Med lägre dagstemperaturer verkar det som att hösten på allvar vill ta över kommandot. Men vi har i alla fall fortfarande klarat oss undan nattfrost och tomatplantorna i växthuset fortsätter att producera härliga röda frukter, nästa flera än vi hinner äta upp.
Igår åkte vi till östra köpcentret och gjorde ett "studiebesök" på IKEA. Bytet blev en golvlampa tillsammans med ett förvånat intryck av hur mycket möbelpriserna stigit - möjligen beroende på att jag inte intresserat mig för möbelpriser på senare år.
Idag var jag på ett möte med (m)s programgrupp för energipolitik för att diskutera underlag för det lokala handlingsprogrammet inför valet 2010. Det är mycket som står på spel nu när energipolitiken ska moderniseras, men en tröst i bedrövelsen är att Västerås står väl rustade med egen produktion av både el och värme. En framsynt hantering av dessa frågor under många år ger oss ett försprång framför många andra kommuner. På eftermiddagen åkte hustrun och jag sedan till stan för ett besök på biblioteket och förnyade vår bokliga spis.
Det börjar för övrigt att lukta begynnande valrörelse på många håll. Efter alla krisrapporter finns det nu plötsligt pengar att spendera både här och där. Kommunen vill dela ut några tiotal miljoner extra till förvaltningarna och regering har hittat några extra miljarder att sprätta ut till kommunerna. Några som inte är spendersamma är däremot riksdagskommunisterna som bestämt vägrar att ge 14 miljoner kronor extra till kungahuset för att bekosta Viktorias bröllop nästa vår. Man kan ju undra vilka röster de tänker stjäla med det förslaget - frågan är dessutom akademisk eftersom det inte är de som bestämmer hur det ska bli. Visst ska man vara tidigt ute i valrörelsen, men det gäller ju också att ha resurser till några trumfkort att spela ut dagen före valdagen.
Allt tidigare drar också julhandeln igång och på IKEA kunde vi se en hel avdelning av nästan amerikanska mått med bara julpynt. Många andra varuhus sägs också vara igång. Detta blir mer irriterande för varje år och nu har det faktiskt startats en blogg med titeln "kriminellt tidig julhandel" där man har möjlighet att spy sin galla över alla som smetar ut julen över hela hösten. Det är dags att hävda att julhandeln ska börja med skyltsöndagen, första söndagen i december och dessförinnan ska julsaker i affärerna bojkottas. Som det är nu så är julen helt utsliten till den 23 december och det vill vi ju inte!
onsdag 30 september 2009
måndag 28 september 2009
Ett tungt minne
Hösten börjar allt mer att visa sig och igår var det nästan höststorm och man föredrog att stanna inomhus. Jag tog mig ändå för att höstgräva det lilla som är kvar av vårt grönsaksland och på eftermiddagen tog vi en kort promenad i närområdet. Vädrets makter gav mig istället inspiration till att börja bearbeta digitalbilder som vi samlat på oss under sommaren (över 100 st).
Idag gjorde vi en del städning på tomten för att få bort alla barr och löv och annat skräp som blåst omkring och så var det dags packa ihop på altanen - chanserna till varmt och soligt väder är ju nu i det närmaste slut för denna sommar. På eftermiddagen var det sedan dags för veckans pass Club Artis och idag ägnade vi oss åt var sina fågelmotiv i akryl.
Idag är det 15 år sedan den där kalla och fasansfulla septembernatten då 852 människor gick till botten med Estonia i Östersjön. Denna tragiska händelse har sedan den inträffade orsakat, inte bara mänskligt lidande, utan också en oändlig strid om orsaken till olyckan. Den stora sjunkutredning som en marinkonsult i Göteborg ledde visar att man inte kan nå full säkerhet kring haveriorsaken utan att undersöka vraket. Därför föreslås att en oberoende expertgrupp ska få i uppdrag att följa konsultens rekommendationer i slutrapporten och låta dykare noga inspektera skrovet, trots att vraket utnämnts till gravplats och ska skyddas av griftefriden. Försvarsminister Tolgfors, som ansvarar för Estonia-frågan i regeringen, har gång på gång avvisat kraven på nya dykningar.
Jag kan bara hålla med Tolgfors. Nya utredningar ger ingen livet tillbaka och kommer med största sannolikhet inte heller ge något resultat som kan vara till nytta för framtiden. Låt istället de pengar som detta skulle kosta komma till användning i forskning om framtida sjösäkerhet så kanske något positivt kan bokföras på Estonias konto.
Låt de döda vila i frid! Det är respektlöst mot de som dog och deras anhöriga att fortsätta riva upp det här såret år efter år efter år!
Idag gjorde vi en del städning på tomten för att få bort alla barr och löv och annat skräp som blåst omkring och så var det dags packa ihop på altanen - chanserna till varmt och soligt väder är ju nu i det närmaste slut för denna sommar. På eftermiddagen var det sedan dags för veckans pass Club Artis och idag ägnade vi oss åt var sina fågelmotiv i akryl.
Idag är det 15 år sedan den där kalla och fasansfulla septembernatten då 852 människor gick till botten med Estonia i Östersjön. Denna tragiska händelse har sedan den inträffade orsakat, inte bara mänskligt lidande, utan också en oändlig strid om orsaken till olyckan. Den stora sjunkutredning som en marinkonsult i Göteborg ledde visar att man inte kan nå full säkerhet kring haveriorsaken utan att undersöka vraket. Därför föreslås att en oberoende expertgrupp ska få i uppdrag att följa konsultens rekommendationer i slutrapporten och låta dykare noga inspektera skrovet, trots att vraket utnämnts till gravplats och ska skyddas av griftefriden. Försvarsminister Tolgfors, som ansvarar för Estonia-frågan i regeringen, har gång på gång avvisat kraven på nya dykningar.
Jag kan bara hålla med Tolgfors. Nya utredningar ger ingen livet tillbaka och kommer med största sannolikhet inte heller ge något resultat som kan vara till nytta för framtiden. Låt istället de pengar som detta skulle kosta komma till användning i forskning om framtida sjösäkerhet så kanske något positivt kan bokföras på Estonias konto.
