Milstolpar för Brexit och corona

Den riktiga vintern låter vänta på sig och någon vit jul blev det inte tal om i år. Vi har dock haft ett par dagar med minusgrader, men det hjälper ju inte något mot det tunga mörkret. I coronarestriktionernas tid blev det i år ett annorlunda julfirande, men efter besked om allas frihet från smitta kunde vi ändå träffa vår yngsta dotters familj (dock inte dottersonen, som satts i karantän efter sitt smittfall) för en trevlig och vederkvickande träff på deras altan på julafton. Äldsta dotterns julkalas kunde vi sedan få del av i digital form via face-time. Vi blir allt mer elektronikberoende för varje dag som går. Idag har i alla fall vaccinering mot covid 19 påbörjats i Sverige och vi hoppas att om några veckor ha fått vår tilldelning av detta.
Våra motionspromenader försöker vi hålla igång, även om min knäskada orsakat lite förkortning under några dagar. Trots detta har vi på vår fiktiva långpromenad idag nästan kommit fram till Bankeryd, med kraftig motvind på eftermiddagen.

Som jag tidigare antytt, kunde förhandlingarna om Brexit-avtalet dagen före julafton tas i mål sedan de sista nödvändiga kompromisserna tvingats fram i en dygnslång förhandling. Båda parterna EU och UK utropade sig som segrare och sade sig vara nöjda med resultatet och världen drog en djup suck av lättnad. Även om de katastrofala följderna av ett avtalslöst Brexit nu undanröjts, kommer i framtiden de flesta förbindelserna med Storbritannien att bli besvärligare än under EU-tiden och jag kan tänka mig att många britter efter hand kommer att ångra sig när de upptäcker vad de ställt till med. Det gamla Imperiet finns numera bara i nostalgins rosa skimmer.
Som om det inte var tillräckligt med alla problem som coronapandemin ställt till med, har nu en muterad form av viruset, betydligt mera smittsamt än det tidigare, börjat spridas över världen. Ännu så länge finns bara summarisk information om hur det beter sig och i vårt land har endast några enstaka smittfall noterats, men vi vet inte hur det kan utvecklas och kan bara hoppas att ansvariga instanser tagit lärdom under det gångna året och snabbare inser allvaret i det som händer. Vi andra kan bara 'hålla avstånd och tvätta händerna' och hoppas på det bästa.

I väntan på en vändning

Förra veckan bjöd på fortsatt gråväder som fördjupar vintermörkret och dämpar våra sinnen. Även om det inte utlovats något bättre den närmaste framtiden så har vi åtminstone idag passerat vintersolståndet och kan se fram emot ljusare tider. Kanske kan vi också se en liten ljusning beträffande coronapandemin sedan vaccinering mot covid 19 i vår region är planerad att påbörjas direkt efter årsskiftet. Tills dess får vi fortsätta att finna oss i vår ofrivilliga instängning, som nu snävats till ytterligare till följd av den fortsatt ökande smittspridningen. All samvaro för julfirande är nu inställd inom familjen sedan viruset trängt sig in i kretsen.
Som om detta inte var nog, har jag dessutom tvingats avstå från motionspromenader, sedan jag dråsat omkull och skadat ett knä, som dock nu är på bättringsvägen och förhoppningsvis åter kan börja fungera om några dagar. Detta har ju naturligtvis även påverkat framfarten för vår fiktiva långpromenad, men idag har vi ändå kommit till Rödån i höjd med södra delen av Visingsö.

Att sätta det tillstånd som världen under detta år befunnit sig i låter sig inte göras på ett enkelt sätt. Ur hälsosynpunkt är pandemin den värsta attacken mot mänskligheten sedan spanska sjukan på 1920-talet. Under de hundra år som gått sedan dess är det endast andra världskriget som kan mäta sig med detta ifråga om mänskligt lidande. Sett till ekonomiska effekter måste vi gå tillbaka till den stora börskraschen 1929 och den efterföljande depressionen under 1930-talet. Frågan är nu om människan har förmåga att lära sig något av detta. Kan vi lära oss att inget kan tas för givet? Kan lära oss att det kortsiktiga tänkande som präglat samhället de senaste decennierna plötsligt kan ställa oss 'med byxorna nere'? Kan vi lära oss att militär eller ekonomisk makt plötsligt inte längre är till någon nytta för uppgjorda förväntningars uppfyllande?
För min egen del tror jag att alla beslut som hela tiden fattas på alla nivåer skulle må bra av en betydligt djupare konsekvensanalys. Då skulle det kanske bli möjligt att undanröja åtminstone en del av all kortsiktig, byråkratisk suboptimering, som idag ofta vilar som en våt filt över samhällslivet. Istället skulle människornas initiativkraft och arbetsförmåga kunna befrämjas och ge plats för en sundare samhällsutveckling.

