Med sjunkande utetemperatur och tilltagande brist på dagsljus känns det mer och mer dags för att gå i ide. Man får trösta sig med att längst upp i norra Sverige kommer solen nu inte att gå upp förrän i mitten av januari. Vi har således satsat på inneaktiviteter och igår var vi båda på ett 'VIP-möte' på biblioteket. Vid denna årliga samling ger bibliotekschefen med personal information till de flitigaste kunderna om vad som är på gång i bibliotekets verksamhet, samt ger korta presentationer av ett antal nyutgivna böcker.
Idag var det istället dags för Julsalongen på Club Artis där vi medverkade som utställningsvärdar under ett pass av öppettiden. Det var en ganska god ström av intresserade besökare och trevliga samtal om de utställda objekten.
En annan och mycket tråkigare angelägenhet i vinterns inledning är överraskande blixthalka på våra vägar. Just nu varnar polisen för tillståndet på europavägen genom staden. På västra sidan hade de åkt ut för att ta hand om en olycka, och när de var på plats så inträffade ytterligare två mindre krockar i närheten. Rapporter från många håll pekar på att det ser likadant ut på de flesta håll i södra Sverige. Flera olyckor har rapporterats, ett par av dem dessvärre med dödlig utgång.
När man ändå är inne på polisens arbetsområde, så finns det mycket att förundras över. För några dagar sedan tog man t ex hand om långtradarchaufför med vinglig framfart på samma motorväg. Vid kontroll visade det sig att har var stupfull och hade 2,2 promille alkohol i blodet.
Ett alltför vanligt inslag i rapporteringen från trafiken handlar om inbrott i parkerade långtradare. Det kan inta vara roligt att komma till sin bil och upptäcka att någon varit och hämtat delar av eller hela lasten. I den grenen av kriminalitet ingår också slangning av diesel från lastbilar eller arbetsfordon. Här finns plats för många insatser till förbättring av skydd och säkerhet för utsatt egendom. De förtappade individer som står för angreppen verkar det hopplöst att bli av med.
lördag 30 november 2013
torsdag 28 november 2013
Thomas Quick in memorian
Som omväxling i väderleken har vi nu fått hit senkomna spillror av höststorm - dock ganska tama, eftersom lågtrycken flyttat upp till Norrland och lämnar oss i periferin. Trots blåsten åkte vi igår till Björnö för en långpromenad och på vägen dit lämnade vi in våra verk till Julsalongen på Club Artis.
Idag på förmiddagen, samtidigt som hustrun tog itu med julstädning och skapade julstämning i huset, var det dags för mig att hålla årets sista styrelsemöte på nämnda klubb och det var som vanligt ganska 'friska diskussioner' om vad som kan och bör göras i verksamheten. Konstnärer är ganska mycket individualister och vill ibland ogärna ge avkall på sina preferenser. På eftermiddagen tog sedan hustrun och jag en promenad till stormarkanden och då var det bara vädrets makter som stod för blåsten.
Rejäl storm har det också blivit inom det rättsliga Sverige sedan SVT i programmet 'Veckans brott' ordnat en konfrontation mellan kriminologen Leif G W Persson och justitierådet Göran Lambertz. Duellen gällde turerna kring den sorglustiga hanteringen av fallet Thomas Quick. Lambertz har sedan sin tid som justitiekansler hävdat att inga fel begåtts i domstolarnas hantering när Quick först erkänt och blivit dömd för åtta mord, för att sedan ta tillbaka erkännandena och bli frikänd i samtliga fall. Persson betecknar det hela som Sveriges största rättsskandal genom tiderna. Efter holmgången i TV har det sedan från flera håll, bland annat från ett antal domare, kommit krav på att Lambertz ska ges sparken från Högsta domstolen.
Det är vanskligt att från åskådarplats ha någon bestämd uppfattning om var de allvarligaste felen begicks, men att man trots detta måste betrakta den under mer än 20 år utdragna processen som ett fallissemang utan motstycke. Förvirringen kan misstänkas bottna i en lång rad av missförstånd mellan människor som talat förbi varandra, kopplat till starka behov av att hävda den egna prestigen. Stor orsak till detta finns att söka i det utomordentligt tvivelaktiga polisarbete som föregick de ursprungliga, fällande domarna kopplat till en dogmatisk och ytterst tveksam terapi inom väggarna på Säters rättspsykiatriska anstalt. Av detta följer att Lambertz kan ha rätt när han säger att domstolarna fattade helt korrekta domslut på de underlag som presenterades, medan Persson samtidigt med all rätt kan hävda att bevisningen istället borde ha underkänts. I det perspektivet finns också anledning att ifrågasätta advokaten Borgströms insatser som försvarsadvokat åt Thomas Quick.
Nu har emellertid 'brottslingen' återtagit sitt ursprungliga namn, Sture Bergvall, som är frikänd från brotten och en 'haverikommission' har tillsatts för att utreda röran och ge förslag om hur en upprepning ska kunna undvikas. Det finns ännu en gång anledning att ställa frågan med Björn Afzelius: Vem i hela världen kan man lita på?
Idag på förmiddagen, samtidigt som hustrun tog itu med julstädning och skapade julstämning i huset, var det dags för mig att hålla årets sista styrelsemöte på nämnda klubb och det var som vanligt ganska 'friska diskussioner' om vad som kan och bör göras i verksamheten. Konstnärer är ganska mycket individualister och vill ibland ogärna ge avkall på sina preferenser. På eftermiddagen tog sedan hustrun och jag en promenad till stormarkanden och då var det bara vädrets makter som stod för blåsten.
Rejäl storm har det också blivit inom det rättsliga Sverige sedan SVT i programmet 'Veckans brott' ordnat en konfrontation mellan kriminologen Leif G W Persson och justitierådet Göran Lambertz. Duellen gällde turerna kring den sorglustiga hanteringen av fallet Thomas Quick. Lambertz har sedan sin tid som justitiekansler hävdat att inga fel begåtts i domstolarnas hantering när Quick först erkänt och blivit dömd för åtta mord, för att sedan ta tillbaka erkännandena och bli frikänd i samtliga fall. Persson betecknar det hela som Sveriges största rättsskandal genom tiderna. Efter holmgången i TV har det sedan från flera håll, bland annat från ett antal domare, kommit krav på att Lambertz ska ges sparken från Högsta domstolen.
Det är vanskligt att från åskådarplats ha någon bestämd uppfattning om var de allvarligaste felen begicks, men att man trots detta måste betrakta den under mer än 20 år utdragna processen som ett fallissemang utan motstycke. Förvirringen kan misstänkas bottna i en lång rad av missförstånd mellan människor som talat förbi varandra, kopplat till starka behov av att hävda den egna prestigen. Stor orsak till detta finns att söka i det utomordentligt tvivelaktiga polisarbete som föregick de ursprungliga, fällande domarna kopplat till en dogmatisk och ytterst tveksam terapi inom väggarna på Säters rättspsykiatriska anstalt. Av detta följer att Lambertz kan ha rätt när han säger att domstolarna fattade helt korrekta domslut på de underlag som presenterades, medan Persson samtidigt med all rätt kan hävda att bevisningen istället borde ha underkänts. I det perspektivet finns också anledning att ifrågasätta advokaten Borgströms insatser som försvarsadvokat åt Thomas Quick.
