Räfst och rättarting

Vädermässigt har vi kunnat konstatera att månaden maj avslutades ungefär som den började. Idag kunde vi, på tröskeln till sommarperioden, notera dryga 30 plusgrader på utetermometern Det är något som vi nordbor inte är riktigt anpassade till och man känner också av kroppens protester så snart man försöker sätta igång någon fysisk aktivitet. Det kände vi inte minst när hustrun gick på en motionsrunda medan jag klippte gräsmattan. Dessförinnan hade vi hunnit med en tur till östra köpcentret för att veckohandla, men sedan har det mest blivit till att så stillsamt som möjligt försöka hålla sig i skuggan.
Igår hann vi med en garagestädning och åkte med en fullpackad bil till återbruket innan vi tog oss ut till Mälaren och gick en långpromenad längs stranden öster om stan.

Inom pamparnas förlovade land inträffade idag något som av en del kanske kan uppfattas som 'kränkande', då kongressen i fackförbundet Kommunal gick på revisorernas linje och nekade den avgående ordföranden Anneli Nordström och två andra styrelseledamöter ansvarsfrihet för det gångna verksamhetsåret. Det var i första hand inte pamparnas utsvävande leverne, utan den tygellösa restaurangverksamheten på Metropol Palais, som var orsaken. Den hade då spenderat drygt 100 miljoner kronor av medlemmarnas pengar. Förutom en moralisk knäpp på näsan för de utpekade öppnas nu vägen för förbundet att ställa ekonomiska skadeståndskrav på dem.
Man kan ju inte se detta som något annat än ett välgörande friskhetstecken mot det alltför ofta korrumperade pampväldet inom den fackliga rörelsen. Visserligen är en stor majoritet av fackliga funktionärer ärliga och strävsamma människor med fackets medlemmars bästa för ögonen, men tyvärr gäller som vanligt att makt korrumperar och tyvärr verkar det för många att vara allt för frestande att 'ta för sig' när man närmar sig maktens tinnar. Därför är det lovvärt och bra att rakryggade revisorer är beredda att sätta ner foten när någon tar ut svängarna för mycket!

Partiledardebatt

Väderläget har förbättrats en aning, men vi väntar fortfarande på det riktiga sommarvädrets återkomst. Igår förlade vi vår motionsrunda till stadens vårmarknad där det var bekvämt lite besökare på lördagsförmiddagen - trängseln är normalt besvärande, inte minst när unga mammor envisas med att försöka forcera folkmassorna tillsammans med barnvagn. Idag tog vi en långpromenad på mälarlandet väster om stan och där kunde vi notera både gök och näktergal, som vi mycket sällan får höra här inne i stan. När vi återkommit hem fick vi besök av äldsta dottern som gjorde en visit på Mors dag.

Från den inrikespolitisk horisonten kan noteras att den senaste tidens sammanvägda opinionsmätning av partisympatier visar att Mp nu, efter alla turbulenta kriser och språkrörsbyte precis balanserar på spärrgränsen för riksdagen, vilket är bara en dryg tredjedel av stödet vid senaste valet. Stödet för regeringen med S och Mp tillsammans med stödpartiet V är tre procentenheter lägre än vad Alliansen når upp till. Detta är ingen avundsvärd sits för dem inför den partiledardebatt som ska gå av stapeln i kvällens Agenda i SVT.
Följaktligen tänker vänstern, enligt maximen anfall är bästa försvar, gå till attack med ett angrepp på 'vinster i välfärden' (kommunisternas hjärtefråga) och herr statsministern och nya fru språkröret sägs ha använt dagen till att 'snacka ihop sig'. Dessutom hoppas de på en saklig debatt och vill inte ha någon trumpifiering á la USA i den svenska debatten. Det låter naturligtvis lovvärt, men vad betyder det egentligen. Kännemärket för politiska debatter i största allmänhet är snarare att de präglas av halvsanningar, och någon gång rena lögner, och en hög grad av subjektivt tänkande. Den bistra inställningen grundar jag på mina egna mångåriga erfarenheter från det politiska slagfältet och förväntar mig knappast något plötsligt paradigmskifte i det avseendet. Men visst skulle det vara välgörande om deras ambition kunde bli verklighet och pajkastningen kunde ersättas med analytiska och konstruktiva replikskiften!

