Ett astronomiskt perspektiv

Det är verkligen trist att nu behöva säga att ännu en vecka passerat utan att vi sett den minsta glimt av solen. Denna vädertyp bidrar inte till någon god folkhälsa och efter hand börjar människor att se sig om efter psykoterapi. Vi envisas emellertid med att hålla igång vår utomhusmotion trots dis och mörker. Vi har dessutom spetsat det med ett besök på höstens första julmarknad i Skultuna bruk och så har vi lämnat var sitt verk till konstutställningen på Länsbiblioteket som vår målarklubb har just nu.

Bland alla de hot som på olika sätt aviseras i vår omvärld har NASA den här veckan lyckats sätta någon form av rekord. Man har beräknat att asteroiden 55391 Moshup med en diameter på ca 3 km, som nu färdas genom rymden med en hastighet av 74 029 km/t, den 25 maj 2036 kan vara nära att kollidera med jorden. Visserligen kommer den att passera på ett avstånd av 2 253 000 km, som i rymdsammanhang betraktas som mycket nära (vår Måne ligger i genomsnitt 385 000 km bort). Om asteroiden trots detta skulle avvika i kurs och råka träffa jorden blir konsekvenserna katastrofala. Tryckvågor skulle medföra en världsomfattande jordbävning med förödande skador och utsläpp av gaser och stoft som skulle förmörka solen i månader med stora risker för svält och annan ohälsa.
I det perspektivet kan alla våra vardagliga hot te sig hanterbara och överkomliga, men de är här och nu och måste därför med kraft bemötas för att ett drägligt liv ska kunna erbjudas världens människor även i fortsättning.

Hög tid för en ny politik

Efter ytterligare en vecka i gråvädrets tecken med bara några få tillfälliga solglimtar börjar vi redan längta efter våren. En tröst är att temperatur på plussidan i alla fall gör att vi slipper halkan. En annan trist sak är att vår grupp på målarklubben nu är upplöst efter att gruppledaren gått över till att inom ett studieförbund undervisa i akvarellmålning. Vi får nu försöka hitta en ny grupp att passa in i. Våra motionspromenader fortsätter emellertid och nu med ny motivation sedan vi försett oss med varsin stegräknare med inmatade prestationsmål. Som belöning unnade vi oss igår att lyssna på en konsert på Konstnärföreningen med gamla jazziga evergreens framförda av barbershopgrupp och en jazzgrupp av äldre amatörmusiker. Det var en riktigt uppiggande upplevelse.

Efter att i mitt föregående inlägg ha utgjutit min frustration över den bedrövliga sociala utvecklingen på många håll i Sverige måste jag i rättvisans namn honorera de många positiva inslagen i den pågående invandringen till Sverige. Det är ju trots allt så att bortåt 70 procent av de nyanlända är skötsamma, självförsörjande människor som gör allt för att bidra till vårt samhälle. Tyvärr får dessa inte den uppmärksamhet de förtjänar då massmedia och politruker endast ägnar sig åt den beklagansvärda restpost av människor som istället valt en destruktiv väg för sin framtid. För dessa måste det nu serveras både morot och piska som tydligt visar att deras nuvarande beteende inte accepteras och att rättigheter inte kan förväntas utan att medborgerliga skyldigheter uppfylls. Om detta inte accepteras får dom lämna landet 'what so ever'.
För våra politiker borde medborgarnas synpunkter vara tydliga sedan SD-partiet i senaste opinionsmätning blivit Sveriges största politiska parti. Om man inte uppfattar detta och kör på som tidigare kommer landets nästa statsminister att heta Jimmy Åkesson med allt vad det innebär och i en demokrati får ju folket de politiker man förtjänar!