Nu har emellertid 'brottslingen' återtagit sitt ursprungliga namn, Sture Bergvall, som är frikänd från brotten och en 'haverikommission' har tillsatts för att utreda röran och ge förslag om hur en upprepning ska kunna undvikas. Det finns ännu en gång anledning att ställa frågan med Björn Afzelius: Vem i hela världen kan man lita på?
tisdag 26 november 2013
Inget att lita eller hoppas på
Nu har vi förunnats besök av den bleka vintersolen ett par dagar och gläds åt det, även om lite isig kyla har smolkat glädjen en del. Efter att ha bakat matbröd (jag frallor och finska rågkakor, och hustrun, danskt grovbröd) under förmiddagen, hann vi med en promenad i närområdet innan solen började sänka sig under horisonten.
Igår var det full aktivitet och vi började med en tur till östra köpcentret under förmiddagen för att efter lunch ge oss iväg till veckans målarpass på Club Artis. Nu har vi också gjort färdigt de målningar vi tänker ställa ut på klubbens Julsalong under nästa veckohelg. På kvällen var det sedan ett stort möte, där vi båda deltog, med representanter för kommunens ideella föreningar samt tjänstemän och politiker från kommunen för att göra avstamp till en lokal kampanj för att nå en lokal överenskommelse om samverkan mellan kommun och föreningsliv. Totalt samlade mötet bortåt 200 deltagare och gruppdiskussionerna under kvällen var avsedda att samla material till en plattform för det fortsatta arbetet med att nå det avsedda målet. Detta är att formulera en lokal tillämpning på den nationella överenskommelse som träffats mellan regeringen och huvudorganisationerna för kommuner och landsting. Vad det hela leder till är svårt att säga idag, men för Club Artis torde betydelsen vara närmast symbolisk.
Av symbolisk betydelse är däremot inte den allt mera uppfinningsrika och aggressiva floden av försök till bedrägerier via internet. Den senaste varianten är att någon spridit en länk via Facebook där användare uppmanas skriva in en text och för detta få ett presentkort på 1 000 kr på Coop, Willys eller Lidl, och därpå dela länken. På bara ett par dagar har flera tusen personer fallit för frestelsen och delat länken och kan nu som tack för detta ha fått virus i datorn som ligger och väntar på att kunna ta över användarens kontonummer och lösenord för att förrädaren ska kunna komma åt användarens pengar. De tre affärskedjorna har alla gått ut med varningar samt sett till att Facebook tagit bort tråden - för några kan dock ändå skadan redan vara skedd.
En annan variant som varit vanlig den senaste tiden är e-mail där man upplyses om att man betalat en faktura två gånger och har pengar att återfå bara man talar om sitt kontonummer. Det ska man naturligtvis inte göra! I andra fall kan man bli uppmanad att bekräfta säkerhetskoden på sitt Visa-kort och det är precis lika illa - i vassen lurar även där en glupsk gädda, beredd att sätta tänderna dina tillgodohavanden på kontot, alternativt utnyttja kontot upp till kreditgränsen.
Den accelererande utvecklingen av nätkriminalitet har dessutom med stor säkerhet bara börjat och den egna försiktigheten måste avancera i minst samma takt för att man ska undvika att råka illa ut!
Igår var det full aktivitet och vi började med en tur till östra köpcentret under förmiddagen för att efter lunch ge oss iväg till veckans målarpass på Club Artis. Nu har vi också gjort färdigt de målningar vi tänker ställa ut på klubbens Julsalong under nästa veckohelg. På kvällen var det sedan ett stort möte, där vi båda deltog, med representanter för kommunens ideella föreningar samt tjänstemän och politiker från kommunen för att göra avstamp till en lokal kampanj för att nå en lokal överenskommelse om samverkan mellan kommun och föreningsliv. Totalt samlade mötet bortåt 200 deltagare och gruppdiskussionerna under kvällen var avsedda att samla material till en plattform för det fortsatta arbetet med att nå det avsedda målet. Detta är att formulera en lokal tillämpning på den nationella överenskommelse som träffats mellan regeringen och huvudorganisationerna för kommuner och landsting. Vad det hela leder till är svårt att säga idag, men för Club Artis torde betydelsen vara närmast symbolisk.
Av symbolisk betydelse är däremot inte den allt mera uppfinningsrika och aggressiva floden av försök till bedrägerier via internet. Den senaste varianten är att någon spridit en länk via Facebook där användare uppmanas skriva in en text och för detta få ett presentkort på 1 000 kr på Coop, Willys eller Lidl, och därpå dela länken. På bara ett par dagar har flera tusen personer fallit för frestelsen och delat länken och kan nu som tack för detta ha fått virus i datorn som ligger och väntar på att kunna ta över användarens kontonummer och lösenord för att förrädaren ska kunna komma åt användarens pengar. De tre affärskedjorna har alla gått ut med varningar samt sett till att Facebook tagit bort tråden - för några kan dock ändå skadan redan vara skedd.
En annan variant som varit vanlig den senaste tiden är e-mail där man upplyses om att man betalat en faktura två gånger och har pengar att återfå bara man talar om sitt kontonummer. Det ska man naturligtvis inte göra! I andra fall kan man bli uppmanad att bekräfta säkerhetskoden på sitt Visa-kort och det är precis lika illa - i vassen lurar även där en glupsk gädda, beredd att sätta tänderna dina tillgodohavanden på kontot, alternativt utnyttja kontot upp till kreditgränsen.
Den accelererande utvecklingen av nätkriminalitet har dessutom med stor säkerhet bara börjat och den egna försiktigheten måste avancera i minst samma takt för att man ska undvika att råka illa ut!
söndag 24 november 2013
Julen står för dörren
Under veckohelgen har vi så sakteliga börjat drabbas av den förstående julhetsen, fast i vår egen avspända takt. Det har resulterat i besök på två julmarknader. Den första var under gårdagen då vi åkte ut till det anrika Skultuna mässingsbruk, där det varje år hålls en ganska traditionell marknad kombinerad med outlet-försäljning av brukets produkter. Den var lika välbesökt som vanligt och trängseln på vissa ställen på gränsen till besvärande, men trots detta var det mycket god stämning över tillställningen.
Den andra blev det idag då vi tog oss till stan för ett biblioteksbesök och ännu en marknadsupplevelse. Den senare var dock en besvikelse sett i ljuset av gårdagens intryck. Trängseln var det som möjligen överträffade, men utbudet bestod mest av lottförsäljning och chokladhjul. Dock räddades det hela av ett besök på ett konstgalleri som hade många trevliga saker att visa upp.
När jag ändå är inne på ämnet julmarknader, drar jag mig till minnes första gången jag kom i kontakt med det som på den tiden kallades julskyltning. Det var i Malmö i slutet av 1940-talet, som jag fick vara med om storstadens glittrande sensationer. Jag minns tomtarna i skyltfönstren och en ren - för all del en uppstoppad sådan, men ändå märkvärdig i den lille gossens ögon - och allt möjligt annat som hörde julen till.
Det allra starkaste minnet var ändå min första kontakt med en rulltrappa, som fanns på dåvarande varuhuset EPA. Den var obegriplig och jag kunde inte sluta att åka i den utan måste avlägsnas därifrån med föräldrarnas milda våld. På den tiden var man inte van vid några extravaganta nöjen ute på landsbygden och det gällde ju att utnyttja möjligheten till lite spänning när ett så spännande tillfälle gavs.
Den andra blev det idag då vi tog oss till stan för ett biblioteksbesök och ännu en marknadsupplevelse. Den senare var dock en besvikelse sett i ljuset av gårdagens intryck. Trängseln var det som möjligen överträffade, men utbudet bestod mest av lottförsäljning och chokladhjul. Dock räddades det hela av ett besök på ett konstgalleri som hade många trevliga saker att visa upp.
När jag ändå är inne på ämnet julmarknader, drar jag mig till minnes första gången jag kom i kontakt med det som på den tiden kallades julskyltning. Det var i Malmö i slutet av 1940-talet, som jag fick vara med om storstadens glittrande sensationer. Jag minns tomtarna i skyltfönstren och en ren - för all del en uppstoppad sådan, men ändå märkvärdig i den lille gossens ögon - och allt möjligt annat som hörde julen till.
Det allra starkaste minnet var ändå min första kontakt med en rulltrappa, som fanns på dåvarande varuhuset EPA. Den var obegriplig och jag kunde inte sluta att åka i den utan måste avlägsnas därifrån med föräldrarnas milda våld. På den tiden var man inte van vid några extravaganta nöjen ute på landsbygden och det gällde ju att utnyttja möjligheten till lite spänning när ett så spännande tillfälle gavs.
fredag 22 november 2013
Norsk framgång
För var dag som går blir nu vintermörkret allt mer påträngande och man känner att vintern inte är långt borta - enligt bondepraktikan är det vinter under december - februari. Vi försöker ändå att på något sätt komma ut varje dag för att få frisk luft och motion. Igår blev det bara en kort promenad till en butik i närområdet, medan vi i förrgår istället tog en rejäl långpromenad på landsbygden norr om staden. Igår avslutade vi dagen med ett möte i släktforskarklubben, där vi kunde lyssna till ett föredrag om hur man kan använda DNA-teknik inom släktforskningen - ännu så länge ett trubbigt verktyg, men vi vet ju hur snabbt utvecklingen numera går fram.
Idag började jag dagen med att byta till vinterdäck på bilen. Det är lugnast att vara garderad för man har redan noterat en hel del avåkningar den senaste tiden och den 'svarta halkan' är ju den mest förrädiska. Under eftermiddagen tog vi oss till västra köpcentret där vi började med en god lunch på en asiatisk restaurang och fortsatte sedan med att försöka pricka av poster på listan över förväntade julklappsköp.
Efter att Sverige, inte helt oväntat, blivit utslaget av Portugal i kvaltuneringen till fotbolls-VM, får vi istället försöka glädjas med norrmännen över att Magnus Carlsen nu är världsmästare i schack. Idag slog han den regerande världsmästaren, indiern Viswanathan Anand, och blev därmed den förste nordbo som vunnit VM-titeln. Schack är, hur konstigt det än kan låta, en sport som är både fysiskt och psykiskt påfrestande och den 22-årige norrmannen hade det uppenbarligen bättre förspänt än den mer än dubbelt så gamle indiern.
Matchen spelades i Madras i Indien och av prissumman på motsvarande 15 miljoner kronor får Carlsen 60 procent. Det kan således falla ut en del pengar även av att sitta vid ett bord och lägga pannan i djupa veck!
Idag började jag dagen med att byta till vinterdäck på bilen. Det är lugnast att vara garderad för man har redan noterat en hel del avåkningar den senaste tiden och den 'svarta halkan' är ju den mest förrädiska. Under eftermiddagen tog vi oss till västra köpcentret där vi började med en god lunch på en asiatisk restaurang och fortsatte sedan med att försöka pricka av poster på listan över förväntade julklappsköp.
Efter att Sverige, inte helt oväntat, blivit utslaget av Portugal i kvaltuneringen till fotbolls-VM, får vi istället försöka glädjas med norrmännen över att Magnus Carlsen nu är världsmästare i schack. Idag slog han den regerande världsmästaren, indiern Viswanathan Anand, och blev därmed den förste nordbo som vunnit VM-titeln. Schack är, hur konstigt det än kan låta, en sport som är både fysiskt och psykiskt påfrestande och den 22-årige norrmannen hade det uppenbarligen bättre förspänt än den mer än dubbelt så gamle indiern.
Matchen spelades i Madras i Indien och av prissumman på motsvarande 15 miljoner kronor får Carlsen 60 procent. Det kan således falla ut en del pengar även av att sitta vid ett bord och lägga pannan i djupa veck!
tisdag 19 november 2013
Skattehot
Ibland när jag sätter mig ned för att skriva mina dagsnoteringar slås jag av hur snabbt två dagar försvinner - det gäller verkligen att utnyttja tiden! Under gårdagens målarpass arbetade hustrun framgångsrikt med ett par akvareller, medan jag hade lite sämre resultat. Jag hade "min dag" som köksmästare, och dessutom en del administrativa sysslor att ta hand om, så målningen blev därmed åsidosatt, men det är bara att ta nya tag nästa vecka.
Idag har vi varit mest här hemma, men hann ändå med en promenad i närområdet. På eftermiddagen tog jag sedan itu med att tillverka ett halvt dussin 'trätulpaner', som efter hustruns målning kan komma till användning i det presentraseri som i vanlig ordning väntar inför julen.
Nu ska jag om en stund ge mig iväg igen till målarklubben för att besöka en annan grupp än den vi själva medverkar i.
Men först ska jag referera en artikel, som kom i mina händer idag, om de förestående budgetdiskussionerna i riksdagen. Den gav en mycket överskådlig bild av vad vi har att vänta på skattefronten vid ett eventuellt regimskifte efter riksdagsvalet nästa år. De ökade skatteuttag, som 'utlovas' från respektive rödgröna parti, kan summeras till 32,4 miljarder kronor för S-partiet. 57,5 miljarder för Mp och 102,8 miljarder för V-partiet. Man tar sig för pannan!
Visserligen försöker alla ge sken att det är "de rika" och kapitalisterna som ska sättas åt och de svaga i samhället ska ges stöd, och 'vanliga' människor gynnas. Därmed är man på väg tillbaka till 1980-talets bidragspolitik som höll på att totalt runinera den svenska samhällsekonomin. I förlängningen betyder de konfiskatoriska skatteåtgärderna som föreslås att minska landets internationella konkurrenskraft och plundra den robusta statsekonomi som idag är näst intill starkast i Europa, och med minskad tillväxt och minskad sysselsättning som det slutliga resultatet.