Ödestimmar för kärnkraften

Det kylslagna ruskvädret som varit bestående under den här veckan känns redan en aning tröttsamt jämfört med förra veckans värmebölja, men nu närmar sig kanske snart ett nytt omslag. Det är också ett skäl till att våra motionsaktiviteter begränsats till kortare promenader i närområdet de senaste dagarna. Idag passade hustrun på att utnyttja tiden till bak av goda kaffebullar. För övrigt rullar det på i de väl inkörda, dagliga hjulspåren.

Lika väl inkörda hjulspår saknas för den svenska energipolitiken, som i över 30 år präglats av spretiga utspel och dogmatiska agendor. De pågående överläggningarna mellan riksdagspartierna om en blocköverskridande energipolitik motarbetas av samma problem. Det är inte bara kärnkraftsbolagens krav på slopad effektskatt som är stötestenen - från motsatt håll finns Mp:s krav på målsättning om en 'helt förnybar' elproduktion till 2036. Det finns vidare flera ideologiskt betingade synsätt på produktionsmixens sammansättning hos de borgerliga partierna.
Den centrala frågan just nu är tvivelsutan den orättfärdiga effektskatten, som i nuvarande form riskerar att medföra en snabb nedstängning av kärnkraften av ekonomiska skäl, något som i själva verket varit en önskedröm för Mp. Vad de inte brytt sig om att klargöra är vad som skulle kompensera bortfallet, annat än med svepande visioner om 'sol, vind och vatten'. I Tyskland, som redan är inne i en liknande process av omställning, har elpriset för hushållen på vissa ställen mer än fördubblats. För Sveriges del skulle en sådan politik bli än värre, eftersom säker och billig el har varit och fortfarande är en unik konkurrensfördel för vår exportindustri. Klarar regeringen och oppositionen inte av att i sina förhandlingar undanröja dessa hot, kan vi tvingas se fram emot smärtsamma omställningar inom vår elberoende basindustri tillsammans med insnävade villkor för den svenska välfärdsstaten.

Regeringen ombildad

Det högsommarväder vi haft sedan mitten av månaden gjorde ett rejält omslag under senaste natten och dagstemperaturen blev över tio grader lägre. Det hade varit bra att ha då jag igår svettades bakom gräsklipparen. Det blev också den dagens motion för min del och hustrun fick promenera på egen hand. Idag tog vi vår runda till mataffären och har sedan hållit oss på hemmaplan. Där har livet nu sedan en dryg vecka komplicerats av en uppgrävd garageinfart när kommunens energiverk håller på med restaurering av ledningsnätet. Trots dessa olägenheter, så får det väl anses acceptabelt att man gör förebyggande insatser istället för akuta utryckningar när skador redan inträffat.

Huruvida det blir några skador på svensk inrikespolitik efter den regeringsombildning som presenterats idag återstår att se. Omstuvningen får betecknas som försiktig och utan några större överraskningar. Att gamle Mp-språkröret Peter Eriksson fick en ministerpost har rykten redan förtäljt, men om han har tillräcklig kompetens som bostadsminister kan möjligen diskuteras. Man kan också misstänka att efterfrågade förenklingar av byråkratin i byggandet inte blir självklara under hans regim. Att Isabella Lövin blir klimat- och biståndsminister var åtminstone till en del också väntat. liksom arvet av den betydelselösa titeln 'vice statsminister', som Mp tydligen hade krävt att få. Två nya, 'oprövade' kort spelade statsministern också ut där Ann Linde (S) blir EU-minister med ansvar för handelsfrågor och Karolina Skog (Mp) miljöminister.
Utöver nytillsättningarna aviserade statsministern också några omfördelningar av uppgifterna mellan de olika departementen.
En godvillig åsikt om hela omställningen torde vara att stor försiktighet iakttagits och att det mesta blir 'business as usual'. Tre ministrar får specifika samordningsuppdrag inom olika områden, vilket möjligen kan tolkas som att man insett att den rödgröna röran alltför ofta inte gått i takt och att budskapen från regeringen till sist blivit så förvirrande att förtroendet för den svenska regeringsmakten just nu befinner sig på 'all time low'.Huruvida den nya laguppställningen kan ändra på detta återstår att se, men några revolutionerande omtag i politiken är förvisso inte att förvänta.

