Kunskap och kompetens kan inte kvoteras!

Sedan stormvindarna i förrgår bedarrat har senhöstvädret inte bjudit på några direkta överraskningar, möjligen med undantag för att marken var vit av snö i morse. Den försvann dock ganska snabbt. Så när som på ett par promenader i närområdet och ett pass på målarklubben igår för min del, har vi mest hållit oss här hemma. Hustruns värk begränsar fortfarande hennes rörlighet.

Lite rörligare, eller rörigare, är det allt som oftast i den svenska inrikespolitiken. Ett aktuellt exempel är regeringens påbud om att minst 40 procent av börsbolagens styrelseposter ska innehas av kvinnor senast 2019, annars väntar straffavgifter. Men i remissbehandlingen av förslaget har både tunga remissinstanser och fackförbund varit påtagligt kritiska. Fackföreningen Unionen anser t. ex. "att det inte är statens roll att reglera könsfördelningen bland de av bolagsstämman valda styrelseledamöterna". Både TCO och Saco är också kritiska, medan LO och Ledarna stöder förslaget. Att storföretagens direktörer också sågar idén är kanske mindre överraskande.
Även om syfte säkert är gott, går det inte undvika en unken doft av byråkratisk klåfingrighet kring det hela. Det måste rimligen, till syvende och sist, vara företagets ägare som bäst kan avgöra vilka personer som passar i just deras styrelse. För varje sunt tänkande människa torde det stå klart att genusfilosofi inte får avgöra val på bekostnad av kompetens. Det är en helt annan sak att på olika plan eftersträva jämställdhet mellan könen, men i väldigt många fall skulle denna, felaktigt använd, kunna vara till stor nackdel för företaget. Låt oss därför hoppas att PK-fundamentalisterna i regeringskansliet även den här gången tvingas sträcka vapen. Det gick ju nyligen alldeles förträffligt med den illa genomtänkta regionsreformen.

Diktatorn Castro ur tiden

Det finns inte mycket att säga om den väderlek vi nu lever i just nu utom att temperaturen är osedvanligt hög - över tio grader vid middagstid idag. Annars är det jämngrått med enstaka små solglimtar, den korta tid som solen nu råkar vara över horisonten.
Vi har själva hållit oss på hemmaplan så när som på en promenad för mig till stormarknaden igår. Hustrun är fortsatt handikappad av sin värk och någon klar effekt av den ordinerade medicinen är än så länge inte att märka.

Vad vi däremot inte kunde undgå att märka var Dagens Ekos bulletin om Fidel Castros död. Hela morgonsändningen användes till denna 'nyhet', som ju inte är särskilt sensationell för en person med 90 år på nacken. Nyhetsförmedlingens karaktär säger mera om ekoredaktionens politiska preferenser än om händelsen som sådan.
Vad vi, som undgått den socialistiska frälsningen, mest minns Castro som är hans kubanska revolution 1959, som befriade den kubanska befolkningen från dess lidande under diktatorn Fulgencio Batista, för att istället låsa in den i ett kommunistiskt fängelse genom sin benhårda marxistiska regim. Först nu, efter ett 50-årigt förtryck, har hans 'arvprins', brodern Raul, lyckats lätta på den totala låsningen gentemot USA. Under tiden har 1000-tals meningsmotståndare, som inte lyckats fly landet, antingen fått sätta till livet eller befinna sig i fängsligt förvar.
Tyvärr fortsätter marxismens och maoismens banerförare att verka, som t. ex. Mugabe i Zimbabwe och familjen Kim i Nordkorea, där medborgare utanför nomenklaturan tvingas leva sitt liv under samma vidriga förhållanden. Vi kan bara fortsätta att hoppas att förståndet en gång ska segra och slutgiltigt förpassa dessa ideologier till historiens avfallshög!

