På väg mot tidernas början

Nya vårtecken kunde konstateras när de första krokusarna igår började slå ut på gräsmattan. Nu finns mycket barmark, men vissa "glaciärer" på tomten kommer nog att hålla ut ett bra tag till.
Igår förmiddag gick vi en runda i närområdet för några mindre inköp och efter lunch var det på nytt dags för veckans målarpass. Hustrun fortsatte med nya akvareller medan jag själv experimenterade med geometrisk konst och oljekritor - men resultatet blev inte bra så fortsättning följer.
Idag åkte vi till östra köpcentret för att handla mat inför påskhelgen. Trots tidigt på dagen var det redan översvämning av både bilar och människor - det gäller verkligen att hålla sig undan när det "stora slaget" pågår de kommande dagarna. Även idag tog vi en promenad i närområdet och sedan har jag, äntligen, kommit igång med att uppdatera vår digitala flora så vi kan ta oss an den kommande växtsäsongen med ett "rent bord".

Idag, kl 13.06, skrevs historia vid partikelfysiklaboratoriet Cern. Forskarna lyckades för första gången kollidera två protonstrålar med nära ljusets hastighet i den berömda LHC-maskinen. Därmed har fysikernas försök att förklara universums uppkomst börjat på allvar. Protonstrålar ska nu kollideras under de närmaste 18-24 månaderna i miljontals "Big Bang i miniatyr". Kollisionerna hoppas man ska ge nya insikter i hur universum fungerar.
Som alltid finns det dock ett litet orosmoln. En handfull vetenskapsmän varnar för att "svarta hål" som slukar allt kan bildas av energin i protonkollisionerna. Visst måste ju även små sannolikheter beaktas om den potentiella förlusten är stor, vilket ju världens undergång skulle vara. Men kosmisk strålning har alltid träffat jordens atmosfär med en energi som är högre än energin i acceleratorn. Trots det har vi inte slukats av något svart hål, inte heller efter kollisionerna på tisdagen.

Vattnet flödar

Veckohelgen har fortsatt i vårens tecken och igår kunde vi se årets första bofinkar på gräsmattan. Det var riktig våryra med med en stor flock av både gråa och gröna siskor förutom de vanliga vinterfåglarna och sången flödade i himlens sky.
De här två dagarnas begivenheter har varit en miljöbilsmässa igår och en loppmarknad idag, båda i stadens nya förnämliga bandyhall. Utställningen av miljöbilar var dock ganska intetsägande och verkade mest vara ett slags extra uppvisning av stadens bilhandlare. Det hade gått att göra betydligt bättre.
Loppmarknaden, som nu för andra året arrangerats av stadens idrottsföreningar, var dessto mera imponerande. Kommersen vid bord över en hel bandyplan ser nästan osvensk ut - liknande saker brukar man ju annars se i Sydeuropa och andra exotiska platser. På vägen till marknaden gjorde vi också ett besök på biblioteket.

När snösmältningen nu brakat igång på allvar kommer också varningarna för översvämningar. Som vanligt är det Lagan och Emån som brukar komma först. Sedan kommer Klarälven-Göta älv, Tidan och Lidan för att följas av Svartån, Hedströmmen och Kolbäcksån och så småningom, delar av Dalälven. Längre norrut brukar man ju för det mesta klara sig bättre tack vare kraftverkens vattenmagasin. I år verkar det som att man varit mera på hugget för att försöka mota problemen, men ändå kommer många att få se sina hus, och då inte minst fritidshus, vattenskadade. Ändå dras människorna till vattnet och alla som lyckas dra ihop pengar till en sjötomt ska där helst bygga huset med ena sidan i vattenbrynet, trots alla risker som lätt kan inses. Denna människans dragning till vattnet är ett konstigt fenomen som många försökt att bena ut - kan det verkligen vara så, som någon filosof påstått, att orsaken skulle vara att vi tillbringar livet nio första månader i vatten. Kanske, inget är omöjligt under solen!