EU i vågskålen

De senaste fem dagarna har vi tillbringat på en resa till Öland med husbilen. Timingen med väderläget har vari i det närmaste perfekt med mycket sol, ingen nederbörd och bara lätta vindar. Som alltid på Öland, så är självklart fågelskådning en prioriterad sysselsättning och tillgången var som vanligt riklig och högst varierad. Bland de mer spektakulära observationerna var en pungmes, vars ivriga verksamhet med vävningen av sitt komplicerade bo pågick för fullt. Vi fick också se den ganska ovanliga rödspoven, men missade en silkeshäger och en stepphök, som lär ha varit på tillfälligt besök samma dag som vi anlände till ön. Sedan får vi naturligtvis inte glömma bort gråsälarna som blir allt vanligare ute kring udden vid fyren Långe Jan i Ottenby.

Värt att inte heller glömma bort är att EU tycks få allt flera 'löss i pälsen' och svårigheter tornar upp sig i alla riktningar. Idag fick vi veta att grekerna demonstrerar på gator och torg för att deras regering försöker uppfylla villkoren som krävs för fortsatt utbetalning av stödlån från ECB och Världsbanken. I Österrike kan man dock andas ut sedan man med en hårsmån lyckats undvika att välja den högerradikale och EU-skeptiske Norbert Hofer till president. Det är trots detta oroande att partier med invandrings- och EU-fientlig politik skördar framgångar i allt flera länder. Det kanske största hotet mot Europas sammanhållning ligger dock fortfarande en månad bort, då britterna ska folkomrösta om ett eventuellt utträde ur unionen. Ekonomiskt och politiskt blir det naturligtvis britterna själva som får den svåraste omställningen att hantera, men för EU blir det, utöver en tillfällig turbulens, risken för copycats som kan vara det största hotet. På vägen hem idag såg vi en banderoll med texten: "Grattis till engelsmännen som får rösta om att slippa EU". Det finns överallt människor som saknar bakgrund och förstånd till att inse den oerhörda betydelse som EU haft för Europas stabilitet och utveckling.

Kriminalitet som livsstil

Vi har under ytterligare ett par dagar fått nöja oss med det rådande bakslaget i väderleken med en hel del blåst, regn från och till, och temperatur under tiogradersstrecket. Trots detta bjöd gårdagen på flera aktiviteter och efter lunch hade vi ett vaktpass för Vårsalongen på Club Artis. Det kom en hel del besökare trots att det både var pingstdagen och dåligt väder. Efter en promenad på eftermiddagen var det sedan dags för oss med gemensamt firande hos äldsta dottersonen av hans och hans brors födelsedagar med hela familjeklanen församlad. Det var fullt upp med bara glada tongångar, inte minst av deras hund Smulan.
Idag har väderleken hållit oss inomhus, men om en stund blir det dags att ta sig till stan för vårterminens sista medlemsmöte på målarklubben, då vi ska få en utvärdering av de alster som ställts ut på Vårsalongen.

Exemplen på den etiska och moraliska upplösningen i det svenska samhället fortsätter att ramla in. Ett flagrant sådant är de två män, misstänkta för 60 fall av åldringsrån, som Malmöpolisen nu satt fast. Av ordningsmakten betraktas de som 'livsstilskriminella'. Deras CV omfattar sedan tidigare 37 resp. 25 punkter i belastningsregistret. Deras 'affärsidé' är att utge sig för att vara hantverkare och ringer på hos äldre människor och hävdar att de ska rätta till något i bostaden, för att sedan gå in och plocka åt sig kontanter och värdesaker.
Den här sortens individer blir tyvärr allt vanliga och det svenska rättsväsendets verktyg är helt efterblivna för att kunna stävja denna utveckling. Tyvärr är det alldeles för dyrbart att ha dom inhysta på diverse anstalter på samhällets bekostnad, och därför kan jag tänka mig att de som valt kriminalitet som livsstil borde ges generell rättighet till att bära fotboja, eller varför inte ett inopererat gps-chip. Det skulle dels vara ett kostnadseffektivt sätt för polisen att hålla dem under uppsyn och dessutom möjligen avskräcka en och annan för att välja den branschen. Rätten till sin personliga integritet kan man på goda grunder ändå anse att de har förbrukat!

Idétorka i miljöpartiet

Så kom då det befarade tunga omslaget i vädret - priset för den senaste tidens värmebölja - med utetemperatur idag på sju plusgrader. Men av erfarenhet vet man ju att det alltid jämnar ut sig i längden och det är faktiskt fortfarande mer än två veckor kvar tills det enligt Bondepraktikan är sommar. Igår tog vi en promenad i närområdet, men för övrigt var jag sysselsatt på hemmaplan. Hustrun var iväg på en ny behandling för sina värkproblem, som nu har konstaterats bero på ischias, och därmed kanske kan få en mera adekvat behandling.
På kvällen fick vi nytt besök av min syster och svåger som stannade för övernattning på hemväg från Norrland. När de idag fortsatte sin resa gav vi oss en aning ovilligt ut på vår dagliga motionsrunda i det nu både kyliga och blåsiga vädret, men sedan har vi hållit oss hemma.

Den nu snart genomförda Mp-kongressen har till sist i stort sett följt regissörernas förväntningar och ett nytt kvinnligt språkrör, Isabella Lövin, ska så småningom börja att ljuda, men idag var det den, med oväntat låg röstandel omvalde, Fridolin som i sitt avslutningstal skulle blåsa nytt liv i det kaotiska partiet. Det blev något av en domedagspredikan där han underströk att miljö och klimat nu ska vara partiets helt prioriterade fråga, som ska bankas in i väljarna till den grad att de 'röstar grönt' i valet 2018. På ett enkelt sätt ansåg han därmed att de uppslitande diskussionerna inom partiet om tvärvändning i flyktingpolitiken, det tyska brunkolet, byggandet av förbifart Stockholm och den uteblivna stängningen av Bromma flygplats skulle vara avslutade.
Om han tror att han härmed rullat ut den röda mattan för Mp:s kommande segertåg genom väljarkåren, så är han förmodligen lika naiv som hans skolgosseaktiga uppsyn ger sken av. Praktiskt taget alla Mp:s idéer inom miljö- och klimatpolitiken har den tråkiga effekten att de är dyra för både samhället och den enskilde medborgaren och besvärliga för det svenska näringslivet, samtidigt som dess förväntade effekter på miljö och klimat näst intill är omätbara - det handlar som vanligt om att 'sila mygg och svälja kameler'. Jag hävdar fortsättningsvis att riksdagen efter 2018 säkert mår bäst utan miljöpartiet.

Det trodde man inte?

Med risk för att bli lite tjatig kan jag notera att vi nu haft soligt väder över tio dagar i sträck och under tiden satt ett säsongsrekord i temperatur. Vad som senare blir priset för denna vädergudarnas välvilja återstår att se. Hur som helst blir man lätt bara sittande i värmen, men igår tog jag en cykeltur till Club Artis för att tillverka en ram till en tavla och sedan var vi ute på en promenad i närområdet. Idag blev det biltur till stan för att lämna in våra bidrag till den stundande vårsalongen. Samtidigt hann vi med ett biblioteksbesök och lunch på ett italieninspirerat matställe med riktigt god mat.

I en tid då värmen sänker flödet för tankar i tiden kan man lite avslappat istället roa sig med sådant som brukar kallas 'värdelöst vetande'. Här är några belysande exempel:

- en ankas kvackande ger inget eko - ingen vet varför,
- världens yngsta kända föräldrar var 8 och 9 år gamla, levde i Kina och blev föräldrar 1910,
- det är omöjligt att slicka sig på armbågen - över 75 % av dem som läst detta kommer ändå att försöka,
- människor och delfiner är de ända arter som har sex för nöjes skull,
- det är omöjligt att nysa med ögonen öppna,
- man kan inte ta livet av sig genom att hålla andan,
- inget krig har utkämpats mellan två länder som båda har McDonalds,
- osv, osv.
Det sista skulle möjligen vara något att fundera över för dem som arbetar för fred i världen. Det är ju tydligen bara att se till att alla länder får McDonalds!

Två passager fullbordade

Den högsommarvärme vi levt med några dagar (drygt 29 grader på eftermiddagen) börjar ta ut sin rätt på kroppskrafterna. Den här värmechocken har vi definitivt inte varit förberedda på. Vi har hållit oss hemma så när som en cykeltur till veckans målarpass igår och en tur till östra köpcentret idag. Hustrun har dock orkat med ett par promenader i närområdet och det blev det nödvändigt för mig idag att dra runt gräsklipparen på gräsmattan för tredje gången i år. Denna häftiga väderutveckling gör att växtligheten exploderar och man undrar hur det kommer att arta sig senare i sommar. Idag kunde vi också notera den svartvita flugsnapparens återkomst och nu är det snart bara svalorna som saknas.

Något vi inte kommer att sakna är Mp:s kvinnliga språkrör, Åsa Romson, som till sist tvingats ge upp för opinionstrycket efter alla fadäser. Efter partiets kongress i slutet av veckan ska hon enligt aviserad plan vara ersatt med Isabella Lövin, och dessutom lämnar hon då sin regeringspost som miljöminister. Jag kan inte känna något annat än lättnad. Statsministern har också meddelat att en regeringsombildning kommer att genomföras under innevarande månad och då är det bara att hoppas att han lyckats upptäcka några till av de undermåliga individer som befolkar nuvarande regering.
En betydligt fredligare och tämligen ovanlig händelse inträffade igår, då vi i kristallklart väder kunde se planeten Merkurius passera framför solskivan. Förutom händelsen som sådan, är det fascinerande att se den bild av storleksförhållande som visas av den lilla svarta punkten på solskivan. Vår planet är visserligen något större än Merkurius men ändå i samma storleksordning så beskedet som ges om vår litenhet i världsaltet är synnerligen påtaglig. Nu dröjer det till 2019 innan nästa chans till observation dyker upp. Tills dess fortsätter solsystemet att rotera i sin välbalanserade geometri.

Världen i brand

Veckohelgen har vi tillbringat med en tur med husbilen till Gysinge och Färnebofjärden. På utresan tog vi vägen via Avesta och Grytnäs för vårtillsyn av mina svärföräldrars grav. På vägen upp fick vi tillfälle se en älg, förmodligen årskalv, korsa vägen alldeles framför bilen, dock utan någon 'närkontakt'. Vid Gysinge besökte vi nationalparkens Naturrum och tog sedan en långpromenad i de natursköna omgivningarna kring Dalälvens forsar sedan vi parkerat vid Sevedskvarn för övernattning. På hemvägen, som gick via Heby och Sala gjorde vi en avstickare till Ingbo vid Färnebofjärden där vi bara satt och njöt av högsommarvärmen.