Länen blir kvar

Det hösttråkiga, lite gråmulna vädret har fortsatt och det är ju inte särskilt uppmuntrande när solen sviker allt mera. Igår började jag dagen med en cykeltur till stan för ett styrelsemöte i Club Artis. Det blev en aning dramatiskt när det visat sig att en uppryckning behövs både vad gäller ekonomin och utsikterna för styrelsens bemanning kommande år. Det kommer nog att bli en del veckade pannor de närmaste veckorna innan problemen, förhoppningsvis, kunnat lösas.
Dramatiken fortsatte när jag kom hem och fick klart för mig att hustruns värkproblem nått en omänsklig nivå. Det fanns inget annat att göra än att tillkalla sjuktransport till centrallasarettets akutmottagning. Därefter blev det ännu en eftermiddags vistelse inom fem dagar på denna inrättning. Den här gången var det dock inte i en tröstlös väntan på en 'sorteringssköterska', utan med ett idogt arbetande vårdteam. Hustrun fick där den ingående undersökning som vården borde bestått med redan för ett par månader sedan. Förhoppningsvis kan det leda till en medicinering som till sist löser upp hennes besvärliga problem.
Idag har vi varit här hemma så när som på en promenad jag tog i närområdet. Lite avverkning av ris på tomten var också lämpligt att göra när vi nu blivit befriade från snön ännu ett tag.

En del dramatik skapades idag även inom inrikespolitiken sedan samtliga allianspartier nu hoppat av diskussionerna om det socialistiska förslaget om bildande av sex storregioner av de nuvarande 21 länen. C-partiet, som var siste entusiasten, kunde konstatera att de rödgröna inte på någon punkt hade beaktat deras önskemål och fann då för gott att ta sin Mats ur skolan. Därmed kan konstateras att detta dåligt genomtänkta förslag från kanslihuset försvinner in i glömskans befriande dunkel.
Detta är egentligen bara ytterligare ett tecken på den avgrund som finns mellan amatörerna i regeringen och människorna ute i landet som tvingas ta konsekvenserna av alla dåraktiga, ideologiskt kopplade idéer som spytts ut de två senaste åren. De karakteriseras oftast av den socialistiska tanken att människorna mår bäst om de inte behöver tänka själv. Nu har de emellertid gjort detta i regionsfrågan med ett kraftfullt motstånd som resultat. Det är hoppingivande att veta att medborgarna har mod och kurage att knäppa överheten på näsan när förståndet tagit time out. Enligt landets regeringsform utgår all makt från folket och så ska det vara. Enögda politiker göre sig därmed inte besvär!

Våldskulturer brer ut sig

Även om vädret nu blivit riktigt höstligt gråtrist, så är i alla fall temperaturen fördelaktig - 10 plusgrader idag på förmiddagen är ovanligt för årstiden på våra breddgrader. I söndags tog vi oss till en julmarknad norr om stan, annars har vi varit mest här hemma. Trots de läkarråd vi fått har inte hustruns värkproblem blivit bättre och väntetiden på en beställd, mera ingående undersökning är till en början en och en halv vecka. Kötiderna i den offentliga vården är oacceptabla!
Idag startade jag dagen med att baka två sorters matbröd och senare blev det en tur till östra köpcentret för att handla mat.

I förrgår drabbades  svensk fotboll ännu en gång av den huliganmobb som ser som sin uppgift att förstöra friden på och omkring våra fotbollsplaner. Det var slutstrid mellan Helsingborg och Halmstad om nedflyttning som drabbades denna gång. Efter Helsingborgs förlust sprang slöddret in på planen och angrep både tränaren Henke Larsson och hans spelande son. De flesta har nu identifierats och 'riskerar' tre års avstängning från tillträde till fotbollsmatcher. Hade jag fått bestämma skulle de stängts av på livstid och dessutom ådömts rejäla skadestånd till dem som angripits.
Det som inträffat är också ett symptom på den våldskultur som brer ut sig allt mera i vissa ungdomsgrupper. I storstäderna där det snart råder rena djungels lag betraktas ett människoliv i vissa kretsar snart sagt som en förbrukningsvara. Det är mycket hög tid att sluta upp med att dalta med dessa individer, som för länge sedan har förbrukat sina 'mänskliga rättigheter', inte minst på grund av deras eget omänskliga uppträdande. De som inte tar till sig samhällets överenskomna regelverk ska heller inte ha tillträde till samhället!

Bekymmer och glädje

De senaste dagarna, som nu i höstmörkret blir allt kortare, har varit en aning turbulenta. Hustruns värkproblem blev sådana att vi i förrgår beslutade oss för att ta oss till akutmottagningen på sjukhuset för att försöka få den hjälp som öppenvården ej mäktat, eller ens försökt, leverera. Efter några timmars väntan fick hon en ordination som åtminstone gör det hela uthärdligt tills hon kan söka fortsatt behandling.
Dagen innan hade jag i ett telefonsamtal från min syster fått veta att min svåger lagts in på sjukhus med hjärtproblem, som vi hoppas han får professionell hjälp med. Som vanligt kommer sällan en olycka ensam.
Igår var det dock en lyckans dag då vi kunde delta i dopet av vårt första barnbarnsbarn. Det var en fin ceremoni med en trevlig efterföljande sammankomst för föräldraparets släkt och vänner. Den lilla döpta flickan var så engagerad i proceduren att hon både plaskade i dopvattnet och tog ett blad ur prästens psalmbok och stoppade i munnen.

Ute i vida världen har livet samtidigt gott vidare med sedvanlig eländesrapportering - varför anses positiva nyheter alltid ointressanta? Det allra senaste på menyn är en stor tågolycka i Indien med över 90 dödsoffer.
Något som på längre sikt kan bli en stor svensk olycka är att Jimmie Åkesson (SD) nu siktar på att bli största partiet efter valet 2018. Denna hypotes är oroväckande och, efter utfallet i det amerikanska presidentvalet, på intet sätt omöjlig. Trumpsegern i USA har fått alla europeiska högerpopulistiska partier att vädra morgonluft. Signalen till de traditionella partier är nu tydlig om behov av att strama upp sina politiska ambitioner till att åter attrahera de väljare som i protest håller på att försvinna in i en 'högerbur' som verkligen har skäl för en sådan benämning. Skärpning!!

Alltför många mord

På gott och ont försvann snön från förra veckans nederbörd lika snabbt som den kom och nu är det åter barmark. Därmed är den lilla upplysning som snön kunde åstadkomma också borta. Höstmörkret är kompakt och inte ens 'supermånen' i förrgår (68 år sen sist) fick vi någon hjälp av under den helmulna himmelen. Väderläget har heller inte uppmuntrat till så mycket uteaktiviteter, men idag fick jag i alla fall gjort lite trädgårdssysslor, bland annat fick gräsmattan sin årliga tilldelning av trädgårdskalk.

Våldsbrottslighetens utveckling i Sverige under det senaste året är en sorglig historia. Senare tids eskalering av gängkriminalitet är den främsta orsaken till att rapporterna om grova våldsbrott duggar allt tätare. I ett uttalande från Malmöpolisen sägs att man inte längre på egen hand klarar av det enorma utredningsarbete som står i kö - just nu finns inte mindre än elva mord under utredning och man vill ha förstärkning från andra delar av landet. Dessvärre har många distrikt redan fullt upp med sin egen belastning. Bara under den senaste veckan har det begåtts två mord i vårt eget län.
En titt i nyhetsflödet talar dessutom om en livshotande skadad man efter ett knivdåd i Alvesta, om behov av ökade insatser mot hedersrelaterat våld mot kvinnor och att elva personer häktats för Madeleine-mordet och mycket annat. På toppen av detta vilar en rad våldsdåd emanerande från gängkrigen i Göteborgsregionen.
Utan att vilja dra, eller direkt ha fog för, någon slutsats om de pågående våldstendenserna, går det inte att blunda för det faktum utvecklingen i tiden på ett oroväckande sätt sammanfaller med de stora flyktingströmmarna under förra vintern och tiden därefter. Ett annat besvärande indicium är brottens ofta osvenska karaktär. Låt oss därför hoppas att ordningsmakten har kompetens och resurser till att hantera den nya tidens brottslighet i ett multinationellt fosterland.

Jordbävning i Nya Zeeland

Snön ligger fortfarande kvar även om den börjat krympa en del i dagens plusgrader. Vi har hållit oss här hemmavid och nöjt oss med ett par promenader i närområdet. Idag har jag avnjutit Fars dag i stor stillhet och igår hade vi besök av yngsta dottern som ville uppmärksamma denna tradition. Som väl är har den aldrig utvecklat något Fars Dag-slips-syndrom i vår familj, men vid vårt senaste besök i stan observerade jag att klädhandlarna hade specialpris på slipsar och näsdukar, så fenomenet existerar uppenbarligen på andra håll.

