Ett Gott Nytt År!?

Väderleken lyckades "köra ända in i kaklet" det här året med en sol som lyser med sin frånvaro. Uppskattningvis har vi haft högst 20 soltimmar under december. Trösten är att det regniga vädret till största delen lyckats eliminera de allt för stora snömängder vi hade för en vecka sedan. Trots allt har vi lyckats flika in två relativt långa promenader i stadens norra delar, så motionen är tillgodosedd.
Nu ska hustrun och jag, efter en god måltid, fira årets slut i lugn och ro utan alla de utsvävningar som handelsmännens annonsering påbjuder. Det känns skönt att kunna slippa undan åtminstone de mest hypade 'traditionerna'.

Mindre skönt kommer det att kännas för många av de djur som brukar kallas "människans bästa vän". Visserligen har fyrverikerier och kanonader hittills varit ovanligt lågmälda i år, men det är kanske lugnet före stormen. Som vädret ser ut just nu, blir det inte särskilt njutbart för 'artilleristerna', men kanske slutar det regna en stund före tolvsnåret. För hundarna kan det möjligen bli lite bättre än förväntat.
En sådan här dag borde tankarna kanske hellre gå till människorna på de ställen i världen där smällarna är på riktigt - Mellanöstern, Afganistan, Somalia, Centralafrika etc. För dem kan det nya året på alla sätt bara bli bättre.
Låt oss hoppas
- att det under 2013 går att, med fredliga medel, får bort ytterligare några av de odemokratiska regimer som fortfarande plågar sina medborgare.
- att USA och Euro-zonen kan lösa upp sina ekonomiska konflikter så att världen kan börja återhämta sig från de senaste årens ekonomiska påfrestningar.
- att världssamfundet kan förena sig kring insatser för att bromsa de pågående klimatförändringar, som hotar att göra delar av världen obeboeliga.
- att de internationella polisiära samarbetsprojekten som börjat byggas upp ska lyckas sätta stopp för den snabbt växande organiserade brottsligheten.
- att vi alla ska få ett Gott Nytt År!

Inget att avundas

När nådens år 2012 nu börjar närma sig sitt slut har väderleken uppenbarligen bestämt sig för att inte nöja sig med en andraplats - året har varit det näst blötaste av dem alla sedan registreringen startade 1860. Med en rejäl spurt med fortsatt blandning av fast och flytande nederbörd kan kanske vårt år ta sig förbi på upploppet. Under en paus med lite solsken, men också isande vind kunde vi igår i alla fall ta en promenad till stormarknaden för några kompletterande inköp. För övrigt har det blivit inomhusvistelse med undantag för en stunds snöröjning på morgonen idag. Hela den här månaden känns på något sätt bortkastad och bristen på sol gör att man väl snart får räkna med att vårtröttheten kommer tidigt nästa år.

Trots allt detta gnäll måste man tänka att det kunde vara värre! För en tid sedan utsattes en ung kvinna i Indiens huvudstad New Delhi för en hänsynslös gruppvåldtäkt med efterföljande grov misshandel. Igår avled hon av sina skador och idag har sex 'unga män' gripets för dådet, anklagade för mord. Det inträffade har satt internationellt strålkastarljus på många kvinnors utsatta ställning i Indien. För just våldtäkter tycks situationen i Indien vara bland de sämsta i världen och rättssäkerheten närmast obefintlig. Svag lagstiftning och godtyckligt polisarbete har gjort många kvinnor rättslösa.
Det inträffade har öppnat ögonen på Indiens medborgare som nu gått ut i demonstrationer och omfattande protester med krav på kvinnofrid och i några fall krav på dödsstraff för förövarna. Premiärminister Signh har manat demonstranterna till att sörja den döda med lugn och besinning, men också uppmanat alla landets politiker att hjälpa till för att göra Indien till en säkrare plats för kvinnorna.
Det inträffade har utlöst våldsamma protester mot både gärningsmännen, det indiska rättssystemet och landets politiker. Singh har lovat ny lagstiftning, ökade straffsatser för de grövsta våldtäkterna, men också att planera för att hänga ut dömda våldtäktsmän med namn och bild på officiella hemsidor.
Säkert kan detta vara några steg i rätt riktning, åtminstone på kort sikt, men Indien har, med sin närmast explosiva befolkningstillväxt och enorma sociala skillnader bland människorna, sannolikt betydligt större problem framför sig. Tillsammans med en komplex blandning av etniska och religiösa grupperingar är situationen föga avundsvärd. I den bästa av världar kan det som nu inträffat starta en utveckling mot ett mera rättvist samhälle och ett bättre liv för de hundratals miljoner fattiga människorna i Indien, men vägen dit blir nog lång.

Litteraturen i våra hjärtan

Med julhelgen lyckosamt överstökad blir det nu till att försöka återgå till normala rutiner igen. Detta gäller inte minst mitt viktminskningsprojekt, som inte ograverat togs sig igenom utsvävningarna - för tillfället är det bara tre av de planerade åtta kilona som är borta. Nåväl, det är bara att ta nya tag, och det gjorde jag genom att baka tre sorters matböd idag.
Igår gjorde vädret att vi sysselsatte oss inomhus då det seglivade snöandet övergått i regn, med eller utan snöinslag. Det har nästan inte varit en enda dag utan nederbörd den här månaden. Men idag var det lite bättre och vi tog en tur till stan på eftermiddagen för ett besök på biblioteket. Det blev lånat bland annat en självbiografisk roman, skriven av en gammal skolkamrat till hustrun och en roman av den något mera kände Björn Ranelid, samt en bok om matematiska tankenötter för mig som inte är så mycket lagd åt det litterära hållet.

När man ändå talar om böcker kan man osökt komma att fundera på bokens fantastiska överlevnadsförmåga, till och med när vi nu rör oss allt längre in i cybervärlden och dagstidningarna lider under oupphörlig ekonomisk press. Utgivningen av böcker i pappersformat i vårt land ligger varierande mellan tio- till femtontusen utgåvor per år och inget tyder på att böckerna efter mer än 500 år i människans tjänst skulle ha börjat spela ut sin roll. Det lär till exempel året runt i genomsnitt ges ut en ny kokbok om dagen enbart i Sverige. Kunde Cajsa Varg föreställa sig detta när hon för drygt 250 år sedan gav ut sin välkända Hjelpreda i Hushållningen För Unga Fruentimber , vilken sedan dominerade marknaden i nästan 70 år?
Det har också i alla tider varit inne att samla böcker, för all del av många varierande anledningar, men ett eget 'bibliotek' har uppfattats som ett tecken på innehavarens bildning och intellektuella kapacitet. Säkert är den slutsatsen något man kan ha delade meningar om, men visst har människor med nära tillgång till böcker alltid haft fördel av att lättare kunna nå fram till litteratur och information.
Huruvida liknande aspekter kan läggas på de institutionella boksamlingarna kan diskuteras, men Kungliga biblioteket har tillgång till 2,7 miljoner böcker och tidskrifter. I ett internationellt perspektiv är detta dock inte mycket att skriva hem om - Congress Library i Washington har 34,5 miljoner böcker och tryckt material på 470 olika språk. Sic!

Julen vi firar

Med halva julhelgen passerad kan vi konstatera att julen blev snövit, så vit att det har krävts snöröjning varje dag. Vi har, tack och lov, än så länge sluppit ifrån de stundtals kaotiska förhållanden i trafiken och med elförsörjningen som drabbat många platser i södra Sverige.
Igår hade vi traditionellt julkalas med 'Kalle Anka', julklappsutdelning och julbord - som vanligt med rader av delikata anrättningar tack vare de förnämliga matlagarna vi har i familjen. Hela klanen Andersson var samlad och stämningen var hög, liksom julklappsberget som inte visar någon tendens att minska fastän det numera finns enbart vuxna människor i församlingen. Men det behöver naturligtvis inte nödvändigtvis betyda att givmildheten skulle minska.
Idag har tiden präglats av lugn och kontemplation för återladdning av batterierna och så umgänge med de julgåvor vi själva fått förstås.

Julfirandet är ju  något som förekommer i stort sett i hela världen, även om det tar sig många olika uttryck. Redan inom landets gränser finns variationer speciellt vad gäller traditionell julmat, men också seder och bruk som varierar mellan land och stad och mellan syd och nord. När jag som skåning en gång i tiden kom till Mellansverige kunde man t ex inte begripa att man skulle ha skånsk senap till lutfisken istället för mald kryddpeppar och gröna ärtor. Detta har jag ännu ej kommit över och i år skippade vi lutfisken helt och hållet.
Lämnar vi fäderneslandet träffar man raskt på betydligt större överraskningar. I mestadels snö- och isfria länder som t.ex. England och Frankrike växer det upp skridskobanor som svampar ur jorden där folk med varierande framgång försöker ta sig fram på de hala underlagen. I tyska Dresden har man istället fått för sig att varje år baka en tre ton tung kaka, en Stollen, som på en hästdragen vagn körs till julmarknaden för att delas upp och säljas för välgörande ändamål.
I Dortmund satsar man  på världens högsta julgran (45 m hög), men den är feikad och består i själva verket av 1 700 vanliga granar som satts ihop och behängts med 48 000 elektriska ljus. Minst lika udda kan det väl tyckas vara att arrangera ett tomte-VM, eller ClauWau som den schweiziska alpbyn Samanum ägnar sig åt. Segraren anser sig kunna skryta med att vara 'världens bästa jultomte'.
I de katolska länderna är man annars mera stillsam med levande julkrubbor och ljusspel av olika slag. I Kraków i Polen ordnar man t ex en procession där över hundra julkrubbor av högst varierande storlek bärs genom staden till barockpalatset Krzysztorory.
Raka motsatsen är den isländska traditionen där de buttra, gråskäggiga bergtroll, barn till Grylla och Leppalúthi, de fulaste och elakaste trollen i islandsk folklore. Enligt traditonen var "Jólasveinar"  (julpojkarna), som dessa antitomtar kallas, tjuvaktiga busar som skrämde små barn.
Listan kan förmodligen göras hur lång som helst, och jag ser det som viktigt att hålla traditionerna vid liv i en tid där vi ständigt går mot en allt mer diffus identitet i det oupphörliga flödet av nya, elektroniska attribut. GOD JUL, ta mig f-n! som salige Jacob Dahlin förmodligen skulle ha sagt.

Smolk i julens glädjebägare

Den gråmulna vintern har fortsatt i oförändrad stil, men nu verkar det i alla fall som att en vit jul är tryggad, åtminstone vad gäller utemiljön - för övrigt är inget säkert. Igår tog vi en promenad för att 'bränna fett' och förbereda oss för de traditionella utsvävningarna under julen. Idag for vi på en tur till Surahammar med ett besök på Stenhuset för att hämta en liten trevlig keramiksak vi bokat till att ingå i årets julklappssortiment. För övrigt har hustrun fortsatt sina idoga förberdelser inför nämnda utsvävningar och själv har jag tillverkat årets julljus, enligt tradition sedan mer än 30 år.

Julen är ju numera svenskarnas stora resehelg och årets transporter motsvarar förväntningarna. Med den rådande vädersituationen är egentligen vare sig vägar eller järnvägar något att lita på. Det började speciellt dåligt för alla norrlänningar i förskingringen som avser att fira helgen i sina hemtrakter och naturligtvis även för alla andra som tänkt sig norrut, fjällturister eller andra. Vid tiotiden på förmiddagen åkte tio bilar av vägen på E4:an några mil norr om Gävle med totalt kaos som följd. Strax efter lunch var det fem mil stillastående bilkö i riktning norrut. Dessutom hade en annan kö på ett par mil bildats söder om Gävle.
Rapporter om halkolyckor duggar dessutom tätt runtom i landet och SMHI har utfärdat klass II-varning för Skåne och en bit uppåt ostkusten. För den västra sidan har man nöjt sig med klass I-nivån. Genom tågtrafikens usla pålitlighet de senaste månaderna har ovanligt många beslutat att istället ta bilen för årets julresor, vilket självfallet inte förbättrar situationen på vägarna.
För vår del känns det skönt att vi nu inte behöver lämna huset den närmaste veckan om vi inte har lust. Visst är det trevligt med en vit jul, men som vanligt så har ju myntet även en baksida och i år tycks den anta en alldeles extra mörk färgton.

