Uppställningen av kombattanterna har börjat

Våren har nu avslutats med ett par dagar av varmt och soligt väder. Början av den gångna veckan var precis tvärtom med dagstemperatur en dag på under åtta grader. Nu ser vi emellertid framåt och meteorologerna har lovat en bra inledning på sommaren. Igår hade vi en liten träff hos yngsta dottern för att celebrera familjens mödrar på Mors dag. Det var ett trevligt möte, som också gav oss hopp om att snart kunna börja ta oss ur coronapandemins isolering.
Våra motionspromenader fortsätter vi ihärdigt och på vår fiktiva långpromenad kom vi idag fram till Hällaryd öster om Karlshamn, en plats som vi besökt ett flertal gånger. Här bodde nämligen hustruns bror med sin familj under många år.

Inom den svenska inrikespolitiken börjar man redan kunna ana de politiska partiernas positionering inför nästa års valrörelse. Formering av ett högerblock med (M), (KD) och (SD) är i full gång och ett partiråd inom (L)  har uttalat en inriktning, om än under viss protest, av att partiet ska ansluta sig till denna gruppering. På den rödgröna sidan verkar (S) och (Mp) fortfarande höra samman, men återkommande grums gör bilden oklar och förhållningssättet till (V) är också diffust efter dess omstart med ny partiledare. Återstår så (C) som nu deklarerat att man avser att var en 'enande liberal kraft i mitten' som ska hålla dörren öppen för samarbete både till höger och vänster.
Hur väljarna ställer sig till detta utbud får vi veta om drygt 15 månader, men centerns randvillkor för samarbete om att 'båda ytterkantspartierna ska hållas utanför politiskt inflytande' pekar tydligt på samma röriga turbulens som efter förra valet. Den nuvarande regeringens insatser har dessutom på flera områden tydligt förtjänat betyget IG och hoppet för Sverige torde nu stå till att väljarna ger högerpartierna mandat för en marknadsliberal politik som återställer den stabilitet som under de senaste sju åren succesivt har krackelerat. Vad landet nu behöver är politik för en hanterbar invandring, en slagkraftig kriminalpolitik, en tydligt reformerad skolpolitik, en effektiv och verklighetsförankrad klimat- och energipolitik och sist men inte minst en återgång till arbetslinjen från den förslummande bidragslinjen. 

Med bocken som trädgårdsmästare

Majvädret har fortsatt att mest bjuda på besvikelser och idag på morgonen hade vi t ex ynka fem plusgrader. Blött och blåsigt har det varit för det mesta, men vi har ju trots allt sluppit snöfallen som norrlänningarna bjudits på. En dag mitt i veckan tog vi alla fall vara på en kortare solperiod och gjorde årets premiärtur med husbilen. Det blev en tiomilarunda västerut med paus i Hallstahammar för lunchfika och en promenad runt Skanzsjön. För övrigt har vardagen rört sig inom de gränser som coronarestriktionerna ställer upp.
Vår fiktiva långpromenad i södra Sverige fortsätter oavsett vädrets illvilja och igår hade vi kommit till Norje nordost om Sölvesborg. Vi har nu avverkat 80 mil sedan starten den 1 oktober förra året.

På den inrikespolitiska agendan har det återuppväckts en fråga som dyker upp med jämna mellanrum. Det handlar om det statliga stödet till politiskt anknutna studieförbund. Dessa ekonomiska bidrag är i vanlig socialistisk anda generösa, men uppföljningen av dess användning har visat tydliga brister. Nu har det i den svenska jämlikhetens tecken blivit så att miljontals kronor pyntats ut till radikal, företrädesvis islamistiska, och våldsbejakande organisationer, vilket i förlängningen inneburit att svenska skattepengar kunnat bidra till finansieringen av diverse terrorangrepp.
Trots att regeringen hävdar att man 'med alla tillgängliga medel' arbetar för att förhindra denna typ av aktiviteter har man inte orkat följa upp vad man betalar till. Vanliga människor kan lätt med egna ögon se hur ett parallellsamhälle sakta men säkert växer fram i det som myndigheterna helst vill kalla 'socioekonomiskt särskilt utsatta områden'. I dessa kretsar tillämpas egna rättsregler, som inte alltid tar några intryck av svensk lagstiftning, och som upprätthålls av berörda parters våldskapacitet. För att motverka denna utveckling räcker det inte långt med vackra ord från talarstolar, utan här krävs resoluta, konkreta åtgärder av allt från grundskolan till domstolsväsendet. Enligt polisens bedömningar kommer det att krävas minst tio, kanske tjugo år av handfasta insatser för att återställa ordningen. I detta läge har vi rätt att kräva att regeringen åtminstone inte 'avlönar' dem som vi måste befria oss från. Den politiska oppositionen i riksdagen har ställt krav på tydliga, konkreta besked av regeringen om hur man avser att lösa problemen. Dessa klarsynta partier förtjänar allt opinionsstöd vi kan uppbringa!