Inte på något ställe i världen har socialistisk ekonomi varit framgångsrik och kommer heller aldrig att bli, av den enkla anledningen att högt skattetryck dödar människors arbetsglädje och visioner om framgång. Därför måste vi se till att inget utrymme ges i vårt land för nya experiment i den vägen!
Idag har vi varit mest här hemma, men hann ändå med en promenad i närområdet. På eftermiddagen tog jag sedan itu med att tillverka ett halvt dussin 'trätulpaner', som efter hustruns målning kan komma till användning i det presentraseri som i vanlig ordning väntar inför julen.
Nu ska jag om en stund ge mig iväg igen till målarklubben för att besöka en annan grupp än den vi själva medverkar i.
Men först ska jag referera en artikel, som kom i mina händer idag, om de förestående budgetdiskussionerna i riksdagen. Den gav en mycket överskådlig bild av vad vi har att vänta på skattefronten vid ett eventuellt regimskifte efter riksdagsvalet nästa år. De ökade skatteuttag, som 'utlovas' från respektive rödgröna parti, kan summeras till 32,4 miljarder kronor för S-partiet. 57,5 miljarder för Mp och 102,8 miljarder för V-partiet. Man tar sig för pannan!
Visserligen försöker alla ge sken att det är "de rika" och kapitalisterna som ska sättas åt och de svaga i samhället ska ges stöd, och 'vanliga' människor gynnas. Därmed är man på väg tillbaka till 1980-talets bidragspolitik som höll på att totalt runinera den svenska samhällsekonomin. I förlängningen betyder de konfiskatoriska skatteåtgärderna som föreslås att minska landets internationella konkurrenskraft och plundra den robusta statsekonomi som idag är näst intill starkast i Europa, och med minskad tillväxt och minskad sysselsättning som det slutliga resultatet.
Inte på något ställe i världen har socialistisk ekonomi varit framgångsrik och kommer heller aldrig att bli, av den enkla anledningen att högt skattetryck dödar människors arbetsglädje och visioner om framgång. Därför måste vi se till att inget utrymme ges i vårt land för nya experiment i den vägen!
söndag 17 november 2013
Svenska och norska framgångar
Under ett par dagar har en liten högtrycksrygg välsignat oss med soligt och milt väder. Det utnyttjade vi igår för en promenad till stan för att beskåda en utställning som två av klubbens medlemmar hade på Club Artis. De tillhör båda det bättre skiktet i medlemskadern.
Idag började vi dagen med en tur till östra köpcentret för veckoinköp. Väl hemkomna bakade jag en björnkaka för att bjuda vår grupp vid målningen imorgon - alla i gruppen får schemalagt ta varsitt fikaansvar för de dagar vi möts. På eftermiddagen åkte vi sedan till Hallstahammar och gick en långpromenad i de vackra omgivningarna kring kanalen och avslutade med ett besök på Åsby trädgård.
Idag kunde vi känna glädje och stolthet över att Sverige åter har en golfspelare i yppersta världsklass. Sedan Annika Sörenstam 'hängt upp golfbaggen' har svenskarna, visserligen många gånger varit bra, men också kämpat mycket i motvind. Nu var det emellertid dags, när Henrik Stenson vann Race to Dubai. Han blev därmed den förste golfaren i världen att ta hem slutspelet i både Europa och USA på samma år! Inte vilar han särskilt länge på framgångens lagrar heller, utan har redan börjat fundera på hur han nästa år ska kunna bli ännu bättre. Det får man kalla vinnarskalle!
Om norrmännen kommer att få glädjen att ha en medborgare på liknande nivå återstår att se, men nu sänder norsk TV direkt från Magnus Carlsens match mot indiern Viwanathan Anand om VM-titeln i schack. Hela den norska befolkningen är engagerad, nästan som svenskarna på Ingemar Stenmarks tid, och norska skolelever har fått följa matcher på TV under lektionstid. Det talas t o m om att schackbrädet kommer att bli årets julklapp i Norge. Nu håller vi tummarna för den norske gutten och tänker tillbaka på vår senaste svenska stormästare Ulf Andersson, härstammande från Arboga och rankad trea i världen 1983. Nu behöver vi bara skaka fram någon som kan ta upp kampen med norrmannen om han vinner nu!
För egen del minns jag en seriematcher i Nyköping då vår klubb Rockaden tampades mot bl a Arboga SK, då dåvarande tonåringe Ulf spelade på förstabordet medan jag själv fick hålla till på det tionde. Olika falla ödets lotter!
Idag började vi dagen med en tur till östra köpcentret för veckoinköp. Väl hemkomna bakade jag en björnkaka för att bjuda vår grupp vid målningen imorgon - alla i gruppen får schemalagt ta varsitt fikaansvar för de dagar vi möts. På eftermiddagen åkte vi sedan till Hallstahammar och gick en långpromenad i de vackra omgivningarna kring kanalen och avslutade med ett besök på Åsby trädgård.
Idag kunde vi känna glädje och stolthet över att Sverige åter har en golfspelare i yppersta världsklass. Sedan Annika Sörenstam 'hängt upp golfbaggen' har svenskarna, visserligen många gånger varit bra, men också kämpat mycket i motvind. Nu var det emellertid dags, när Henrik Stenson vann Race to Dubai. Han blev därmed den förste golfaren i världen att ta hem slutspelet i både Europa och USA på samma år! Inte vilar han särskilt länge på framgångens lagrar heller, utan har redan börjat fundera på hur han nästa år ska kunna bli ännu bättre. Det får man kalla vinnarskalle!
Om norrmännen kommer att få glädjen att ha en medborgare på liknande nivå återstår att se, men nu sänder norsk TV direkt från Magnus Carlsens match mot indiern Viwanathan Anand om VM-titeln i schack. Hela den norska befolkningen är engagerad, nästan som svenskarna på Ingemar Stenmarks tid, och norska skolelever har fått följa matcher på TV under lektionstid. Det talas t o m om att schackbrädet kommer att bli årets julklapp i Norge. Nu håller vi tummarna för den norske gutten och tänker tillbaka på vår senaste svenska stormästare Ulf Andersson, härstammande från Arboga och rankad trea i världen 1983. Nu behöver vi bara skaka fram någon som kan ta upp kampen med norrmannen om han vinner nu!
För egen del minns jag en seriematcher i Nyköping då vår klubb Rockaden tampades mot bl a Arboga SK, då dåvarande tonåringe Ulf spelade på förstabordet medan jag själv fick hålla till på det tionde. Olika falla ödets lotter!
fredag 15 november 2013
En hopplös kamp
Ett fortsatt grått och tröstlöst höstväder har betytt ännu en innesittardag för oss idag. Jag tog därför tillfället att göra ett storbak på förmiddagen med veteskorpor, frallor och tvåstegsbröd. Så nu räcker brödförrådet ett tag igen. Sedan gav jag mig på vår trötta gamla dator för att försöka få bättre fart på den, och extra rensning och defragmentering av hårddisken kanske kan göra susen, åtminstone för en tid. Efter sex års trogen tjänst kan ju allt hända i de digitala hjärnvindlingarna.