Låt de döda vila i frid! Det är respektlöst mot de som dog och deras anhöriga att fortsätta riva upp det här såret år efter år efter år!
lördag 26 september 2009
Kött förr och nu
Igår var det en solig dag och vi tog bilen för en utflykt till Avestatrakten. Först var vi på kyrkogården och planterade höstljung på svärföräldrarnas grav. Sedan gjorde vi ett besök på biblioteket och letade efter dokumentation från hustruns skoltid och efter det blev det lunch på vårt "stamställe", en liten trevlig pizzeria. Hemvägen tog vi genom skogarna söder om Dalälven för att leta svamp, men resultatet blev ganska klent den här gången också.
Idag var det lite mindre soligt när vi åkte iväg för att besöka höstmarknaden i Nykvarn, där man saluför hantverk av olika slag. Ett trevligt litet inslag i arrangemanget är tävling i kaninhoppning, där de små sällskapsdjuren med liv och lust visar upp sina färdigheter. Det går till precis som hästhoppning i mindre skala och med föraren i koppel istället för på ryggen.
Nästa anhalt på dagens utflykt var Ängsö där man invigde ett nytt fågeltorn vid Grisfjärden. Det blir ett bra alternativ för fågelskådning i verkligt naturskön omgivning.
Igår kom nyhetsmedia med en rapportering jag aldrig trott jag skulle få höra. Försvarets gamla beredskapslager med konserverat kött har sålts bland annat till Polen. Det sensationella är köttfärsens ålder! Den äldsta var 28 år gammalt och "bäst före-datum" passerades för över tio år sedan!!! Kommentar från byråkratisk tjänstekvinna: 'Det smakar nog lite konstigt, men det är inte farligt.' Man skyllde också på att det är snart tio år sedan försvaret sålde det och att det först nu sålts vidare. Idag kom det dessutom uppgifter om att köttet sålts även i Sverige. Man frågar sig vem som är de lyckliga - hoppas det inte är något ålderdomshem eller liknande institution.
Det hela står i bjär kontrast till att vi samtidigt fått veta att svensk livsmedelshandel kastar bort över 100 000 ton mat varje år därför att "bäst före-datum" passerats - detta till trots handlar det oftast om varor, som under flera dagar är fullt användbara. Nog finns det ännu en gång plats för den gamla klyschan "Sverige är fantastiskt", men ibland är det inget att vara stolt över. Den här gången tycker jag det finns plats även för tyskarnas epitet "die dumme Schweden" när man ser hur vi bär oss åt. Ibland är det faktiskt svårt att tro det man ser och hör!
Idag var det lite mindre soligt när vi åkte iväg för att besöka höstmarknaden i Nykvarn, där man saluför hantverk av olika slag. Ett trevligt litet inslag i arrangemanget är tävling i kaninhoppning, där de små sällskapsdjuren med liv och lust visar upp sina färdigheter. Det går till precis som hästhoppning i mindre skala och med föraren i koppel istället för på ryggen.
Nästa anhalt på dagens utflykt var Ängsö där man invigde ett nytt fågeltorn vid Grisfjärden. Det blir ett bra alternativ för fågelskådning i verkligt naturskön omgivning.
Igår kom nyhetsmedia med en rapportering jag aldrig trott jag skulle få höra. Försvarets gamla beredskapslager med konserverat kött har sålts bland annat till Polen. Det sensationella är köttfärsens ålder! Den äldsta var 28 år gammalt och "bäst före-datum" passerades för över tio år sedan!!! Kommentar från byråkratisk tjänstekvinna: 'Det smakar nog lite konstigt, men det är inte farligt.' Man skyllde också på att det är snart tio år sedan försvaret sålde det och att det först nu sålts vidare. Idag kom det dessutom uppgifter om att köttet sålts även i Sverige. Man frågar sig vem som är de lyckliga - hoppas det inte är något ålderdomshem eller liknande institution.
Det hela står i bjär kontrast till att vi samtidigt fått veta att svensk livsmedelshandel kastar bort över 100 000 ton mat varje år därför att "bäst före-datum" passerats - detta till trots handlar det oftast om varor, som under flera dagar är fullt användbara. Nog finns det ännu en gång plats för den gamla klyschan "Sverige är fantastiskt", men ibland är det inget att vara stolt över. Den här gången tycker jag det finns plats även för tyskarnas epitet "die dumme Schweden" när man ser hur vi bär oss åt. Ibland är det faktiskt svårt att tro det man ser och hör!
torsdag 24 september 2009
De farliga mopederna
Även under de två senast gångna dagarna har vi lyckats få våra motionspromenader i ganska bra sensommarväder - igår blev det skogarna norr om stan och idag tog vi sväng i närområdet. Igår hade jag först pensionärsslöjden, där jag gjorde färdigt specialdesignade karottunderlägg och sedan på kvällen blev det höstens första träff med Aktiespararna.
Idag har vi haft bilen på bromsservice och det blev en trist historia. Bakvagnens bromsar var totalt havererade och allt måste bytas ut - det sved rejält i plånboken kan man säga, men hur skulle livet vara utan fungerande bromsar.
På vägen hem från slöjden igår blev jag ögonvittne till hur en ung mopedist dammade in i en bil på den korsande gatan på andra sidan vårt bostadskvarter. Som väl var fick han sannolikt inte några allvarligare skador, men förhoppningsvis en rejäl läxa för framtiden. Det var hemskt att se hur han kom med hög fart på väg mot den korsande gatan och först när han var tio meter från bilen upptäckte den och bromsade. Smällen var så pass kraftig att det med lite otur lika gärna kunde blivit en dödsolycka. Men med mopedistens synbara beteende skulle man kanske hellre kalla det självmordsförsök.