Det finns tyvärr många människor som för närvarande inte har anledning att se någon njutning med värme, och då tänker jag på alla dem som drabbas av den senaste tidens skogsbränder. För Sveriges del finns den värsta i Vänge på Gotland där ca 1,5 kvadratkilometer brunnit av. Det långvarigt varma vädret har även ställt till en rad större eller mindre incidenter på många håll i landet. Av en helt annan dimension är emellertid den förödande brand som sedan över en vecka rasar i Alberta i Kanada, där brandytan bara under det senaste dygnet fördubblats till ca 2 000 kvadratkilometer och där nästa 90 000 invånare i staden Fort McMurray har evakuerats (ytan är lika med ungefär hälften av landskapet Västmanland där det för ett par år sedan brann på ca 30 kvadratkilometer). Räddningspersonalen säger nu att det står utanför mänsklig förmåga att kväva branden och att kraftiga regn är nödvändiga för att få stopp på katastrofen. Vid sidan av markskadorna har branden också tvingat till nedstängning av en tredjedel av landets oljeproduktion med stora ekonomiska konsekvenser som följd. Man räknar med att det kommer att ta minst ett halvår innan branden, som fortfarande inte är under kontroll, brunnit ut.
Bränder är alltid och på många sätt ett hot mot både människor och andra levande varelser, och tyvärr medför ett allt varmare klimat att detta hot blir både vanligare och större. Tillsammans med risker för översvämning och biologiska förändringar fyller de på argumenten för att ta klimatförändringarna på största allvar. Tyvärr har ännu inte alla beslutsfattare och debattörer fått den insikten, när man som prioriterat mål har att avveckla den klimatneutrala kärnkraften!

Skvalp i den politiska ankdammen

Väderguden har nu antingen drabbats av ovanlig generositet eller gått vilse i sin kalender. Vi har för tillfället nämligen rent högsommarväder med utetemperatur väl över 20 grader och det är tänkt att fortsätta så en vecka framåt. Tyvärr har ju medaljen som vanligt en baksida och just nu rasar skogsbränder på flera håll i landet på grund av den torka som blivit följden.
I förrgår hade vi nöjet av ett besök av min syster och svåger som övernattade här på väg till sina anförvanter i Norrland. Under gårdagen tog vi vara på sommarvädret genom en liten utflykt till Mariefred, där vi bland annat tog en promenad i den natursköna parken med hjorthagen intill Gripsholms slott - ett 50-tal dovhjortar fanns att beskåda. Idag var det, trots värmen, dags för brödbak, som blev inledningen på den här dagen. Sedan var vi ute på en promenad i närområdet och passade då på att besöka en utställning av en av våra målarvänner på Club Artis samt inta en kebablunch på ett litet trevligt ställe i närheten, för att därefter åka iväg med husbilen för besiktning efter vinteravställningen - den klarade sig även den här gången utan anmärkning.

Utan anmärkning är däremot inte den svenska regeringskonstellationen just nu. Igår lämnade fru Sahlin (förhoppningsvis för sista gången) sina politiska uppdrag efter att förundersökning mot henne inletts om osant intygande och utnyttjande av osant intygande. Den andra stora kalamiteten är framtiden för Mp:s språkrör som kommer att avgöras under partiets kongress kommande vecka. Efter alla fadäser och tillkortakommanden är prognosen för dem minst sagt dyster och i senaste opinionsmätningen har sympatierna för partiet halkat ner farligt nära riksdagens spärrgräns på 4 %. Just nu är det definitivt inte någon önskeroll att vara landets statsminister. Förhoppningsvis har Löfven läst sin Bibel och upptäckt att "när skalkar lockar, så följ icke". Det kan vara värt att ta i beaktande vid en kommande regeringsombildning!

Det nya servicesamhället?

Majvädrets inledning ger oss en försmak av sommaren då temperaturen idag passerade 20-gradersstrecket. Det finns också hopp om en liknande fortsättning under den närmaste veckan. Gårdagen började tidigt då jag lämnade in husbilen för service, som kunde göras utan några överraskningar. Sedan var det dags för ett målarpass på Club Artis, där man av deltagarantalet kunde ana att vädret lockar en del till andra aktiviteter.
Idag startade vi med en tur till östra köpcentret för veckoinköp och sedan blev det mest arbete på hemmaplan även om hustrun dessutom kostade på sig en promenad i närområdet. Arbete här hemma bestod för min del av ogräsrensning och en genomgripande städning av trädgårdsboden medan hustrun förberedde husbilen och fyllde upp lagren med allt som behövs inför kommande expeditioner.