Igår tog vi trots brister i väderleken en promenad till stormarknaden för lite inköp och idag kunde vi sedan läsa i bladet att i förrgår kväll hade den tillhörande restaurangen blivit rånad på 100 000 kr. Ibland händer saker närmare än man tror och i dessa dagar behöver man vara på sin vakt hela tiden - personrån hör ju till ordningen för dagen numera, tyvärr.
Dåligt går det också för ambitionen att bromsa klimatförändringen till följd av växthusgaser. Nu har till och med massmedierna tvingats erkänna att nedstängningen av japansk kärnkraft efter olyckan i Fukushima resulterat i en stor ökning av användningen av kol och olja för energiförsörjningen. Målet att koldioxidutsläppen skulle minska med 3 procent från 1990 till 2020 har man nu istället tvingats revidera till en ökning med 25 procent - naturligtvis förutsatt att reaktorerna inte återstartas.
I Tyskland där man av samma skäl beslutat om förtida avstängning av reaktorer har man liknande problem. Trots massiv utbyggnad av 'alternativa' energislag (solceller och vindturbiner) ser man en ökning av utsläppen. Globalt har utsläppen ökat med 50 procent från 1990 till idag och ännu syns inget trendbrott. I Sverige har vi under samma tid kunnat prestera en liten minskning, för vilken vi ska tacka vår vattenkraft och kärnkraft.
Framtidsscenariet i en nyutgiven rapport från IEA anger en minskande användning av fossila bränslen inom OECD-länderna, men en desto större ökning i Mellanöstern, Sydostasien och U-länderna. Det motmedel man ser är energieffektivisering - de förnybara energikällornas andel av energiproduktionen förväntas öka från dagens 20 procent till ca 30 procent 2035. Men eftersom den totala energianvändningen förväntas öka med en tredjedel, kommer minskningen av de fossila bränslenas andel endast gå ned från 82 till 76 procent. I det perspektivet är den svenska bypolitiken om att gå till fossilfri energiförsörjning till år 2050, som var och en kan inse, mer eller mindre betydelselös. Idag svarar Sverige för ungefär 0,3 procent av de globala utsläppen.
Igår tog vi trots brister i väderleken en promenad till stormarknaden för lite inköp och idag kunde vi sedan läsa i bladet att i förrgår kväll hade den tillhörande restaurangen blivit rånad på 100 000 kr. Ibland händer saker närmare än man tror och i dessa dagar behöver man vara på sin vakt hela tiden - personrån hör ju till ordningen för dagen numera, tyvärr.
Dåligt går det också för ambitionen att bromsa klimatförändringen till följd av växthusgaser. Nu har till och med massmedierna tvingats erkänna att nedstängningen av japansk kärnkraft efter olyckan i Fukushima resulterat i en stor ökning av användningen av kol och olja för energiförsörjningen. Målet att koldioxidutsläppen skulle minska med 3 procent från 1990 till 2020 har man nu istället tvingats revidera till en ökning med 25 procent - naturligtvis förutsatt att reaktorerna inte återstartas.
I Tyskland där man av samma skäl beslutat om förtida avstängning av reaktorer har man liknande problem. Trots massiv utbyggnad av 'alternativa' energislag (solceller och vindturbiner) ser man en ökning av utsläppen. Globalt har utsläppen ökat med 50 procent från 1990 till idag och ännu syns inget trendbrott. I Sverige har vi under samma tid kunnat prestera en liten minskning, för vilken vi ska tacka vår vattenkraft och kärnkraft.
Framtidsscenariet i en nyutgiven rapport från IEA anger en minskande användning av fossila bränslen inom OECD-länderna, men en desto större ökning i Mellanöstern, Sydostasien och U-länderna. Det motmedel man ser är energieffektivisering - de förnybara energikällornas andel av energiproduktionen förväntas öka från dagens 20 procent till ca 30 procent 2035. Men eftersom den totala energianvändningen förväntas öka med en tredjedel, kommer minskningen av de fossila bränslenas andel endast gå ned från 82 till 76 procent. I det perspektivet är den svenska bypolitiken om att gå till fossilfri energiförsörjning till år 2050, som var och en kan inse, mer eller mindre betydelselös. Idag svarar Sverige för ungefär 0,3 procent av de globala utsläppen.
onsdag 13 november 2013
Ett inferno på jorden
Igår såg vädergudarna till, med hjälp av blåst och regn, att vi fick en innesittardag. Det blev till att satsa fullt ut på våra 'huvudsysslor', släktforskning och Wikipedia. Själv skrev jag bl. a. in en artikel om judisk litteratur.
Idag var vädret det rakt motsatta med svag vind och en gnistrande klarblå himmel. Detta tog vi tillvara med en långpromenad på landsbygden norr om staden.
Mindre trevligt är det att efter snart en vecka kunna börja summera följderna av en av de senaste årens värsta naturkatastrofer, tyfonen Hayian över Filippinerna. Man befarar att minst 10 000 människor mist livet, ca 1 000 000 blivit hemlösa och närmare fyra miljoner människor på ett eller annat sätt lidit materiell skada. Akut brist råder i stora områden på både mat och rent dricksvatten och hjälpbehovet är enormt. Världssamfundet har noterat detta och all möjlig hjälp mobiliseras på olika håll i världen, men eftersom både infrastrukturen och samhällsapparaten havererat i katastrofområdena så är logistiken för att nå fram med hjälpen mycket komplicerad. På plats infinner sig också de vanliga fenomenen i denna typ av situationer med plundring och krämare som vill berika sig på de olycksdrabbades bekostnad. I några fall har rena stridssituationer uppstått mellan beväpnade plundrarligor och de säkerhetsstyrkor som försöker upprätthålla ordning. Som en illustration till den desperation som råder kan nämnas en folkmassa som stormade livsmedelsmyndighetens rislager och övermannade poliser och soldater, och fick med sig över 100 000 säckar ris á 50 kg.
Det är nästan omöjligt att här i vår lugna del av världen göra sig en föreställning av situationen i t ex staden Tacloban mitt det ödelagda området. För översätta det hela till svenska förhållanden får man försöka se framför sig hur Göteborg jämnats med marken och alla boende i hela Götaland fått mer eller mindre allvarliga skador på hälsa eller egendom. I den jämförelse ter sig våra höststormar som hanterbara.
Idag var vädret det rakt motsatta med svag vind och en gnistrande klarblå himmel. Detta tog vi tillvara med en långpromenad på landsbygden norr om staden.