Dessvärre råder det inte lugn överallt på vårt klot. För en stund sedan fick vi veta att ett antal kraftiga jordskalv (det största hade Richter=7,8) har skakat Nya Zeeland och tsunamivarning har utfärdats. Myndigheterna har också uppmanat till evakuering från låglänta områden. Skakningarna har varit märkbara över hela ögruppen men mest i staden Christchurch. Några dödsoffer eller skadade har ännu inte rapporterats, men faran är fortfarande inte över.
Hur illa det kan gå i en situation som denna minns vi från Japan den 11 mars 2011 då en tsunami drabbade Japans ostkust med våldsam kraft som tog över 10 000 människoliv och förorsakade omfattande skador längs en lång kuststräcka. Bland dessa fanns de förödande haverierna i tre av kärnreaktorerna i Fukushima. Låt oss hoppas att den här attacken från underjordens gudar inte behöver bli lika kännbar, men riskerna är alltid stora i detta geologiskt oroliga hörn av välden. Det känns i ett läge som detta ändå tryggt att befinna sig på andra sidan av klotet.

Leonard Cohen in memorian

Det tillfälliga vinterlandskap som vädergudarna bestämt åt oss har ordnat ett trafikkaos som ställt många trafikanter vid sidan av vägen. Som väl är spår meteorologerna att det mesta ska vara över i nästa vecka. Våra egna korta bilturer har hållit sig inom stan och inte orsakat några problem. Igår stod ett biblioteksbesök på programmet, tillsammans med ett på vårdcentralen för att få den influensavaccinering som landstinget frikostigt ställer upp med (pensionärer är i deras värld en 'riskgrupp'). Idag blev det istället en kort tur för att veckohandla och inta vår fredagslunch.

Ett tillstånd, närmast att beteckna som världssorg, inträffade igår när nyheten om den världsberömde artisten och låtskrivaren Leonard Cohens bortgång blev känd. Hans kanske allra största hit, "Hallelujah" har sedan spelats eller omnämnts i snart sagt alla medier som en form av hyllning till hans minne. Själv lär han vid något tillfälle ha sagt att han förvisso tyckte att låten var bra, men att den sjöngs lite för ofta. Han konstaterade också en gång att religion och sex är de två helande aktiviteter som vi har att tillgå. "Halleluja" förenar biblisk mytologi med erotiska undertoner i en lovsång av skönhet och mystik.
För min egen del, med min något mer oromantiska läggning, är sången mera ett exempel på hur en skicklig artist genom sin begåvning kan underhålla sina medmänniskor. Det finns förvisso många exempel på sådana godbitar, men Leonard Cohen tillhör definitivt de mera framträdande. Nu får vi inte flera tillskott från honom, men hans rika låtskatt kommer säkert att inspirera till många covers av nya artister, som förstår att uppskatta hans storhet. Vila i frid Leonard!
 

Överraskningarnas dag

Den här dagen vaknade vi till ett överraskande ymnigt snöfall och vintern har skickat ut en bastant förlöpare, med en för årstiden mycket ovanlig kraft. Följden blev att jag, efter att hustrun tagit sin promenad i närområdet, fick min motion tillsammans med snöskyffeln och 15 cm nysnö. Då hade jag dessutom fått chansen att träna efter ett mindre snöfall under gårdagen. Då blev det också plats för en tur till stan för hustruns besök hos naprapat för att få hjälp med sina värkproblem. Idag passade vi på att utnyttja den usla väderleken till lite bakning - danska rågbröd för hustrun och hårt tunnbröd för min del.

Dagens. för många världen över, största överraskning var ändå utfallet i det amerikanska presidentvalet där Donald Trump gjorde en veritabel slutspurt och avgick med segern. Alla, journalister, analytiker, opinionsmätningar, som under gårdagen gav Hillary Clinton 80 procent chans till segern blev skoningslöst tagna på sängen när valresultaten började sammanställas. Ingen ville tro att Trump, efter alla fadäser och horribla uttalanden, skulle ha minsta chans till att vinna valet. Hans retorik gick emellertid hem hos alla dem som de senaste åren tröttnat allt mera på den politiska elitens oförmåga att känna av sina väljares missnöjen - valet gick snarare från något oönskat än till något önskat.
Nu kommer världen att ha ett i många avseenden helt nytt läge att förhålla sig till. En vink om detta får man av att bland de första att gratulera Trump till segern var president Obama och ledaren för det rasistiska KuKluxKlan. Jubeltonerna klingade också högt hos alla Europas ledare för högerextremistiska partier. Detta kan i sämsta fall förebåda vind i seglen för nationalism och protektionism, som per definition kommer att försämra förutsättningarna för en global samverkan om fattigdomsbekämpning och klimatpolitiska åtgärder. Om sex månader kommer vi att bättre veta var allt tar vägen.
En ödets ironi är att Clinton preliminärt fick drygt 100 000 fler röster än Trump, men i det amerikanska valsystemet ska man inte bara få röster, utan dessutom få dem på rätt ställe!