Kommunikationens krafter

Idag har det varit ännu en riktig vårdag och vi tog väl vara på solen med en långpromenad i de norra stadsdelarna. Vi har också bakat bröd idag - hustrun danska råglimpor och själv har jag gjort frallor och amerikanska rye-limpor. Det är gott med hembakt bröd!
Igår var vädret lite sämre och vi tog bilen till västra köpcentret för att handla mat, men också en ny toalettsits för att ersätta den gamla som havererat. När jag monterade denna passade jag också på att byta en utsliten ventilkägla i tvättställskranen.
I förrgår var det också bra väder och då fick jag äntligen tillfälle att komma ut och beskära fruktträd. Det viktigaste blev gjort men en hel del återstår. På eftermiddagen var jag sedan på ett andra möte med några av stadens förvaltningar för att förhandla om nya avtal för VARFs observatorium i Åkesta. Några små steg framåt gick processen, men de offentliga kvarnarna mal som vanligt långsamt - många är inblandade och de formella beslutsvägarna är omutliga. Det hela ser dock ut att kunna landa i ett bra samarbete till allas belåtenhet.

Veckans skandal har för ovanlighetens skull inget att göra med våra makthavare. Den har istället sina rötter i de breda folklagren och handlar om en 14-årig flicka som blev våldtagen i skolan av en 15-årig pojke. Trots att en 15-årigen dömdes för brottet ville skolan "förhålla sig neutral". Flickan utsattes sedan för en förtalskampanj på internet och ryktesspridning i skolkorridorerna. Barnombudsmannen anser att Bjästaskolan har brutit mot lagen när "man hänvisar till att man ska vara neutral". I händelsens svallvågor ställde sig människorna i byn, inklusive församlingens präst på pojkens sida i denna makabra historia.
I förrgår tog SVTs Uppdrag granskning upp saken och på mindre än ett dygn hade nära nog landets hela opinion slutit upp bakom flickan och prästen fick "göra en pudel", som kanske ändå inte räcker för att han ska få vara kvar på jobbet. Styrkan i opinionen visar sig inte minst på Facebook, där en grupp "Hon våldtogs på skolan - pojken hyllades" på två dygn samlat 105 000 medlemmar just nu, till sympati för flickan.
Av denna tragiska historia kan man klart se vad som styr dagens samhälle. Ett TV-program kan på några minuter, rätt eller fel, driva igång en landsomfattande opinion kring något som minuten innan var okänt för de allra flesta. I nästa steg rullar communities på internet igång en liten snöboll, som, rätt placerad och på bara någon timme, kan växa till en landsomfattande lavin.
Bortsätt från vad man kan känna för den ursprungliga händelsen, är det intressant att studera de krafter opinionsbildare idag har till sitt förfogande. Vad skulle vi göra om det ändå kanske varit som pojken sade - att flickan varit med på noterna, men sedan ville hämnas för att han bröt med henne!? Vem i hela världen kan man lita på?

Tala är silver...

Igår förmiddag tog jag mig samman för ett välbehövligt besök hos frisören. I väntan på att vårvärme skulle minska behovet av isolering runt huvudet hade ansningen blivit någon vecka försenad, men nu började det hela att antyda ovårdnad och åtgärd var av nöden.
På eftermiddagen åkte vi sedan iväg till vårt målarpass på konstklubben och angrep veckans kreativa utmaningar - hustrun med en Kungsfiskare i akvarell och jag själv med ett redan påbörjat stilleben i akryl.
Idag var det så hustruns tur att besöka frisören och fick då också sin dagliga motionspormenad. Själv tog jag cykeln till stan på eftermiddagen för att låta mig intervjuas av två ungdomar som skriver ett projektarbete om kärnkraft för sin gymnasieexamen. Det var ju inte utan en del stolthet som man intog rollen som "expertkommentator", men både bredd och djup i deras redan förvärvade kunskaper i ämnet var än mer imponerande. Hela tilldragelsen fick dessutom en extra touch genom att det idag är 30 år sedan folkomröstningen om kärnkraften i Sverige genomfördes.

Igår kom det upp ett nytt tillfälle att filosofera över temat skandaler. Det var vår ärade justitieminister Ask, som i ett seminarium i torsdags fört fram idéen om att s k sexköpare skulle tillställas brev om brottsmisstanke i ett violett kuvert. Reaktion kom blixtsnabbt från hennes tidigare kollega i ämbetet, Tomas Bodström, som ifrågasatte hennes omdöme om skillnaden på misstänkt eller dömd brottsling och därför krävde hennes avgång. Statsministern tar dock lätt på avgångskravet och kallar det alltför lättvindigt. Å andra sidan håller han med om att ministerkollegans utspel inte var av det mer begåvade slaget och säger att de är överens om att något sådant förslag inte ska läggas.
Man kan tala om att alla har en dålig dag, men det är ändå pinsamt när grodor av det här slaget hoppar ut ur våra företrädares mun. Osökt kommer man att tänka på den dagen då förre finansministern Pär Nuder kallade 40-talisterna för "ett köttberg" som man skulle bli tvungen att försörja under lång tid. Detta klassiska misstag var säkert inte utan betydelse när fru Sahlin senare avpolleterade honom från (S)-partiets innersta krets. Men "som man bäddar får man ligga" heter det ju och nu återstår det att se om Ask klarar att låta missen försjunka i glömskans barmhärtiga dunkel, men för många kommer fläcken på hennes vapensköld säkert att synas länge.

Oroliga tider

Veckohelgen blev annorlunda på flera sätt. Ett soligt väder på lördagen gjorde att våren och snösmältningen avancerade i god takt. På eftermiddagen åkte vi ut och promenerade vid Frösåkers golfbana för att riktigt njuta av våren i det vackra Mälarlandskapet.
Igår kom sedan bakslag och besvikelse när vintern slog till med en decimeter nysnö och återfyllde stora delar av den avklarade snösmältningen. Normalt brukar vi vid den här tiden ha barmark och kunna börja att klara av vårarbetet med trädgården.

På lördagförmiddagen deltog jag i ett snabbinkallat möte med styrelsen i VARF angående planerna för byggnationen vid observatoriet i Åkesta. De visioner om framtiden med klubbhus och servicebyggnad hade, på grund av dåligt samordnade kontakter och dålig förankring i styrelsen, plötsligt börjat framstå som ett nära förestående projekt i miljonklassen. Ett projekt som mera skulle styras av finansiärernas planering än föreningens resurser och behov. Med detta för ögonen var det ingen överraskning att styrelsen satte tummen ner för det hela. Därmed är föreningen tillbaka på ruta ett vad gäller att tillgodose behovet av klubblokal, men också utan stora åtaganden som man sannolikt skulle fått svårt att kunna klara av.
Nu blir det alltså till att ta nya tag, men en viktig lärdom är att inte slarva med uppföljningen av aktiviteter där människor kan missförstå varandras intentioner och åtgärder! Den här gången lyckades vi dock "mota Olle i grind"!

Om att lära sig av världen

Igår förmiddag var det på nytt dags för ett storbak. Frallor, veteskorpor och finska rågkakor stod på schemat den här gången. Efter lunch gjorde jag sedan årets premiärtur på cykel och tog mig in till stan för att hämta ut mina nya glasögon. Nu kan jag betrakta världen med ny klarsyn!
Idag på förmiddagen åkte vi till östra köpcentret för att veckohandla och redan tidigt på dagen hade det hunnit bli knökfullt med både bilar och folk. Tänk om de förhoppningsfulla handlarna inne i centrum någon gång fick en sådan upplevelse bortsett från julruschen då alla hetsar efter julklapparna.
Från hemmaplan kan noteras att snöeländet idag drabbade mig en sista gång (förhoppningvis) för i år. Då kom det sista ner från hustaket och det blev till att gräva ren entrégången från blytung blötsnö. Förutom detta har en massa administrativ tid gått åt för att hålla ordning på VARFs observatoriebygge, som nu ska färdigställas så snart som möjligt.

Från politikens barrikader har strålkastare riktats mot riksdagsledamöternas "studieresor" vad gäller kostnader och relevans. Bland annat har det frågats om svenska skattebetalare ska bekosta några svenskars besök på Disney World i Los Angeles i avsikt att studera "turistattraktioner". Man kan fråga sig var någonstans i Sverige ett sådant skulle placeras med tanke på att motsvarigheten utanför Paris tydligen går med skyhög förlust!? Och vad är det för fel på Gröna Lund och Liseberg?
Ännu värre är att överåklagaren har inlett en förundersökning om eventuellt brott i samband med att riksdagsledamöter åkte på en resa betald av oljebolaget Shell. Det var en från Moderaterna och en från Centerpartiet som år 2007 åkte till Pau i södra Frankrike. Varken Moderaterna eller Centerpartet har några egna regler, vid sidan om lagstiftningen, för vad som gäller för resor som betalas av andra än partiet eller riksdagen. De inblandade försvarar sig med att resorna gjorts inom ramen för ett EU-program och att utbytet varit nyttigt för arbetet i riksdagen.
Det som mestadels förundrar i dessa sammanhang är att valet av resmål oftast ligger så långt bort som möjligt från Sverige, trots att man kan misstänka att det mest tillämpliga av lärdom torde finnas i en närmare omgivning. Men vill man t ex studera en fiskodling, så reser man säkert hellre till Västafrika än till Västnorge - det är ju i vilket fall som helst någon annan som betalar!

Om ett skrivande liv

De två senaste dagarna har jag tillbringat en hel del tid med byggande av VARFs nya observatorium i Åkesta. Just nu är det montering av väggarnas insida som är på gång. Trots att det snart är ett och ett halvt år sedan projektet började, så finns fortfarande en hel del jobb kvar med både byggnaden och teleskopet. Här hemma har det i övrigt gått sin gilla gång och idag tog vi en liten promenad till mataffären för att ta tillvara solskenet.

För första gången i mitt liv har jag nu börjat att konsumera litteratur i form av ljudbok. Det är Jan Guillous självbiografi "Mitt skrivande liv" som vi båda håller på att tar in. Att lyssna en bok är i sig en fascinerande upplevelse. Man kan använda mer av sina sinnen till att för sin inre syn måla upp en bild av det man hör, samtidigt som man inte tröttas av att hålla i en bok.
JGs berättelse - jag har ännu så länge endast hunnit till tiden kring 1970 - är berikande på två sätt. För det första ger han en trevlig och nyttig repetition av nutidshistorien, visserligen färgad av en vänstervriden journalists preferenser, men samtidigt fri från överhetens censurerande ingrepp. För det andra ger han en avslöjande beskrivning av journalisters sätt att arbeta. Det kan man som samhällsdebattör ha mycket nytta av. Jag ser med spänning fram emot hans kommande beskrivningar av IB-affär och krig mot organiserad brottslighet.

Stabilitet efterlyses

Vårvintern fortsätter med strålande sol på dagarna men med kalla nätter. Igår var vi först på en visit in till stan för ett besök på biblioteket och en liten stadspromenad i centrum. Det är något förvånande hur glest det är med människor i affärskvarteren en söndagseftermiddag i en stad med över 130 000 invånare. Å andra sidan är det dessto större trängsel i perifera köpcentra i staden utkanter. Man kan ju undra vad som görs för att försöka ändra på detta och hur alla de centrala butikerna kan överleva med så liten kundtillströmning.
I går kväll var vi båda på VARFs årsmöte där föreningens just nu snabba omdaning fick formell bekräftelse av medlemmarna. Mötet avslutades med ett föredrag av en av medlemmarna om Solen och dess samverkan med Jorden.
Idag använde jag förmiddagen, som VARFs nyvalde sekreterare, att sammanställa protokoll från årsmötet. På eftermiddagens åkte vi sedan till konstklubben för veckans målarpass. Där följde vi den senaste tidens trend med akvarellmålning för hustrun och akryl för min egen del.

Under veckoslutet har Folkpartiet hållit Riksmöte i Västerås och stan har översvämmats av liberaler. Budskapen från mötet innehöll få överraskningar, men ett utspel om nya former av miljöbilspremier har rört om en del i Alliansens program. Annars handlade det mycket om "ja till kärnkraft" och "bättre ordning i skolan". Visst är det bra att de politiska partierna klart och tydligt deklarerar sina idéer i valrörelsen, men samtidigt tror jag att en hög grad av samförstånd inom Alliansen är viktig för att undvika risken för ett regeringsskifte i höst. Visserligen har oppositionen just nu en svag ledning, men något så hotfullt som Ohlyism kan lura runt hörnet och då ligger vi riktigt illa till i det här landet. Intern splittring har den rödgröna röran hittills varit bra på, med regeringssidan får verkligen se till att inte bli smittad! Det är lätt hänt att självbilden blir skakig när oppinionssiffror krymper och frestelse av sensationella utspel blir för stor. Då gäller det att på nytt samlas i Ramvik, Bankeryd eller någon annan lämplig plats för att klart markera vem som besitter den mest pålitliga regeringsförmågan!

Saliga äro de godtrogna...

Blidvädret på dagarna har fortsatt och nu är i princip snön nerkommen från hustaket. Det är sedan bara att hoppas att snösmältningen inte blir allt för brådstörtad och att smältvattnet tar rätt väg härifrån. Tiotals kubikmeter med packad snö runt huset är alltid en risk för vattenskador under jord.
Trots allt extrajobb med snöskyffling har vi hunnit med en långpromenad på Ängsö idag. Även med en lite kylig vind från norr kändes det bra att andas frisk lantluft. Här hemma har det annars rullat på efter de invanda rutinerna.

I veckan fick vi ett nytt exempel på att människan är en lättlurad varelse. Många ser ju goda skäl till att i butiken köpa vatten (naturell) på flaska för tre kronor litern, trots att vi i Sverige har världens bästa dricksvatten i kökskranen till priset av mindre än ett öre per liter. Redan detta kan ju vara skäl till förundran, men att man dessutom vill åta sig jobbet att släpa hem dessa kilon är varken mer eller mindre än ett mysterium!
Men nu har det kommit till vår kännedom att man också kan köpa luft på burk!! - eller närmare bestämt syrgas att sniffa från en sprayburk. Försäljarnas argument för detta stavas "prestationsökning". I dessa träningshysterins tidevarv tycks inget vara omöjligt. Inte nog med att denna "prestationshöjning" endast varar under tiden som gasen andas in, utan det är dessuton farligt, ja t o m dödligt vid för stor dosering. Myndighetskontrollen har man lyckats smita förbi genom att låta burkarna innehålla 89 procent syrgas och resten kväve - vid 90 procent klassas varan som medicin och måste då läggas under Socialstyrelsens kontroll.
Vad "de lurade" inte vet är att syrgas är mycket korrosiv och kan skada lungorna och t o m skada cellernas ämnesomsättning med inflammationer i kroppen som följd. Varningstexten på burkarna kräver naturligtvis i vanlig ordning ett kraftigt förstoringsglas för att kunna uppfattas. Nu väntar man med spänning på vad nästa dårskap ska kunna handla om - människor tycks ju stå i kö för att få bli lurade. Vi som var med minns ju schlagertexten "Kom och köp konserverad gröt..." (allting går att sälja med mördande reklam!

Selma är hotad!