Mindre trevligt är det att efter snart en vecka kunna börja summera följderna av en av de senaste årens värsta naturkatastrofer, tyfonen Hayian över Filippinerna. Man befarar att minst 10 000 människor mist livet, ca 1 000 000 blivit hemlösa och närmare fyra miljoner människor på ett eller annat sätt lidit materiell skada. Akut brist råder i stora områden på både mat och rent dricksvatten och hjälpbehovet är enormt. Världssamfundet har noterat detta och all möjlig hjälp mobiliseras på olika håll i världen, men eftersom både infrastrukturen och samhällsapparaten havererat i katastrofområdena så är logistiken för att nå fram med hjälpen mycket komplicerad. På plats infinner sig också de vanliga fenomenen i denna typ av situationer med plundring och krämare som vill berika sig på de olycksdrabbades bekostnad. I några fall har rena stridssituationer uppstått mellan beväpnade plundrarligor och de säkerhetsstyrkor som försöker upprätthålla ordning. Som en illustration till den desperation som råder kan nämnas en folkmassa som stormade livsmedelsmyndighetens rislager och övermannade poliser och soldater, och fick med sig över 100 000 säckar ris á 50 kg.
Det är nästan omöjligt att här i vår lugna del av världen göra sig en föreställning av situationen i t ex staden Tacloban mitt det ödelagda området. För översätta det hela till svenska förhållanden får man försöka se framför sig hur Göteborg jämnats med marken och alla boende i hela Götaland fått mer eller mindre allvarliga skador på hälsa eller egendom. I den jämförelse ter sig våra höststormar som hanterbara.
måndag 11 november 2013
Rättvis behandling?!
Gårdagen var full av aktiviteter och vi började dagens med en promenad i närområdet, även om värderleken fortfarande var lite grinig. Efter lunch blev det en biltur till Nykvarn, där vi besökte trevliga utställningar på båda gallerierna - den ena för övrigt utställd av en av hustruns bekanta. På hemvägen blev det ett besök på stormarknaden för lite veckoinköp. Slutligen var vi på ett besök hos yngsta dotterns familj för en stunds trevlig samvaro på kvällen.
Idag var det åter dags för ett pass på målarklubben och när vi då ändå var i city gjorde jag ett besök på biblioteket med hustrun hämtade sitt nya pass hos polisen.
När man ändå är inne på ämnet 'polisen' kan jag inte låta bli att fundera över ordningsmaktens arbetsvillkor. Dessa är många gånger fyllda av trevliga kontakter med allmänheten, men säkert också tillräckligt många, tillräckligt obehagliga sådana. Idag kunde man i bladet läsa om ett exempel på hur vardagen kan se ut för en konstapel.
Under förhör med 33-årig kvinna, häktad för flera fall av grov stöld, ska förhörsledare, enligt henne, ha vridit om hennes öra "så att örat blev rött och gjorde ont i ett dygn", medan polisen säger: jag har inte ryckt, jag har inte klämt, jag har inte slitit och förnekar brott. Nu blir han ändå åtalad för ofredande alternativt tjänstefel. Det är inte utan att man hoppas på ett frikännande för hans del. Daltandet med buset är ändå tillräckligt utbrett, utan att polismän eller -kvinnor dessutom ska behöva stå till svars för allsköns påståenden från diverse förbrytare!
Idag var det åter dags för ett pass på målarklubben och när vi då ändå var i city gjorde jag ett besök på biblioteket med hustrun hämtade sitt nya pass hos polisen.
När man ändå är inne på ämnet 'polisen' kan jag inte låta bli att fundera över ordningsmaktens arbetsvillkor. Dessa är många gånger fyllda av trevliga kontakter med allmänheten, men säkert också tillräckligt många, tillräckligt obehagliga sådana. Idag kunde man i bladet läsa om ett exempel på hur vardagen kan se ut för en konstapel.
Under förhör med 33-årig kvinna, häktad för flera fall av grov stöld, ska förhörsledare, enligt henne, ha vridit om hennes öra "så att örat blev rött och gjorde ont i ett dygn", medan polisen säger: jag har inte ryckt, jag har inte klämt, jag har inte slitit och förnekar brott. Nu blir han ändå åtalad för ofredande alternativt tjänstefel. Det är inte utan att man hoppas på ett frikännande för hans del. Daltandet med buset är ändå tillräckligt utbrett, utan att polismän eller -kvinnor dessutom ska behöva stå till svars för allsköns påståenden från diverse förbrytare!
lördag 9 november 2013
Klimatpolitikens misslyckande
De senaste dagarnas väderlek har inte heller precis stimulerat till något uteliv - d v s gråmulet, småregn från och till och ytterst lite solsken. Detta till trots har jag inte helt kunnat avhålla mig från trädgårdssysslor. I förrgår använde jag högtryckstvätt för att spola vår stora berghäll ren från mossa och igår blev årets dos av trädgårdskalk tilldelad gräsmattan.
Igår gjorde vi sedan en utflykt till Köping för lite ombyte i livsmiljön och där åt vi en god lunch på Hantverkshuset och tog sedan en promenad i staden. På hemresan, på småvägar ute i mälarlandet, kunde vi på ett ställe stanna och beskåda en älgko, som obekymrat betade av höstsådd gröda bara 20 meter från vägen - vilda djur lär ju inte bli skrämda av bilar sägs det.
Idag nöjde vi oss med en långpromenad i de norra stadsdelarna och hann precis hem innan regnet började på nytt.
Vårt usla höstväder är ändå att betrakta som en andeviskning jämfört med den orkan, som de senaste dagarna drabbat Filippinerna. 'Monstertyfonen' är en helt relevant benämning på ovädret som i vindbyarna kom upp i över 100 m/sek. Det är tredubbel orkan och konsekvenserna blir därefter. I den i det närmaste totala förödelsen har minst 3 000 människor mist livet och över fyra miljoner människor befaras ha drabbats av allvarliga materiella skador. Nu fortsätter tyfonen över havet där den skaffar sig ny kraft på vägen mot Vietnam, där man redan evakuerat människor från de områden som kommer att hemsökas.
Det är med dystert sinne som man konstaterar att denna typ av naturkatastrofer, som det egentligen inte finns något sätt att skydda sig emot, med stor sannolikhet kommer att bli allt vanligare i tropiska regioner i takt med världshavets uppvärmning. Det blir en av flera sekundära effekter som klimatförändringar i atmosfären kommer att leda till. Hoppet om en vändning i den utvecklingen blir allt mindre efterhand som de globala utsläppen av växthusgaser snarare ökar än minskar samtidigt som världens ledare står handfallna och utan några verktyg för att motverka det som pågår. Och problemen underlättas självklart inte av att några s k 'klimatskeptiker' får massmedias hjälp med att sprida sina irrläror. I vår del av världen märks det fortfarande inte så mycket av förändringarna, men här blir de sekundära effekterna istället ett kraftigt ökat invandringstryck i takt med att andra delar av världen blir mer eller mindre obeboeliga. Vilken beredskap har vi för detta med tanke på att 'integrationen' av 'nyanlända' redan idag är bristfällig?
Igår gjorde vi sedan en utflykt till Köping för lite ombyte i livsmiljön och där åt vi en god lunch på Hantverkshuset och tog sedan en promenad i staden. På hemresan, på småvägar ute i mälarlandet, kunde vi på ett ställe stanna och beskåda en älgko, som obekymrat betade av höstsådd gröda bara 20 meter från vägen - vilda djur lär ju inte bli skrämda av bilar sägs det.
Idag nöjde vi oss med en långpromenad i de norra stadsdelarna och hann precis hem innan regnet började på nytt.
Vårt usla höstväder är ändå att betrakta som en andeviskning jämfört med den orkan, som de senaste dagarna drabbat Filippinerna. 'Monstertyfonen' är en helt relevant benämning på ovädret som i vindbyarna kom upp i över 100 m/sek. Det är tredubbel orkan och konsekvenserna blir därefter. I den i det närmaste totala förödelsen har minst 3 000 människor mist livet och över fyra miljoner människor befaras ha drabbats av allvarliga materiella skador. Nu fortsätter tyfonen över havet där den skaffar sig ny kraft på vägen mot Vietnam, där man redan evakuerat människor från de områden som kommer att hemsökas.
Det är med dystert sinne som man konstaterar att denna typ av naturkatastrofer, som det egentligen inte finns något sätt att skydda sig emot, med stor sannolikhet kommer att bli allt vanligare i tropiska regioner i takt med världshavets uppvärmning. Det blir en av flera sekundära effekter som klimatförändringar i atmosfären kommer att leda till. Hoppet om en vändning i den utvecklingen blir allt mindre efterhand som de globala utsläppen av växthusgaser snarare ökar än minskar samtidigt som världens ledare står handfallna och utan några verktyg för att motverka det som pågår. Och problemen underlättas självklart inte av att några s k 'klimatskeptiker' får massmedias hjälp med att sprida sina irrläror. I vår del av världen märks det fortfarande inte så mycket av förändringarna, men här blir de sekundära effekterna istället ett kraftigt ökat invandringstryck i takt med att andra delar av världen blir mer eller mindre obeboeliga. Vilken beredskap har vi för detta med tanke på att 'integrationen' av 'nyanlända' redan idag är bristfällig?
onsdag 6 november 2013
Vår demokratiska frihet
Det trista höstvädret fortsätter, delvis i strid med väderspåmännens förutsägelser. Men det är bara att försöka anpassa sig och sina aktiviteter. Igår avvek min dag rejält, när jag för första gången deltog i ett månadsmöte med gruppen Old Generation, en sammanslutning av pensionerade medarbetare från min gamla arbetsgivare. Man får vid ett sådant här tillfälle en bra uppvisning av hur mycket och hur olika som åldrandet drabbar oss människor - några av de närvarande hade jag inte mött på tio år och kände knappt igen dem. Man undrar förstås om upplevelsen var den liknande i andra riktningen. Vi fick också tillfälle att höra ett intressant föredrag av min sista chef, som fortfarande har några år kvar innan han kan räkna sig permanent till OG-gruppen.
Idag tog vi oss till stan för att uträtta en del ärenden, bl. a. ett besök hos polisen för hustruns del för att förnya sitt pass. Vi har också, ovanligt tidigt på året, dragit igång fågelmatningen med utplacering av det nyrenoverade fågelhuset.
En något annorlunda form av 'matning' blev det igår när en 60-årig kvinna passade på att 'tårta' SD-ledaren när han placerat ut sig på Nytorget på Södermalm i Stockholm för att signera sin nyutgivna bok åt intresserade läsare. Damen ifråga lär vara en känd vänsteraktivist. Oavsett vad man tycker om SDs politik, så är förfarandet inte på något sätt acceptabelt. Den grundlagsfästa åsikts- och mötesfriheten måste alltid försvaras och ett angrepp av det nu inträffade slaget är ett angrepp på vårt demokratiska samhällsskick.
Misshandeln av SD-ledaren kan ju anses som mindre allvarlig rent fysiskt, vilket däremot inte är fallet för den kvinnliga kommunpolitiker i Nordmaling som blev attackerad i sitt hem och svårt misshandlad av en man som motiverade sitt handlande med att man i kommunen inte accepterar planerad nedläggning av ett antal byskolor. Reaktioner av denna sort förkommer riktade mot t ex socialsekreterare och sjukförsäkringshandläggare och åtalas som våld mot tjänsteman - ett juridiskt sett allvarligt brott. När liknande reaktioner riktas mot demokratiskt folkvalda representanter handlar det återigen om en förbrytelse mot samhällets grundvalar. Detta kan under inga omständigheter accepteras och måste med stor kraft bekämpas. Att som politiker ta ansvar för samhällets ekonomi och utveckling är i sig tillräckligt tungt utan frustrerade medborgares handgripliga intervention i processen!
Idag tog vi oss till stan för att uträtta en del ärenden, bl. a. ett besök hos polisen för hustruns del för att förnya sitt pass. Vi har också, ovanligt tidigt på året, dragit igång fågelmatningen med utplacering av det nyrenoverade fågelhuset.
En något annorlunda form av 'matning' blev det igår när en 60-årig kvinna passade på att 'tårta' SD-ledaren när han placerat ut sig på Nytorget på Södermalm i Stockholm för att signera sin nyutgivna bok åt intresserade läsare. Damen ifråga lär vara en känd vänsteraktivist. Oavsett vad man tycker om SDs politik, så är förfarandet inte på något sätt acceptabelt. Den grundlagsfästa åsikts- och mötesfriheten måste alltid försvaras och ett angrepp av det nu inträffade slaget är ett angrepp på vårt demokratiska samhällsskick.
Misshandeln av SD-ledaren kan ju anses som mindre allvarlig rent fysiskt, vilket däremot inte är fallet för den kvinnliga kommunpolitiker i Nordmaling som blev attackerad i sitt hem och svårt misshandlad av en man som motiverade sitt handlande med att man i kommunen inte accepterar planerad nedläggning av ett antal byskolor. Reaktioner av denna sort förkommer riktade mot t ex socialsekreterare och sjukförsäkringshandläggare och åtalas som våld mot tjänsteman - ett juridiskt sett allvarligt brott. När liknande reaktioner riktas mot demokratiskt folkvalda representanter handlar det återigen om en förbrytelse mot samhällets grundvalar. Detta kan under inga omständigheter accepteras och måste med stor kraft bekämpas. Att som politiker ta ansvar för samhällets ekonomi och utveckling är i sig tillräckligt tungt utan frustrerade medborgares handgripliga intervention i processen!
måndag 4 november 2013
Liv och död
Eftersom gårdagen utlovats trist väderlek började vi dagen med bakning av finska rågkakor och danskt grovbröd - rågbröd är nyttigt för hälsan! Sedan tog vi bilen till östra köpcentret för våra veckoinköp och efter lunch blev det en lite längre promenad i närområdet.