Man ser ju dagligen avskräckande exempel på kombinationen av ungdomligt oförstånd och alltför snabba mopeder. Här vilar ett tungt ansvar på föräldrarna som alltför ofta inte kan, vill eller törs axla detta på rätt sätt. Det går inte att lasta samhället för den utveckling vi ser, men mera preventiva åtgärder skulle säkert passa bra. Polisen kunde t ex ges rätt att under kortare eller längre tid beslagta regelvidrigt använda fordon, beroende på arten av förseelse. Böter känns inte för ungarna, eftersom de i de flesta fall inte har något att betala med utan lämnar lappen till pappa eller mamma. Något måste hur som helst göras för att bryta den självsvåldiga stil många av dagens unga mopedister håller sig med!
Idag har vi haft bilen på bromsservice och det blev en trist historia. Bakvagnens bromsar var totalt havererade och allt måste bytas ut - det sved rejält i plånboken kan man säga, men hur skulle livet vara utan fungerande bromsar.
På vägen hem från slöjden igår blev jag ögonvittne till hur en ung mopedist dammade in i en bil på den korsande gatan på andra sidan vårt bostadskvarter. Som väl var fick han sannolikt inte några allvarligare skador, men förhoppningsvis en rejäl läxa för framtiden. Det var hemskt att se hur han kom med hög fart på väg mot den korsande gatan och först när han var tio meter från bilen upptäckte den och bromsade. Smällen var så pass kraftig att det med lite otur lika gärna kunde blivit en dödsolycka. Men med mopedistens synbara beteende skulle man kanske hellre kalla det självmordsförsök.
Man ser ju dagligen avskräckande exempel på kombinationen av ungdomligt oförstånd och alltför snabba mopeder. Här vilar ett tungt ansvar på föräldrarna som alltför ofta inte kan, vill eller törs axla detta på rätt sätt. Det går inte att lasta samhället för den utveckling vi ser, men mera preventiva åtgärder skulle säkert passa bra. Polisen kunde t ex ges rätt att under kortare eller längre tid beslagta regelvidrigt använda fordon, beroende på arten av förseelse. Böter känns inte för ungarna, eftersom de i de flesta fall inte har något att betala med utan lämnar lappen till pappa eller mamma. Något måste hur som helst göras för att bryta den självsvåldiga stil många av dagens unga mopedister håller sig med!
tisdag 22 september 2009
En riktig blåsning
Igår tog vi en promenad i grannskapet i sensommarsolen. På eftermiddagen var det sedan tid för veckans besök på konstklubben. Hustrun gjorde en ny akvarell med vackra äppelblommor och själv gjorde jag färdig min akryl med ett skånskt landskapsmotiv.
Idag gjorde hösten en rejäl attack med duggregn och rejäl blåst - förhoppningsvis är det tillfälligt så att vi kan få ännu lite sensommar så här efter höstdagjämningen. Vi tog dagens promenad till mataffären och på eftermiddagen gjorde jag min sedan länge planerade visit hos tandläkaren. När behandlingen så småningom är färdig kommer ett stort hål i munnen att vara borta, men istället ha bytts ut mot ett ännu större i plånboken. Det är en gåta för mig att tandvård har skilts ut från all annan hälsovård vad gäller den allmänna försäkringen.
Inom energipolitiken har de senaste dagarna uppstått ett mindre krig mellan KVAs energigrupp och Energimyndighetens (STEM) chef Tomas Kåberger. KVA-forskarna har hävdat att det inte är rimligt att bygga så mycket vindkraft som STEM och regeringen vill ge sken av. Istället för 30 är 10 TWh/år en rimlig målsättning. På detta svarar Kåberger: KVA-professorerna gör mig så förbannad. KVA får forskningspengar av oss och så gör man en sådan undermålig utredning.
Kåberger har i all sin tid varit en fanatisk motståndare till storskalig teknik och att han fick sitt nuvarande jobb av regerignen var nog att "göra bocken till trädgårdsmästare". Nu fick han inte det svar han ville ha från KVA:s energergigrupp med elprofessorn Harry Frank som talesman. Illa när dom som är forskare inte gör som den som betalar vill utan tänker själva!! Det är synd om Tomas Kåberger... Eller det kanske inte är det??
Idag gjorde hösten en rejäl attack med duggregn och rejäl blåst - förhoppningsvis är det tillfälligt så att vi kan få ännu lite sensommar så här efter höstdagjämningen. Vi tog dagens promenad till mataffären och på eftermiddagen gjorde jag min sedan länge planerade visit hos tandläkaren. När behandlingen så småningom är färdig kommer ett stort hål i munnen att vara borta, men istället ha bytts ut mot ett ännu större i plånboken. Det är en gåta för mig att tandvård har skilts ut från all annan hälsovård vad gäller den allmänna försäkringen.
Inom energipolitiken har de senaste dagarna uppstått ett mindre krig mellan KVAs energigrupp och Energimyndighetens (STEM) chef Tomas Kåberger. KVA-forskarna har hävdat att det inte är rimligt att bygga så mycket vindkraft som STEM och regeringen vill ge sken av. Istället för 30 är 10 TWh/år en rimlig målsättning. På detta svarar Kåberger: KVA-professorerna gör mig så förbannad. KVA får forskningspengar av oss och så gör man en sådan undermålig utredning.
Kåberger har i all sin tid varit en fanatisk motståndare till storskalig teknik och att han fick sitt nuvarande jobb av regerignen var nog att "göra bocken till trädgårdsmästare". Nu fick han inte det svar han ville ha från KVA:s energergigrupp med elprofessorn Harry Frank som talesman. Illa när dom som är forskare inte gör som den som betalar vill utan tänker själva!! Det är synd om Tomas Kåberger... Eller det kanske inte är det??
söndag 20 september 2009
Flickan hon går i ringen...
Det vackra höstvädret håller i sig och igår blev det åter trädgården som fick sin uppmärksamhet. Gräsmattan behövde klippas och efter att det var gjort gick jag över hela tomten och snyggade till alla gräskanter med trimmern.
Igår kväll var det dags för årets Kulturnatt i stan och vi gick till olika evenemang under ett par timmar. Utställningen hos vår egen målarklubb var faktiskt riktigt bra och många av de hängda tavlorna mätte sig väl med det som stadens professionella konstnärer ställde ut i sina ateljéer. Vi besökte också VARFs båda inslag som var astronomimontern på biblioteket och teleskopdemonstrationen vid slottet där allmänheten kunde kika på Jupiters månar precis som Gallilei gjorde för 400 år sedan.
Idag var vi först och tog tillvara vår rättighet att rösta i kyrkovalet och sedan tog vi en promenad uti i Åkesta där vi passade på att se hur observatoriebygget framskridit - tidplanen håller fortfarande med ett par små undantag, så förhoppningsvis kan vi börja studera himlen framåt december.
Sedan var det dags att åka till yngsta dottern och fira dotterdotterns födelsedag. Hela släkten var på plats och selebrerade 16-åringen som nu börjat gymnasiet. Tänk vad tiden går!
För en tid sedan filosoferade jag över jämställdheten mellan könen och kvinnornas allt större delaktighet i det mesta. Igår fick vi bekräftelse på att ännu en milstolpe passerats. Då fick Sverige nämligen sin första kvinnliga WBIF-mästare i boxning - svenskan blev världsmästare i proffsboxning i lätt mellanvikt!
Man kan med visst fog hävda att de senaste årtiondena minst sagt ställt de gamla könsrollerna åt sidan och det är bra på många sätt, men kanske inte alla. Förr bestod kvinnliga slagsmål i att man klöstes och drog varandra i håret, men nu använder man knytnävarna. Jag frågar mig vilket nästa manligt särdrag det är som kvinnorna tar över.
Å andra sidan så har unga män nu börjat med styling där både rouge på kinderna och ögonskugga kommer till användning - man tar sig för pannan! Ibland undrar man om det inte var bättre förr, men utveckling är nödvändig för framsteg och det mesta går väl att acceptera så länge som var och en har frihet att själv välja hur man vill ha det.
Igår kväll var det dags för årets Kulturnatt i stan och vi gick till olika evenemang under ett par timmar. Utställningen hos vår egen målarklubb var faktiskt riktigt bra och många av de hängda tavlorna mätte sig väl med det som stadens professionella konstnärer ställde ut i sina ateljéer. Vi besökte också VARFs båda inslag som var astronomimontern på biblioteket och teleskopdemonstrationen vid slottet där allmänheten kunde kika på Jupiters månar precis som Gallilei gjorde för 400 år sedan.
Idag var vi först och tog tillvara vår rättighet att rösta i kyrkovalet och sedan tog vi en promenad uti i Åkesta där vi passade på att se hur observatoriebygget framskridit - tidplanen håller fortfarande med ett par små undantag, så förhoppningsvis kan vi börja studera himlen framåt december.
Sedan var det dags att åka till yngsta dottern och fira dotterdotterns födelsedag. Hela släkten var på plats och selebrerade 16-åringen som nu börjat gymnasiet. Tänk vad tiden går!
För en tid sedan filosoferade jag över jämställdheten mellan könen och kvinnornas allt större delaktighet i det mesta. Igår fick vi bekräftelse på att ännu en milstolpe passerats. Då fick Sverige nämligen sin första kvinnliga WBIF-mästare i boxning - svenskan blev världsmästare i proffsboxning i lätt mellanvikt!
Man kan med visst fog hävda att de senaste årtiondena minst sagt ställt de gamla könsrollerna åt sidan och det är bra på många sätt, men kanske inte alla. Förr bestod kvinnliga slagsmål i att man klöstes och drog varandra i håret, men nu använder man knytnävarna. Jag frågar mig vilket nästa manligt särdrag det är som kvinnorna tar över.
Å andra sidan så har unga män nu börjat med styling där både rouge på kinderna och ögonskugga kommer till användning - man tar sig för pannan! Ibland undrar man om det inte var bättre förr, men utveckling är nödvändig för framsteg och det mesta går väl att acceptera så länge som var och en har frihet att själv välja hur man vill ha det.
fredag 18 september 2009
Blinka lilla stjärna
Det soliga och klara höstvädret fortsätter och gör verksamhet utomhus nöjsam ännu en tid. Nu är dock husbilssäsongen över för den här gången. Igår avrustade vi och gjorde ren bilen och idag körde jag den till uppställning för vinterförvaringen. På eftermiddagen tog vi sedan tillfälle till en skön höstpromenad på några kilometer norr om staden.
Igår kväll hade VARF medlemsmöte på biblioteket i stan där vi diskuterade föreningens olika aktiviteter under astronomiåret. Detta tillsammans med vårt observatoriebygge har gett oss uppmärksamhet och bra tillväxt i medlemsantalet, vilket nu måste förvaltas på bästa sätt. I anslutningtill mötet hade vi ett offentligt föredrag av en doktorand från Uppsala, Elisabeth Leitet, som gav en exposé över astronomins utveckling från Big Bang fram till dagens avancerade studier av universum. Hon beskrev också sin egen forskning, som handlar om "läckage" av "Lyman-fotoner" från avlägsna galaxer - ett fenomen teoretikerna brottas med en förklaring till.
Astronomi är för övrigt en vetenskap som ständigt ger anledning till "tankar i tiden". Med allt mera förfinade instrument görs ständigt nya upptäckter och de senaste åren har bjudit på antydningar till planeter, lika vår egen, i andra stjärnsystem. Frågan om vi är ensamma i universum söker ju hela tiden sitt svar. Chansen att vi ska få träffa någon från andra världar, om de finns, är dock obefintlig. Resan till vår närmaste grannstjärna skulle, med dagens snabbaste rymdfarkost (hastighet ca 25 km/sek), ta ca 50 000 år i anspråk, så någon biljettbokning verkar inte vara aktuell. Detta förringar ändå inte spänningen med astronomins fascinerande utveckling.
Igår kväll hade VARF medlemsmöte på biblioteket i stan där vi diskuterade föreningens olika aktiviteter under astronomiåret. Detta tillsammans med vårt observatoriebygge har gett oss uppmärksamhet och bra tillväxt i medlemsantalet, vilket nu måste förvaltas på bästa sätt. I anslutningtill mötet hade vi ett offentligt föredrag av en doktorand från Uppsala, Elisabeth Leitet, som gav en exposé över astronomins utveckling från Big Bang fram till dagens avancerade studier av universum. Hon beskrev också sin egen forskning, som handlar om "läckage" av "Lyman-fotoner" från avlägsna galaxer - ett fenomen teoretikerna brottas med en förklaring till.
Astronomi är för övrigt en vetenskap som ständigt ger anledning till "tankar i tiden". Med allt mera förfinade instrument görs ständigt nya upptäckter och de senaste åren har bjudit på antydningar till planeter, lika vår egen, i andra stjärnsystem. Frågan om vi är ensamma i universum söker ju hela tiden sitt svar. Chansen att vi ska få träffa någon från andra världar, om de finns, är dock obefintlig. Resan till vår närmaste grannstjärna skulle, med dagens snabbaste rymdfarkost (hastighet ca 25 km/sek), ta ca 50 000 år i anspråk, så någon biljettbokning verkar inte vara aktuell. Detta förringar ändå inte spänningen med astronomins fascinerande utveckling.
onsdag 16 september 2009
I fåglarnas värld
Igår tog vi husbilen för en sista resa för denna säsong. Turen gick till fågelområdet vid sjön Kvismaren i Närke. Under ett dygn har vi fått flera imponerande upplevelser. Främsta ändamålet med besöket var tranorna och tranor hittade vi till sist, minst ett drygt 1000-tal. Det är alltid lika mäktigt att se denna stora mängd av fåglarna som samlas för att äta upp sig inför den långa resan till trakterna kring Medelhavet. Gäss fanns det också av flera olika arter och i ännu större mängd. Grädden på moset blev de två havsörnar som en lång stund cirklade högt över våra huvuden.
För min del startade idag höstterminen av pensionärernas träslöjd. Med lite stapplande start började jag att tillverkade karottunderlägg med en speciell design - resultatet får vi väl se om några veckor.
Medan vi var bortresta passade landets styrande människor att inleda ett nytt riksdagsår med de vanliga ceremonierna. I dessa ingår en regeringsförklaring som i år innehöll förvånansvärt lite nyheter, trots att vi snart står inför ett valår. Nya skattesänkningar åt löntagarna utlovas dock, och till stor förvåning även skattesänkning för pensionärerna. "Det blir mera i plånboken" sade finansministern, väl medveten om att indexet justerats så att pensionerna kommer att sjunka i år. För en genomsnittspensionär blir sänkningen ca 400 kr per månad och finansministerns ökning blir ca 40 kr. "Det blir mera i plånboken" - jag vet inte om jag ska skratta eller gråta! Trots ett eget långvarigt förflutet inom politiken blir jag ibland hjärtligt trött på politikens floskelretorik. Ett symboliskt tillskott, motsvarande en veckotidning i månaden, som kallas för " mera pengar i plånboken", kommer förmodligen av de flesta att ses som en cynisk förolämpning när det "bara bidde en tumme"!
För min del startade idag höstterminen av pensionärernas träslöjd. Med lite stapplande start började jag att tillverkade karottunderlägg med en speciell design - resultatet får vi väl se om några veckor.
Medan vi var bortresta passade landets styrande människor att inleda ett nytt riksdagsår med de vanliga ceremonierna. I dessa ingår en regeringsförklaring som i år innehöll förvånansvärt lite nyheter, trots att vi snart står inför ett valår. Nya skattesänkningar åt löntagarna utlovas dock, och till stor förvåning även skattesänkning för pensionärerna. "Det blir mera i plånboken" sade finansministern, väl medveten om att indexet justerats så att pensionerna kommer att sjunka i år. För en genomsnittspensionär blir sänkningen ca 400 kr per månad och finansministerns ökning blir ca 40 kr. "Det blir mera i plånboken" - jag vet inte om jag ska skratta eller gråta! Trots ett eget långvarigt förflutet inom politiken blir jag ibland hjärtligt trött på politikens floskelretorik. Ett symboliskt tillskott, motsvarande en veckotidning i månaden, som kallas för " mera pengar i plånboken", kommer förmodligen av de flesta att ses som en cynisk förolämpning när det "bara bidde en tumme"!
måndag 14 september 2009
Åter till konsten
Ett högtryck har gett höstvädret karaktär av brittsommar om än lite kylig i vinden. Detta passade bra igår då jag tog itu med ett av årets tyngre trädgårdsarbeten - att sikta kompostjord för att sprida ut på gräsmattan. Sex fulla skottkärror av näringsrik mylla blev det, och nu finns det plats för att ösa över fjolårets kompost i "mognadslådan". Detta kretslopp är till gagn för både växtligheten och plånboken. Under tiden har hustrun fått upp nya spår i släktforskningen kring äldsta dotterns svärmor och nya pusselbitar kan läggas i släktschemat.
Idag var det dags att starta höstterminen i vår "konstutövning" i Club Artis. Det känns riktigt bra att komma igång med lite skapande hantverk efter sommaren och idag blev det akvarell för hustrun och akryl för min egen del. Dock känner vi oss ännu inte mogna för att delta i klubbens närmaste utställning, som ska ingå i Kulturnatten på lördag.
Man kan ju fundera på vad det är som gör att människan har detta behov av att uttrycka sig i konstverk. Ända sedan väggmålningarna i Altamiragrottan för många tusen år sedan har målning och skulptur producerats med högst varierande resultat. Konstens roll för dokumentation av samtiden borde idag, i digitalkamerans tidevarv, ha spelat ut sin roll, men ändå görs varje dag mängder av bilder som "tolkning" av den samtida miljön. Varför, kan man fråga sig!
Konstens roll som medel för att beskriva känslor och inre upplevelser är däremot ett mera förståeligt behov. Om detta sedan är till gagn för mänsklighetens kulturella utveckling kan man ju ha olika mening om. Några moderna exempel avskräcker förvisso - uppsamlad urin i glasrör, vandaliserad tunnelbanevagn, simulerad psyksjukdom etc. Men förvisso finns det fortfarande seriösa och skickliga konstutövare med beundransvärda alster. Låt oss hoppas att det är dessa som får förvalta arvet från Altamira!