En dyster Lucia

Vintervädret tycks ha lämnat walk over och hela veckan har vi fått nöja oss med gråväder med dis, dimma och småregn och några plusgrader. Det är tämligen trist och gör inte precis något för att lätta upp humöret för oss som nu i tio månader, p.g.a. coronasmittan, befunnit oss i varierande grad av isolering. Firandet av Lucia idag har också tvingats anta nya, kreativa former och på vår promenad idag såg vi att folk här i området på ett par ställen 'krupit ut' ur sina lägenheter för att tillsammans avnjuta lussekaffe i det fria i parken. Det vi nu ser är många goda exempel på människans förmåga till anpassning till rådande förhållanden, men också exempel på nonchalant beteende som stärkt coronavirusets livsvillkor och lett till en kraftigt ökad smittspridning i hela landet.
Berättelsen om våra dagliga motionspromenader samlade till en fiktiv långpromenad söderut säger nu, att vi idag kommit fram till Norra Fågelås söder om Hjo sedan starten på vår hemort den 1 oktober. Tyvärr har utsikten Vättern över den här veckan kraftigt försämrats av dis och dimma.

Ute i världen tycks nu det stora apspelet i det amerikanska presidentvalet vara inne på slutvarvet. Alla Trumps försök att med juridiska krumbukter försöka få valet ogiltigförklarat har misslyckats och USA:s högsta domstol förklarade igår att inga skäl föreligger för att ta upp ärendena. Pajasen står nu allt mera ensam sedan även flera av hans partivänner (bl a annat hans egen justitieminister) tagit tydligt avstånd från hans agerande.
Den andra stora frågan handlar om Brexit. Förhandlingarna om ett samarbetsavtal med EU har ännu inte gett något avtal och engelsmännen anser att EU:s villkor är orimliga. Engelska företag har insett vad som kan vara på väg att hända - ett avtalslöst förhållande till EU efter årsskiftet - och har börjat hamstra importvaror, vilket lett till kilometerlånga, stillastående köer av långtradare in mot tullstationen i Dover. För egen del tror jag ändå att man före nyårsafton har lyckats sy ihop ett reglemente som häver åtminstone de största stötestenarna. Allt annat vore en katastrof för Europa och förmodligen ekonomiskt självmord för Great Britain.

I väntan på att ordningen återställs

Under den här veckan har vintern helt kommit av sig i våra trakter. Idag var utetemperaturen 7 grader och luften fullsmockad av dis och dimma, precis som en typisk 'skånsk vinter'. Bristen på klar luft gör dessutom mörkret ännu mer påträngande och riktigt solljus står nu högt på önskelistan. En tröst i bedrövelsen är att vi åtminstone slipper halkan. På coronafronten finns heller inget positivt att berätta, snarare tvärtom när restriktionerna nu skruvats åt ytterligare ett snäpp. Vi fortsätter trots detta envist med våra motionspromenader och på vår fiktiva långpromenad har vi nu kommit till den lilla byn Grevbäck norr om Hjo.

Ute i stora världen gnisslar det som vanligt på olika håll och orosmolnen kommer och går. En oroande händelse i veckan är mordet på huvudmannen för Irans kärnteknikprogram, där mullorna pekar ut Israels säkerhetstjänst som ansvarig och 'lovar' kännbar vedergällning. I den redan inflammerade stämningen i regionen känns detta som ett försök till att släcka en brand med att spruta bensin på den.
Ett orosmoment för Europa är de haltande Brexitförhandlingarna mellan EU och Storbritannien. Nu återstår drygt tre veckor till att separationen inträffar och en 'hård Brexit' utan ett frihandelsavtal skulle ge svårhanterliga ekonomiska konsekvenser för hela Europa. Jag är dock optimist och tror att de sista pusselbitarna kommer att läggas på plats senast i mellandagarna.
Det kanske mest uppseendeväckande och pinsamma gnisslet är efterdyningarna efter det amerikanska presidentvalet. Fortfarande, en månad efter valet har Donald Trump inte erkänt valförlusten och ägnar nu sina krafter till att på olika sätt obstruera i den pågående processen med presidentbytet. Med det infantila beteende han nu visar upp, har man anledning att fundera över vilka medel han egentligen använt för att nå den position han har. Eller kan det vara så enkelt som att de amerikanska väljarna aningslöst gjorde en dundertabbe i valet för fyra år sedan. Denna fråga kan ju få bli ämne för en intressant doktorsavhandling för någon historiker en gång i framtiden. Nu är det bara att hoppas att Joe Biden har kraft och förmåga att vända skutan rätt igen.

På väg mot ett 'coronasamhälle'!?

Vintervädret har nu etablerat sig med minusgrader flera dagar förra veckan. Det snöfall som också kommit är dock rent symboliskt än så länge. Ett något försenat blogginlägg den här gången beror på att jag deltagit i veckans tävling på Wikipedia, som jag vann med sex artiklar på tillsammans över 47 000 tecken. Vår dagliga verksamhet har för övrigt följt mönstret inom gränserna för coronapandemins restriktioner, men en dag slog vi oss loss för en promenad inne stan. Det var första gången på flera veckor.
Våra vandringar har sammantaget varit över genomsnittet den senaste tiden, vilket gjort att vi på vår fiktiva långpromenad igår nådde fram till Karlsborg i Västergötland. Där kan man i normala fall stanna för att umgås i folklivet vid Göta kanal som korsar vägen i norra delen av samhället.

Coronaviruset har nu mer eller mindre behärskat världen i tio månader och något slut på dess makt är än så länge inte synligt. Tvärtom börjar det komma signaler om att detta kommer att bli det normala för lång tid framöver. Det skulle betyda att det samhälle och de traditioner vi varit vana att leva i skulle permanent komma att förändras. Visserligen står fortfarande hoppet till att massvaccinering kan ge en verksam motkraft, men ingen vet om dess varaktighet och säkerhet är tillfyllest. Tecken finns också på att muterade stammar av viruset kan tvinga oss att 'börja om från början'.
Förutom allt mänskligt lidande har de ekonomiska konsekvenserna av pandemin också blivit påtagliga i många länder. Trots detta tvingas vi acceptera de åtgärder som krävs för att hitta former för arbets- och samhällsliv i ett längre perspektiv om det visar sig att viruset inte kan utrotas. Jag tror, som den optimist jag är, att detta kan leda till förbättringar för mänskligheten, även om en del gnissel på vägen blir oundvikligt, men slutet gott allt gott, som man brukar säga.

Avkoppling på sydliga breddgrader

Vintern har nu försökt flytta fram sina positioner ännu ett steg med två frostnätter under den gångna veckan. Samtidigt har vi haft några riktigt blåsiga och blöta dagar, så inget är sig riktigt likt i dessa coronatider. Vi har i alla fall gjort en gardering mot den snö som kan komma genom byte till vinterhjul på bilen. Vår samvaro med släkten sker även fortsättningsvis på distans och det enda utanför huset som vi envisas med att hålla igång är våra motionspromenader. På vår fiktiva långvandring kom vi igår till Aspa bruk efter en trevlig sträcka med en del vacker utsikt över Vättern.

Om man i någon mån vill lätta upp stämningen i dessa dystra tider med vintermörker och en ständig kanonad av tröstlös information om coranavirusets tvångsgrepp över världen kan man drömma sig bort till de platser som nu har högsommar i Australien, Sydafrika och Argentina.
I Australien kan man t ex roa sig med att dyka på Stora Barriärrevet och njuta av korallernas färgpalett och de tusentals exotiska fiskar som håller till där, eller åka till Kangaroo Island och fritt umgås med kängurur, koalor, vallabyer, pingviner, myrpiggsvin och ett stort antal andra exotiska djurarter. Men kan också åka inåt landet för att bara njuta av den ultimata avskildheten och tystnaden på de oändliga vidder som där finns.
I Sydafrika blir det självklara målet en safari i den vidsträckta Kruger National Park för att i ordnade former bekanta sig med The Big Five - elefant, buffel, lejon, leopard och noshörning. Om man istället är mer historiskt intresserad, finns möjlighet att göra ett besök på Robben Island där Nelson Mandela satt fängslad i 18 år, och som han efter sitt maktövertagande förvandlade från en brutal institution till en symbol för människans triumf över förtryck och motgångar.
Till Argentina åker man naturligtvis i första hand för att på Evert Taubes vis få uppleva pampas från hästryggen. Men det finns mycket annat att njuta av från vidunderliga vyer i Andernas bergsland till världens vattenrikaste vattenfall i landets norra skogsområde.
Trevlig resa!

I väntan på vintern

Gråmulet höstväder har nu slagit till med full kraft. Under en hel vecka har vi sett solen max en timme. Följden blir ju ett allt tyngre, deprimerande mörker. Inte heller den sociala situationen har förbättrats sedan andra vågen av coronasmittan expanderat kraftigt. Efter att vi i ett par veckor fått en liten förbättring av vår rörelsefrihet har nu även vårt län fått fulla restriktioner och vi får finna oss i en fortsatt karantänssituation ytterligare ett antal veckor. Fortfarande vet ingen hur länge eländet fortsätter. En ljusglimt är ändå yngsta barnbarnsbarnets dop igår, även om fick ta del av ceremonin i digital form. Det är ju en påminnelse om att livet går vidare i nya generationer och att vi som fått leva ett långt liv ska glädjas åt det.
Det enda som vi, alla restriktioner till trots, ändå tagit oss rätten till är våra dagliga motionspromenader, som faktiskt ökat lite i omfattning den senaste tiden. Det gör att vi på vår fiktiva långpromenad nu kommit till trakten av Grönlid söder om Askersund, efter att i dis och dimma ha kämpat oss fram genom Tivedens skogar.

