Tålamodet med regeringsförhandlarna börjar tryta

Under veckan har kung Bore gjort en ny attack med ner mot 10 minusgrader ett par dagar. Ett par mindre snöfall ingick även i menyn, men nu är det åter plusgrader och tövädret har sett till att återställa det kompakta vintermörkret. Vår dagliga verksamhet har fortsatt i invanda hjulspår och vi jobbar på vid datorerna - hustrun med släktforskning och jag själv med Wikipedia. Vi är dock noga med våra motionspromenader så att fysiken hålls vid liv i möjligaste mån. För övrigt blir det något avbrott då och då när något ärende måste uträttas och igår var vi till stan för att lämna våra bidrag till Julsalongen, som Club Artis i år visar på stadsbiblioteket.

När det gäller den inrikespolitiska situationen är det fortfarande bristen på en fungerande regering som står i fokus. Man åser med stigande förvåning den oförmåga till konstruktiv dialog som under snart tre månader präglat våra ledande politiker. När (S)-ledaren nu tilldelats uppdraget att presentera ett förslag till regering för riksdagens godkännande angrips han från både höger och vänster med kravlistor med villkor för att man ska ge sitt stöd till en (S)-ledd regering. Nu handlar det åter om vem som är beredd att ge avkall på de hårt inmutade positionerna för att ett extraval ska kunna undvikas. Det senare kan dessutom riskera att bli avskedsbiljetten från riksdagen för både (L) och (Mp). Bortsett från att väljarna naturligtvis inte kan anklagas för att 'röstat fel', har de ändå försatt landet i en olycklig situation när signaler från omvärlden om ekonomi och säkerhet allt tydligare pekar på behovet av  en stabil ledning av landet. Under de rådande omständigheterna verkar en sådan fortfarande vara avlägsen. Under den kommande veckan får vi se om Löfven lever upp till sitt rykte som skicklig förhandlare eller det bara har tagits ytterligare ett steg mot nyvalet. Förtroendet för våra ledande politiker har i vilket fall som helst fått allt svårare skavanker efter hand som oredan pågått!

Nytt bakslag för regeringsbildningen

Livet har rullat vidare på invant sätt de senaste dagarna även om vintern åter försöker göra sig gällande. Vi har haft flera frostnätter i det nu torra högtrycksvädret och igår fick vårt lager av äpplen flytta in i källarutrymmet. Vi har i en veckas tid också fått uppleva den isande känslan av isolering då vår förbindelse med internet varit till största delen avskuren. Ingen tydlig orsak har meddelats av operatören, men nu är vi alla fall tillbaka i cybervärlden och hoppas att slippa upprepning av det besvärliga tillstånd ett avbrott skapar.

Ett riktigt besvärligt tillstånd föreligger nu i den pågående regeringsbildningen sedan (C)-ledaren fått talmannens uppdrag att ytterligare sondera terrängen för ett blocköverskridande samarbete och idag meddelat att detta misslyckats. Ingen är väl förvånad eftersom detta torde vara den väntade utgången. Det prekära läget driver nu allt starkare mot ett extraval, vilket (SD)-ledaren tydligt aviserat att han gärna vill ha. Det står allt mera klart att en majoritetsregering inte är inom räckhåll utan stöd från (SD) och utan ett sådant torde det vara svårt att tillskapa en regering med rimlig möjlighet till överlevnad gentemot riksdagen. Därmed är underbetyget för de övriga partiernas strategi med att utestänga (SD) ett faktum när det visat sig att resultatet blivet en allt tydligare maktposition för just detta parti. De närmaste dagarna får visa vilket parti eller vilka partier som först törs lägga prestigen åt sidan för att uppnå möjligheten till att undvika ett extraval med klar risk för att ge (SD) ett ännu starkare mandat från väljarna!

Sveriges riksdag i baklås

Under denna vädermässigt ovanliga höst känner jag tydligt igen det blöta höstvädret på de skånska breddgraderna i min barndom. Extra tydligt blev detta när jag vid en tillbakablick i bloggen fann att vi just denna vecka för åtta år sedan här hade fått två decimeter nysnö. Vårt vardagliga liv har likväl fortsatt på väl upptrampade stigar med få avvikelser, som dock inträffat med ett tandläkarbesök för hustrun igår och ett betydligt trevligare besök av våra döttrar här hemma i söndags för att uppmärksamma Fars Dag.

