Börja tänka positivt!

Efter en regnig och ganska trist vecka har vi nu ställt om klockan till 'normaltid' och den mörka årstiden blir direkt ännu mer påtaglig. Dock ska vi inte klaga med tanke på de mängder av regn och snö som drabbat den norra halvan av landet med översvämningar och trafikproblem. Trösten får väl vara att kraftverksdammarna är välfyllda, vilket kan behövas när vi nu i allt större utsträckning ska förlita oss på den opålitliga vindkraften.
För vår egen del fortsätter coronaisoleringen, men myndigheterna har mjukat upp kraven en aning så kanske får vi så småningom chans att umgås lite mera med alla familjemedlemmar som ju till stor del bor i vårt närområde. Men dagarna rullar på och vi är inte sysslolösa. På vår fiktiva promenad söderut genom landet har vi nu kommit till Lillkyrka i Närke och närmar oss Örebro.

När jag blickar ut över världen möts mina ögon ständigt av en rikligt varierad bild av människors konflikter och tillkortakommanden. För att inte ytterligare fördystra den mörka årstid vi har framför oss har jag bestämt mig för att istället försöka hitta saker som kan sprida glädje och leda tankarna i en positiv riktning.
Glädje är en känsla av tillfredställdhet, som har svårt att uppstå tillsammans med all besvikelse som man upplever i all maktkamp och korruption vi ständigt matas med via nyhetsmedier. Detta har i sin tur sin grund i journalistutbildningen som säger 'att det tillfredställande och förväntade är inga säljande nyheter'. Vad som är glada nyheter är förvisso dock en subjektiv fråga.
För alla idrottsintresserade är ökat tillåtet publikantal på matcher en glad nyhet. För dessa är också en svensk världsrekordhållare i stavhopp säkert en källa till glädje. Den i år extra hårt arbetande sjukvårdspersonalen kanske uppmuntras av att den svenska artisteliten gått samman och skrivit en hyllningssång till deras ära. I det lilla kan även nyheten om en pojke, som hittat en skadad rovfågel tog hand om den, vårdade den och återförde den till sitt rätta element. Alla kommer vi dock med säkerhet att bli riktigt glada den dagen vi får nyheten att coronaviruset är utrotat!

Konflikter på alla nivåer

Vädret har varit omväxlande den gångna veckan och idag hade vi haft höstens första frostnatt. Det är ändå att föredra framför alternativet med dimmigt gråväder.  Under torsdagen bröt vi oss ur isoleringen och gjorde en utflykt till Avesta för gravskötsel i Grytnäs. Det var riktigt skönt att få se något annat än våra väl intrampade promenadvägar. Igår var det så dags för höstens gemensamma städdag inom bostadsföreningen och på min lott föll uppdraget att sopa bort tallbarr från garageplanen och gångvägen. Det var en liten flash-back av det betydligt värre arbete vi hade på tomten i vårt förra boende.
Vad gäller vårt pågående promenadprojekt kom vi idag till Arboga och kan tänka tillbaka på den omväxlande naturen vi hittills upplevt i Västmanland.

I omvärlden rör det sig som vanligt om intriger och maktspel på alla nivåer. Efter att den lokala osämjan om flygplatsens nedläggning nu hänvisats till folkomröstning koncentrerar sig kombattanterna på ombyggnaden av stadens resecentrum. Ett storvulet förslag från Byggnadsnämnden om att bygga ett orealistiskt prydnadstak för 500 miljoner över det nya stationshuset upprör människor och prestigen driver nu ärendet i allt mer intrigerande banor.
På nationell nivå är det konflikten kring en moderniserad arbetsmarknadspolitik som tagit största intresset. Efter att förhandlingarna brutit samman för facken och arbetsgivarna, står nu regeringen med 'byxorna nere' klämda mellan liberaler och vänster i frågan om lagstiftning enligt LAS-utredningens förslag. En regeringskris lurar runt hörnet och just nu ser det ut att behövas ett indiskt reptrick för att ta sig ur dilemmat.
På det internationella planet är det amerikanska presidentvalet det hetaste spåret där två överåriga figurer efter bästa förmåga tar heder och ära av varandra. Värst verkar ändå den sittande presidenten vara med sina vidlyftiga, nästan hårresande inspel. Som exempel har han hävdat att han och endast han kan klara att stoppa coronapandemin i USA, när vi samtidigt kan konstatera att hans infantila insatser hittills medfört över 8 miljoner människor har smittats varav 220 000 avlidit i hans land. Men den avdankade 78-åringen på andra sidan bordet är å andra sidan heller inte mycket att lita på. Hur har världens starkaste ekonomi kunnat ta sig in i en så formidabel brist på ledargestalter?!

