På gott och ont försvann snön från förra veckans nederbörd lika snabbt som den kom och nu är det åter barmark. Därmed är den lilla upplysning som snön kunde åstadkomma också borta. Höstmörkret är kompakt och inte ens 'supermånen' i förrgår (68 år sen sist) fick vi någon hjälp av under den helmulna himmelen. Väderläget har heller inte uppmuntrat till så mycket uteaktiviteter, men idag fick jag i alla fall gjort lite trädgårdssysslor, bland annat fick gräsmattan sin årliga tilldelning av trädgårdskalk.
Våldsbrottslighetens utveckling i Sverige under det senaste året är en sorglig historia. Senare tids eskalering av gängkriminalitet är den främsta orsaken till att rapporterna om grova våldsbrott duggar allt tätare. I ett uttalande från Malmöpolisen sägs att man inte längre på egen hand klarar av det enorma utredningsarbete som står i kö - just nu finns inte mindre än elva mord under utredning och man vill ha förstärkning från andra delar av landet. Dessvärre har många distrikt redan fullt upp med sin egen belastning. Bara under den senaste veckan har det begåtts två mord i vårt eget län.
En titt i nyhetsflödet talar dessutom om en livshotande skadad man efter ett knivdåd i Alvesta, om behov av ökade insatser mot hedersrelaterat våld mot kvinnor och att elva personer häktats för Madeleine-mordet och mycket annat. På toppen av detta vilar en rad våldsdåd emanerande från gängkrigen i Göteborgsregionen.
Utan att vilja dra, eller direkt ha fog för, någon slutsats om de pågående våldstendenserna, går det inte att blunda för det faktum utvecklingen i tiden på ett oroväckande sätt sammanfaller med de stora flyktingströmmarna under förra vintern och tiden därefter. Ett annat besvärande indicium är brottens ofta osvenska karaktär. Låt oss därför hoppas att ordningsmakten har kompetens och resurser till att hantera den nya tidens brottslighet i ett multinationellt fosterland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar