det står nu klart vi genom coronapandemins effekter på ekonomin tvingas lämna vår klubblokal efter 45 år, men att verksamheten förhoppningvis kan fortsätta under nya förutsättningar inom Folkuniversitetets ram.
Under gårdagen gjorde vi ett besök hos äldsta dottersonens familj för avlämning av julklappar och där var det riktigt hålligång med två livliga småbarn och två tillgivna hundar. Veckan avslutades till sist med ett besök av yngsta dottern, hennes make och deras dotter och hennes sambo. Hustrun kunde då överlämna resultatet av släktforskningen på den senares anor. Det var som alltid trevligt att en stund ha de närmaste omkring sig och samtala om gammalt och nytt.

Tyvärr måste vi konstatera att det inte är enbart målarklubben som drabbats av pandemin. Efter snart två års härjningar gör den omstart med virusmutationen omikron. Detta har lett till att flera länder i Europa i olika grad gjort nedstängning av samhällslivet för att om möjligt försöka stoppa smittspridningen. Trots en omfattande vaccinering genomförs uppstår det nu tillräckligt många smittfall för att sjukvården på nytt riskerar att överansträngas. För stunden kan ingen ge någon hållbar prognos för hur framtiden kan väntas se ut. Det som många på våren 2019 trodde skulle vara över på ett par månader kan idag befaras att i sämsta fall ta flera år att bli fri ifrån.
Trots all sorg och allt elände som detta virus bjudit mänskligheten på ska vi nu inrikta oss på att glädjas åt firande av jul och nyår för att sedan i ett nytt år ta nya tag och hoppas att allt löser sig till det bästa. Positiva tankar ger oss den energi som vi behöver för att bekämpa det som vill oss illa!

Omstart med små förhoppningar

Den gångna veckans väderlek har inte varit särskilt uppmuntrande. Vi har bjudits på typiskt skånskt vinterväder med disig luft och temperatur kring nollan. Efter en del snöfall har detta givit oss ett väglag som just nu inte direkt är till någon fördel för våra motionspromenader. Trots detta hade vi igår på vår fiktiva långpromenad tagit oss till Munktorp och är nu norr om Mälaren.
Vårt vardagliga liv har för övrigt varit sig likt, men kompletterats med en del julpyssel (mest hustrun, som bland mycket annat gjort gedigna julkort till alla medlemmarna i familjeklanen).

Efter några stökiga dagar fick Sverige till sist för första gången en kvinnlig statsminister när Magdalena Andersson efterträdde den avgångne Stefan Löfven. Hennes presenterade regeringsförklaring och tillhörande ministerlista, där flera visar uppenbar brist på sakkunskap inom sitt område, inger mig dock farhågor om att någon revolution inte är att förvänta. Snarare verkar det som att de nu avgångna miljöpartisterna har ersatts med likvärdiga sossar. Det verkar dock vara en aning slirigt i portgången för 'Magda' som med ett svagt regeringsunderlag nu tvingas leda en minoritetsregering baserat på det borgerliga budgetalternativ som riksdagen fastställt. Lite skav på trovärdigheten blev det också när de nya statsråden bland annat påkommits med obetalda fakturor hos kronofogden eller hade 'bruna rötter' i sin ungdom med dokumenterad Hitlerhälsning.
Nu är det dock inte historien som är det väsentliga utan vad den nya regeringen förmår rätta till i det kaotiska tillstånd som på flera sätt råder i landet. Ett par viktiga områden, som ordningsmakten och sjukvården, har under den hårda press man numera befinner sig i dessutom börjat få problem med personalrekryteringen. Här krävs radikala grepp för att ändra på färdriktningen och det går inte att tänka bort att det är en för stor invandring till landet kombinerat med en grasserade kriminalitet som spelar en huvudroll i problematiken. Låt oss tro att det nu trots allt finns en ambition att åtminstone påbörja den upprensning i denna svårhanterliga materia!

Europas säkerhet i stöpsleven

Den bitande vinterkylan  håller envist i sig och idag på morgonen stod termometern på -15 grader. Vi har också fått ett par lätta snöbyar vars nederbörd gjort vår miljö lite ljusare. Vi har också noterat att det varit ovanligt kallt, ovanligt länge, för årstiden. Trots kylan har våra motionspromenader till största delen varit på plats och igår nådde vår fiktiva långpromenad fram till Kungs-Barkarö sydväst om Köping. I veckan var jag på terminens sista målarpass på Club Artis och eventuellt blir det också det sista för gott. Klubbens framtid är av ekonomiska skäl just nu högst oklar.
Ett trevligt avbrott i vardagen hade vi igår när vi fick ett välkommet besök av våra döttrar med respektive make på en liten adventsfika. Det blev också en stunds uppsluppna samtal om både nytt och gammalt.

En central händelse i vår oroliga omvärld var OSSE-mötet (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) i Stockholm under den gångna veckan. Under ett gigantiskt säkerhetspådrag (över 1 000 poliser inkallade från hela landet) samlades utrikesministrar och andra representanter från 57 länder för att under ett par dagar under Sveriges ordförandeskap diskutera "gemensamma politiska säkerhetsutmaningar, såsom politiska kriser, olösta konflikter och andra säkerhetsutmaningar inom OSSE-regionen".
Det är ingen tvekan om att det är Europas östra delar, med Putins Ryssland i spetsen, som sedan en längre tid står för bekymren i dessa avseenden. Allt sedan hans annektering av Krimhalvön för snart tio år sedan har konflikterna vid gränsen till Ukraina gått i vågor och oron för öppet krig länderna emellan har på senaste tiden också antytts. Ett annat bekymmer är den kaotiska situationen i Belarus där diktatorn Lukasjenko biter sig fast vid makten under befolkningens återkommande protester. Även maktförskjutningar i odemokratisk riktning har på senare tid gjort sig gällande i Polen och Ungern och kan bli grund för byråkratiska konflikter inom EU.
Det är som synes ingen brist på samtalsämnen för konferensen och ansträngningar för att bevara fred och stabilitet är givetvis välkomna. En process som i framtiden kan sätta dessa på svåra prov är Tysklands energipolitik, som i linje med beslutad nedstängning av kärnkraften kommer att göra landet allt mera beroende av rysk fossilgas för elförsörjningen. Det är för mig en gåta hur detta kunnat ske utan att varningsklockor ringt högt och tydligt. Är det verkligen möjligt att man med öppna ögon kunnat lägga en så viktig del av sin säkerhet i Putins godtyckliga händer?!