Mörkare tider vid horisonten

Den förra veckan blev vi tydligt påminda om att hösten är på väg med temperatur kring 15 grader och mycket regn och blåst. Detta är dock förlåtet med tanke på den otroligt soliga och varma sommar vi haft detta år. För oss själva blev veckan ganska stillsam då det dåliga vädret kombinerat med en mindre åkomma i en lårmuskel hos mig gjorde att vi fick dra ner ordentligt på våra promenader. Av detta följer naturligtvis att framgången på vår fiktiva långpromenad blev relativt blygsam, men vi tog oss ändå till Fårbo igår kväll.

Utöver alla de dagligen förnimbara problem som det svenska samhället påtvingats genom en aningslös och nonchalant styrning står det allt mera klart att försörjningen av elkraft i landet står inför stora, för att inte säga kritiska, utmaningar i framtiden. Genom en illa genomtänkt avveckling av hälften att landets kärnreaktorer och en idealistisk satsning på vindkraft kan vi redan under kommande vinter stå inför akuta försörjningsproblem med drastiskt försämrade villkor för vår elanvändning. Redan nu ser vi hur den dåliga produktionsbalansen pressar upp elpriset framför allt i sydligaste delen av landet.
Detta läge råder dessutom redan innan något har påbörjats av de 'gröna' och kraftigt elslukande projekt som planeras. Den föreslagna elektrifieringen av gruv- och stålindustrin tillsammans med utfasningen av fossila bränslen från trafiksektorn kräver i runda tal en 50-procentig ökning av elkonsumtionen. För att möta detta finns idag inget annat planerat än ännu mera oplanerbar produktion från 'sol o vind', som under vissa tider under vintern av naturliga skäl kan ge produktion lika med noll. Om inte snabba och genomgripande åtgärder påbörjas riskerar vi att få det mörkt och kallt i stugorna om några år. Åter igen ställer jag mig frågan: Hur har det kunnat gå på det här viset för vårt fina gamla Sverige?

Sossarnas överraskning

Under förra veckan gjorde sommaren en liten återkomst med mest soliga dagar och mera lagom temperatur kring 20-gradersstrecket. På fredagen utnyttjade vi detta till en liten tur västerut med husbilen för ett besök vid Färna herrgård och en fredagslunch i Köping. Ett annat avbrott i vardagen var ännu ett gardenparty i söndags, nu hos äldsta barnbarnet där släkten firade deras sons födelsedag.
Våra motionspromenader har vi i stort sett fortsatt som vanligt och igår hade vår fiktiva långpromenad tagit oss till Stensjö norr om Oskarshamn. Här har vi övernattat många gånger i husbilen vid den gamla museibyn.

Under söndagen höll statsministern sitt sommartal, som skulle visa sig vara det sista, då han som slutvinjett meddelade att han inte ställer upp för omval vid den kommande S-kongressen i november. Beskedet var för alla, utanför en mycket liten krets i S-ledningen, en total överraskning. I sitt tal hade Löfven då storslaget redan berättat om allt hans regering hade uträttat under två mandatperioder.
Det han däremot inte nämnde något om var den oroande utveckling de flesta av oss varje dag kan se omkring sig. Han tog inte upp den expanderande gäng- och klankriminaliteten med anslutande skjutningar, inte det social utanförskapet i utsatta områden, inte den på många håll fallerande åldringsvården, inte den ökande bostadsbristen, inte de sviktande resultaten i skolundervisningen och inte heller den otrygghet som många idag känner i sin vardag.
Min enkla slutsats är att den bräckliga sosseregeringens utredningsiver och ökade byråkratisering av samhället på intet sätt lyckats bekämpa de stora problem som det svenska samhället numera lider av. Huruvida hans efterträdare har förmåga att ändra på detta återstår att se, men alldeles uppenbart krävs nu helt andra insatser än de som Löfven misslyckats med under sin tid som regeringschef.

Skattpengar i ett svart hål

Väderleken i våra trakter har återgått till mera normala förhållanden - mera lagom av såväl temperatur, vind som nederbörd. Trots den torra heta sommaren har grönskan i naturen klarat sig bra och gulnande fläckarna på gräsmattorna är åter grönskande. Nu gäller det att på bästa sätt ta vara på det som återstår av sommaren och i torsdags gjorde vi en utflykt med husbilen till Strängnäs och Mariefred, där vi blev något överraskade av 'turistträngseln'. Vid de populära utflyktsmålen fanns inte en enda parkeringsplats att hitta, men vi kunde ju ställa 'vårt hus' på en annan trevlig plats. Efter ett uppehåll på ett och ett halvt år under pandemitiden har vi också återupptagit vår tradition med utelunch på fredagar och hoppas få kunna njuta av dessa avbrott  vardagen i fortsättningen. 
Våra motionspromenader fortsätter vi naturligtvis efter bästa förmåga och på en av dessa hade vi nöjet att möta vårt yngsta barnbarnsbarn och hans mamma. Med våra vandringar hade vi på vår fiktiva långpromenad igår kommit till Påskallavik där vi tar en paus vid stranden av den vackra skärgården.