Idag var det dags att starta höstterminen i vår "konstutövning" i Club Artis. Det känns riktigt bra att komma igång med lite skapande hantverk efter sommaren och idag blev det akvarell för hustrun och akryl för min egen del. Dock känner vi oss ännu inte mogna för att delta i klubbens närmaste utställning, som ska ingå i Kulturnatten på lördag.
Man kan ju fundera på vad det är som gör att människan har detta behov av att uttrycka sig i konstverk. Ända sedan väggmålningarna i Altamiragrottan för många tusen år sedan har målning och skulptur producerats med högst varierande resultat. Konstens roll för dokumentation av samtiden borde idag, i digitalkamerans tidevarv, ha spelat ut sin roll, men ändå görs varje dag mängder av bilder som "tolkning" av den samtida miljön. Varför, kan man fråga sig!
Konstens roll som medel för att beskriva känslor och inre upplevelser är däremot ett mera förståeligt behov. Om detta sedan är till gagn för mänsklighetens kulturella utveckling kan man ju ha olika mening om. Några moderna exempel avskräcker förvisso - uppsamlad urin i glasrör, vandaliserad tunnelbanevagn, simulerad psyksjukdom etc. Men förvisso finns det fortfarande seriösa och skickliga konstutövare med beundransvärda alster. Låt oss hoppas att det är dessa som får förvalta arvet från Altamira!
lördag 12 september 2009
Skördetid
Efter hand som dagarna går börjar hösten att allt mera göra sig påmind. Detta märks också i trädgårdsarbetet. Även om vårt projekt med ogrässanering av gräsmattan fortsätter, så är ju hösttid detsamma som skördetid. Äpplena är plockade (ganska bra skörd), liksom päronen (överraskande bra skörd, men ändå inte alls som förra året), nya tomater mognar nästan varje dag och från vinrankan har vi tagit de två först druvklasarna.
Igår tog vi en tur till skogen vid Hallsta för att plocka trattkantareller. Resultatet blev dock symboliskt. Troligen var vi för tidigt ute och får väl göra ett nytt försök om ett par veckor. Idag tog vi en cykeltur till stan för ett besök på biblioteket och fick med hem en del ny litteratur att förströ oss med.
Skördetid tycks det också vara för kvinnliga verkschefer i statliga verk. Enligt en pinfärsk mätning har kvinnorna genomsnittligt 300 kr mera per månad än männen på denna tjänstenivå. Vad detta sedan betyder i praktiken är ju inte lätt att veta. Mätningen visar läget vid en särskild tidpunkt och nästa mätning kan ge ett annat resultat - med statistik kan man ju, som bekant, bevisa nästan vad som helst.
En helt annan sak är om denna typ av statistik är meningsfull. Oavsett individens kön ska, anser jag, ett arbete ersättas efter prestation och kvalitet. Den gamla kvinnosaksdebatten om könsfördelning i arbetslivet borde vid det här laget ha spelat ut sin roll när kvinnor besätter allt fler ledande poster i samhället. Vår stad är ett bra exempel där kvinnor är kommunstyrelseordförande, oppositionsledare, stadsdirektör, stadsjurist och informationschef. Vi har dessutom en kvinnlig, visserligen för tillfället tjänstledig, länspolismästare. Det som sedan blivit kvar fick männen, i konkurrens med ytterligare ett antal kvinnliga chefer, slåss om. Leve jämställdheten!
Igår tog vi en tur till skogen vid Hallsta för att plocka trattkantareller. Resultatet blev dock symboliskt. Troligen var vi för tidigt ute och får väl göra ett nytt försök om ett par veckor. Idag tog vi en cykeltur till stan för ett besök på biblioteket och fick med hem en del ny litteratur att förströ oss med.
Skördetid tycks det också vara för kvinnliga verkschefer i statliga verk. Enligt en pinfärsk mätning har kvinnorna genomsnittligt 300 kr mera per månad än männen på denna tjänstenivå. Vad detta sedan betyder i praktiken är ju inte lätt att veta. Mätningen visar läget vid en särskild tidpunkt och nästa mätning kan ge ett annat resultat - med statistik kan man ju, som bekant, bevisa nästan vad som helst.
En helt annan sak är om denna typ av statistik är meningsfull. Oavsett individens kön ska, anser jag, ett arbete ersättas efter prestation och kvalitet. Den gamla kvinnosaksdebatten om könsfördelning i arbetslivet borde vid det här laget ha spelat ut sin roll när kvinnor besätter allt fler ledande poster i samhället. Vår stad är ett bra exempel där kvinnor är kommunstyrelseordförande, oppositionsledare, stadsdirektör, stadsjurist och informationschef. Vi har dessutom en kvinnlig, visserligen för tillfället tjänstledig, länspolismästare. Det som sedan blivit kvar fick männen, i konkurrens med ytterligare ett antal kvinnliga chefer, slåss om. Leve jämställdheten!
torsdag 10 september 2009
Förhoppning om stabilitet i EU
Efter en veckas bortavaro har nu vardagssysslorna på hemmaplan fått ta plats igen. Idag hann vi också ta en promenad i närområdet i ett varmt och soligt höstväder.
Igår kokade hustrun vinterns behov av lingonsylt av fem liter riktigt fina bär som vi fått av grannen, som plockat dem vid deras fritidshus i Jämtland. Totalt hade de lyckats få ihop 35 liter och det var gott om bär i skogen. Därmed kan man ju också undra varför de hitresta tailändska bärplockarna inte lyckats få ihop vad de skulle. Är de möjligen utsatta för orimliga krav av sina svenska arbetsgivare?
Igår kväll var vi på ett möte med hustruns gamla konstklubb, där man hade utlottning av "garantivinster" till de medlemmar som inte vunnit något de senaste åren i klubbens lotterier. Hustrun fick därmed en liten trevlig akrylmålning av Lennart Alexandrie - en målare med breda internationella meriter.
