Rödgrön röra hotar även Tyskland

Veckans inlägg i dagboken blev av olika skäl en aning försenat, men hösten rullar på som förväntat med gulnande löv och mörka kvällar. Så gör även våra vardagliga aktiviteter nu med återkommande avbrott i form av målarpass på Club Artis och utelunch på fredagar. Idag avförs också större delen av de svenska pandemirestriktionerna och risken för spridning av coronasmitta ökar om 'Svensson' inte kan hålla sig i skinnet. Som alltid är livet ömsom vin och ömsom vatten och man får gilla läget som det kommer. Så även idag då vi nåddes av den tråkiga nyheten att hustruns bror gick bort förra lördagen, ett tungt besked som ändå måste accepteras.
När det gäller våra motionspromenader så har vi haft en 'lågkonjunktur' på grund av mitt benproblem, men nu verkar detta vara avklarat för den här gången och vi försöker att åter spänna upp prestationerna en aning. På vår fiktiva långpromenad lyckades vi således igår trots allt komma fram till Almvik nordväst om Västervik.

I den inrikespolitiska miljön står det nu klart S-partiets nya ledare kommer att vara nuvarande finansministern Magdalena Andersson. Det kommer att bli en spännande och intressant tid när hela vänsterblocket kommer att styras av ett matriarkat med Miljöpartiets manliga språkrör, den ytterst bleke Per Bolund, som ett slags patriarkat gisslan. Det blir kanske en sorts examensprov för kvinnokraften.
I Tyskland går utvecklingen motsatt väg efter helgens val till förbundsdagen då den sedan 16 år ledande Angela Merkel lämnar vidare till en manlig antingen sosse eller kristdemokrat. Kommande regeringsförhandlingar blir avgörande. Klart är emellertid att 'de gröna' kommer att få ett ökat inflytande hur det än blir. Därmed står eventuellt det tyska folket inför hotet om samma oförutsägbara politik som vi här lidit av i sju år. Jag avundas dem inte!

Statsbudget med valfläsk

 När vi nu uppnått höstdagjämningen är det bara att acceptera att väderleken fått en tydlig höstkaraktär med temperatur kring 10-gradersstrecket och fuktig luft tillsammans med ökande vindar. Vi har ändå trots detta och en del krämpor i benen försökt hålla igång våra motionspromenader, men på vår fiktiva långpromenad hade vi på söndagskvällen bara lyckats lägga till 12 km och med det tagit oss till Lunds by sydväst om Västervik.
Avbrott i vardagen har även förra veckan varit ett pass på målarklubben och en god fredagslunch på en thairestaurang. Som extra grädde på moset kunde vi igår delta i firandet av dotterdotterns födelsedag hemma hos henne och hennes sambo. Det var en riktigt trevlig och givande träff i familjens hägn.

Igår presenterade finansministern regeringens förslag till statsbudget för valåret 2022. Den är som väntat präglad av en stor mängd 'valfläsk' att dela ut, finansierat med lånade pengar, och har en markant vändning till bidragslinjen och bort från arbetslinjen. Mest uppseendeväckande är kanske förslaget om införande av en s. k. familjevecka, som ger föräldrar möjlighet till en veckas 80-procentigt betald ledighet med familjen på statens bekostnad. Beräknad kostnad för detta är 5,4 miljarder kronor per år, att jämföra med de 2,5 miljarder som tillförs rättsväsendet för bekämpning av den snabbt expanderande kriminaliteten i landet, en prioritering som är minst sagt märklig.
Flera andra budgetposter pekar åt samma håll med effekten att ledighet premieras framför idogt arbete. Om detta sedan är ett försök att skymma bilden av den genant stora arbetslösheten i landet låter jag vara osagt, men Löfvens löfte för sju år sedan om att uppnå Europas lägsta arbetslöshet befinner sig idag som en hägring vid horisonten. Detta mål kan bara nås genom att underlätta för företagandet i landet genom ett välgrundat och hållbart regelverk för och en radikalt minskad byråkrati kring anställning och arbete. För detta krävs en helt annan regim än den för dagen härskande! Budgetens intentioner pekar snarast i rakt motsatt riktning.