Destruktiva skatter efterfrågas

Vädret under förra veckan var inte vad man brukar kalla majväder utan det bjöds en blöt och kall soppa av dåligt aprilväder. Man fick trösta sig med de små solglimtar som ibland visade sig en stund då och då. Under onsdagen fick jag ändå, med yngsta svärsonens benägna hjälp, bytt olja och filter i båda bilarna, som därmed kan klara sig ett par år till. Åtminstone i detta avseende. För övrigt har pandemirutinerna fortsatt som vanligt.
Det sämre vädret har bidragit till att våra dagliga promenader krympt en aning, men trots detta har vi ändå avancerat en bit på våra fiktiva långpromenad och kom igår till Gualöv öster om Kristianstad.

Under den gångna veckan presenterades en undersökning som visar att en majoritet av sossepolitiker på kommunnivå vill att partiet nästa år går till val på förslag om höjda skatter. Främst är det återinförande av arvs- och gåvoskatt, förmögenhetsskatt samt ökad fastighetsskatt som efterfrågas, men även höjd skatt på kapitalinkomster och vissa bolagsskatter. Det tog alltså 20 år att glömma bort dessa skatters skadliga effekter, som de hade på ekonomin innan de togs bort kring sekelskiftet. Dessa skatter är alla ägnade att bestraffa de ambitiösa människor, som genom hårt arbete och sparsamhet, lyckats bygga en stabil grund för sitt liv, för att anskaffa medel till att smörja dem (röstboskap?!) som gärna tycker att samhället har skyldighet att dra försorg om dem i deras lättsamma tillvaro. En återinförd fastighetsskatt skulle idag dessutom slå undan benen för många av de unga, högbelånade fastighetsägare som medverkat till att den senaste tiden pressa upp villapriserna på ett rent hårresande sätt. Den senare skatten har dock finansministern sagt tydligt 'nej' till.
Ännu har vi inte sett förslagen på pränt i valprogram, men om så skulle ske kan vi bara hoppas att förnuftiga väljare inser sitt eget bästa och ser till att de inte kan förvandlas till lagstiftning. Det sista vi idag behöver är ett nytt sammelsurium av skatteplanering och destruktiv kapitalplacering. Det har dessutom gång på gång visats att dessa skatter ger ett mycket marginellt bidrag till statskassan och uppmuntrar till kapitalflykt ur landet.

Pandemin fortfarande i kraft

Under den gångna veckan har vi fått leva med fortsatt 'aprilväder' - lite kyligt, lite blåsigt, lite blött och väldigt lite sol. Men man får lita på talesättet att det finns inget dåligt väder utan bara olämpliga kläder och meteorologerna har som tröst lovat åtminstone några varma dagar framöver. Ett par avbrott i coronarutinerna blev besiktningen av husbilen i början av veckan och födelsedagsträff hos en dotterson i lördags. Båda avlöpte bra och var trevliga upplevelser. På den senare fick vi också träffa våra tre barnbarnsbarn.
Vad gäller våra motionspromenader har väderleken tvingat oss till en del begränsningar, men på vår fiktiva långpromenad nådde vi i alla fall fram till Åhus igår.