Nu har snöröjningen tagit en ny karaktär. Snömassorna på hustaket har börjat ge sig ner efter några dagars blidväder. När några kubikmeter snö slår i asfalten från fem meters höjd så påminner både ljud och skakningar om en mindre jordbävning. Min uppgift blir att hålla någom ingång öppen - garageporten gav jag upp redan i går kväll så bilen får tillbringa den närmaste tiden utomhus.
Igår tog vi en tur till östra köpcentret för lite shoping och passade samtidigt på att ta en promenad ut till flygfältet i soligt vårväder. Idag blev det däremot bara en liten promenad till mataffären. När det nu börjar bli lite varmare dagar så känner man suget efter att få börja med vårsysslorna i trädgården - på grund av vinterns ovanliga utveckling så är beskärningen av fruktträden fortfarande ogjord och det känns inte bra för en som vuxit upp i närheten av Sveriges viktigaste fruktdistrikt. Men det lär dröja ännu ett tag - snödjupet är fortfarande fyra á fem decimeter på gräsmattan!

Det har alltså varit en ovanlig tid och mer är det tänkt att vi ska vänja oss av med! Riksbanken vill stuva om i våra plånböcker. 20-kronorssedeln kan komma att ersättas av ett mynt. Dessutom vill man införa en 200-kronorssedel och en tvåkrona. Att man också vill byta ut tjugan mot ett mynt beror helt enkelt på att dessa sedlar behandlas ovarsamt och slits väldigt hårt. Nyheten var inte många minuter gammal förrän bataljen på diverse chatt-sidor var igång. De flesta (omkring 60 %) vill ha sin Selma kvar och menar att det blir för tungt att släpa omkring med nya mynt. Handlarna ser problem för sina kassasystem och vill att allting ska förbli vid det nuvarande.
För min egen del är frågan trivial eftersom jag praktiskt taget aldrig använder kontanter, med undantag för vissa parkeringsautomater. Om kontanthanteringen kunde avvecklas skulle folkhushållet spara miljarder kronor varje år och den ökande kadern av diverse rånare skulle tvingas ompröva sin verksamhet! Bankomater och värdetransporter skulle förpassas till historieböckerna och livet skulle bli ännu lite enklare!

Den farliga konsten

Nu verkar det som att vintern äntligen börjar släppa greppet efter temperatur på plussidan flera dagar i rad och krympande snömängd som följd. Igår använde jag förmiddagen till ett möte med folk från kommunen för att diskutera ett nytt samarbetsavtal för astronomiföreningen VARF. Den växande verksamheten kräver modernare villkor för att kunna bedrivas rationellt.
På eftermiddagen var hustrun och jag själv på ett målarpass på konstklubben efter två veckors uppehåll på grund av dåligt väder. Den här gången stannade jag vid att arbeta med färgpennor medan hustrun fortsatte med några påbörjade akvareller.
Idag tog vi oss ut på en "vårutflykt" i solskenet för en långpromenad på Björnö. På vägen dit besökte vi en utställning i Industrihuset, där en av medlemmarna i vår målarklubb visade sina alster. Kvaliteten var kanske inte den allra högsta, men helt OK för en amatörmålare. För övrigt har en hel del tid gått åt för olika föreningsuppgifter de senaste dagarna.

För att fortsätta på temat konst, så noterar jag att irländsk polis meddelat att sju personer har gripits i Irland, misstänkta för inblandning i en mordkomplott mot konstnären Lars Vilks. Fyra män och tre kvinnor, greps efter en utredning där såväl europeiska säkerhetsmyndigheter som de amerikanska CIA och FBI varit inblandade. al-Qaida sägs redan 2007 ha satt ett pris om 100 000 dollar på Vilks huvud efter kontroversen kring hans teckning Muhammed som rondellhund. Då hotades även Nerikes Allehandas chefredaktör till livet, och båda sattes under beskydd av svenska myndigheter. Enligt uppgift är de gripna ursprungligen från Marocko och Jemen, men de ska ha flyktingstatus och vistas lagligt i Irland och inte vara medlemmar i någon terroristgrupp.
Den enkla slutsatsen av det som nu kommit i dagen är att det inte bara är knivar och pistoler som kan vara farliga. Uppenbarligen är det inte heller riskfritt att använda penna eller pensel som vapen!