Världens orosmoment

Med endast lätt snöfall så har snöröjningen de senaste dagarna varit en lättsam sysselsättning. Igår började vi dagen med installation och utsmyckning av julgranen. Sedan blev det allehanda vardagliga sysslor tills det var dags att besöka yngsta dottern för att, tillsammans med familjen, utföra traditionsenliga aktiviteter med pepparkaksbak, knäckkokning och tillverkning av fikonkonfekt.
Idag startade vi med att ta oss till östra köpcentret för att tidigt på morgonen avsluta julinköpen - det hade redan då börjat tjockna till i kundleden - hur det ser där just nu törs jag inte ens tänka på. Borta från trängseln kunde vi istället unna oss en långpromenad på eftermiddagen.

Den tragiska krigssituationen i Syrien verkar nu att närma sig sitt slutskede när diktatorn Al Assad efter snart två års strider ser ut att få ge upp. En signal om detta är att huvudsupportern Ryssland tycks tvivla på hans framtid. Kontrollen över landet går allt mera över i oppositionens händer och rådet för den samlade oppositionen har också fått många västländers erkännande som legitima representanter för Syrien.
Med tanke på hur den 'arabiska våren' utvecklats i Tunisien, Libyen och Egypten, är den nu synbara utvecklingen väntad. Det sorgliga är att det som närmast kunde ses som uppenbart från början och nu händer, har hittills kostat 40 000 människor, varav ett stort antal civila, livet helt i onödan. Vad som kommer att hända när diktatorn faller är emellertid inte helt klart. Visserligen har oppositionsrådet samlat stort stöd, men i ett skarpt läge tycks risken vara stor för både etniska och religiösa konflikter - likheten med grannlandet Libanon är påtaglig. Trots detta torde ändå varje förändring bli till det bättre för det syriska folket.
Nästa fråga blir var den 'arabiska våren' sedan tar vägen med all kungar, emirer och sultaner fram till Persiska viken och Indiska oceanen. Kommer dessa hårdnackat att stannar kvar i sina nuvarande regimer, eller kommer de att med en titt i backspegeln att vidta åtgärder som kan övertyga medborgarna om att någon revolution inte är nödvändig? Snart nog kommer vi att få se hur det går.

Det fria ordets makt

Omväxlande aktiviteter har fått tiden att gå ännu snabbare än vanligt. Förutom en del återstående snöröjning har motionen fått inskränka sig till en promenad i närområdet idag.
I söndags besökte vi äldsta dottern för en något försenad uppvaktning till hennes födelsedag och det blev en stunds trevlig samvaro med familjen. Igår använde vi förmiddagen för bakning inför julens utsvävningar och på eftermiddagen for vi till västra köpcentret för lite shoping. I den ingick inköp av en iPad, vilken sedan sysselsatte oss resten av dagen för att lära oss att använda underverket - möjligheterna tycks oändliga. Idag, slutligen, fick jag ikläda mig rollen av kloakrensare eftersom köksavloppet börjat visa tendenser till förstoppning. Det är ändå skönt att livet ibland bjuder på lite variation.

Betydligt mera oförutsägbart kan livet på de sociala medierna bli om man inte är försiktig. Stort bråk blev det idag i Göteborg efter att bilder på en flicka lagts ut tillsammans med djupt kränkande kommentarer på Instagram. En mobb på ett hundratal ungdomar organiserades för utkräva hämnd på den oförsiktige unge man som utpekats för dådet. Hur denne har hanterat situationen är oklart men lynchmobben hann i alla fall ställa till stor oreda och skadegörelse på stan. Stora polisinsatser krävdes för att lugna ned det hela och 27 personer omhändertogs.
Händelsen kan ses som ett bra exempel på behovet av någon form av regler om ansvar för vad som kan tolereras för spridning i cybervärlden. En konferens inom Internationella Teleunionen misslyckades häromdagen att formulera något vettigt förslag, då bl a USA och Sverige röstade emot det som föreslagits med motiveringen att det skulle vara ett första steg mot censur.
Man blir mycket kluven till dessa frågeställningar. Samtidigt som vi dagligen ser mängder av olika slags missbruk av det fria Internet, så är det mänsklighetens gudabenådade möjlighet att lite frigöra sig från mediavärldens preferenser. Det borde vara möjligt att även inom den digitala världen skapa ett rättssäkert system som ger utrymme både för frihet och sanering.

En blodig rättighet

På nytt har vi idag drabbats av kung Bores raseri - helt otänkbart att ta sig utomhus med snöfall och blåst av närmast skånsk karaktär. Som väl är så har det mesta av snön blåst bort från vår gård, vilket naturligtvis är till gagn för kommande röjning.
Igår var det fortfarande trevligt vinterväder och då tog vi en promenad i närområdet och kombinerade den med en lunch på stormarknadens matservering. Det serverade var överraskande gott och prisvärt. För övrigt har vi hållit oss inne och sysselsatt oss med våra vanliga projekt. Själv passerade jag en liten 'milstolpe' igår då jag lade in min 500:e nya artikel på Wikipedia.

Igår nåddes vi också av beskedet att en ny massaker inträffat i Connecticut när en vettvilling gick in och började skjuta besinningslöst i en grundskola. Offren var 20 barn och sex vuxna dödade samt ett antal skadade personer. Skytten själv hittades senare också död. Denna händelse betecknas som den kanske värsta av de 'skolskjutningar' som med en till synes otäck regelbundenhet förekommit i USA under senare år. Scenarierna är obegripliga för vanliga, normalt funtade människor.
Det går inte att komma ifrån att med den lätthet för amerikanska medborgare att beväpna sig så ökar risken för dessa fruktansvärda händelser. Frågan man då ställer sig är varför det ska vara så svårt att modernisera de amerikanska vapenlagarna som fastslår medborgarens rätt att beväpna sig till sitt försvar. Dess blodiga historia alltifrån 1800-talets rövarsamhälle, via Al Capones 20-tal till våra dagars strider mellan diverse knarksyndikat talar för ett djupt behov av en genomgripande renovering av dessa 'rättigheter'.
Visserligen förekommer från tid till annan lama diskussioner om en uppstramning, men i slutändan tycks alltid vapenlobbyn dra det längsta strået. Tyvärr handlar debatten och den politiska viljan mer om att utöka rätten att bära vapen än om att inskränka den. Granskningen av vapenköpares bakgrund är dessutom mycket begränsad. Köp kan ske utan någon som helst kontroll eller rapportering vid privata utställningar och vapenmässor.
Utsikterna för ett fredligare USA synes därmed tämligen dystra när till och med demokraten Obama undertecknat lättnader i lagstiftningen. Kanske krävs det att ännu en president blir skjuten innan det går att få ett förnuftigare tänkande i en av världens största demokartier.

Affärslivets risker

I fortsatt bitande kyla - -16 grader idag på morgonen - stannar man gärna inomhus, men vi försöker ändå hålla vår kvot av motion, även om vi nu kan 'vandra' inomhus på vårt löpband. Igår blev det en kort promenad i närområdet efter att vi besökt östra köpcentret för en del inköpen inför julen.
Idag blev det emellertid en längre runda i de norra stadsdelarna och de riktigt varma kläderna kom till användning. En fördel med kylan är att en avfrostning av frysskåp underlättas när innehållet måste evakueras - utetempen är ju densamma som i skåpet så det är bara att ställa ut frysvarorna under proceduren.

Andra som nu blir allt mer utställda är ledningen för Telia-Sonera, den nya frigjorda versionen av det gamla hederliga Kungliga Televerket. Sedan bolaget halvprivatiserats har expantionistiska tankar drabbat ledningen och medfört en hybris man uppenbarligen inte kunnat hantera. Med en finsk komponent i företaget tycks de internationella ambitionerna helt ha koncentrerats österut med gamla sovjetrepubliker som affärspartners. Detta var man helt klart inte mogen för när man nu ser resultaten.
SVTs Uppdrag granskning har lyckats nosa upp skamfläckar en efter en i deras umgänge med de gamla kommunistiska diktaturstaterna. Den just nu aktuella och kanske mest prekära är mutskandalerna kring affären med 3G-licens i Uzbekistan. Till sist har detta kostat både styrelseordförande och verkställande direktören deras platser i bolaget - de avgår båda till våren. Nu letar man således efter en "riktigt tung" VD och en ordförande "med koll på politiken". För den senare positionen tycks valberedningen hoppas på tidigare statsministern Göran Persson.
Man kan givetvis tycka att GP, som var van att peka med hela handen, skulle kunna få ordning i leden, men jag tror ändå han väger ganska lätt i umgänget med ledarna i Östeuropa och Centralasien. Det krävs mycket muskler för att hantera affärer i några av den civiliserade världens mest korrupta länder. Bäst är det kanske att överlåta dessa matcher till de stora internationella telekombolagen och slippa att, likt fågel Fenix, bränna upp sina vingar och falla ner i avgrunden. Ibland är det bäst att skomakarn blir vid sin läst!

Vetenskap till människans gagn

De två senaste dagarna har vi haft hyfsat bra vinterväder med hög, klar luft, och har kunnat avverka ett par längre promenader i de norra delarna av staden. Annars har dagarna gått mycket i vetenskapens tecken. Igår vek vi traditionsenligt några timmar åt TVs reportage från årets Nobelprisutdelning och idag besökte jag terminsavslutningen  i Tekniska förening där man fick lyssna till årets högtidstal för Ingenjörsvetenskapsakademin framfört av institutionens VD. I båda fallen fanns det gott om saker att tänka lite extra på när det gäller standardfrågorna i tiden - nämligen framtidens mat- och energiförsörjning, klimatförändring och tillvaratagande av människors inovativa krafter.

Det är både fascinerande och förunderligt att notera hur forskningens rön blir föremål för kommersiella krafters ekonomiska och politiska taktikspel vid dess exploatering. Medan samarbete och koncensus är (åtminstone för det mesta) kungsord inom grundforskningen, gäller närmast motsatsen ju mer man närmar sig skedet med ekonomiska insatser. Förmodligen är detta oundvikligt i en öppen marknad med tanke den ekonomiska riskexponeringen, vars utfall kan betyda skillnaden mellan liv eller död för inblandade företag.
Den springande punkten blir då frågan om detta är ett optimalt sätt att ta tillvara forskningens resultat och om så inte är fallet hur man borde göra istället. Generellt har det visat sig att det i längden alltid är bättre med allians än konfrontation. Å andra sidan visar den ekonomiska forskningen på konkurrensens drivkraften för utvecklingen både hos människor och företag, samtidigt som 'samordning' genom byråkrati demonstrerat motsatsen, Uppenbarligen finns det kvarstående behov av fortsatt forskning kring de optimeringsmodeller som renderade årets nobelpris i ekonomi.

Om att beklaga sig

Med nu två ljus tända i adventsljusstaken kan vi konstatera att kung Bore inte tänker ge sig utan spänner istället musklerna ordentligt. Isande kyla med -16 grader på termometern i morse gör att man får tänka sig för innan man sticker ut näsan utanför dörren, men som tur är har vi haft i det närmaste vindstilla vilket hjälper en del. Påklädda för arktiska förhållanden kunde vi därför ge oss ut på en promenad i närområdet och se hur skidfolket snabbt tar vara på sina oväntade möjligheter till sin utövning.
Igår tog vi däremot bilen för en tur till Nykvarns julmarknad och kunde beskåda både njutbar konst och förnämligt hantverk hos utställarna. Hustrun inhandlade ett virkat (!) halsband - en finurlig nymodighet från det stora landet i väster.

Trots kylan hos oss är det nu den södra delen av landet som får ta den verkliga smällen av snöovädren med klass II-varning från SMHI.  På samma sätt som vi drabbades i början av veckan får nu Halland och Skåne sin beskärda del av oframkomliga vägar, inställda tåg och flyg, strömavbrott etc.
Jag minns från mina år i den skånska provinsen hur snökaos kan se ut när snön i princip driver igen direkt bakom snöplogen. Jag minns en vinter då plogarna inte längre tog sig fram utan man istället fick rekvirera snöslunga norrifrån. På vissa ställen rådde snöröjningsredskapen inte på blandningen av drivsnö och sand, utan man fick använda samma typ av schaktmaskiner som man en gång använde när vägen byggdes för att få vägen framkomlig.
Jag minns också hur gästerna på min systers bröllopsfest, efter ett överraskande snöoväder, festklädda fick baxa sina bilar från vårt föräldrahem ute på landet fram till landsvägen när festen var över. Själva fick vi draghjälp av min fars häst när vi på morgonen dagen därpå skulle börja hemfärden till Mellansverige.
I det perspektivet känns det nu tryggt och skönt att vara bosatt i den lugna Mälardalen, även om man av ren rutin måste klaga lite även här.

Kärnkraftens dilemma

Faktiskt har det de senaste dagarna varit behov av en snöröjning varje dag och totalt har det kommit ca 30 cm snö nu. Det är ovanligt mycket för årstiden och ny tilldelning är aviserad om ett par dagar. Vi har trots detta ändå lyckats göra klart inköpen inför julen med besök i stadens båda köpcentra, det östra igår och det västra idag. Genom lämplig planering har vi också lyckats undvika den nu snabbt ökande julhetsen bland stressade människor.

Vad vi emellertid inte kunnat undvika är den just nu uppblossande häxjakten i massmedia på kärnkraften. Två 'skandaler' konkurrerar om utrymmet i rutan och spalterna. De handlar om oanmälda utsläpp av 'radioaktivt vatten' vid Westinghouse bränsleservicecenter i Västerås och om 'misskött underhåll' och myndighetskrav på omedelbar nedstängning av reaktorn Oskarshamn 2. Tonläget är högt och man skulle lätt kunna tro att allvarliga hot mot människorna och samhället står för dörren.
I själva verket handlar det om kontaminerad mark i ett dike vid fabriken i Västerås med radioaktivitet på ungefär samma eller lägre nivå än den som är vanlig i norrländska torvmossar p g a naturlig förekomst av uran i miljön. I fallet med Oskarshamnsreaktorn gäller upphetsningen en tolkningsskillnad av myndighetskrav på tillsynen anläggningens reservkraftaggregat.
Den journalistiska upphetsningen har man ändå lyckats driva fram fastän ingen kommit till skada, att ingen materiell förstörelse uppstått eller att inga ekonomiska värden för övrigt gått till spillo, så vad är då problemet.
Jo, vad det handlar om är att man i den sedan mer än 30 år pågående vulgärdebatten lyckats skrämma människorna till en obegriplig rädsla för radioaktivitet, bland annat med argumenten att inget av människans sinnen kan registrera den. Den är dessutom så lätt att mäta att den i jämförelse med andra miljörisker på grund av detta fått hygieniska gränsvärden som ur risksynpunkt är hundradelar eller tusendelar av det vi måste acceptera för de flesta kemiska substanser, just beroende på att dessa helt enkelt inte kan mätas lika noggrannt.
Mest betryckt blir man av att tidningen Ny Teknik stämmer in i skandalkören. Denna redaktion borde ha kompetens att se igenom agitatorernas populistiska dimmor!

Trafiken och snön

Så har då snökaoset nått även oss i västra Mälardalen. Hustrun tog en promenad för lite julklappsshoping igår förmiddag innan det bröt ut, för övrigt har snöovädret hållit oss inomhus tills för en dryg timme sedan då jag med dödsförakt i blicken tog itu med att flytta 20 cm nysnö från gården. Det var bara att bita ihop och glömma den isiga vinden - det har i alla fall slutat att snöa nu, men risk finns för fortsatt frusen nederbörd. Med tanke på de trafikrapporter som kommit under dagen, så är man i alla fall glad att inte behöva åka någonstans.

Nämnda trafikrapporter har redovisat mängder med mer eller mindre allvarliga vägolyckor, försenade eller inställda tåg och urban kollektivtrafik som upphört att fungera. Flyget har i stort sett varit avstängt under dagen och någon har beräknat att ca 60 000 passagerare har fått se sina resplaner drastiskt förändrade.
Som vanligt så kommer frågorna om varför det svenska transportsystemet alltid rasar ihop så snart det börjar snöa. Tyvärr är det en kostnadsfråga som kräver någon form av optimering - det är knappast rationellt att dimensionera efter extremsituationer, som trots allt bara råder under någon enstaka procent av tiden. När det gäller järnvägen är det dock dags att höja ambitionsnivån. Den går inte helt bra i normala fall och i lägen som gällt idag är det närmast en slump om man får den förflyttning man tänkt sig. Även om riksdagen nu beställt en strukturutredning av den spårbundna trafiken så måste man ha klart för sig att ord på papper sätter inte fart på tågen, det krävs dessutom pengar, pengar, mycket pengar.

När det biter i skinnet

När vi nu tänt det första adventsljuset har kylan slagit sina klor rejält i hela landet. Därtill rikligt med snö, dock ganska lagom i våra trakter, är dock ingen garanti för en vit jul. Drastiska vinterattacker av den sort som vi just nu ser kan plötsligt avlösas av en 'värmebölja' och på bara några dagar kan allt försvinna lika snabbt som det kom. Lätt fånget sägs ju vara lätt förgånget.
Idag trotsade vi kyla med en promenad till Stormarknaden, förpackade enligt flerlagersprincipen och med stadiga läderstövlar på fötterna. Igår gick det inte att gå ut, så det blev en biltur till Surahammar för att beskåda Julsalongen på Stenhuset. Där fanns en hel del trevliga alster av både proffs och amatörer. I kväll blir det istället genomgång av vår egen utställning på Club Artis och då får vi veta av en sakkunnig konstbedömare hur vi själva ligger till.

Några som också skulle må bra att veta hur de ligger till är politikerna i USAs regering och kongress. Maktkampen efter presidentvalet har inte precis jämnat vägen för att få ordning på nationens ekonomi. Det är fotfarande en avgrund mellan presidenten och den republikanska majoriteten i representanthuset och endast en månad återstår innan den federala ekonomin riskerar trilla över kanten till det fiskala stupet. Oförmågan till att komma överens om hanteringen av USAs gigantiska budgetunderskott kan leda till en ny global finanskris i början av nästa år. Endast en kompromiss mellan de båda partiernas ståndpunkter kring skatter, stimulanspaket och budgetnedskärningar kan rädda situationen, men ingen tycks vilja ge sig.
Från en avlägsen åskadarplats är det svårt att överblicka alla incitament till den prestigekamp som pågår, men helt klart är det emellertid att det vi nu ser är ett praktexempel på demokratins svaghet när två lika starka kontrahenter gör en praktisk uppgörelse omöjlig. Låt oss därför hoppas att sunt förnuft ändå till sist får bestämma utgången.

Vinterchock

Efter gårdagens inomhusvistelse på grund av snöfall och blåst - hustrun trotsade dock busvädret med en kort promenad i närområdet - blev det idag på morgonen dags för nypremiär för mig och snöskyffeln. Nu har det kommit tillräckligt med snö för att ge omgivningen ljus prägel, så nu är jag nöjd! Vi bestämde också att det nu är dags att bistå våra stadsfåglar med lite tilläggskost så fågelbordet har kommit på plats. Här inne har hustrun med stor flit gjort färdigt hela julbaket och pyntat huset inför första advent.
Idag tog vi på eftermiddagen en tur till stan för att titta på visningen av målarklubbens julsalong och vi tycker det blev en sevärd utställning, inte alls sämre än det som många av 'proffsen' brukar visa upp på gallerierna. Vi hann också med ett besök på biblioteket och lite shoping på stan.

När kung Bore nu slagit till på allvar är facit från trafiken precis lika nedslående som vanligt. Dussinstals med olyckor, flera av mera allvarlig karaktär, har inträffat i Mälardalen de senaste två dygnen. Orsakerna är också desamma som vanligt - dåliga däck eller fel däck, för höga hastigheter, för korta avstånd etc. Varför ska det vara så svårt för människor att inse vilka risker man tar?
Även längs norrlandskusten har vintern ställt till problem med blåst och stora snömängder. Längre norrut har man dessutom sträng kyla som en extra påfrestning. Senaste natten var det - 32,6 grader i Soporo i Norrbotten och nya köldrekord är utlovade i prognoserna. På något sätt tycker jag det känns ovanligt tidigt för en sådan här vinterattack, men samtidigt stämmer den in i bilden av hur uppvärmningen av klimatet kommer att generera allt fler extrema väderlägen, inte minst här i norra Europa. Som vanligt är det bara att gilla läget, bryta ihop och komma igen!

Mångkulturens politik

Kanske börjar nu vintern på riktigt. Snö har fallit och efter den utlovade köldknäppen de närmast kommande dagarna får vi se hur det fortsätter i nästa vecka. Med snö på marken blir det ju ändå lite ljusare utomhus. Väderläget igår inspirerade mig till att sprida trädgårdskalk som snön sedan kan flytta ner i marken. Hustrun tog en liten shopingpromenad i närområdet under tiden - det börjar så sakta att bli dags för lite julklappsköp i all enkelhet.
Idag tog vi en promenad till mataffären innan vi på eftermiddagen tog oss till målarklubben. Det är vår grupp som svarar för hängningen av tavlor till årets julsalong. Det är lite speciellt att få vara med och leka gallerist och utställningarna är ju det som i mångt och mycket avgör medlemmarnas anseende som konstnärer.

Anseende är något som i dessa dagar även SD-politikerna har anledning att fundera över. Igår var det den fjärde SD-riksdagsledamoten som fick se bannstrålen lysa över sig efter att han missfirmat en av riksdagens väktare, som är av utländsk härkomst. Den här gången var det bara för den misskötsamme att rensa skrivbordet på riksdagen och åka hem. Plötsligt har nästan en femtedel av SDs riksdagsgrupp av olika skäl gjort sig obekväma för partiet.
Trots alla nu publicerade skandaler ökar sympatierna för SD i opinionsmätningarna och partiet har sin hittills högsta andel av 'väljarna', vilket indirekt stärker deras roll som vågmästare i riksdagen. Förekomsten av publicitet verkar som vanligt spela en större roll än innehållet i publiciteten och närmare 25 procent av väljarkåren anser att SD står för den bästa invandringspolitiken.
Jag kan föreställa mig att det inte är helt osannolikt att vi får se en repris på det som skedde på 1980-talet när miljöpartiet äntrade riksdagen. Den gången fanns över huvud taget inte begreppet miljöpolitik hos de 'gamla' partierna och miljöpartiet tvingade alla att ta tag i de frågorna. Idag brer missnöjet med invandringspolitiken ut sig allt mer och inom några år kan det mycket väl bli SDs filosofi som tvingar övriga partier att på allvar ta itu med de brister som uppenbarlig finns inom området. Framför allt måste mycket ändras i metoderna för att på ett humant sätt göra invandrarna delaktiga i det svenska samhället.

Förhoppningens järnväg

Under gårdagen avlöste aktiviteterna varandra. Först blev det en tur till östra köpcentret för veckoinköp, sedan var det hög tid för byte till vinterhjul på bilen - snö har eventuellt utlovats till senare i veckan. Slutligen var det tid för veckans målarpass och vi klarade även det torrskodda.
Sedan dess har det regnat i stort sett hela tiden utan uppehåll och idag har man inte kunnat gå ut längre än till postlådan. Istället har vi fått anledning att inviga det nyanskaffade löpbandet, dock en någorlunda moderat hastighet. Hustrun har dessutom idogt börjat med julstädning och andra förberedelser som hör till för att den rätta stämningen ska infinna sig.

Idag kunde man läsa i bladet om den överraskande nyheten att japanska maglevtåg sätter nya hastighetsrekord och detroniserar de franska TGV-tågen. Helt sensationellt ska pendlarna kunna färdas mellan Tokyo och Nagoya i 500 km/t och det i ett tåg som kan lasta 1 000 passagerare. Som vanligt kommer den besvärande sanningen i slutet av artikeln där man får veta att 'man räknar med' att tågen ska vara färdiga att tas i bruk år 2027 (!) och till 2045 ska man ha linjen klar ända till Osaka.
På något sätt anar man en likhet, men också stor skillnad, med den sorglustiga historien kring Mälarbanan till Stockholm där investerade miljarder för att nå snabb trafik, nu år efter år torpederas när tågen ska dela spår med de lokala pendeltågen i Stockholms ytterområden. Praktiskt taget inget tåg kommer numera fram enligt tidtabellen, om det överhuvud taget går alls.
Som lök på laxen kan vi lägga det faktum att 'gröna' partier i svensk politik vill satsa 100 miljarder kronor på snabbtåg även i Sverige för att konkurrera ut inrikesflyget. Som vanligt i dessa kretsar har munnen talat utan att hjärnan kopplats in. I vårt land skulle det vara betydligt bättre att använda dessa pengar till att få våra befintliga järnvägar att fungera på ett acceptabelt sätt. Det gör de inte idag och därför fortsätter biltrafiken att öka trots alla kostnadsökningar.