Även ute i stora världen pressas människorna på olika sätt av coronapandemin. Flera europeiska länder har åter börjat stänga ner samhället och på många håll har stora protestaktioner mot detta startats av frustrerade människor. Även om man kanske innerst inne förstår det vällovliga syftet, så är det många som inte klarar av att hantera alla inskränkningar man blir påtvingad. Följdverkningarna av ekonomisk skada blir samtidigt allt mer påtaglig och de värst drabbade länderna ser redan nästan oövervinnerliga problem. Allra värst är det kanske för dem vars försörjning till stor del bygger på turismen, som nu nästan helt upphört med tomma hotell, restauranger och badstränder som de tydligaste markörerna.
På andra sidan Atlanten har man, förutom de svåraste coronanangreppen, att genomlida efterdyningarna efter presidentvalet. Det är pinsamt att betrakta hur världens mäktigaste nation har en 'gammal gubbe' på toppen som vägrar att inse att han förlorat valet och istället anklagar motståndaren för valfusk. Det är ett bottenlöst förakt för de medborgare han haft förtroendet att leda. Inte ens när delstatsdomstolar gör tummen ner för honom vill han ge sig. Det är tragiskt att se hur en seriös process i ett civiliserat land kan tillåtas påminna om hur fyraåringar kastar sand på varandra på dagisets lekplats!

Plats för en ny världsordning!?

Den gångna veckan har varit en välkommen repris av brittsommaren med temperatur kring 15 grader ett par dagar. Lite smolk i glädjebägaren har dock en för våra förhållanden kraftig blåst varit under några dagar, men ändå tillsammantaget mest trivsamt. I början av veckan besökte vi vår vårdcentral för att inta årets dos av vaccin mot säsongsinfluensa - ett liknande mot covid 19 skulle givetvis varit mycket välkommet. På detta lär vi ändå få vänta ytterligare åtminstone några månader. Coronavirusets eskalerade härjning har gjort att vi av smittoriskskäl nu åter tvingas ställa in våra målarpass, vilka naturligtvis saknas som avbrott i vardagslunken.
Våra motionspromenader har vi i det ganska soliga vädret istället kunnat öka på en del, vilket gjort att vi kommit oväntat långt på vår fiktiva långpromenad. Efter dagens övning har vi kommit till Östansjö bortanför Hallsberg efter att ett par dagar ha traskat i besvärande motvind över Närkeslätten.

I tisdags var det så äntligen dags för valet av president i USA efter att massmedierna i ett par månader kunnat frossa i en ovanligt ociviliserad valkampanj. Resultatet blev som väntad mycket jämt, men igår hade utmanaren Joe Biden samlat tillräckligt med elektorer för att kunna utropa sig som segrare. Vad den förlorande parten, president Donald Trump, tänker företa sig är oklart, men en del juridiska efterspel är inte ovanliga i dessa val och kommer sannolikt att komma upp även den här gången. Segern för Biden ses av alla bedömare dock som orubblig, men det finns säkert ett antal penninghungriga advokater som vill försöka slå mynt av spektaklet. Hur som helst ser de flesta detta byte på presidentstolen som en möjlig inledning av en lugnare och mera konstruktiv världsordning än vad som varit fallet de senaste fyra åren med Trump vid rodret.
En mer närliggande sensation fick vi igår kväll ta del av när en bolid gick in i jordatmosfären och brann upp. Under de 30 sekunder den behövde för att glida över Sverige på längden skapade den, med sitt ljussken och åskmuller, både överraskning och förskräckelse på många platser. Den gjorde dock ingen känd skada till skillnad från en del andra liknande bumlingar som träffat jordklotet genom åren.
Betydligt värre är coronavirusets 'återkomst' både i Sverige och i många andra länder. För svensk del har det bland annat lett till att både statsministern och oppositionsledaren för närvarande satt sig i karantän efter att råkat ha smittade personer i sin närhet. Virusets terror kommer att finnas länge än.

Omstart för coronaviruset

Ytterligare en vecka med blött väder har gått och dagarna kortas i snabb takt efter omställningen till normaltid. Även om de avlövade träden vittnar om vinter i antågande, så har vi fortfarande inte haft någon egentlig frost. Vår vardag präglas tills vidare av isolering sedan coronaviruset sedan någon tid tagit ett nytt, fast grepp om befolkningen. Snart sagt alla kontakter med omvärlden går numera genom olika former av digitala kanaler.
Våra motionspromenader håller vi dock envist igång utan något hinder av myndigheters rekommendationer. Därmed kan jag konstatera att vi, i vår fiktiva långpromenad söderut, efter en blöt vecka tagit oss till köpcentret Marieberg söder om Örebro, där vi vilar ut i Mammons tempel.

I min strävan att ur omvärldens nyhetsrapportering försöka hitta positiva inslag har jag mestadels gått bet. Jag kan ändå notera att V-partiet nu bytt partiledare och ska i fortsättningen ledas av en kvinna med iranskt ursprung, vilket sannolikt ej kommer att ha någon nämnvärd inverkan på svenska politik.
Huvudspåret i nyhetsförmedlingen är ändå det amerikanska presidentvalet där kampanjerna nu går in på sista veckan. Utgången är som vanligt mycket svår att förutsäga och framtiden är inte enbart positiv oavsett vilken av åldringarna det är som drar 'kortaste strået'. Vinner Trump blir det miljö och klimat som får ta smällen och vinner Biden kommer istället ekonomin att bli lidande. USA har med andra ord, som av coronapandemin värst drabbade nation, att välja mellan pest eller kolera.
Som om allt detta inte var nog, drabbades Turkiet och östra Medelhavet för några dagar sedan av en av de kraftigaste jordbävningarna i området i modern tid - många dödsfall och ännu flera skadade, förutom alla dem som 'bara' blivit hemlösa är som vanligt resultatet.
Det mest positiva som jag kommer på, som grinig gammal gubbe, är att Halloween i år, till följd av coronasmittans spridning, kommit att firas utan ungarnas attacker med 'bus eller godis'. Det tycker jag är ett bra stöd för att med lite andakt kunna fira Allhelgonadagen och minnas bortgångna anförvanter. När vi  nu avråtts från att besöka kyrkogården har vi istället tänt ett ljus på köksbordet för våra nära som lämnat oss. Som motvikt och framåtseende gläds vi över en video vi fick idag med en skrattande liten pojke, vårt yngsta, fyra månader gamla, barnbarnsbarn.

Börja tänka positivt!

Efter en regnig och ganska trist vecka har vi nu ställt om klockan till 'normaltid' och den mörka årstiden blir direkt ännu mer påtaglig. Dock ska vi inte klaga med tanke på de mängder av regn och snö som drabbat den norra halvan av landet med översvämningar och trafikproblem. Trösten får väl vara att kraftverksdammarna är välfyllda, vilket kan behövas när vi nu i allt större utsträckning ska förlita oss på den opålitliga vindkraften.
För vår egen del fortsätter coronaisoleringen, men myndigheterna har mjukat upp kraven en aning så kanske får vi så småningom chans att umgås lite mera med alla familjemedlemmar som ju till stor del bor i vårt närområde. Men dagarna rullar på och vi är inte sysslolösa. På vår fiktiva promenad söderut genom landet har vi nu kommit till Lillkyrka i Närke och närmar oss Örebro.

När jag blickar ut över världen möts mina ögon ständigt av en rikligt varierad bild av människors konflikter och tillkortakommanden. För att inte ytterligare fördystra den mörka årstid vi har framför oss har jag bestämt mig för att istället försöka hitta saker som kan sprida glädje och leda tankarna i en positiv riktning.
Glädje är en känsla av tillfredställdhet, som har svårt att uppstå tillsammans med all besvikelse som man upplever i all maktkamp och korruption vi ständigt matas med via nyhetsmedier. Detta har i sin tur sin grund i journalistutbildningen som säger 'att det tillfredställande och förväntade är inga säljande nyheter'. Vad som är glada nyheter är förvisso dock en subjektiv fråga.
För alla idrottsintresserade är ökat tillåtet publikantal på matcher en glad nyhet. För dessa är också en svensk världsrekordhållare i stavhopp säkert en källa till glädje. Den i år extra hårt arbetande sjukvårdspersonalen kanske uppmuntras av att den svenska artisteliten gått samman och skrivit en hyllningssång till deras ära. I det lilla kan även nyheten om en pojke, som hittat en skadad rovfågel tog hand om den, vårdade den och återförde den till sitt rätta element. Alla kommer vi dock med säkerhet att bli riktigt glada den dagen vi får nyheten att coronaviruset är utrotat!

Konflikter på alla nivåer

Vädret har varit omväxlande den gångna veckan och idag hade vi haft höstens första frostnatt. Det är ändå att föredra framför alternativet med dimmigt gråväder.  Under torsdagen bröt vi oss ur isoleringen och gjorde en utflykt till Avesta för gravskötsel i Grytnäs. Det var riktigt skönt att få se något annat än våra väl intrampade promenadvägar. Igår var det så dags för höstens gemensamma städdag inom bostadsföreningen och på min lott föll uppdraget att sopa bort tallbarr från garageplanen och gångvägen. Det var en liten flash-back av det betydligt värre arbete vi hade på tomten i vårt förra boende.
Vad gäller vårt pågående promenadprojekt kom vi idag till Arboga och kan tänka tillbaka på den omväxlande naturen vi hittills upplevt i Västmanland.

I omvärlden rör det sig som vanligt om intriger och maktspel på alla nivåer. Efter att den lokala osämjan om flygplatsens nedläggning nu hänvisats till folkomröstning koncentrerar sig kombattanterna på ombyggnaden av stadens resecentrum. Ett storvulet förslag från Byggnadsnämnden om att bygga ett orealistiskt prydnadstak för 500 miljoner över det nya stationshuset upprör människor och prestigen driver nu ärendet i allt mer intrigerande banor.
På nationell nivå är det konflikten kring en moderniserad arbetsmarknadspolitik som tagit största intresset. Efter att förhandlingarna brutit samman för facken och arbetsgivarna, står nu regeringen med 'byxorna nere' klämda mellan liberaler och vänster i frågan om lagstiftning enligt LAS-utredningens förslag. En regeringskris lurar runt hörnet och just nu ser det ut att behövas ett indiskt reptrick för att ta sig ur dilemmat.
På det internationella planet är det amerikanska presidentvalet det hetaste spåret där två överåriga figurer efter bästa förmåga tar heder och ära av varandra. Värst verkar ändå den sittande presidenten vara med sina vidlyftiga, nästan hårresande inspel. Som exempel har han hävdat att han och endast han kan klara att stoppa coronapandemin i USA, när vi samtidigt kan konstatera att hans infantila insatser hittills medfört över 8 miljoner människor har smittats varav 220 000 avlidit i hans land. Men den avdankade 78-åringen på andra sidan bordet är å andra sidan heller inte mycket att lita på. Hur har världens starkaste ekonomi kunnat ta sig in i en så formidabel brist på ledargestalter?!

Ett svenskt dilemma

Med dagstemperatur under 10-gradersstrecket har vi nu höst i Mälardalen även i meteorologisk mening. Vi har även fått ytterligare 20 mm regn, vilket många här är glada för, men samtidigt tacksamma för att vi sluppit undan regnen i Norrland som lett till svårhanterade översvämningar på flera ställen. Vår egen vardagliga verksamhet följer väl invanda rutiner, men häromdagen kom vi på en ny idé kring våra motionspromenader.

Eftersom coronapandemin hindrat oss för göra en traditionsenlig skåneresa i år, bestämde vi att från och med 1 oktober ta en promenad till Ystad och varje vecka beskriva hur långt vi kommit. Vi kan då konstatera att vi nu hunnit nästan till Köping och hoppas komma till Örebro före 1 november.

Igår anordnade SVT årets första partiledardebatt, en tillställning där alla med en papegojas envishet upprepade sina väl inövade käpphästar. Några uträtade frågetecken fanns knappast att skåda, utan den förvirring som rått de senaste månader lyckades man bibehålla. Mest brännande fråga just nu - förnyad LAS-politik - står fortfarande och väger mellan en urvattnad kompromiss och risk för regeringskris. Några nya grepp i kampen mot organiserad kriminalitet blev det heller inte tal om och klimatfrågan ska lösas med elektrifiering baserad huvudsakligen på vattenkraft och vindkraft(!). Sist men inte minst, tror man sig kunna lösa problemen inom äldrevården genom att sprätta ut en massa pengar till kommunerna utan att ge några tydliga direktiv om dess användning.
I mitt stilla sinne tänker jag på att trots påstådda 'stora insatser' mot detta, flyttar brottssyndikaten hela tiden fram sina positioner. Jag ser också att man trots investeringar på gott över 100 miljarder kronor fortfarande bara får 10 - 15 procent av vår elförbrukning täckt av vindkraften och när det inte blåser blir vi plötsligt importberoende. Vår energiminister kan tydligen 'inte se' problemen som kommer. Lika bedrövligt står det till med äldrevården där många hårt arbetande och dåligt betalda, en del t o m icke svensktalande, får slita i en otidsenlig och hårt byråkratiserad organisation. Vid sidan om detta ligger alla de problemkomplex som inte stod på dagordningen den här gången. Jag säger bara, stackars Sverige, hur har det kunnat gå så här illa?!

Om konsten att välja

Höstvädrets ihållande molnighet har den senaste tiden gjort dagarna mörkare än nödvändigt, men har samtidigt bjudit på över 30 mm välbehövligt regn. Igår var det dock soligt, kanske en släng av brittsommar, och då passade jag på att göra en stor del av årets 'trädgårdsskötsel' - bland annat klippning av tio meter hagtornshäck och hamling av en rönn. Det är annat än de vedermödor, som vi lämnade bakom oss vid flytten i fjol. Nu återstår bara lite ansning av småväxter.
Trots vår fortsatta coronaisolering har vi den senaste veckan haft ovanligt många sociala kontakter. Vår målargrupp på tisdagar är igång och igår gjorde vi spontant ett kort besök hos vår äldsta dotter, och förra veckan fick vi oväntad ett besök av äldsta barnbarnet och hans familj. Allt är relativt och sådana här små träffar betyder plötsligt oväntat mycket för det egna välbefinnandet.