Tidigare idag kom ett meddelande om att EU-parlamentets gruppledare nu enats om att återvälja José Manuel Barosso som ordförande för EU-kommissionen för ytterligare fem år. Detta synes mig vara ett klokt beslut. Många svåra ärenden står på EUs dagordning: dramat kring EUs nya "grundlag", hanteringen av den lågkonjunktur som ligger i finanskrisens spår, förhandlingar om ytterligare utvidgning av unionen och mera därtill. Därför skulle det vara olyckligt att samtidigt försöka "köra igång" en ny kommission med allt vad därtill hör och Barosso har ju inte gjort alltför många fel under sin nuvarande mandatperiod.
Låt oss istället hoppas att kontinuitet kan ge EU den styrka som behövs för att hävda Europas plats i världen. Alla krafter måste arbeta i samma riktning för att stå emot det tryck som sydostasien visar upp i kampen om världsherraväldet. Vi måste ha den största respekt för de resurser som nu mobiliseras i Kina och så småningom även i Indien. På lång sikt kanske vi står inför en modern, omvänd kolonialism som vi inte hade tänkt oss.
Igår kokade hustrun vinterns behov av lingonsylt av fem liter riktigt fina bär som vi fått av grannen, som plockat dem vid deras fritidshus i Jämtland. Totalt hade de lyckats få ihop 35 liter och det var gott om bär i skogen. Därmed kan man ju också undra varför de hitresta tailändska bärplockarna inte lyckats få ihop vad de skulle. Är de möjligen utsatta för orimliga krav av sina svenska arbetsgivare?
Igår kväll var vi på ett möte med hustruns gamla konstklubb, där man hade utlottning av "garantivinster" till de medlemmar som inte vunnit något de senaste åren i klubbens lotterier. Hustrun fick därmed en liten trevlig akrylmålning av Lennart Alexandrie - en målare med breda internationella meriter.
Tidigare idag kom ett meddelande om att EU-parlamentets gruppledare nu enats om att återvälja José Manuel Barosso som ordförande för EU-kommissionen för ytterligare fem år. Detta synes mig vara ett klokt beslut. Många svåra ärenden står på EUs dagordning: dramat kring EUs nya "grundlag", hanteringen av den lågkonjunktur som ligger i finanskrisens spår, förhandlingar om ytterligare utvidgning av unionen och mera därtill. Därför skulle det vara olyckligt att samtidigt försöka "köra igång" en ny kommission med allt vad därtill hör och Barosso har ju inte gjort alltför många fel under sin nuvarande mandatperiod.
Låt oss istället hoppas att kontinuitet kan ge EU den styrka som behövs för att hävda Europas plats i världen. Alla krafter måste arbeta i samma riktning för att stå emot det tryck som sydostasien visar upp i kampen om världsherraväldet. Vi måste ha den största respekt för de resurser som nu mobiliseras i Kina och så småningom även i Indien. På lång sikt kanske vi står inför en modern, omvänd kolonialism som vi inte hade tänkt oss.
tisdag 8 september 2009
Jordbruk igår och idag
De senaste dagarna har vi tillbringat i Skåne eller på väg hem därifrån. Under veckohelgen besökte vi min syster och svåger där vi undfägnades med både god mat och trevligt sällskap. Vi gjorde tillsammans två utflykter på det vackra Österlen, som blivit en allt vanligare tillflyktsort för den svenska kultureliten och andra kändisar, men också för välsituerade tyskar som ser till att huspriserna hålls på en hög och jämn nivå.
Hemresan under två dagar, med övernattning i Målilla gick utan problem och nu med medvinden som draghjälp istället för västkustens vedervärdiga motvind. Vindriktningen är inte oväsentlig när man färdas i en hög husbil!
I Diö gjorde vi ett besök vid Linnés Råshult och tittade på det 1700-talsjordbruk som bedrivs i museiform. Det gick väldigt lätt att föreställa sig de vedermödor som den tidens människor hade att möta. Hur en familj, ofta med en stor barnaskara, kunde överleva på detta småskaliga, hantverksmässiga jordbruk är en gåta, men medellivslängden var ju heller inte mycket mer än hälften av den som gäller idag.
Det skulle kanske vara nyttigt för miljörörelsens småskaleivrare att göra ett studiebesök på Råshult och där få se vad jordbrukets mekanisering betytt för avkastningen. Kontrasten mot de stora skördetröskor som arbetade bara någon kilometer bort är bedövande. Dessa maskiner tar på någon minut in lika mycket spannmål som kanske var Råshultsbondens hela årsskörd på 1700-talet. Därför är det viktigt att förstå och bejaka betydelsen av teknisk utveckling och förädling av odlingsväxterna. På 1700-talet kunde bonden i bästa fall försörja sin familj - idag ska en svensk bonde förse sig själv och 2 000 andra människor med livsmedel. Därmed kan småskalighetens öde anses vara beseglat!
Hemresan under två dagar, med övernattning i Målilla gick utan problem och nu med medvinden som draghjälp istället för västkustens vedervärdiga motvind. Vindriktningen är inte oväsentlig när man färdas i en hög husbil!
I Diö gjorde vi ett besök vid Linnés Råshult och tittade på det 1700-talsjordbruk som bedrivs i museiform. Det gick väldigt lätt att föreställa sig de vedermödor som den tidens människor hade att möta. Hur en familj, ofta med en stor barnaskara, kunde överleva på detta småskaliga, hantverksmässiga jordbruk är en gåta, men medellivslängden var ju heller inte mycket mer än hälften av den som gäller idag.