Köpfesten har börjat

Den gångna veckohelgen har solen inte ansett värd att belysa, utan gömt sig bakom moln eller dimma. Tillsammans med novembermörkret gör detta tillvaror särdeles trist. Fastän det är samma visa varje år, så blir man ändå överraskad mitt i sin alltid närvarande optimism om förbättring.
Trots allt tog vi oss ut på en promenad i närområdet under gårdagen och det nyinköpta löpbandet är nu monterat och ger oss extra möjligheter till  rörelse vid dåligt väder.
Efter att vi bakat grovbröd och frallor på förmiddagen idag tog vi en liten tur till julmarknaden vid Skultuna gamla bruk. Även den såg ut som vanligt med någon tomte och mängder av försäljare som bjöd ut korv, ost, sylt, godis, te, kryddor och mycket mera förutom brukets egen försäljning av sina 'dyrbarheter'.

Vad man kan invända mot är att denna julmarknad liksom stadens officiella julskyltning i år kommer en vecka för tidigt. Kopplingen till första söndagen i advent saknas och förtränger därmed avsikten att inleda firandet av julens antågande till förmån för krämarnas hysteriska ansträngningar att komma över medborgarnas pengar. Kanske gör den begynnande lågkonjunkturen att man sett ett behov av att förlänga julkommersen med en vecka för att även detta år kunna slå alla tidigare försäljningsrekord.
Med detta i bakhuvudet känns det bra att inte behöva känna något tryck att i panik köpa en massa onödiga saker just nu. Förvisso är jag en sann vän av öppen marknadsekonomi, men vid den här årstiden blir det lätt så att impulserna helt slår ut förståndet. Speciellt gäller detta de människor som på plats raskt finansierar sitt ogenomtänkta köp med ett nytt mobillån till pris av en rejäl ockerränta.

Nytt bråk om pengar

Med en för årstiden hög temperatur (8 - 10 grader ute) och nederbörd nästan endast på natten har vi fyllt två dagar med lite ovanligare aktiviteter. Igår blev det först ett möte med 'daglediga' i Västmanlands ornitologiska förening, där vi fick lyssna till föreningens nye ordförande, som beskrev sin verksamhet som fågelfotograf ackompanjerat med ett stort antal mycket proffsiga fågelbilder. På kvällen deltog vi i ett möte med släktforskarföreningen, där antikvarien från Länsmuseet berättade om det bildarkiv man fått donerat från Asea, med ett innehåll på ca 300 000 bilder - en framtida guldgruva för släktforskare med anförvanter som haft anknytning till Asea sedan 1880-talet.
Idag började vi med en tur till västra köpcentret för att skaffa oss saker som kommer att ytterligare skärpa konkurrensen om den tid vi har oss utmätt. Det blev ett löpband som komplement till vårt motionsprogram, speciellt de dagar då värdet är otjänligt för uteaktiviteter. Sedan inhandlade vi också en dia-scanner för att försöka få nyordning på vårt arkiv av diabilder, inspirerade av gårdagens två fotoanknutna föredrag. Det blir ju hela tiden allt svårare att undvika livets och samhällets digitalisering.
Slutligen deltog vi idag i något som stadens bibliotek kallar för VIP-dagar, där de mer 'betydelsefulla' kunderna är inbjudna till en presentation av bibliotekets aktiviteter och framtidsplaner, åtföljt av ett antal bokanmälningar som bibliotekarierna gärna vill rekommendera till läsarna.

Från stora världen fick vi för en stund sedan veta att EUs pågående förhandlingar om budgeten för de närmaste åren brutit samman. Efter en situation, som av de svenska delegaterna beskrivs som 'frustrerande', ajournerades förhandlingarna och ska tas upp igen nästa år. Reinfeldt påpekar att den nya långtidsbudgeten inte ska börja gälla förrän 2014 och att ett nytt toppmöte planeras, sannolikt i början av februari. Han anser inte det hela särskilt alarmerande.
Det finns omfattande utgiftsförväntningar ute i Europa och sedan sitter några och säger att man ska bromsa och vara försiktiga.  Sverige, Storbritannien och några andra länder har krävt en lägre utgiftsnivå, men problemet är den totala volymen på budgeten och jordbruksstödet, där olika länder står långt ifrån varandra. Tydligt är att Frankrike är den stora bromsklossen, men även Storbritannien, som sagt nej till alla höjningar, står för en föga konstruktiv hållning.
Det hela synes vara ett utmärkt exempel på det gamla talesättet: "när krubban är tom, så bits hästarna". Det är åter tydligt att det som vanligt är öst och syd som vill ha mera pengar medan det är nord och väst som förväntas betala. Den ordningen är knappast hållbar i längden om man vill behålla en demokratisk legitimitet hos unionen.

Trygghet i upplösning

Det ser ut som att vi båda nu är tillbaka till normala krafter för att klara vårt motionsschema. Två dagar med promenader i närområdet har det blivit, idag dessutom kombinerat med ett besök i mataffären. För övrigt är det ordinarie vardagssysslor som gäller. Själv har jag också gjort några korta pass i trädgården och snart är allt beskärningsarbete klart - skönt att upptäcka till nästa vår.

Den senaste tiden har vår stad drabbats av en våg av bostadsinbrott och idag kunde polisen meddela att man gripit fyra 'unga män' med litauisk hemvist. Tyvärr gör flatheten i svenskt rättstänkande oss till ett tacksamt byte för den mer eller mindre organiserade brottsligheten på andra sidan Östersjön. Det är hög tid att tillämpa en mera handfast behandling av dessa element.
Även om organiserad grannsamverkan kan göra viss nytta i bostadsområdena, så räcker det inte på långa vägar när dessa fräcka plundrare gör en stöt på ena sidan huset när ägaren befinner sig på den andra sidan, eller letar igenom en villavåning medan ägaren ligger och sover på övervåningen.
Jag tror inte att de verktyg som de rättsvårdande myndigheterna idag har tillgång till räcker för att stävja den här utvecklingen. Ett betydligt mer samordnat polisarbete inom EU är första kravet, men därtill behövs betydligt starkare sanktioner mot de som åker fast. Det måste helt enkelt upplevas som väldigt obehagligt att bli ertappad i det här landet. Med detta får vi sedan per automatik medel att tillgripa även mot våra inhemska, ljusskygga individer. Sluta dalta med slöddret!

Ett mäktigt land!?

Veckans målarpass blev ett välkommet avbrott i den senaste tidens stillasittande, när jag nu tycks vara återställd från förra veckans handikap. Vi började med våra insatser här hemma redan igår, för att kunna visa att vi inte 'skolkat' efter förra veckans frånvaro från vår grupp. Hustrun har börjat på en bild med katter och ett stilleben med orkidéer. Själv höjde jag ribban ett snäpp med att ge mig på ett barnporträtt och utmaningen uteblev inte. Min bild, efter en förlaga av ett femårigt barn, blev enligt kollegerna i klubben ett porträtt av en pojke någonstans mellan åtta och tolv år. Här finns alltså en del att träna mera på.

Vad som däremot är framgångsrikt, åtminstone just nu, är vårt kära fädernesland, som i den årliga utvärderingen i tidningen Monocle, 'Global soft power', har placerat sig som världens femte 'mäktigaste' land, föregått endast av England, USA, Tyskland och Frankrike. Genom faktorer som turism, kultur, utbildningskapacitet, diplomatisk infrastruktur, affärsattraktion och allmän myndighetsstandard har vi lyckats bygga upp ett renomé som gjort det möjligt att passera Japan från förra årets sjätteplats.
Tydligen bygger bedömningen på att vi skaffat oss ett rykte som ett 'vänligt och funktionellt' land, men samtidigt har svårt för att bli av med 'stereotyper som ABBA och IKEA'. Må så vara hur det vill med den saken, men nu känns det som att det borde vara läge för att spänna musklerna ännu ett snäpp och ta Frankrike till nästa år. Även om det endast handlar om 'mjuk' mäktighet, så borde vi väl så småningom åtminstone kunna kämpa oss upp till en pallplats i den här branschen.

Hoppet som försvann

'Intet nytt under solen' skulle man kunna säga, om inte solen lyst med sin frånvaro. Vi har nu ett par dagar mest följt våra rutiner på hemmaplan. Efter vår dagliga promenad igår återkom en del av min ryggvärk,vilket får ses som en varning om att rehabiliteringen ännu ej är avslutad.
Idag nöjde vi oss därför med att ta bilen till östra köpcentret för veckoinköp. Där inhandlade jag också på min systers inråda en muskelsalva för att hjälpa läkeprocessen på traven. Det återstår sedan att avvakta eventuell effekt.

Så var det då åter dags med en ny rond i fighten mellan Israel och Hamas på Gazaremsan. Efter en del raketbeskjutning mot israeliska, civila mål, tröt israelernas tålamod och i en raid in mot Gaza dödades Hamas militäre befälhavare. Därmed fortsätter denna till synes olösliga konflikt att rulla på med allt tyngre vapeninsatser, i grunden meningslös med förlust av människoliv och en eskalerande materiell förstörelse.
På många sätt är situationen lik den i Syrien. Det handlar om människans strävan efter frihet och säkerhet, men inte utan inslag maktbegär och religiösa doktriner. Sedan må upprorsmakarna strida mot en tyrannisk diktator eller en, som man upplever, yttre ockupationsmakt. När situationen drivits till desperationens gräns tycks människan helt oförmögen till att acceptera det faktum att våld aldrig leder till en bestående fred.
Som vanligt börjar nu massmedia slåss om de fetaste bitarna av sensation för att vinna terräng för sina respektive medier. I ett slag tycks nu allt intresse ha flyttats från Syrien femtio mil söderut - har Syriens oroligheter upphört eftersom de dagliga reportage därifrån plötsligt lyser med sin frånvaro? Man kan ju ställa sig frågan! Dessutom laddar båda sidor i Gaza-konlikten sitt propagandaartilleri med Facebook, Twitter och Youtube för att inte förlora position. Mitt i allt detta befinner sig en lidande civilbefolkning som bara kan hoppas på att någon gång få fred i sitt liv.

Flyg, flyg...?

Efter en rehabiliteringsdag igår i 'största möjliga stillhet' var jag idag åter på benen i full styrka (åtminstone nästan). Den trista, gråmulna dagen igår tillbringade vi följdaktligen till största delen vid våra datorer - ständig sysselsättning med släktforskning resp, Wikipedia, har gjort oss mindre känsliga för väderlekens nycker.
Idag var det emellertid en kristallklar senhöstdag med nästan +10 grader på termometern och det utnyttjade vi till en utflykt till grannmetropolen Örebro. Där avnjöt vi en god lunch på en liten trevlig restaurang inte långt från det välkända vattentornet, innan vi tog hemvägen genom de norra länsdelarna för att se om allt var sig likt, och det mesta var väl det.

Något som dessvärre inte är sig likt är det gamla anrika Scandinavian Airline System, som snart balanserar på konkursens rand. Ekonomin har gått utför ända sedan lågprisflyget började kapa lättköpta marknadsandelar, samtidigt som den omoderna strukturen i SAS verkat vara omöjlig att förändra. Det sparpaket som ledningen nu börjat förhandla med facket om är lindrigt sagt drakonisk och mycket tyder på att det ändå bara blir ännu en tidsfrist inför det bittra slutet för bolaget. En s k ståuppkomiker beskrev det på ett talande sätt när han 'citerade VD för SAS' med orden "vi stod inför konkursens stup, men nu har vi tagit ett stort steg framåt".
Allmänt sett finns många paralleller med Saab Automobile, med den tydliga skillnaden är att svenska staten är storägare i SAS. Vad som än händer betyder detta att skattebetalarna förr eller senare får stå för en del av kalaset. Visserligen är förnyelse och omstrukturering i näringslivet en ständigt pågående process, men visst känns det trist att se de gamla svenska ikonerna skaka i sina grundvalar och inte i tid ha insett behovet av förnyelse.