Ett svenskt dilemma

Med dagstemperatur under 10-gradersstrecket har vi nu höst i Mälardalen även i meteorologisk mening. Vi har även fått ytterligare 20 mm regn, vilket många här är glada för, men samtidigt tacksamma för att vi sluppit undan regnen i Norrland som lett till svårhanterade översvämningar på flera ställen. Vår egen vardagliga verksamhet följer väl invanda rutiner, men häromdagen kom vi på en ny idé kring våra motionspromenader.

Eftersom coronapandemin hindrat oss för göra en traditionsenlig skåneresa i år, bestämde vi att från och med 1 oktober ta en promenad till Ystad och varje vecka beskriva hur långt vi kommit. Vi kan då konstatera att vi nu hunnit nästan till Köping och hoppas komma till Örebro före 1 november.

Igår anordnade SVT årets första partiledardebatt, en tillställning där alla med en papegojas envishet upprepade sina väl inövade käpphästar. Några uträtade frågetecken fanns knappast att skåda, utan den förvirring som rått de senaste månader lyckades man bibehålla. Mest brännande fråga just nu - förnyad LAS-politik - står fortfarande och väger mellan en urvattnad kompromiss och risk för regeringskris. Några nya grepp i kampen mot organiserad kriminalitet blev det heller inte tal om och klimatfrågan ska lösas med elektrifiering baserad huvudsakligen på vattenkraft och vindkraft(!). Sist men inte minst, tror man sig kunna lösa problemen inom äldrevården genom att sprätta ut en massa pengar till kommunerna utan att ge några tydliga direktiv om dess användning.
I mitt stilla sinne tänker jag på att trots påstådda 'stora insatser' mot detta, flyttar brottssyndikaten hela tiden fram sina positioner. Jag ser också att man trots investeringar på gott över 100 miljarder kronor fortfarande bara får 10 - 15 procent av vår elförbrukning täckt av vindkraften och när det inte blåser blir vi plötsligt importberoende. Vår energiminister kan tydligen 'inte se' problemen som kommer. Lika bedrövligt står det till med äldrevården där många hårt arbetande och dåligt betalda, en del t o m icke svensktalande, får slita i en otidsenlig och hårt byråkratiserad organisation. Vid sidan om detta ligger alla de problemkomplex som inte stod på dagordningen den här gången. Jag säger bara, stackars Sverige, hur har det kunnat gå så här illa?!

Om konsten att välja

Höstvädrets ihållande molnighet har den senaste tiden gjort dagarna mörkare än nödvändigt, men har samtidigt bjudit på över 30 mm välbehövligt regn. Igår var det dock soligt, kanske en släng av brittsommar, och då passade jag på att göra en stor del av årets 'trädgårdsskötsel' - bland annat klippning av tio meter hagtornshäck och hamling av en rönn. Det är annat än de vedermödor, som vi lämnade bakom oss vid flytten i fjol. Nu återstår bara lite ansning av småväxter.
Trots vår fortsatta coronaisolering har vi den senaste veckan haft ovanligt många sociala kontakter. Vår målargrupp på tisdagar är igång och igår gjorde vi spontant ett kort besök hos vår äldsta dotter, och förra veckan fick vi oväntad ett besök av äldsta barnbarnet och hans familj. Allt är relativt och sådana här små träffar betyder plötsligt oväntat mycket för det egna välbefinnandet.

En som hela tiden kaxigt försökt sätta sig över coronasmittans risker är USA:s president Donald Trump, men för några dagar sedan fick världen veta att han själv hade smittats och blivit förd till sjukhus. Med den exklusiva behandling som en president kan påräkna blev han dock så 'botad' att han redan är tillbaka i Vita huset. Vad som är sant eller falskt i den här historien är inte lätt att veta med tanke på nämnda persons tidigare sätt att kommunicera 'sanningen'. Vad som däremot är ett klart faktum är att det i USA just nu pågår kampanjer inför valet av ny president i början av november, en kamp mellan två åldringar med diskutabla kvaliteter. Motkandidaten, Joe Biden, är årsbarn med mig och borde sannolikt vara mogen för en något mindre ansträngande verksamhet. Man avundas verkligen inte väljarna som ställs inför valet av dessa alternativ.
Uppgiften som väntar den utvalde är ledningen av världens ledande statsmakt, där det i kampen framöver gäller att bemöta Kina, som redan knackar på dörren som världsledare och där även Indien snart ställer sig i kön. Jag skulle nog gärna i det läget hellre valt en person, man eller kvinna, i sin krafts dagar med hög beredskap för att ta itu med de utmaningar som väntar. Vi har nu bara att hoppas inte ålderdomssvaghet ska bli det som flyttar världens ekonomiska och politiska centrum 180 grader österut. Kina har redan idag stark positionering på många håll utanför det egna landets gränser och till synes ingen avsikt att avbryta sin expansion. För lilla Sverige är det bara att hoppas på det bästa!