Uppfyllande av behov har, som det nu uppdagats, blivit en sidoverksamhet för Taxi Stockholm då tio av 14 förare 'guidar' dina kunder till kontakter med prostituerade i Stockholm. De står till tjänst med kvinnornas 'CV', aktuella priser och hur man undviker polisen. Bolagets VD är överraskad och förbannad. Extra pinsamt blir det förstås av att taxibolaget också har ett omfattande långtidsavtal om taxitjänster med Sveriges Riksdag. Där har nu, med all rätt, rests krav på att riksdagskansliet ska ta upp saken med bolaget och vidta erforderliga åtgärder, då det som nu förekommer närmast är att betrakta som koppleriverksamhet.
Man börjar snart undra om det fortfarande finns någon i detta land som inte på ett eller annat sätt faller i kriminalitetens fångstgropar. Ett annat exempel som belyser sådana farhågor refererades idag om högteknologiska metoder för att fuska på högskoleprovet, där provdeltagaren kan få svaren förmedlade trådlöst till en liten hörsnäcka i örat - pris 5 000 kr i förskott och ytterligare 95 000 kr efter godkänt prov. Det är uppenbarligen inte billigt att lysa med lånta fjädrar och fusket ger ju förvisso ingen hjälp till att göra de hägrande universitetsstudierna lyckosamma, snarare tvärtom! Vi väntar med stort intresse på att någon till sist sätter ner foten och börjar ta itu med alla dessa trista avarter i samhället.

Rättssamhälle i kris

När vi nu går in i den sista vårmånaden har vi kunnat glädja oss åt fortsatt tjänlig väderlek med stigande utetemperaturer. Igår blev det nästan full arbetsdag när det var dags att börja förbereda husbilen för campingsäsongen. När batteriet monterats kunde vi konstatera att den gamle trotjänaren ännu en gång startade direkt, även trots att den nu vinterförvarats utomhus på hemmaplan. Detta underlättade i sig dessutom hela igångsättningen genom att bilen inte behövdes hämtas hem från någon avlägsen förvaringsplats.
Vi hann också med att avrunda valborgsmässoafton med en promenad i närområdet och därefter följa TV-referaten av firandet av kungens 70-årsdag. Idag blev det istället tid för en liten utflykt till den natursköna Hjällstaviken med dess fågelrika vattenområde. Vid sidan av de mera vanliga arterna kunde notera gulärla och skedand och hörde dessutom ljuden av vassångare och rördrom. För övrigt har vi tillbringat 'arbetarnas högtidsdag' på hemmaplan.

I dessa ljusa tider fick jag en tankeställare när jag läst en krönika av debattören och samhällskritikern Sverker Olofsson, där han gjorde upp med den tilltagande korruptionen i Sverige. Trots att vårt land har en mycket god internationell ranking i dessa avseende, kommer tecken på motsatsen tyvärr allt tätare. Maktmänniskor, som fackpampar, politiker och toppchefer i offentliga institutioner,  hittar nya vägar i ett 'belöningssystem' som för det mesta i slutändan fungerar på skattebetalarnas bekostnad. Det finns också en tydlig tendens, hos dem som ertappas 'med fingrarna i syltburken' att ständigt, med eller utan hjälp, lyckas skylla sitt misstag på någon annan, s. k. nånannanism - praktiskt taget alla som åtalas för lagöverträdelse 'förnekar brott'. Minst lika stötande är förhållandet att skattesmitare som under många år undanhållit enorma belopp från beskattning går straffria under förutsättning att de avger 'självrättelse'.
Dessa förmåner behöver den lille mannen på gatan aldrig räkna med att få del av. Likheten inför lagen är en chimär och det är de som skaffat sig mycket makt eller mycket pengar eller både och, som alltid dra det längsta strået. Vi har snart inte längre någon anledning att peka finger åt 'bananrepubliker' om vi inte sätter igång med storstädning framför den egna dörren!