Ny tigerekonomi?

Veckans två första dagar har spolierats för mig p g a en inflammerad (förmodad?) muskel i ländryggen. Gravt handikappad har jag tillbringat tid 'på sofflocket' läsandes en polisroman - en tämligen ovanlig sysselsättning för min del. Med detta följde att vi missade gårdagens målarpass på Club Artis, vilket även det är ovanligt.
I tämligen vackert höstväder har således hustrun fått klara motionspromenaderna på egen hand, medan jag saknar höstens friska uteluft.

De senaste dagarna har Fredrik Reinfeldt, som första svenska statsminister i detta ärende, avlagt officiellt besök i Burma. Detta land, med en befolkning omkring fem gånger den svenska, som i femton år har lidit svårt under en hård militärdiktatur, ser nu ut att ta en ny väg. En begynnande övergång från namnet Myanmar till Burma, som är oppositionens benämning på landet, är ett tecken på detta. Den oppositionella kraften symboliseras av Aung San Suu Kyi, som tilldelats Nobels fredpris (1991), och som under många år hållits i husarrest av militären, har nu succesivt vunnit terräng, och förra året valts in i parlament. Hon siktar nu på att bli landets president. Enligt egna uttalanden är det dock inte i första hand för att få makt utan för att kunna införa demokrati i landet.
Är detta första steget mot en ny asiatisk tigerekonomi, som vi ser? Burma rankas idag som ett av världens fattigaste länder, men har stora resurser inom jord- och skogsbruk, och rikliga tillgångar på mineraler, olja och gas. Med en skicklig statsledning och en modernisering av de sociala systemen finns alla förutsättningar för att vi här kan få se ett nytt ekonomiskt under - ett nytt Sydkorea eller uppåtgående Vietnam. Låt oss för burmesernas skull hoppas att det blir så.

Människans bästa vän

Denna veckohelg har vädret varit sådant som när hösten är som sämst. Ingen stimulans till uteaktiviteter ges av grått och blött, även om åtta plusgrader på termometern är en liten tröst. Trots detta har vi avverkat ett par vandringar i de norra stadsdelarna och motionsbudgeten står på plus. Sämre är det med mitt viktminskningsprojekt, som nu efter drygt halva den utmätta tiden, fastnat på en nedgång på tre kilon. Det blir till att skärpa sig för att få bort de fyra återstående - med andra ord mera arbeta för mindre mat!

För någon dag sedan fick vi veta att äldsta dottersonen 'blivit med hund'. Djurvän som han är hämtade han en omhändertagen 2-årig tik från en hundräddarorganisation för att erbjuda den ett tryggt hem. Hunden, en korsning mellan bordercollie och björnhund, hade benämnts som 'rymmarhund' eftersom den gett sig av från den tidigare ägaren, som nu inte ville ha den tillbaka.
Den här historien kommer mig nu osökt att tänka på hur olika liv våra fyrbenta vänner kan få uppleva. Skalan är bred med allt från ompysslade (bortskämda?) familjehundar till misskötta 'skyddshundar' i knarkarkvartar. Ansvaret som en hundägare åtar sig borde strängt taget ställa krav på någon form av licens för ägarskapet. Som djurvän i allmänhet och hundvän i synnerhet kan jag känna vanmakt inför fall av vanvård som det nu och då berättas om.
Trots detta ser jag samtidigt hur hundarnas levnadsvillkor skiljer sig från landsbyggdens bandhundar som jag minns från min barndom, och som kunde få stå kedjade hela livet intill en usel hundkoja med torftigt foder och endast sporadiska 'motionsrundor'. Det var inte alltid bättre förr!

Om civil ordningsmakt

Till skillnad från den senaste tiden hade vi idag förunnats en blek höstsol och detta tog vi vara på genom en långpromenad in till stan. Där provade vi en lunch på en nyöppnad kebabrestaurang med helt klart godkänt resultat - t o m grönsakerna på tallrikarna var rikliga. Folktätheten i centrum var som vanligt tämligen låg en vardag och stadens ambitioner om ett 'levande centrum' är inte alltför påträngande.
Efter att jag igår producerat tre sorters bröd på förmiddagen och när vädret var mindre vänligt, nöjde vi oss med en promenad till mataffären i närområdet.

De senaste dagarna har ytterligare ett fall passerat där frivilligorganisationen 'Missing people' har gjort en lyckosam insats. En försvunnen 9-årig flicka i Göterborgstrakten kunde spåras och räddas från en mansperson som nu är misstänkt för människorov. Så många som omkring 800 personer deltog i frivilliga skallgångskedjor och hittade flickan bara några hundra meter från hennes bostad.
Den trend som nu tar plats, där ordningsmakten tar hjälp av frivilliga, civila insatser är naturligtvis i många avseenden positiv. Polisens bank av olösta ärenden lider inte precis brist på insättningar och hjälpinsatser uppskattas. Det är dock på sin plats att vara observant på var denna utveckling tar vägen. Risken är annars att gråzoner med otydliga ansvars- och befogenhetskriterier utvecklas. Om detta inte regleras i tid kan följden lätt bli sådana medborgargarden som ibland vuxit upp i kritiska lägen där de polisiära insatserna upplevts som otillräckliga. Rättssamhället får inte pantsättas för okontrollerade åtgärder bara för att polisen inte alltid räcker till!

Ett val är gjort

Två dagar till har gått med en stunds risklippning i trädgården varje dag - det tar sig. Igår förde vårt sökande efter trädgårdskalk oss till västra köpcentret där vi hittade kalk, men till ett betydligt högre pris än förra året, så vi bestämde oss för att kolla ännu några inköpsställen. Vi passade också på att gå en promenad i omgivningarna, som genomgått en hel del förvandling de senaste åren.
Idag for vi till Hallstahammar för ett besök i vår gamla hemort. Även här hörde vi oss för om kalken och fick ett ännu högre pris än igår. Resultatet blev alltså att vi återvände till gårdagens ställe och betalade 60 procent mera för årets kalk än för fjorårets. Hoppas att kalken också är 60 procent bättre.

Tidigt i morse kunde vi lyssna till Barack Obamas segertal efter att han lyckats ta hem ytterligare fyra år i Vita huset. För oss och för stora världen var detta säkert det bästa resultatet. Hur det blir för det amerikanska folket återstår att se. Med republikansk majoritet i representanthuset och ett antal konservativa hökar, som fört fram behovet av 'revolution', bådar det inte särskilt gått för hans möjligheter att driva en konsekvent politik enligt sina egna visioner. Behovet av uppstramning i den ekonomiska oredan är påtagligt och tiden rinner snabbt iväg mot ett ohållbart läge. Vad som då kan hända vill man nog helst inte tänka på.
Ett val är alltså gjort, men ett 'val' som svenska nyhetsmedier helt tycks ha missat är det pågående maktskiftet i Kina. Vem som håller i rodret i världens största nation har förmodligen lika stor betydelse för Europa som styret i USA. Speciellt gäller detta när nu även Kinas finansiella sektor börjar visa samma tendenser som finns i USA och på vissa håll i Europa. Det får helt enkelt inte hända att en global skuldkris spolierar de globala framsteg som gjorts inom handel och ekonomi de senaste decennierna. Men dominoeffekten är solklar - faller en faller alla - och nu behövs det att alla står upp för tacklingen av utmaningarna inom miljö- och fredsområdena.

Ett osäkert val

Även gårdagen gav oss en dos av kulturell stimulans när vi besökte gallerierna vid Nykvarn. Vi fick se två utställningar av lokala målare vars verk var klart sevärda. Vi fick också tillfälle till samtal med båda två som gav oss en del nya idéer och aha-upplevelser. Efter galleribesöken gick vi en lång promenad på Mälarlandet vid Ängsö.
Idag var det istället dags för vår egen konstutövning på målarklubben, som hustrun den här gången dock avstod från till förmån för en träff med gamla arbetskolleger. Själv fortsatte jag på ett tidigare påbörjat impressionistiskt porträtt av en ung man, med någorlunda acceptabelt resultat.
Båda de två senaste dagarna har jag också till en del använt till beskärning av buskar i trädgården.

Det amerikanska presidentvalet är inne på upploppet och all upphetsning samlas nu kring de så kallade swingstaterna. Rent statistiskt är det ett halvdussin stater som kan vara helt avgörande för utfallet av hela valet och en av dem är Florida. Idag kom det rapporter om att även denna gång blir det strul med valet i just Florida, när utrustningen för den elektroniska förhandsutrustningen packat ihop. Upprörda väljare som ej släpptes in i vallokalerna var mäkta irriterade och tumult uppstod på sina håll. Det hör till saken att det i första hand är demokraternas väljare som vill förhandsrösta och att det var den republikanske guvernören som vägrade förlänga öppettiderna i vallokalerna.
Florida har vid flera tillfällen ställt till med problem för valresultatet och nu börjar det se som att en repris är att vänta. Man kan för övrigt fråga sig om valsystemet med elektorsröster är den bästa vägen till att välja landets ledare när det är stater med 10 - 15 procent av befolkningen som är avgörande samtidigt som det totala valdeltagandet endast är starx över 50 procent. I vårt land brukar ju valen sluta med att omkring hälften av väljarna är nöjda och resten är missnöjda, men over there verkar det som att man inte bryr sig så mycket utan sköter sina egna affärerer oavsett vem som råkar vara president för tillfället.

Den förlösande sömnen

När vi nu i 'normaltidens' tecken raskt rullar in i vintermörkret gäller det att ta vara på så mycket som möjligt av det dagsljus som ändå finns. Igår tog vi oss ner till stan och åt en riktigt nyttig lunch på Sportbaren (anknuten till Friskis & Svettis). Svettningen hoppade vi dock över. Istället gick vi en tur på stan och besökte bland annat biblioteket för att förnya våra litteraturtillgångar. På kvällen var det sedan dags att åka till yngsta dottern för att fira hennes och hennes makes resp. födelsedagar. Det blev en trevlig stund dock med viss reducering av den Anderssonska klanen. Äldsta dotterns söner har nu börjat att på allvar leva sina egna vuxenliv med allt vad det innebär och var därför upptagna på annat håll. Ibland kan man känna viss press när ens sociala kontaktyta börjar krympa både i den äldre och den yngre ändan.
Även idag blev det aktiviteter inom kommungränsen. Efter lunch åkte vi till östra köpcentret för veckoinköp och sedan ner till Öster Mälarstrand där några konstnärer håller Öppet hus under Allhelgonahelgen. Detta tog vi naturligtvis vara på för att se hur våra lokala kreativa förmågor utvecklas. Nog blev omdömet 'ömsom vin, ömsom vatten', men några riktigt imponerande objekt fanns dock att beskåda.

Så har nu forskningen tagit ett stadigt grepp om höstmörkrets inverkan på människornas välbefinnande. Egentligen handlar det kanske bara om en sammanställning av det vi redan vetat eller anat. Ljusbristen gör att vi blir sömniga och tröga. Är det mörkt när man vaknar är melatoninnivån i hjärnan fortfarande hög vilket signalerar att man ska fortsätta att sova. Motmedlet är att få mesta möjliga ljus i ögonen så snart som möjligt och sätta fart på kortisolproduktionen. Då vaknar man!
Generellt sett är det bättre att sova tjugo minuter längre än att hinka i sig två koppar starkt kaffe på morgonen. Som mångårig pensionär har jag dock lärt mig att inte bekymra mig allt för mycket om dessa problem, men visst minns jag tiden då man hela hösten och vintern uppfattade att solen endast visade sig under den tid man satt instängd på jobbet och att det under veckohelgerna alltid var molnigt väder.
Det här är det 800:e inlägget med mina Tankar i tiden. Det får väl ses som en liten milstolpe.

Utbredd aningslöshet

Så har ännu ett par höstdagar förlupit med de vardagliga sysslorna på hemmaplan, endast avbrutna för ett par promenader i närområdet. Enligt hustruns statistik har vi förflyttat oss till fots 76 km under oktober. Ett hyfsat bra resultat om än ingen toppnotering. Idag tog jag också några ytterligare tag i höststädningen av tomten - snart är det bara eklöven kvar. Men sedan kan man ju, om andan faller på, sätta igång med beskärning av alla träd och buskar, som ju ändå ska göras förr eller senare. Snön från början av veckan blev i alla fall inte långvarig, vilket uppskattas högt och idag var det faktiskt över åtta plusgrader ute.

Något som ofta inte precis står på plus är människors förmåga att välja säkra lösenord till konton och datorer. I topp på årets lista över usla lösenord finns t ex ”password”, ”123456” och ”12345678”. Dessa tre toppade även listan från 2011. Nykomlingar på listan är ”Välkommen”, ”Jesus”, ”Ninja”, ”Mustang” och ”password1”. Listan bygger på filer med miljontals stulna lösenord som hackare har lyckats kapa.
Med tanke på alla rapporter om kapade lösenord och missbrukade konton måsta man förvåna sig över den aningslöshet som måste finnas hos ägarna till ovan nämnda lösenord. Strängt taget borde man själv få stå sitt kast när man unnar sig en sådan nonchalans och slöhet. Tydligen är de också många eftersom det visat sig att hackers inte behöver anstränga sig med ett avancerat motstånd när det finns tillräckligt med lättfångade byten att ta vara på. De med erfarenheter av att få sin identitet kapad på nätet på grund av slarv med lösenordet vet säkert vilket kaos det kan bli, och många fler kanske borde sätta sig in i hur riskabelt det faktiskt är att använda alltför svaga lösenord. Grundregeln för ett någorlunda svårknäckt lösenord är minst nio tecken omfattande stora och små bokstäver, siffror och specialtecken. Med det gör man livet lite surare för rövarna!

Monsterstorm

Idag har vi hållit oss på hemmaplan så när som på en promenad i närområdet. Vädret har återgått till någorlunda stabilt höstväder med några plusgrader. Igår var det annorlunda med regn och rejäl blåst, nästan av västkustsk karaktär, men än så länge är det fortfarande sötvatten vid våra stränder. Trots allt böjde vi oss inte för vädergudarna utan åkte till stan och genomförde veckans målarpass på Club Artis som planerat.

Det vi kallade storm igår är emellertid bara en andeviskning jämfört med det som USAs ostkust nu genomgår när 'superstormen' Sandy kommit in över land. Förödelsen blir närmast obegriplig när ett oväder av denna dimension drar fram. Stora delar av regionen kring New York var igår mer eller mindre lamslagen med översvämningar, eldsvådor och sönderblåsta hus. Över en miljon människor var strömlösa och kommunikation på vägar, gator och räls i stort sett obefintlig. Alldeles speciellt drabbades naturligtvis flyget med över 12 000 inställda flygrörelser i regionen.
Ovädret har klassats som en nationell katastrof och undantagstillstånd har utlysts i flera delstater på amerikanska ostkusten. Att sätta sig in i hur den enskilde drabbade medborgarn känner sig är nästan omöjligt. Att få hela sin tillvaro spolierad känns säkert inte bättre av att situationen delas med tiotusentals andra människor. Det underlättas säkert inte heller av att den senaste veckans prognoser om skador bara bekräftats. Inte är det trevligare för de miljontals människor som nu väntar på härjningarnas fortsättning i orkanens spår på väg upp mot Kanada.
Tyvärr är det inte heller sista gången som ett sådant här tillstånd förekommer. Tvärtom räknar klimatforskarna med att de tropiska stormarna kommer att bli både flera och kraftigare i takt med den globala temperaturökningen som pågår. Då borde en upplevelse som den nu inträffade underlätta för alla att enas kring åtgärder för att bromsa denna process.

På ruinens brant

Igår räddade jag vårt förråd av äpplen från årets rikliga skörd med en förflyttning till källaren innan kylan på - 5 grader slog till under natten. Men detta härliga senhöstväder uppskattar vi verkligen efter allt regnande och under veckohelgen har vi unnat oss två långpromenader i de norra stadsdelarna. Idag inkluderade detta besök hos några bilhandlare som celebrerade Bilens dag - i två dagar!
Sedan har vi raskt ställt om till ´normaltid´ och accepterat att det nu börjar skymma ute mitt på eftermiddagen och det kommer i vanlig ordning att bara bli värre de åtta närmaste veckorna.

Något som definitivt verkar bli bara värre är läget i USAs ekonomi. Budskapet från USAs motsvarighet till vår Riksrevision har konstaterat att den föga smickrande uppgiften för den kommande presidenten blir, oavsett namn eller partitillhörighet, att tala om för sina undersåtar att de i fortsättningen får finna sig i att betala mera till och få mindre tillbaka från den offentliga sektorn. För stunden växer den amerikanska statsskulden med 10 miljoner US dollar per minut (!) och uppgick för en vecka sedan till  16 199 564 839 671 dollar. Det är i runda tal 50 000 dollar per amerikansk medborgare, varav åtminstone hälften har en ekonomi som aldrig kommer att tillåta dem att betala en enda dollar till amorteringen. Det befaras också att för ögonblicket ofinansierade statliga åtagande kan uppgå till svindlande 71 000 miljarder dollar under de närmast följande 20 åren.
Situationen är utan tvivel prekär för det amerikanska folket. Det som kan oro oss andra är vilka konsekvenser detta kan få för resten av världen. Räddningspaket av den typ som för närvarande diskuteras på olika håll inom EU är ju liksom inte aktuella. Om världens största ekonomi krakelerar synes mig stora dominoeffekter vara oundvikliga. Nästa fråga blir då vem som kommer att 'ta över' som ledande i världsekonomin. Det kan vi inte veta, men det mesta pekar på Sydostasien. För 4 000 år sedan var Kina världens kulturella centrum och kanske kommer vi att få uppleva hur cirkeln sluter sig.

Goda och dåliga förmågor

Vi har kunnat fortsätta att gläjda oss åt soligt, om än ganska kyligt väder, och senaste natten kom höstens första snö till våra breddgrader. Det var inte mycket och låg inte kvar, men ändå... Uppåt Norrland har redan skidsäsongen börjat, dock med viss hjälp av snökanoner.
Igår gjorde vi en liten rundvandring i de centrala delarna av stan och på vägen blev det lite shoping, men framför allt injektion av årets influensavaccin - än så länge utan några biverkningar.
Idag ville vi utnytja ännu en del av det vackra höstvädret och gjorde en utflykt till Eskilstuna. Där gjorde vi först ett besök i deras imponerande sportanläggning i den gamla Munktellfabriken och passade samtidigt på att äta lunch på serveringen där. Sedan tog vi oss till Stadsmuseet där man har intressanta utställningar om stadens industrihistoria och till sist blev det ett besök på det alltid sevärda konstmuseet. Man beundrar gärna grannstadens förmåga att ha tagit tillvara och utnyttjat de gamla industrikvarteren längs Eskilstunaån.

En förmåga som inte är lika beundransvärd besitter den tidigare italienske premiärministern Berlusconi. Han har ju under många år utmärkt sig som en person med ett mycket utstuderat sätt att med, till kriminalitet gränsande metoder, ha manipulerat såväl politik och massmedia som italiensk fotboll för egen vinning.
Nu börjar emellertid rättvisan komma ifatt honom, när en domstol dömde honom till fyra års fängelse för skattebrott. Han fördjuds dessutom att under tre år inneha offentlig tjänst. Genom manipulering av priser på filmrättigheter beräknas han ha kunnat få undan motsvarande 2,9 miljarder kronor från beskattning. Men genom att överklaga domen tror man att han kan komma undan genom att brotten hinner preskriberas. Hur det blir med anklagelserna mot honom om att ha köpt sex av minderåriga flickor och sedan använt sin politiska ställning för att tysta ner det hela är för stunden oklart.
Att denna person under en lång följd av år spelat en ledande roll i italiensk politik måste onekligen ha påverkat den katastrofala utvecklingen av landets ekonomi. Att han från tid till annan anklagats för att ha nära kontakter med den italienska maffian förskönar inte precis bilden av honom. Man undrar hur länge det ska dröja innan det blir någon sorts ordning och reda i detta ostyriga land, som varit mer eller mindre rörigt ända sedan romarrikets dagar.

Dags att dra in svångremmen

Igår använde vi dagen till en höstutflykt i soligt väder till vår grannkommun Sala. Det var trevligt att vandra runt i staden och se på gatulivet  och de vackra planteringarna längs dammarna och ån genom staden. En god lunch på en thai-restaurang försämrade inte programmet.
Idag bestämde vi oss för en vandring längs östra Mälarstranden i vår egen stad. Det är fascinerande att se hur den senaste 15-årsperioden kunnat förvandla stökiga båtuppläggningsplatser på gammal industrimark till en modern stadsdel med centrumkaraktär, även om det på sina håll verkar lite väl ihopträngt enligt vår smak. För en stor del av de boende blir det heller inte tal om någon Mälarutsikt trots det 'sjönära' boendet.
På kvällen blev sedan dags för ett medlemsmöte i målarklubben där idéer om och praktiska försök i porträttmålning stod på programmet. Det var helt klart en tillställning med aha-upplevelser.

Den senaste tiden har orostecken på en vikande konjunktur, även i Sverige, kommit allt tätare. De svenska börsbolagens rapporter för tredje kvartalet är i de flesta fall ingen uppmuntrande läsning och varsel om uppsägning av anställda blir också allt flera. En bransch som blivit extra drabbad är hemelektroniksektorn. För snart ett år sedan gav OnOff upp och alldeles nyligen kom besked om stora nedlägningar inom Expertbutikerna. Idag var så turen kommen till MediaMarkt som varslar samtliga anställda på det svenska huvudkontoret om uppsägning. Tills vidare vill man kalla det för en 'omfattande omorganisation', men nog är det oroväckande. MediaMarkt har visat förlustsiffror ända sedan bolaget kom till Sverige och har det svårt i den allt hårdare konkurrensen.
Det ser nu till sist ut som att även Sverige får känna av den allt kärvare situationen i världsekonomin. Även bortsett från de allt oftare förkommande domedagsprofetiorna kommer allt sämre inhemska prognoser och ingen tror längre på finansministerns förhoppningar om framtiden. Allt annat skulle vara att 'sticka huvudet i sanden' i ett land där över 70 procent av BNP drivs av exportinkomster. När kunderna blir utan pengar är det bara att slå igen butiken.

Rännstenslitteratur

Vi har nu, kors i taket, kunnat notera två dagar i princip utan regn. Samtidigt konstaterar jag, efter att idag ha tömt ut 45 mm ur regnmätaren (senaste veckans tilldelning), att vi sedan början av september förunnats minst 135 mm regn vilket är mer än dubbelt mot 'normalt'.
Vi fick i alla fall till en lite längre promenad i närområdet igår. Efter att vi idag bakat frallor och kaffebröd gjorde jag en uppröjning av nedfallna, vissna löv på gårdsplanen och trottoaren - det mesta är nere nu. På eftermiddagen var det sedan som vanligt dags för veckans målarpass på Club Artis där jag gjorde färdig höstens andra porträttbild, medan hustrun arbetade med ett par akvareller.

Till vår kännedom kom nu att 'fullt krig' blossat upp kring de s.k. skandalböckerna med kunglig inblandning. Historieprofessorn Dick Harrisson kommer nu med en bok som anser sig kunna underkänna de 'bevis' som angetts som underlag för de påståenden som görs i boken 'Den motvillige monarken'. Främst syftar den till att ifrågasätta den hårda medieexponering som kungahuset fått utstå efter bokens utkomst. Bokens författare och det utgivande förlaget försvarar sig givetvis med näbbar och klor. Ytterst handlar det i vanlig ordning om pengar. 'Den motvillige monarken' har enligt vissa uppgifter dragit in ca 20 miljoner kronor.
Oavsett skribenternas ambitioner, blir jag så trött på denna obegripliga journalistik mot en, i och för sig offentlig, men i praktiken helt maktlös person i det svenska samhället. Det stärker min bild av massmedia och journalister som en jagande flock av lömska och fega hyenor, som helt saknar empati för en familj av oskyldiga personer. Bidraget från mediokra författare till denna ömkliga uppvisning förbättrar inte det hela. Men ytterst måste man ändå fråga sig varför svenska folket vill sänka sig till att betala pengar för att få del av slaskspaltsjournalistiken!?