Längdskidans år

Lördagen fick jag börja med ett nytt besök i stan för utprovning av nya glasögon. Efter lunch åkte vi sedan till Surahammar för att beskåda månadens nyöppnade utställning på Stenhuset. Det var en både välgjord och intressant samling akrylmålningar som presenterades. Innan vi återvände till stan gick vi en långpromenad norrut från samhället i ett strålande vårvinterväder.
Idag gick hela förmiddagen åt till en av årets stora begivenheter, nämligen Vasaloppet. Nytt deltagarrekord var det i år med över 16 400 anmälda åkare. Det är speciellt två saker som imponerar. Dels är det ett nästan osannolikt skådespel i starten när folkmassan sätter sig i rörelse, dels är det prestationen att kunna åka skidor nio mil på fyra timmar. En snabb kalkyl ger mig beskedet att jag antagligen skulle få vissa problem med att klara en lika lång sträcka på cykel på samma tid. Man kan ju också undra hur lång tid det tog för dalkarlarna på 1500-talet när de åkte för att hämta hem Gustav Vasa. Redskapen såg ju lite annorlunda ut på den tiden, men vi som minns arméns fältskidor ("vita blixten") från 1950-talet kan i någon mån föreställa oss hur det kunde se ut.

Kombinationen av skidåkarnas framgångar i Vancouver och vinterns osannolika mängd snö har gjort att längdskidåkning har fått en nytändning som folksport i år. Det är ju trevligt, inte minst för sporthandlarna, som fått riktig högkonjunktur. Nu får vi bara hoppas att det inte är nästa års snö som redan kommit, för annars kommer väl intresset att dala igen. De senaste åren har det ju varit rullskidor på asfalt som varit det skidåkarna i stort sett kunnat räkna med. Vi håller tummarna för att vintrarna ska ha lagom snömängd i framtiden till glädje för både skidåkare och för dem som har snöröjning att sköta!

Olika sätt att se

Två dagar med soligt väder, och igår tog vi oss ut på landet norr om stan för en riktig långpromenad. Idag fick vi ta promenaden inåt stan istället, tvingade till ett besök hos optikern. Det var nämligen så, att sittande mitt i djup koncentration över ett Soduku, noterade jag att ett av glasen i mina glasögon helt spontant föll ner i mitt knä - obegripligt, men bågen hade tydligen brustit av ren utmattning. Förr eller senare kommer åldern ifatt oss och så också glasögon och nu måste jag, med visst vemod, skiljas från mina gamla trotjänare, som följt mig i ur och skur i femton år. Väl i stan gick det naturligtvis inte att få tid för utprovning utan fortsättning följer. Dock fick hustrun en liten reparation gjord på sina synverktyg så stadsbesöket blev inte helt förjäves.

Igår tillkännagav regeringen att man tillåter utbyggnad av världens största vindkraftpark i skogslandet innanför Piteå. Detta är priset för att man ska få igenom den ändrade lagen om svensk kärnkraft. Detta är ett riskprojekt helt i klass med 1970-talets Stålverk 80 och 1990-talets flygplats Kallax. Det första hann man att stoppa innan kapitalförstörelsen började, men flygplatsen, som i och för sig var en jämförelsevis billig impulshandling, ligger där den ligger och ingen vet riktigt varför eller vad man ska använda den till.
Till priset av 60 - 80 miljarder kronor ska nu 450 kvadratkilometer fyllas med 1 100 vindsnurror. I allra bästa fall kan de producera el motsvarande en ny kärnreaktor på en areal av en kvadratkilometer i Oskarshamn och då till ungefär halva kostnaden. När det i en framtid sedan blir en driftsatt anläggning måste skattetekniska finesser till för att göra kraften köpvärd för elkunderna. Detta betyder att vindkraften varje år måste subventioneras med ca 2 500 miljoner kronor medan reaktorn istället skulle leverera in ca 350 miljoner kronor till statskassan. Dessutom hade de stackars samerna fått ha renarnas vinterbete ifred.
Det finns alltså olika sätt att se på skattebetalarnas pengar, men först får vi se om någon annan än staten är beredd att satsa investeringen - fast med tillräckligt frikostig skattesubventionering kan man alltid göra vågspelet riskfritt!