Det skulle kanske vara nyttigt för miljörörelsens småskaleivrare att göra ett studiebesök på Råshult och där få se vad jordbrukets mekanisering betytt för avkastningen. Kontrasten mot de stora skördetröskor som arbetade bara någon kilometer bort är bedövande. Dessa maskiner tar på någon minut in lika mycket spannmål som kanske var Råshultsbondens hela årsskörd på 1700-talet. Därför är det viktigt att förstå och bejaka betydelsen av teknisk utveckling och förädling av odlingsväxterna. På 1700-talet kunde bonden i bästa fall försörja sin familj - idag ska en svensk bonde förse sig själv och 2 000 andra människor med livsmedel. Därmed kan småskalighetens öde anses vara beseglat!
lördag 5 september 2009
Storm och vansklig politik
Efter några dagars resa i södra Sverige har jag noterat att landet inte alltid är fantastiskt. Med husbilen på västkusten har vi mött ett klimat som inte är så vanligt i Mälardalen. Rikligt regn kan vi då och då drabbas av eller ibland hoppas på, men flera dagars kraftig blåst är vi inte vana vid. Det, fick vi lära oss, kan betyda att nattsömnen uteblir om man vill sova ett natt i en skakande husbil vid Kattegatts strand. Resan gav ändå en del minnesvärda upplevelser och det välskötta fågelområdet Getterön vid Varberg är en dem.
Under tiden vi varit ute och farit omkring har våra toppolitiker utsatts för en popularitetsmätning varav man kan konstatera att fru Sahlin, trots sin undanskymda tillvaro, har lyckats behålla en sin negativa distans till regeringschefen Reinfeldt. Ca 60 procent av svenskarna har störst förtroende för moderatledaren som statsminister. Bara en tredjedel så många, 20 procent, skulle föredra sossen Sahlin.
Det är egetligen inte så konstigt att det blir så här med tanke på det följe som Sahin har att släpa med sig. Både vänsterknuttar och miljönissar gör det ju nästan omöjligt för henne att kunna konkurrera med "gammal hederlig sossepolitik", vilken dessutom "de nya moderaterna" mer eller mindre stulit från henne. Men denna politikerskaras strävan att återgå från borgarnas arbetslinje till gamla bidragssverige imponerar inte längre på svenskarna. Det ska bli spännande att se hur valrörelsen ska läggas upp för att undgå detta problem. Det blir nog bäst att behålla vår nuvarande regering ett bra tag till för att hålla Sverige på ekonomiska fötter.
Under tiden vi varit ute och farit omkring har våra toppolitiker utsatts för en popularitetsmätning varav man kan konstatera att fru Sahlin, trots sin undanskymda tillvaro, har lyckats behålla en sin negativa distans till regeringschefen Reinfeldt. Ca 60 procent av svenskarna har störst förtroende för moderatledaren som statsminister. Bara en tredjedel så många, 20 procent, skulle föredra sossen Sahlin.
Det är egetligen inte så konstigt att det blir så här med tanke på det följe som Sahin har att släpa med sig. Både vänsterknuttar och miljönissar gör det ju nästan omöjligt för henne att kunna konkurrera med "gammal hederlig sossepolitik", vilken dessutom "de nya moderaterna" mer eller mindre stulit från henne. Men denna politikerskaras strävan att återgå från borgarnas arbetslinje till gamla bidragssverige imponerar inte längre på svenskarna. Det ska bli spännande att se hur valrörelsen ska läggas upp för att undgå detta problem. Det blir nog bäst att behålla vår nuvarande regering ett bra tag till för att hålla Sverige på ekonomiska fötter.
tisdag 1 september 2009
Konstens bakgård
Idag fick sommaren ett återfall och det gick att åter sysselsätta sig utomhus, till skillnad från gårdagen då blåsten gjorde att man hellre höll sig inomhus. Trots detta gick vi ändå en promenad i närområdet och idag åkte jag på cykel ner till centrum för en kortare diskussion kring (m)s energipolitska program. Noteras från söndagen ska det faktum att Sverige, mot de flestas förmodan, vann alla fyra avdelningarna i Finnkampen. Det är ett tecken på att om Sverige har en dålig period i friidrott just nu, så är finnarnas läge ännu sämre. Det får väl vara trösten för ett tigerhjärta.
Anna Odell som tidigare i år tog i anspråk den svenska psykvården efter ett simulerat självmordsförsök fick igår sin dom. Det blev dagsböter, det mildaste av de straff åklagaren yrkat på. Hon fälldes för oredligt förfarande och våldsamt motstånd. Tilltaget som sades ingå i konstprojekt med syfte att syna vårdsystemet i sömmarna och kom att nu kosta henne 2 500 kr i böter. Kulturmaffians kommentarer blev att domen innebär att det finns en risk för både konstnärer och journalister att hindras i sin yrkesutövning om de vill wallraffa eller på andra okonventionella sätt undersöka oegentligheter i slutna strukturer.
För mig, som den enkle skattebetalaren i allmänheten, är frågan närmast om dessa numera allt vanligare konstiga "projekt" överhuvud taget ska få kallas konst. Konstnärlig utbildning bör enligt min mening syfta till kulturell utveckling i samhället. Det man nu ofta ser har istället en prägel av kulturell avveckling. Vi får inte förledas till beundran av något som i själva verket är ren flum - vi måste alltid vara redo att ropa "men kejsaren är ju naken"!
Anna Odell som tidigare i år tog i anspråk den svenska psykvården efter ett simulerat självmordsförsök fick igår sin dom. Det blev dagsböter, det mildaste av de straff åklagaren yrkat på. Hon fälldes för oredligt förfarande och våldsamt motstånd. Tilltaget som sades ingå i konstprojekt med syfte att syna vårdsystemet i sömmarna och kom att nu kosta henne 2 500 kr i böter. Kulturmaffians kommentarer blev att domen innebär att det finns en risk för både konstnärer och journalister att hindras i sin yrkesutövning om de vill wallraffa eller på andra okonventionella sätt undersöka oegentligheter i slutna strukturer.
För mig, som den enkle skattebetalaren i allmänheten, är frågan närmast om dessa numera allt vanligare konstiga "projekt" överhuvud taget ska få kallas konst. Konstnärlig utbildning bör enligt min mening syfta till kulturell utveckling i samhället. Det man nu ofta ser har istället en prägel av kulturell avveckling. Vi får inte förledas till beundran av något som i själva verket är ren flum - vi måste alltid vara redo att ropa "men kejsaren är ju naken"!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)