En uråldrig konflikt

Med prognos om ytterligare två dagars regnigt väder är det snart läge för en liten höstdepression. Igår lyckades vi ta oss ut på en liten promenad i närområdet, men idag har det inte gått att gå utanför dörren. Som om inte detta var nog kom det idag en rapport om att 'blodregn' kommit in över Danmark och kan väntas nå Sverige under det närmaste dygnet. Den något morbida benämningen kommer sig av att regnet färgats rött av sand och damm från Sahara och är en vedertagen benämning på fenomenet inom meteorologin. För säkerhets skull har SMHI utfärdat en klass I-varning för Västra Götaland, dock främst beroende förväntade stora mängder av nederbörd. Det är lätt att hålla sig för skratt i dessa dagar.

Återigen är nu ett fartyg, denna gång under finsk flagg, på väg i projektet 'Ship to Gaza'. På samma sätt som tidigare har israeliska marinkårssoldater bordat fartyget och arresterat de ombordvarande för brott mot Israel säkerhet, detta efter att de flera gånger uppmanats att ändra kurs. Enligt en israelisk aktivist var fartyget 30 nautiska mil från kusten när det bordades.
Passagerarna hoppas kunna 'uppmärksamma' blockaden av Gaza-territoriet som pågått sedan 2007. En talesperson betecknar bordningen som en pirathandling eftersom fartyget befann sig på internationellt vatten.
Tyvärr är det nog lika bra för dessa 'aktivister' att inse och medge att den israelisk-palestinska konflikten inte kommer att lösas genom improviserade båtutflykter på Medelhavet. Det är aldrig bara den enes fel att två träter, säger ett gammalt talesätt, och det har sin uppenbara tillämpning i det här fallet. Israels hårda attityd gentemot sin nära omvärld har sin grund i flera arabländers vägran att erkänna den judiska staten och så länge som palestinska Hamas skjuter raketer mot civila israeliska medborgare, så kommer Israel att med alla medel försöka hindra dem från att få tillgång till dessa raketer. Bieffekten av detta blir svåra lidanden för den palestinska civilbefolkningen.
Vem ska då ta första steget mot en förändring? Hur ska det ske och vilka garantier för en reell fredsprocess kan man få? Detta är bara ett par av oändligt många frågor som måste finna sina uppriktiga svar i denna konflikt med sina äldsta rötter redan i antiken. Tillväxten av den militanta islamismen har ju inte precis underlättat att finna dessa svar! Låt oss hoppas att någon duktig medlare till sist kan lösa upp knutarna - partsinlagor i form av Ship to Gaza gör det inte!

Desperation på olika plan

Tröttsamt nog så har vädret nu helt återtagit sin gråmulna och blöta karaktär. Igår när vi dristade oss till att åka till Björnö för vår motionsrunda kom vi bara halvvägs innan det började regna och vi hade i vår obotliga optimism avstått från att ta med oss något regnskydd och behövde följdaktligen en upptorkning efter hemkomsten.
En missgynnad lantbrukare en bit norrut kunde idag berätta att man på hans gård sedan början av maj hade mätt upp 640 mm regn mot normalt ca 250 mm. Resultatet är nu en förstörd skörd av perfekt växt vårvete med en förlust på bortåt 200 000 kr. Man känner verkligen med de idoga odalmännen och -kvinnorna.
När vi idag åkte för att promenera på stan klarade vi oss åtminstone torrskodda. Vi besökte biblioteket för att förnya vårt intellektuella lånekapital och gick sedan till Läns- och konstmuseet där det något överraskande fanns riktigt sevärda utställningar. En handlade om hur man hantverksmässigt kan förädla kasserat avfall till 'nya' och användbara föremål - mycket fyndigt och riktigt bra. På konstsidan fanns en visning av stadens äldre konst - från renässansen och barocktiden - och en utställning om Bror Hjort och hans konst.

Idag rapporterades det att en socialdemokratisk kampanjarbetare i Göteborg skickat grova sexuella hotelsebrev till ett 30-tal kända (bl a 'Blondinbella') och okända kvinnor. Som avsändare hade han satt namnet på ett av moderaternas kommunalråd i Göteborg. De mottagande kvinnorna tvingades leva med stor oro och rädsla under en längre tid. Visserligen har nidingsmannen nu erkänt allt för polisen och uttryckt stor ånger för sitt tilltag, men det kan väl knappast räcka.
Det sägs att i krig och kärlek är allt tillåtet, men faktum är att politiskt valarbete är vare sig det ena eller det andra. I det som göteborgssossen tagit sig till finns grund för flera mer eller mindre grova åtalspunkter och här behöver exempel statueras för att undvika en utveckling till det som vi ibland kan se i de amerikanska valkampanjerna. Kan man inte framföra sina budskap och försvara sin politik med rena medel så ska man hellre hålla käften! Vi har ändå tillräckligt med politikerförakt redan som det är och det nu aktuella fallet kan knappast åstadkomma något annat än att ytterligare spä på detta förakt.

Oroligt i EU

De allt kortare dagarna börjar nu också bli en aning kyliga när vind från nordväst trycker på. Dock är vi långt från den senaste nattens notering på - 11 grader i Nikkaluokkta, och tagetisen blommar fortfarande i våra blomlådor på altanräckena.
Igår var det dags för veckans pass på målarklubben och vi fortsatte båda på vår inslagna väg med teknik och motivval. Idag har vi varit på hemmaplan så när som på en promenad till mataffären och ett frisörsbesök för hustrun.

Genom turbulensen efter den globala finanskrisen har en rad av latenta, nationell spänningar inom Eu-länderna börjat komma upp till ytan. Det handlar om nationalistiska krafter som vill försöka förverklliga sina ambitioner i orostider som sprider en osäkerhet hos människor. Tydliga separatistiska förslag har förts fram i t ex Katalonien, som vill ha självstyre inom Spanien, och Flandern som vill skiljas från Vallonien. Gamla ärevördiga UK tvingas också tackla liknande frågor när skottarna nu tänker folkomrösta om självständighet inom Great Brittain och så har man det gamla problemet med Cyperns delning.
En tanke på samma tema, som kom upp hos en krönikör idag, var frågan om det nu är läge att på allvar göra de skånska separatisternas röda flagga med gult kors till symbol för ett självständigt Skåneland. För mig, som kanske har en del rötter bland 1600-talets snapphanar, borde en sådan idé kanske vara spännande, men sannolikt skulle nackdelarna ganska snart dränka eventuella fördelar, vilka de nu kan tänkas vara.
Principiellt avgörs frågan av EUs framtida utveckling. Den uppmjukning av nationsgränserna som hittills uppnåtts borde på sikt kunna leda till en helt ny europeisk geografi där administrativa regioner i första hand formas efter etniska och språkliga förutsättningar, snarare än linjer som ritats upp efter snart hundra år gamla fredsavtal. Framför allt krävs en organisation som optimalt kan ta tillvara Europas samlade resurser i den globalt konkurrensutsatta världen. Men för detta krävs en europeisk union som i tid kan leda rätt sådana missförhållanden som orsakat de för stunden rådande ekonomiska konvulsionerna.

Vad gör polisen?

Brittsommaren blev inte lång och nu är den helt borta. Slutsatsen av detta blev att trädgården nu måste invntras definitivt och efter att ha bakat matbröd på morgonen igår, blev det alltså trädgårdsarbete som gällde. Det tunga och bökiga jobbet med att ösa om komposterna är nu klart, grävning av grönskslandet är klar och det mesta i drivhuset intaget - undantag vinrankan som får vänta någon vecka till. Precis som med äpplena blev även druvskörden riklig i år.
Framåt kvällen åkte jag till Åkesta för att delta en stund i öppet hus för årets upplaga av Astronomiens dag. Det var stort intresse från allmänheten och säkert en eller annan aha-upplevelse för vissa.
Idag var det åter regn, men trots allt lyckades vi ändå sticka in en liten promenad i ett uppehåll i nederbörden.

En rubrik i dagens nyhetsflöde handlade om upptrappat krig mellan olika 'MC-klubbar', dvs de kriminella gäng som ockuperat motorcykeln som en av sina symboler. Skottlossning, mord, våld och slagsmål är medlen för att upprätthålla sina 'marknadsandelar' i den branschen. Enligt Rikskriminalen råder ett spänt läge mellan redan etablerade och dem som försöker slå sig in med egna verksamheter. I vissa kretsar finns uppställda listor på vilka personer som är icke önskvärda och ska elimineras. Enligt Rikskriminalen finns det 700 - 800 fullvärdiga medlemmar i de nu kända MC-klubbarna. Men till dessa kommer ett ökande antal undergrupper med ständig nyrekrytering.
Med expansionen följer efter hand en överetablering, särskilt på mindre orter och då kommer revirstriderna som ett brev på posten. Följande lilla sammanställning ger an aning om vad som rör sig i Sveriges undre värld idag:
- Hell´s Angels, amerikansk klubb bildad i USA 1947, kom till Sverige 1993,
- Bandidos, bildad i USA 1966 av några vietnamveteraner, kom till Sverige 1995,
- Outkaws MC, bildades 1935 i USA och kom till Sverige 2001,
Red & White Crew, dansk-svensk gruppering som började märkas i slutet 1990.talet,
- Red Devils, supporterklubb till Hell´s Angels som funnits i Sverige sedan 2001,
- Mongols MC, ett amerikanskt MC-gäng från Kalifornien, som etablerade sig i Sverige 2011,
- Rock Machine, ett löst sammanhållet kriminellt nätverk från Quebec i Kanada som börjat etablera sig i Sverige - dock utan MC-anknytning,
- Syndicate Legion, bildades 2009 på en anstalt av medlemmar som kommer från OG, Original Gangsters,
- Vagos MC, etablerat 2011 i Stockholmsområdet.
Utsikterna för den organiserade brottsligheten är som synes goda, men har det svenska samhället de motmedel som krävs för att skydda sina medborgare mot detta? Det kommer vi att få se så småningom, men en fortsatt sörgårdsmentalitet är nog inte att räkna med. Sverige håller på att bli en del av stora världen och vad gör polisen åt detta!?

Elektronisk orgasm

Brittsommaren går nu över i höstkyliga dagar med, i huvudsak, klar och hög luft. Nu hoppas vi bara att eventuella förestående regnväder kan hitta andra vägar så våra genomsura marker får en chans att torka upp.
Igår använde vi förmiddagen till en shopingtur till västra köpcentret, bland annat för att komplettera min uppsättning av akrylfärger inför kommande 'konstnärliga' bedrifter, medan hustrun inhandlade en varm fleecetröja inför den kalla årstiden. Framåt kvällen fick vi sedan ett nytt besök av min syster och svåger, som nu var på hemväg efter besöket i Norrland. Under en sen kvällspromenad tillsammans fick vi då en konkret förnimmelse av att höstkylan nu är på gång.
Idag har vi varit hemma så när som på en promenad i närområdet. Det var också dags med ytterligare äppelplockning på och under vårt till synes oändligt producerande äppelträd. Men nu börjar det närma sig slutet och jag uppskattar skörden till totalt 60, kanske 70 kg äpplen!

Idag kunde man i bladet läsa en något uppseendeväckande rapport som konstaterar att hälften av alla kvinnor numera väljer Facebook eller andra sociala medier framför sex. Kanske är det ändå inte så överraskande med tanke på hur alla internets lockelser allt mer annekterar människors medvetande.
I tidskriften Cosmopolitans intervjuer med 1 020 kvinnor svarade hela 57 procent att de gärna väljer bort en stund i sänghalmen för Facebook, att de hellre är online och pratar med vänner än lägger ner energi på sin partner. En något mer ouppfostrad grupp på två procent medger även att de till och med lämnat själva akten för att slänga iväg en Tweet eller uppdatera sig på Facebook.
En sexolog ser dock inte alltför allvarligt på resultatet utan betraktar det som ett modernitetsfenomen. Han menar att kvinnor får sina 'sexuella kickar' på internet medan männen vänder sig till porren.
Det må så vara, men principiellt kvarstår frågan om hur den allt mer absorberande cybervärlden påverkar mänskliga relationer. Den pågående, livets elektrifiering, har i sina olika skepnader en tendens mot det samhälle som George Orwell presenterade i sin framtidsroman '1984'. Vi ser redan många exempel på unga människor, som inte kan leva utan att vara 'uppkopplade' dygnet runt och hur man vaknar mitt i natten för att 'kolla sin status' på något socialt medium.