Mindre trevlig är utvecklingen av den pågående cirkusen kring regeringsbildningen. Idag avvisade riksdagen, inte helt oväntat, talmannens förslag om att välja Ulf Kristersson till statsminister i en regering bestående av (M) och (KD). (C) och (L) röstade bort den borgerliga Alliansens självskrivna kandidat till posten med motivering att det skulle ge (SD) en 'utpressarposition'. Denna Allians, som för 13 år sedan tillkom på initiativ av den föregående (C)-ledaren, får därmed betraktas som död. Den gamla blockpolitiken har med (SD):s nuvarande väljarmandat mycket små möjligheter att fungera i det praktiska politiska vardagsarbetet. Vad den militanta (C)-ledaren och den medföljande (L)-ledaren väntar sig vinna är inte helt klart, sedan deras idéer om 'samarbete över blockgränsen' redan tydligt dödförklarats av både (M) och (Mp). Något som de däremot fullvärdigt klarat av är att hjälpa (S) med deras prioriterade mål om att spräcka sönder Alliansen.
Hur talmannen nu kommer att agera återstår att se, men mycket tyder på att Stefan Löfven, som avsatt statsminister, får en chans till återkomst i ämbetet med sin gamla regering. För att detta ska kunna föras i hamn räcker dock inte stöd från (C) och (L) utan dessutom (V). Därmed skulle grunden för ett helt kaotiskt menageri vara lagd med risk för ständiga interna konflikter. Allt tillsammantaget pekar för stunden på att dagens händelse torde kunna ses som första steget mot ett extraval i början av nästa år om inte ett eller flera partier skakar av sig beröringsskräcken för (SD), som trots all utfrysning redan har en stark position i riksdagen och som med stor sannolikhet skulle ytterligare förstärkas genom ett extraval. Det vi fått se de senaste två månaderna från några av våra ledande politiker är ett förakt för väljarnas preferenser och detta är inte värdigt ett demokratiskt samhälle!

Regeringsdramat igen

Det som i slutet av oktober såg ut att vara inledningen av vintern har nu kommit av sig och sedan några dagar har vi mild senhöst med eftermiddagstemperatur kring 10 plusgrader. År 2018 fortsätter därmed att meritera sig till att bli det varmaste året på våra breddgrader i modern tid. Nederbörden har också varit mycket sparsam till skillnad från Italien där man den senaste tiden drabbats av förödande översvämningar på många håll - de som förnekar en pågående klimatförändring har all anledning att ta sig en andra funderare. I vår vardagliga verksamhet har inget som avviker från normala rutiner inträffat och allt eftersom dagarna nu blir allt kortare hamnar man mer och mer i någon form av avslappnat vinteride.

Några som saknar anledning att slappna av är våra ledande politiker i riksdagen, som efter mer än åtta veckor efter valet fortfarande misslyckas med en regeringsbildning. Efter allt diskuterande har tålamodet hos riksdagens talman också börjat tryta och igår meddelade han att han nästa vecka kommer att anmäla M-ledaren Ulf Kristersson som statsministerkandidat till omröstning i riksdagen. Huruvida denne klarar det testet är högst oklart, men det tvingar alla partier att på allvar redovisa kvaliteten hos de ståndpunkter de hela tiden hävdat i det förbluffande spel som pågår. Två saker kommer, beroende på hur partierna röstar, att belysas, nämligen om SD i grunden är ett borgerligt parti och om den borgerliga Alliansen fortfarande består. Blir Kristersson underkänd kommer talmannen med största sannolikhet att föreslå den tidigare statsminister till nästa omröstning, som dock torde ha liten chans att lyckas - han har ju redan avsatts tidigare av riksdagen. Därmed rycker ett extraval snabbt närmare, vilket möjligen är något som SD ser fram emot. Det skulle däremot inte vara någon önskedröm för C och L efter deras agerande de senaste veckorna. Om de å andra sidan medverkar till en sossestyrd 'blocköverskridande' regering har de en tung ryggsäck att bära inför nästa riksdagsval 2022. Nästa vecka får vi kanske äntligen klarhet i detta sorglustiga spektakel!