Mörkret sänker sig över landet

Under veckan som gått har vintern tagit ett allt fastare grepp om vår landsdel. Temperaturen står allt oftare på minus och idag har marken täckts av ett tunt snötäcke. Våra uteaktiviteter hämmas en aning av detta, men vi kämpar på för att hålla ångan uppe. I veckohelgen var det dags att fira Fars dag, något som jag helst vill förtränga, men blev ändå uppmärksammad av våra döttrar, vilket jag naturligtvis uppskattar. För att en aning lysa upp det förestående vintermörkret fick jag också presenter - ej ljusslinga till altanräcket och en Amaryllis till fönsterbrädan.

Över vårt land i ett större perspektiv sänker sig dessvärre ett annat och allvarligare mörker. En organiserad brottslighet i maffialiknande former sprider sig nu som en farsot ut från de större städernas hårt belastade förorter i allt större cirklar. Denna utveckling präglas av ständigt grövre våld och allt yngre förövare och tar sig uttryck som vi tidigare förskonats från i vår nordliga kultur. Det är ingen slump att de värsta pesthärdarna finns i något tiotal invandrartäta förorter där respekten för andra människors liv och egendom ständigt försämras.
Vad gör då regering och myndigheter för att stävja denna utveckling? Inte mycket! Med en naiv inställning om Sverige som 'tryggt att leva i' pratas det vitt och brett om allt som görs, men några synliga resultat har inte kunnat märkas. Den handlingsförlamade regering, som hållit sig kvar med hjälp av januariöverskommelsen, har tappat greppet helt och präglas allt mera av inkompetens för sin uppgift. Den aningslösa invandringspolitiken håller samtidigt på att kväva delar av vårt samhälle med svällande vårdköer, förvildade skolor och kommuner på ruinens brant. Ett praktexempel på förfallet är hur ett antal terrorstämplade imamer som regeringen vill utvisa ur landet istället släpps fria i samhället av migrationsöverdomstolen. Under tiden har skjutningar och sprängningar blivit en dagligen återkommande meny. Vi måste nu med klar och tydlig stämma göra klart för landets ledning att vi inte tolererar detta och kräver att verkningsfulla åtgärder görs inom berörda myndigheter och rättsväsendet!

Firande på olika sätt

Under den gångna veckan har vinterns förelöpare bekräftat att den lurar runt hörnet, med temperatur kring nollan och mest disigt väder. Vi har fortfarande sluppit undan snön men haft rejäl halka (s k svartis) några mornar. Med hustruns konvalescens har våra motionspromenader blivit en aning kortare men ändå genomförts. Under lördagen samlades familjeklanen för att fira högtidsdagen för vår yngsta dotter och hennes make som båda fyllt 50 år under veckan. Igår avrundade vi sedan veckan med en konstrunda till ett dussin konstnärer som hade öppet hus i sina ateljéer under veckoslutet. Det var många fina verk att beskåda och kanske kan de ge motivation för oss i vårt eget måleri.

Under veckan har mycket ute i samhället också gott i konstens tecken med firandet av halloween, som med sina rötter i Skottland och Irland från början står för All Hallows Evening ('alla själars afton') som firas den 31 oktober. Även om det finns likheter har den dock inget samband med vår Alla helgons dag. Man tror dock den ursprungligen påverkades av vikingarnas höstblot som för över tusen år sedan blandades in i den keltiska kulturen. Efter en lång och brokig historia har halloween under de senaste årtiondena börjat firas allt mera även i Sverige och tar sig numera också en del ganska bisarra uttryck.
En del av ungdomarnas aktiviteter i firandet är den 'bus eller godis'-kultur som de yngre roar sig med under halloween. Utklädda till spöken eller andra figurer försöker de skrämma till sig godsaker när de ringer på hos intet ont anande människor. Själva har vi lyckats hålla oss undan från attackerna, men vi bor ju å andra sidan numera i ett ganska stillsamt område. Även om det hela är en aning osvenskt, så skadar det ju inte med lite förnyelse i kulturen och mycket av det som görs i form av snidade pumpor och fantasifulla utklädnader är ju faktiskt också en konstnärlig verksamhet.