En ögonöppnare för folket!?

Höstvädret fick ge vika för en relativt varm sensommarvecka, men igår tog det skruv med ett heldagsregn på hela 23 mm. För vår egen del blev det en relativt lugn vecka, mest med anledning av mina smärtproblem i ena benet. Ett par avbrott i vardagslunken blev det ändå dels på tisdagen då vår målargrupp på Club Artis åter drog igång efter ett oändligt långt pandemiuppehåll, men också i fredags då vi tog oss ut för en utelunch. På grund av ovannämnda problem har även våra motionspromenader blivit lidande och bara en kort sträcka på vår fiktiva långpromenad har kunnat läggas till. Igår tog vi oss i alla fall till den lilla byn Mörtfors lite undangömt i smålandsskogarna.

Den sociala utvecklingen i 'utsatta områden' i vårt land fortsätter att förfalla. Efter det stora 'familjebråket' i Lund för ett par veckor sedan verkar det dock som att en del kommentatorer börjar tala klartext om den rådande situationen. Snart är det kanske inte längre tabu att på allvar ta itu med vad som behöver göras åt den importerade kriminalitet vi allt mera plågas av. När ungdomskriminalitet och klankultur börjar flytta ut från storstäderna till allt mindre orter, blir opinionstrycket kanske för starkt för kunna fortsatt negligeras. Aviserade ministeravgångar kanske tyder på att 'råttorna börjar fly det sjunkande skeppet' när läget gått helt ur kontroll. Medan trenden för antalet dödsskjutningar sjunker i hela Europa är den istället stigande i Sverige.
Regeringens enda medel mot detta tycks vara tillsättning av nya utredningar och 'medan gräset gror så dör kon'. Ny partiledare för S-partiet lär inte göra någon skillnad med tanke på det nuvarande regeringsunderlaget. En ny regering med en annan syn på förfallet är vår enda chans till att rädda landet innan kriminaliteten tar sig in i samhällets administration och fallet ner till en 'bananrepublik' är definitivt!

Urspårad klimatpolitik

Den första höstveckan bjöd på relativt 'normal' väderlek för årstiden, men erbjöd även höstens första nattfrost ända ner på våra breddgrader. En av dagarna tog vi tillvara för en tur med husbilen upp till det vackra landskapet vid Gysinge, där forsarna i Dalälven var extra potenta efter allt regn som fallit längre upp i landet den senaste tiden. Våra motionspromenader blev även den gångna veckan något kortare för min del med fortsatta besvär med ett ben, men på vår fiktiva långpromenad kom vi igår ändå fram till Misterhult mitt ute i den mörka smålandsskogen.
I lördags hade vi för första gången sedan coronapandemins början för ett och ett halvt år sedan en familjesammankomst med döttrarna och svärsönerna här hemma. Träffen gjorde vi för att fira tvåårsjubileum för vårt nuvarande boende - det är obegripligt vad snabbt tiden rinner iväg.

Något som däremot inte tycks röra sig alltför snabbt är politikernas insikt om vad som är relevant för bekämpningen av den globala uppvärmningen. Den svenska symbolpolitiken med skatt på plastpåsar eller subventionering av elcyklar ska i detta avseende ställas mot ett förväntat beslut av EU-kommissionen om godkännande av subventioner till utbyggnad av gaseldade kraftverk i Tyskland och Belgien. Sveriges åtgärder inom klimatpolitiken är för övrigt, vad som än görs åt det ena eller andra hållet, fullständigt betydelselösa i det globala perspektivet. Den årliga ökningen av utsläppen av växthusgaser i Kina är av samma storleksordning som vårt lands totala utsläpp. Den befängda svenska politiken leder bara till ohägn för medborgarna och i vissa fall en illa dold smygbeskattning. Den i särklass största, och i vid mening negativa, effekten av svenska åtgärder är nedstängningen av våra kärnreaktorer, som kommer att kräva motsvarande annan  elproduktion med mångfalt större utsläpp i norra Europa. Det tycks mig som att det tyska talesättet om "die dumme Schweden" härmed fått sitt slutgiltiga berättigande!