USA-valet på väg mot finalen

Kung Bore synes nu, åtminstone tillfälligt, ha tagit ett resolut grepp om väderläget med temperatur under nollan och delvis vitfärgad mark. Vi har dock undgått de rejält ymniga snöfall som drabbat vår omgivning både norrut och söderut. Igår tog vi oss tillfälle till en långpromenad på landsbygden norr om stan och idag blev det en liten biltur ner till Mälarstranden. Där gick vi omkring i de konstateljéer som målarna haft öppna för publik under Allhelgonahelgen. Det fanns som vanligt mycket att titta på och fundera över, även om en del av det utställda nu, efter ganska många liknande besök, börjar bli igenkänt. Det är ändå intressant att ha något att jämföra sina egna enkla prestationer med.

Med bara två dagar kvar till valdagen är nu den amerikanska presidentvalkampanjen inne på spurtsträckan. Med flera opinionsmätningar pekande på ett oavgjort resultat, tar sig hela spektaklet allt mer absurda uttryck. Igår tog t. ex. säkerhetsagenter, under ett valmöte i Nevada, helt resolut Donald Trump av scenen efter att någon i publiken ropat 'pistol' i ett tumult som uppstått. Något vapen påträffades dock inte. Betydligt allvarligare bör man dock se på att en man från New Jersey, som arbetat i Trumps kampanj, hävdat att "vinner Trump, kommer han att bli skjuten".
Valkampanjer ger förvisso ingen relevant bild av det amerikanska samhället i vardagen, men en del inslag känns den här gången en aning oroväckande. Bara det faktum att en stor majoritet av väljarna, såväl demokrater som republikaner, inte gillar sina kandidater utan skulle vilja ha någon annan. Förslag har t. o. m. förekommit om att ge president Obama en tredje period i Vita huset. Vi kan därför bara hoppas att, oavsett vem vinnaren blir, den framtida amerikanska politiken även i framtiden inger det förtroende som kan förväntas och krävas av världens ledande ekonomi. Något sådant har dessvärre inte kunnat spåras i kandidaternas retorik de senaste månaderna, där den största delen av energin lagts på att förringa eller förtala sin respektive motståndare.

Kalla fötter om regionerna

Vi har nu vädermässigt kommit in i en betydligt tristare fas med typiskt senhöstväder där blåst och fuktighet (snöblandat regn) dominerar. Tillsammans med de allt mörkare dagarna blir tillvaron inte särskilt uppmuntrande. Inte har det blivit bättre av att vår tillgång till varmvatten blivit efter hand allt sämre under hösten och nu åkallade vi fjärrvärmeleverantören för åtgärder. Efter filterrengöring, backspolning och en del andra ingrepp förväntas nu problemet vara avklarat.
För vår egen del har vi mest varit här hemma, men idag blev det en promenad i närområdet och under gårdagskvällen besökte vi yngsta dottern för att fira hennes och svärsonens födelsedagar. Det var som vanligt en trivsam och givande tillställning med större delen av familjeklanen samlad.

På det nationella planet kom idag ett något oväntat, men samtidigt tillfredsställande besked från civilministern om att den hårt kritiserade idén om inrättande av sex regioner av de nuvarande länen skjuts på framtiden. Det betyder förvisso inte att planerna skrotats utan bara förskjutits något år.
Visst kan det vara lovvärt med rationalisering i den offentliga världen, vilket inte är särskilt vanligt, men i det här fallet drar det med sig både försämrad samhällsservice och ett demokratiskt underskott. De geografiska avstånden till olika serviceinrättningar och myndigheter ökas avsevärt samtidigt som den representativa demokratin på lokalplanet glesas ut betydligt. Dessa frågor måste föras till konsensus innan omorganisationen sätts i verket. I annat fall är risken uppenbar att resultatet blir lika förödande som den centraliserade polisorganisationen nu visar upp.
För vår egen del, som boende i en relativt tätbefolkad del av landet, kanske förändringen inte blivit så påtaglig, men för boende uppe i Särna, som skulle få Uppsala som regionhuvudort hade skillnaden blivit märkbar. Helt absurt blir det i norra regionen, som kan komma att omfatta Sveriges halva landyta, där glesbygdsproblemen redan idag är tillräckligt besvärande. Alltså: Gör om och gör rätt!