En som hela tiden kaxigt försökt sätta sig över coronasmittans risker är USA:s president Donald Trump, men för några dagar sedan fick världen veta att han själv hade smittats och blivit förd till sjukhus. Med den exklusiva behandling som en president kan påräkna blev han dock så 'botad' att han redan är tillbaka i Vita huset. Vad som är sant eller falskt i den här historien är inte lätt att veta med tanke på nämnda persons tidigare sätt att kommunicera 'sanningen'. Vad som däremot är ett klart faktum är att det i USA just nu pågår kampanjer inför valet av ny president i början av november, en kamp mellan två åldringar med diskutabla kvaliteter. Motkandidaten, Joe Biden, är årsbarn med mig och borde sannolikt vara mogen för en något mindre ansträngande verksamhet. Man avundas verkligen inte väljarna som ställs inför valet av dessa alternativ.
Uppgiften som väntar den utvalde är ledningen av världens ledande statsmakt, där det i kampen framöver gäller att bemöta Kina, som redan knackar på dörren som världsledare och där även Indien snart ställer sig i kön. Jag skulle nog gärna i det läget hellre valt en person, man eller kvinna, i sin krafts dagar med hög beredskap för att ta itu med de utmaningar som väntar. Vi har nu bara att hoppas inte ålderdomssvaghet ska bli det som flyttar världens ekonomiska och politiska centrum 180 grader österut. Kina har redan idag stark positionering på många håll utanför det egna landets gränser och till synes ingen avsikt att avbryta sin expansion. För lilla Sverige är det bara att hoppas på det bästa!

Mot mörkare tider

Efter den gångna veckan behöver vi inte tveka om att hösten är här, med mulet och småregnigt väder ackompanjerat av (onödigt) mycket vind. Den rodnande färgpaletten på träden i planteringarna i vårt bostadsområde är också en bra, och för den delen en njutbar, bekräftelse. Vi fortsätter enträget att få till våra motionspromenader, men det har ändå blivit en ökad andel av våra ordinarie innesysslor - släktforskning för hustrun och Wikipedia för min egen del. Vårt handlingsutrymme fortsätter att begränsas av coronapandemins restriktioner.

På tal om det senare kan jag konstatera att efter nio månader av coronavirusets härjningar har globalt nu rapporterats ca 33,2 miljoner smittade och antalet avlidna passerade idag en miljon. För Sveriges del är motsvarande tal ca 91 000 och 5 880. Tyvärr är det uppenbart att en befarad andra våg av smittspridning nu är ett faktum på allt flera håll i världen och någon förbättring är knappast att vänta förrän ett verksamt vaccin, som fortfarande är ett antal månader bort i tiden, har kunnat tas i bruk. Under den här tiden har det också uppdagats graverande brister i beredskap och planering inom vårdsektorn, som sannolikt har bidragit till det relativt höga dödstalet.
Under den gångna veckan har regeringen presenterat budgetpropositionen för 2021 där det ingår en osedvanligt stor upplåning för finansiering av en 'omstart' för Sverige efter de ekonomiska bakslag som följt av pandemins restriktioner. Det råder delade meningar om hur verksamt ett sådant penningflöde kan vara, men vissa sektorer av näringslivet har klart motiverade behov av krisstöd. Det är dock en grannlaga uppgift att se till att 'skattebetalarnas pengar' inte hamnar i fel fickor. Vi har tyvärr redan tvingats åse hur organiserad brottslighet kunnat tillskansa sig mångmiljonbelopp från våra stelbenta och tunnelseende myndigheter. Här krävs stora insatser av bekämpning från samhällets sida men endast en tunn rännil av pengar i ovan nämnda budget sägs vara avsatt för detta. Förmodligen är det för litet och för sent för att räcka till. Nu måste silkesvantarna plockas av och storsläggan plockas fram om det ska bli något resultat!

Måttet är rågat

 För första gången denna höst hade vi senaste natten snudd på nattfrost, men igår var det istället varmt väder med strålande solsken. Höstdimmorna börjar ändå komma allt tätare. Allt detta har i vanlig ordning lett till att husbilen nu är avställd och parkerad för vinterförvaring. Tyvärr har campingsäsongen även den, liksom så mycket annat, begränsats av coronarestriktioner, men ett tiotal kortare resor har det ändå blivit. Nu blir det till att mer lita till 'apostlahästarna' för våra utflykter.

Förra veckan försökte jag slå ett slag för behovet av trygghet i samhället. Sedan dess har det inträffat ett gangstermord bara ett par kilometer från vår bostad. Liknande händelser har de senaste dagarna förekommit på minst fyra andra platser i landet de senaste dagarna. Man ser med stigande häpnad och oro på hur handlingsförlamningen paralyserar politiker och myndigheter inför kraven på verksamma åtgärder mot en hotande anarki som är uppenbar för allt flera 'vanliga människor'. De 'verktyg' som rättsvårdande myndigheter förfogar över är till stor del för klena eller har passerat bäst före-datum. Från och med nu finns bara en regel som kan ge bestående resultat: De individer som sätter sig över lagen och begår grova brott ska låsas in på kännbar tid och därefter, i tillämpliga fall, förpassas ut ur landet på livstid. Så länge som politiken inte inser detta enkla förhållande, kommer vi att fortsätta resan i hög fart till ett samhälle av kaos och anarki, med de enskilda medborgarna på offerbänken.

Trygghet är det bästa ting...