Hårt slag för Chile

Efter all upphetsning kring OS, ska vi nu försöka återgå till normala gängor och hoppas på ett snart slut på vintern. Våra promenader har vi nu, under ett par dagar kunnat ta i någorlunda soligt väder, men temperaturen har åter bitit sig fast en bit under nollstrecket. Idag var vi nere vid Mälaren och gick längs kanten av ett till synes oändligt snöfält. Ibland får man försöka glömma snöns avigsidor och istället njuta av skönheten hos snö som gnistrar i solen. Efter en pärs igår med att flytta nysnö och snö som rasat ned från taket, har det varit de vardagliga sysslorna här hemma att ägna sig åt.

Under måndagskvällen deltog jag i ett möte med nätverket Västeråsare för Kärnkraft, som det senaste halvåret fungerat på sparlåga. Efter att en fråga om nedsläckning av vår hemsida kommit upp, beslöt vi att ha ett strategimöte om hur vi ska agera fram till valet i höst. Splittringen i den "rödgröna röran" vad gäller energipolitiken är en bra grund för att försöka hjälpa till med att ge svenska folket en tydlig bild av de utmaningar som såväl klimathot som försörjningstrygghet erbjuder. Beslut om stängning av hemsidan var, inte minst av kostnadskäl, lätt att ta. Istället ska vi nu försöka nå ut genom en grupp på Facebook - ett både lättarbetat och kostnadsfritt alternativ. Framtiden får utvisa hur det går. I övrigt fortsätter vi att agera genom mediadebatt och möten med de åhörare vi på olika sätt kan nå.

Uti i stora världen har nu katastrofbilderna från Haiti börjat blekna bort i massmedia och istället ersatts med dito från Chile. Efter den stora jordbävningen, som i sig orsakade hemska skador, har landet drabbats av en tillhörande tsunami med ännu större förstörelse. Det är tragiskt att människor som redan i den normala vardagen inte precis är bortskämda av livets goda ska drabbas på detta sätt. Även om dödstalen bara är några promille av de som noterades på Haiti, så har bortåt två miljoner människor fått sina bostäder mer eller mindre förstörda. Ödets makter slår blint och drabbar alltför ofta de som redan har det svårt i livet!

Åter till vardagen

Med risk för att bli väldigt tjatig - jag är fruktansvärt trött på snön. Under de senaste dagarnas blidväder har det börja lossna på hustaket och igår kom några rejäla sjok ner. Uppskattningsvis finns det fortfarande sådär en 20 kubikmeter packad snö kvar att se fram emot. Och idag satte det igång igen, snöfallet, med 15 cm nysnö. Jag har blivit tvungen att öppna en ny "snötipp" en bit från huset, så nu måste man inte bara skotta utan dessutom transportera snön!

Nu är de Olypiska spelen äntligen slut och det är dags att summera resultaten. Med nutida nomenklatur inom skolvärlden bör vi ge våra svenska deltagare MVG! Visserligen blev medaljerna fem stycken färre än prognosen, men å andra sidan belade vi åtta fjärdeplatser, som dock, enligt amerikanskt synsätt är "the best losers". Detta OS blev ändå det bästa på 22 år för Sveriges del.
Bäst lyckades våra längdskidåkare med att förvalta sitt uppdrag, medan besvikelsen drabbade våra kvinnliga skidskyttar och ishockeylag. Mest synd kan man tycka om våra unga manliga curlingspelare som missade bronset med ca två centimeter. Den allra sista stenen i skiljeomgången i en stenhård(!) bronsmatch gled denna sträcka för långt. Men det är som Povel Ramel en gång diktade: "Det är de små, små detaljerna som gör det...". Nu är det bara att vänta fyra år på nästa chans!