Från den allmänna samhällshorisonten kan det vara på sin plats att göra en avstämning av nuläget för  coronapandemin. Enkelt uttryckt gäller att såväl virusets härjningar som den allmänna villervallan fortsätter. Trots pågående vaccinering av befolkningen fortsätter smittspridningen i stort ett oförändrat, mycket till följd av att allt för många struntar i att följa uttryckta rekommendationer för social samvaro. Byråkratiska instanser gör givetvis sitt bästa för att ytterligare komplicera situationen, vilket på många håll bland annat skapat stor förvirring om prioritering och turordning för olika medborgargrupper. Ofta är det, som vanligt, jämställdhetsfrågor som lägger en 'blöt filt' över utvecklingen. Så har man t ex på några platser hellre kasserat överblivna vaccindoser än att låta poliser få förtur till dessa!
Våra inhemska problem är dock ganska hanterbara jämfört med vad som nu sker när pandemin börjat slå med full kraft i folkrika, fattiga länder. Värst drabbat är just nu Indien med upp emot en halv miljon nya smittfall per dygn och en sjukvård som i stort sett redan kollapsat. Tyvärr tvingas vi nog få räkna med att även innevarande år till stor del kommer att bli ett förlorat år. Men även om de medicinska/sociala begränsningarna kvarstår är det dock en förhoppning om att samhället ur ekonomisk synvinkel ska kunna nå full kapacitet i höst. Det är bara att gilla läget och tänka positivt!

Båg och bluff fortsätter

Det oberäkneliga aprilvädret har fortsatt utan hänsyn till månadsskiftet, men vi är ändå nöjda med den förhållandevis rikliga sol vi fått. Varje tid man kan tillbringa utomhus är värdefull när coronarestriktionerna fortsätter att beskära vår rörelsefrihet. Idag tog jag som omväxling itu med att baka tre sorters matbröd, men vår dagliga motionspromenad är som vanligt annars vår avkoppling från isoleringen. Igår förlade vi den till den nya stadsdelen kring gamla hamnen och det tidigare industriområdet vid Mälaren söder därom. Det är förunderligt att se hur ett landskap under en 25-årsperiod kan förvandlas från industrimark till stadsbebyggelse med över 10 000 invånare.
På vår fiktiva långpromenad, sammanlagd av våra dagliga etapper, kom vi igår till Maglehem, en liten by i östra Skåne från vilken vårt bestående minne är en hundkapplöpning för över 50 år sedan - vi vann ett halvt kilo kaffe på hundtoton. När vi passerade Brösarp slöts cirkeln för vårt traskande på Österlen och den rundan blev 13 mil.

Det är inte svårt att hitta nya svagheter i vår miserabla regerings agerande. Förra veckan gav en rapport från riksrevisionen tummen ner för det sätt på vilket utbildningsdepartementet och skolverket hanterat den senaste PISA-undersökningen, som höjts till skyarna som ett bevis för den svenska skolans positiva utveckling. Resultatet hade uppnåtts genom att undanta de elever som förmodades få svårt att klara provet. Detta är ännu ett belysande exempel på hur de styrande försöker  föra medborgarna bakom ljuset. I själva verket har den svenska skolan glidit utför på ett sluttande plan ända sedan 'flumskolan' började ta över  på 1970-talet på 68-vänsterns initiativ. Från att innan dess ha betraktats som en av de bästa i Europa harvar den numera i bottenträsket. Den karakteriseras mest av ekonomiska nedskärningar och lärarnas fråntagna roll som ledare av skolklassens verksamhet. En journalist i våra trakter har träffande beskrivet dagens pedagoger som 'trivselvaktmästare' vars uppgift främst är att se till att ingen elev är missnöjd med skoldagen, hellre än att förmedla nyttig och nödvändig lärdom till eleverna.
Denna utveckling är ytterst allvarlig för Sverige som välfärds- och industrination. För att klara den position vi, som ett litet exportberoende land kräver, måste kompetensförsörjning vara på topp. Där är vi inte idag och en drastiskt kursändring för den svenska skolan brådskar. Låt oss hoppas att även de styrande kommer till insikt om detta!