Greenpeace igen

Gårdagen förlöpte för vår del enligt normal vardagsrutin, inklusive en promenad i närområdet. Idag var det emellertid dags att åka till skogs för årets jakt på trattkantareller. På vårt standardställe utanför Ekeby samlade vi ihop drygt 3 kg (i rensat skick) så nu är vinterns goda svampsoppor  räddade. Jag hann också med idag att byta oljefilter på bilen efter att ha lånat ett bättre verktyg för hantering av filtret.

I dagarna två har kärnkraftverken i Ringhals och Forsmark haft besök av Greenpeace, som med förevändning om att göra ett eget 'stresstest' har skickat in aktivister innanför anläggningarnas staket. Med detta påstår de sig ha bevisat att säkerheten mot externa angrepp är undermålig och oacceptabel. Tråkigt nog för dessa individer är att staketet endast är ägarens markering av tomtgränsen och helt utan betydelse för reaktorernas säkerhet. Det enda som Greenpeace åstadkommit är att göra sig skyldiga till olaga intrång, vilket ju är en av denna organisations vanligaste arbetsmetoder.
Det som kan upplevas som irriterande är dock journalisternas benägenhet att förstora och förhärliga deras meningslösa insatser. Seriösa reportrar borde istället ifrågasätta detta förfarande av någon som totalt saknar kompetens för det man säger sig vilja göra, samtidigt som de vare sig kan eller vill ta ansvar för konsekvenserna av sitt handlande.
Generellt kan det noteras att denna journalisternas glorifiering av irrelevanta och ofta olagliga aktiviteter under en förment etikett av samhällskritik blivit allt oftare förekommande utan att lämna något som helst bidrag till en konstruktiv utveckling i samhället. Ännu en gång är det på sin plats att ställa ökade krav på förbättring av journalisternas kunskap i sakfrågor och en bättre känsla för bemötande av obstruktiva element i samhället.

Trons krafter

I den rådande brittsommaren fick gårdagens motion ta form av en cykeltur till stan där vi gjorde ett besök på biblioteket. Lite utbyte av den kultuella menyn skadar inte. För övrigt höll vi oss på hemmaplan med de vardagliga sysslorna.
Veckans pass på målarklubben blev start för nya utmaningar idag. Hustrun började pröva en ny teknik med akvarellmålning på glas, som i otorkat skick kan överföras till papper för fortsatt bearbetning, med möjlighet till intressant effekter. Själv började på ett nytt porträtt i akryl, denna gång av en mansperson. Forsättningen får utvisa hur det kommer att lyckas.

Hur det kommer att lyckas för USA med sina våndor inför presidentvalet finns det mycket att fundera över. Idag kom det uppseendeväckande beskedet från en republikansk senator att Darwins evolution och Big Bang är Djävulens försök att vrida människornas syn bort från den 'sanna Guden'. Han hävdar att universum skapades av denna Gud för 9 000 år sedan och att allt som sedan skett finns klart dokumenterat i Bibeln.
Därmed frågar sig vän av ordning hur det gick till att de två första människornas söner, Kain och Abel, kunde gå ut och skaffa sig hustrur och befolka världen. Sedan kan man också fråga sig om denna gud, bara för att förvirra dessa människor, skapade miljoner år gamla fossiler, eller om han skapade oljan för 300 miljoner år sedan enbart för att dagens amerikaner ska kunna åka omkring i sina bensintörstiga bilar? Vi bara frågar!
Låt oss för Guds skull be till republikanens 'sanna gud' att har låter demokraterna vinna presidentvalet!

I maktens centrum

Igår använde vi dagen till en utflykt till Avesta för att sköta om och höstpryda mina svärföräldrars grav. Efter det spisade vi lunch på Vägkrogen alldeles bredvid den jättelika Dalahästen vid riksvägen och sedan blev det en del shoping i grannskapet.
Efter höstens första frostnatt kunde vi idag njuta av strålande sol från en molnfri himmel. Dessvärre fanns det dock väntande göromål som pockade på uppmärksamhet. Bland annat stod gräsklippning på programmet - förhoppningsvis för sista gången denna höst. Men först gjorde vi ett besök hos yngsta dottern för att med råd och dåd bidra till återuppbyggnaden av deras altan efter uppgrävning för omläggning av grunddräneringen. Efter det hann vi också med en långpromenad i höstsolen på landet väster om stan.

Svenska nyhetsmedier ser nu till att ingen ska kunna undgå det förestående presidentvalet i USA. På insändarsidorna finns då och då inlägg som antyder att en något mer begränsda bevakning skulle uppskattas. Visst kan det tyckas att saken främst är en angelägenhet för de amerikanska väljarna, men det går inte att bortse från vad valutgången kan ställa till med i resten av världen. Även om USA nu har fått mera jämnbördiga konkurrenter om världsherraväldet, så handlar det fortfarande om världens största ekonomi och innebörden av dess politik och beslut kan lätt få betydelse för stora delar av världen.
Den nu sittande presidenten har haft en tuff uppgift med att försöka lindra konsekvenserna av den tidigares svaga insatser. Det var han som drog in landet i två krig i Asien med kostnader till astronomiska belopp, som ännu dränerar landets ekonomi. Det var också han som tillät spekulativa affären med subprimelån och skräpobligationer som likt ett pyramidspel till sist satte hela världsekonomin i brand. Han var också den som, med oljeintressen i familjen, satte käppar i hjulet för de gryende försöken att minska fossilbränsleanvändningen för att bromsa en klimatförändring som på sikt kan vara förödande för livet på jorden.
Det är ingen avundsvärd uppgift att ta itu med och fortfarande är det en bit kvar innan man är tillbaka på ruta ett där det började. Den republikanske utmanaren om presidentposten är ett oskrivet blad i flera av dessa avseenden och riskerna är fortfarande påtagliga för att USA genom felaktiga beslut definitivt 'kör i diket'. Kanske bör den amerikanske väljaren tänka på att man vet vad man har, men inte vad man får!

Medicinska framsteg

Det ser nu ut som att det lokala klimatet kanske riktar in sig på någon dags brittsommar för resten av veckan och det är synnerligen välkommet. Vid vår promenad idag kunde vi notera att staden nu genomkorsas av vattenfyllda diken kring, här och där, översvämmade gräsmattor. Jag tror att vi redan nu fyllt kvoten för normal årsnederbörd.
Igår fick vi besök av min syster och svåger, som stannade för övernattning på väg norrut för ett besök hos sonens familj i Västerbotten. Det blev några timmars trevlig samvaro för att ventilera gammalt och nytt.

De senaste dagarna har nyhetsflödet bjudit på ett par saker som manifesterar naturmedicinens fortsatta betydelse inom läkekonsten. Först fick vi lära oss det nya ordet 'bajstransplantation', som onekligen sår en känsla av tvivel när man hör det. Icke dessto mindre har svenska forskare kommit fram till att man, genom att införa avföring utifrån till patientens tarm, kan detta avsevärt minska symptom av diabetes typ 2, men dock inte bota den. Man räknar med att ändå kunna radikalt förbättra tillvaron för dem som drabbats av dessa problem.
Det andra som kom upp handlade om framgångar med att ersätta morfinbaserade preparat för smärtlindring med olika slag av ormgift. Franska forskare säger att gift från svart mamba har betydligt bättre effekt än morfin och saknar dessutom biverkningar. Det är ändå tunga grejer, då ett bett av denna orm innehåller tillräckligt med gift för att döda 30 människor, men poängen är att det också innehåller en smärtstillande komponent. Ännu så länge har det endast tillämpats i djurförsök, men optimismen är stor.
Rent allmänt måste varje framgång med användning av naturens ämnen som läkemedel, för att slippa intag av artificiella kemiska produkter, hälsas med glädje. Man kan ju på det sättet undkomma de astronomiskt höga kostnaderna för utveckling av nya preparat, samtidigt som det i någon mening kan ses som en ekologiskt riktig återanvändning av naturliga material.

Konstens lågvattenmärken

Att det blir allt mörkare på morgonen visar tydligt på vägen mot den dag då vi återgår till normaltid och vi istället får kväll mitt på eftermiddagen. Jag lider sällan av några symptom på depression, men uppskattar solen och ljuset och börjar redan se fram emot nästa vår.
Trots allt rullar vardagens rutiner vidare och igår var vi åter på målarklubben för att utöva våra talanger. Hustruns akvareller är ljusa och luftiga i tonen och riktigt fina. Själv lade jag sista handen vid mitt något surrealistiska kvinnoporträtt. Nu blir det till att hitta något nytt utmanande ansikte att ta sig an.
Idag var vädret sådant att ingen ville gå utomhus och det betyder att vi då mestadels sitter vid våra datorer och skriver, skriver och skriver, jag på Wikipedia och hustrun på någon av sina släktkrönikor. På något sätt är dessa verksamheter stimulerande, eftersom vi inte, månad efter månad, tröttnar på att med detta fylla all tid, som vi inte bestämmer oss för att använda till något annat.

Ibland händer det saker ute i stora världen som först irriterar, men sedan bara gör att man känner sig så trött. Idag publicerade tidskriften Tiden ett fotomontage föreställande kungen med sin vänkrets avnjutande en pizzamåltid serverad på en naken kvinna, medan drottningen sitter på golvet bredvid och putsar på ett hakkors. Upphov till det hela är 'konstnären' (?) Elisabeth Olsson Wallin, en gång aktuell med utställningen Ecce Homo. Hon påstår att det som nu publicerats är satir.
Av någon outgrundlig anledning är det inne att på olika sätt chikanera kungahuset med saker som tillhör historien och är helt irrelevanta i dagens värld. Att det sker under konstens täckmantel gör inte det hela mindre beklämmande. Mest säger det om utförarnas utarmade intellekt och brist på social kompetens. Men vi kan väl hoppas att det åtminstone ökar allmänhetens sympatier för kungafamiljen.
Att göra sig lustig över kungahuset är som att skjuta på sittande fågel. Det ställer minimala krav på skytten och det fällda bytet är ingen trofé. Det visar dessutom på kulturarbetarens desperata situation, när ambitionen att få tjocka kvällstidningsrubriker om skandalbilder väger tyngre än strävan till att skapa god konst. Vart är vi på väg?

Rättvisans underskott

Igår startade vi dagen med en tur till östra köpcentret för våra veckoinköp. Vi hade en förhoppning om uppehållsväder för att kanske hinna med en del arbete på tomten också. Men tyvärr, regnet började redan innan vi hunnit hem och fortsatte sedan större delen av dagen med bara smärre uppehåll. Det blev alltså inomhussysslor för vår del och för de bönder som ännu inte är klara med höstskörden ser livet nu ut att bli ett rent helsike. Grödan är dyngsur och markerna helt genomblötta - där de inte helt enkelt står under vatten - och det är inte att tänka att köra ut där med några maskiner. Nu fattas bara att blötvädret om någon vecka går direkt över i frost, så är eländet fullbordat.
Idag blev det i alla fall för vår del sol på eftermiddagen, och förutom en promenad till Rocklundaskogen hann vi med en del försummad trädgårdsskötsel. Det gällde bland annat fortsatt äppelplockning. Vårt enda äppelträd ser nu ut att fungera som Mimers brunn, nämligen outtömligt. Minst 50 kg äpplen ser ut att bli detta år när fruktodlarna i Kivik klagar över dåligt äppelår med bara 2/3-delar av normalskörd.

En amerikan som har verklig anledning att klaga fick vi höra om igår. Han har suttit 15 år i fängelse och väntat på sin avrättning, men har nu blivit frikänd med hjälp av dna-bevis. Jag vet inte om ska skratta eller gråta!? Som trettonåring anklagades han för att ha våldtagit sin 14-åriga styvkusin och erkände detta efter pressande polisförhör. Det hjälpte inte att han sedan tog tillbaka sitt erkännande.
En organisation i New York, som kallar sig Innocence Project, ger juridisk hjälp till dömda som tror sig kunna bli friade med hjälp av dna och hittills har ca 300 felaktigt dömda, varav 18 dödsdömda, blivit frikända på detta sätt.
Visserligen är det svenska rättssystemet haltande och ofullkomligt på många sätt, men det finns i alla fall ingen möjlighet att skicka folk till galgen. Det är också alldeles tydligt att man inte ens i 'advokaternas förlovade land', USA, alltid kan räkna med att få en rättvis behandling. En annan sak är sedan hur man känner sig efter att ha suttit inspärrad 23 timmar per dygn i 15 år i väntan på döden!