Idag sattes en milstolpe i vår tillvaro då vi efter 50 år lämnade Telia och kopparnätet för våra omvärldskontakter och gick över till g4-nätet hos Tele2. Förmiddagen gick åt för alla omställningar som detta förde med sig i våra båda datorer. Efter en framgångrik omställning kunde vi sedan på vanligt sätt tillbringa måndagens eftermiddag på Club Artis och 'förkovra våra konstnärliga talanger'.
Till det, som av många betraktas som väsentligheter, kan räknas att det nu bekräftats att prinsessan Madeleine väntar en flicka tillsammans med Mr O´Neill. Prinsessan har redan, fyra månader före beräknad nedkomst, registrerat sig på en amerikansk sajt för babyshowers och skapat en önskelista inför babyfesten. Inte för att jag riktigt förstår innebörden av detta, men i 'amerikat' är ju allt möjligt.
Om några möjligheter finns för den stackars krokodil, som tillbringat en stor del av sitt liv i ett växthus i Malmö, det återstår att se. Polisen har inte lyckats hitta något 'godtagbart hem' åt det stackars djuret och nu återstår endast en djurpark i Storbritannien som en sista utväg. Blir det 'nej' även där faller dödsdomen över den. Ja, olika falla ödets lotter!
Idag sattes en milstolpe i vår tillvaro då vi efter 50 år lämnade Telia och kopparnätet för våra omvärldskontakter och gick över till g4-nätet hos Tele2. Förmiddagen gick åt för alla omställningar som detta förde med sig i våra båda datorer. Efter en framgångrik omställning kunde vi sedan på vanligt sätt tillbringa måndagens eftermiddag på Club Artis och 'förkovra våra konstnärliga talanger'.
Till det, som av många betraktas som väsentligheter, kan räknas att det nu bekräftats att prinsessan Madeleine väntar en flicka tillsammans med Mr O´Neill. Prinsessan har redan, fyra månader före beräknad nedkomst, registrerat sig på en amerikansk sajt för babyshowers och skapat en önskelista inför babyfesten. Inte för att jag riktigt förstår innebörden av detta, men i 'amerikat' är ju allt möjligt.
Om några möjligheter finns för den stackars krokodil, som tillbringat en stor del av sitt liv i ett växthus i Malmö, det återstår att se. Polisen har inte lyckats hitta något 'godtagbart hem' åt det stackars djuret och nu återstår endast en djurpark i Storbritannien som en sista utväg. Blir det 'nej' även där faller dödsdomen över den. Ja, olika falla ödets lotter!
lördag 2 november 2013
Vem kan man lita på?
Det usla höstvädret har fortsatt med mycket få inslag av solsken. Igår lyckades vi t o m pricka in en regnskur under vår promenad i närområdet. Gårdagen gick för övrigt till en del i fastighetsskötselns tecken då jag gjorde höstrensning av takrännor medan hustrun ägnade sig åt fönstertvätt.
Idag tog vi bilen ut till östra Mälarstranden för att besöka Öppet hus hos därvarande konstnärsateljéer, men det mesta som visades kände man igen från tidigare likande evenemang - bjuder man in till visning, bör man helst ha något nytt att komma med! Efteråt gick vi en promenad längs stranden och beskådade den snabbt expanderande nybebyggelsen av bostäder på det som tidigare varit industriområden och platser för vinteruppläggning av fritidsbåtar.
Den av Edward Snowden startade debatten om USA:s avlyssning av elektronisk kommunikation såväl inom som utom landet blir allt mer upphetsad. Den är snart en global fråga och det börjar så sakta att gå uppför folk att den bistra sanningen - som egentligen inte alls är överraskande - är att i slutändan lyssnar alla på alla efter bästa förmåga. Sverige är inget undantag utan snarare tillhörigt elitskiktet i branschen. Till exempel har vi ett nära samarbete med den brittiska underrättelsetjänsten, som sagt sig vara mycket nöjd med att riksdagen till sist antog den omdiskuterade FRA-lagen, som ger Försvarets radioanstalt möjlighet att avlyssna fiberoptiska kablar. Britterna har i sin tur ett omfattande samarbete med det numera förpestade, amerikanska NSA, så indirekt kan Sverige mycket väl vara bidragsgivare till det som NSA fått ta så mycket stryk för den senaste tiden. Å andra sidan har britterna varit goda rådgivare till FRA för framtagning av effektiva system för storskalig övervakning av datatrafik och telefonsamtal genom avlyssning av fiberoptiska kablar. Tyskland, Frankrike och Spanien anges vid sidan av Sverige som framgångsrika samarbetspartners.
Det ser ut som att det gamla ordspråket om att 'i det lugnaste vattnet går de största fiskarna' fått en ny tillämpning inom den internationella kommunikationen. Man kan ju sedan undra vad som är problemet i den av massmedia uppiskade hotbilden mot 'mänskliga rättigheter' - spioneri har förekommit sedan antikens dagar och det lär så förbli oavsett journalisters och vänsterdebattörers hysteriska upprördhet - det är bara att gilla läget!
Idag tog vi bilen ut till östra Mälarstranden för att besöka Öppet hus hos därvarande konstnärsateljéer, men det mesta som visades kände man igen från tidigare likande evenemang - bjuder man in till visning, bör man helst ha något nytt att komma med! Efteråt gick vi en promenad längs stranden och beskådade den snabbt expanderande nybebyggelsen av bostäder på det som tidigare varit industriområden och platser för vinteruppläggning av fritidsbåtar.
Den av Edward Snowden startade debatten om USA:s avlyssning av elektronisk kommunikation såväl inom som utom landet blir allt mer upphetsad. Den är snart en global fråga och det börjar så sakta att gå uppför folk att den bistra sanningen - som egentligen inte alls är överraskande - är att i slutändan lyssnar alla på alla efter bästa förmåga. Sverige är inget undantag utan snarare tillhörigt elitskiktet i branschen. Till exempel har vi ett nära samarbete med den brittiska underrättelsetjänsten, som sagt sig vara mycket nöjd med att riksdagen till sist antog den omdiskuterade FRA-lagen, som ger Försvarets radioanstalt möjlighet att avlyssna fiberoptiska kablar. Britterna har i sin tur ett omfattande samarbete med det numera förpestade, amerikanska NSA, så indirekt kan Sverige mycket väl vara bidragsgivare till det som NSA fått ta så mycket stryk för den senaste tiden. Å andra sidan har britterna varit goda rådgivare till FRA för framtagning av effektiva system för storskalig övervakning av datatrafik och telefonsamtal genom avlyssning av fiberoptiska kablar. Tyskland, Frankrike och Spanien anges vid sidan av Sverige som framgångsrika samarbetspartners.
Det ser ut som att det gamla ordspråket om att 'i det lugnaste vattnet går de största fiskarna' fått en ny tillämpning inom den internationella kommunikationen. Man kan ju sedan undra vad som är problemet i den av massmedia uppiskade hotbilden mot 'mänskliga rättigheter' - spioneri har förekommit sedan antikens dagar och det lär så förbli oavsett journalisters och vänsterdebattörers hysteriska upprördhet - det är bara att gilla läget!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)