Idag hade jag det tvivelaktiga nöjet att läsa en artikel av en grävande journalist om hur svenskt offentligt u-landsbistånd bedrivs. Det var en skrämmande läsning. Med biståndsmyndigheten Sida i spetsen framträder en hårresande bild av nonchalans och naivitet och i värsta fall ren korruption. Även fall av rent ministerstyre i avsikt att vinna politiska poänger beskrivs. Oberoende uppskattningar har gjorts av att 10- 20 procent av de skattefinansierade 45 miljarder, som biståndsbudgeten omfattar, hamnar i mer eller mindre olagliga, ibland rent kriminella fickor på vägen till den nödställde mottagaren. Det handlar både om misskött hantering på givarsidan och ofta utbredd korruption hos mottagarna.
Jag har i många år varit skeptisk till hur detta biståndsarbete bedrivs och borde inte vara överraskad av journalistens redogörelse, men förhållandena var i många fall mycket värre än jag kunde tro. I några fall har pengarna till och med i slutändan gått till finansiering av ren terrorverksamhet i diktaturstater. Med detta för ögonen kan jag bara konstatera att Sverige med det snaraste behöver en ny ledning med förmåga och vilja att rensa upp i det träsk som håller på att bre ut sig i Myndighetssverige. Vi aningslösa skattebetalare ska inte behöva acceptera den ordning som nu råder!

Armageddon i Centralasien

Den gångna veckan har tydligt visat att hösten knackar på dörren. Utetemperaturen har efter en och en halv månads tryckande värme börjat hålla sig kring 20-graders strecket. Vi har också fått en dags regn (26 mm) vilket var både behövligt och välkommet. Det mera skonsamma väderläget har också gjort att vi kunnat öka på våra motionspromenader en aning och med detta hade vi igår kommet fram till Mönsterås på vår fiktiva långpromenad. Där kan vi besöka avlägsna släktingar till hustrun och även hedra hennes anor på ortens kyrkogård.
Som avbrott i vardagslunken firade vi vår 58:e bröllopsdag med en liten utflykt till Avesta där vi tittade på stan och smorde kråset med var sin god pizza. Ett par dagar senare gjorde vi en annan utflykt till grannkommunerna i väster där vi kunde göra trevliga promenader i vackra omgivningar och hade flera goda upplevelser på vägen.

Lika goda upplevelser gäller inte för Afghanistans  befolkning där talibaner nu åter succesivt besätter landet efter avbrottet av den internationella militära hjälpen till landet. Talibanerna, som är organiserade i en konservativ, militant sunniislamistisk rörelse, som startades som motkraft mot sovjetisk intervention av Afghanistan 1979. Efter 'kalla krigets' slut kunde de expandera och regerande större delen av landet under senare delen av 1990-talet. Förstärkta av al-Qaida under Usama bin Ladin proklamerade de ett 'heligt krig' mot de orena, dvs alla utom de som bekänner sig till deras livsstil under extrema sharialagar. Under hela tiden har rörelsen kunnat påräkna ett omfattande stöd från Pakistan. Efter al-Qaidas 11 september-attack i New York 2001 har sedan dess världen med stöd av FN-sanktioner kunnat trycka tillbaka talibanerna, men efter USA:s beslut att nu lämna landet åt sitt öde ges förutsättningar för deras återkomst till makten.
Det vi har att se fram emot är en i religionens namn skrämmande kulturell återgång till en tid då mänskliga rättigheter i dagens mening inte existerade och en filosofi som per definition reducerar kvinnan till mannens egendom. Framtiden för de flesta av landets medborgare kommer att styras av tvång och skoningslös terror där barn kan användas som soldater eller självmordsbombare. Gud vare dem nådig!

Hotande kollaps för svensk byggverksamhet

Under den senaste veckan fick sommarhettan till sist ge vika för en något mer normal temperatur och vi har till detta också under några korta stunder fått en del regn. Problemen med torkan är för den skull inte på något sätt undanröjda och en hel del skogsbränder har härjat både i Sverige och på andra håll i Europa. Vi har för egen del i vanlig ordning anpassat våra aktiviteter, men försöker hålla en konstant nivå på motionen. På vår fiktiva långpromenad kom vi därmed igår till Kåremo ett par mil norr om Kalmar.
Som avbrott i vardagen hade vi i torsdags ett besök av våra döttrar för att celebrera min födelsedag och igår var det kalas hos yngsta dotterns familj för ett försenat födelsedagsfirande av hennes son.

Under den gångna veckan har en hel del av utrymmet varit upptaget av den 'cementkris' som kan bli följden att Mark- och Miljööverdomstolen underkänt Cementas ansökan om förlängt tillstånd till brytning av kalksten i Slite. Domen har överklagats till Högsta domstolen, men om detta inte undanröjer den nu gällande domen, kommer tre fjärdedelar av Sveriges försörjning med cement att försvinna den 1 november. Vad följderna av detta skulle bli för byggbranschen och delar av industrin kan nästan vem som helst direkt inse, dock inte den svenska regeringen, tycks det.
Från regeringshåll har det nämligen i stort sett varit tyst, med hänvisning till att det är domstolen som dömer. Man tycks inte ens ha försökt göra någon form av konsekvensanalys trots att varningar från näringslivet kommit om risk för stor arbetslöshet och grava ekonomiska följder. Istället har nu oppositionen tagit initiativet genom att kalla näringsministern till riksdagens näringsutskott med krav på dennes redogörelse för regeringens plan för att hindra en hotande kollaps i samhället. Ännu en gång har denna handlingsförlamade regering verifierat sin totala inkompetens för sitt uppdrag. Vi skattebetalare väntar nu på klara besked om regeringens agerande i ärendet!