Nu förkortas dagarna planenligt allt snabbare och väderleken bekräftar att det är höst, men med lite tur kan vi kanske hoppas på en brittsommar även i år. Den gångna sommaren har i alla fall, på gott och ont, varit den varmaste sedan mätningar började för över hundra år sedan. Torsdag-fredag förra veckan gjorde vi en traditionsenlig resa med husbilen till fågelområdet vid sjön Kvismaren i Närke för att beskåda flyttfåglarnas uppsamling inför den stora färden söderut. I denna imponerande föreställning deltog tusentals gäss och tranor och det är verkligen mäktigt att se och höra dessa mängder av de stora fåglarna församlade på fälten runt sjön. För övrigt försöker vi nu anpassa våra vardagliga rutiner till det minskande dagsljuset. Att gå ut i mörkret är snart inte längre tillrådligt när den expanderande kriminaliteten på gator och torg kryper allt närmare det som vi trott var vårt lilla trygga hörn av världen.

Trygghet är något som blir allt ovanligare även ute i stora världen. I Sverige har polisen identifierat ett 40-tal klaner med rötter i Nordafrika och Mellanöstern, som tagit sig hit enbart i syfte att organisera kriminell verksamhet, och som styrs av egna lagar där våldskapital är den tongivande tillgången. Svenska myndigheter och politiker har hittills aningslöst åsett utvecklingen och saknar nödvändiga förberedelser för att bekämpa det som nu händer.
Strax utanför landets gränser är inte läget bättre. De ständigt pågående demonstrationerna i Belarus efter det riggade presidentvalet kan i sämsta fall leda till allvarliga konflikter inte minst sedan 'storebror' Ryssland kommit med på arenan. Sett i ljuset av detta finns det goda skäl att på allvar ta itu med Sveriges försvar som under lång tid misskötts av ansvariga politiker.
Sist men inte minst i otrygghetspaletten ligger den fortfarande pågående coronapandemin. Antalet bekräftat smittade globalt närmar sig idag 30 miljoner varav nästan en miljon människor har avlidit. Här ligger nu de största hoten i tredje världens fattiga, folkrika länder, men risken för en andra smittvåg i Europa kan inte uteslutas. För närvarande ser läget i Sverige ut att vara på rätt väg och vi hoppas självfallet att den riktningen ska bestå. Här ligger ansvaret helt på den enskilde att följa de regler som anbefallts.

Politisk önskelista

Hösten börjar nu ta ett fast grepp om väderleken med dagstemperatur under 15 grader, regnskurar och blåst. Trots detta lockar fortfarande vistelse ute i 'friska luften' och våra dagliga motionspromenader gör vi som vanligt. Under senaste veckohelgen gick mycket tid åt till att bevaka Finnkampen, där segern efter mycket dramatik gick till Sverige i både herr- och damkampen. Det 'svenska stålet' biter fortfarande och 'finsk sisu' räckte inte till. Idag hade vi höstpremiär för verksamheten i målarklubben och det kändes nästan som ett slags frigivning att få delta med våra målarkompisar i något som pågår utanför hemmets väggar efter ett halvår av coronaisolering. Under eftermiddagen var det sedan dags att bevaka årets öppnande av Riksdagen, som i år även detta var beskuret av pandemins restriktioner.

Starten på riksdagsarbetet blev som vanligt, efter sedvanliga kulturella ceremonier och kungens officiella öppningsanförande, statsministerns regeringsförklaring. Även denna tyngdes på en rad punkter av coronapandemins verkningar, vilka stundtals kunde användas som er ursäkt för brister i samhällsbygget, samtidigt som de satt strålkastaren på sådant som under lång tid har eftersatts eller nedrustats. Löften om stora satsningar 'skola, vård och omsorg' ställdes följdriktigt i utsikt. Även för den haltande asyl- och integrationspolitiken och för motvärn mot den galopperande kriminaliteten gavs löften på epokgörande insatser.
Betraktat som regeringsförklaring fanns inte mycket att anmärka på i statsministerns anförande. Hur alla utfästelser ska omsättas i praktiska insatser är dessvärre en helt annan sak. Stor skillnad i åsikter råder mellan de båda regeringspartierna S och Mp på flera punkter och på andra har oppositionen troligen övervikt i riksdagen. Allt detta tyder på att vi kan se fram emot en turbulent höst i inrikespolitiken och en del av regeringsförklaringens önskelista kommer med stor sannolikhet att stanna på papperet. Partierna bakom förra årets 'januariöversenskommelse' har ju redan på ett övertygande sätt demonstrerat sin oförmåga att bemästra den negativa utveckling vi sett på många områden i landet de senaste åren.

Rättsväsendets haveri

Det soliga, varma, sköna sommarvädret blir nu snabbt allt glesare och trots allt gnäll på hettan för någon vecka sedan börjar man redan så smått att sakna den. Tiden då man bara behövde klä sig i shorts, T-tröja och sandaler när man skulle gå ut var bekväm, men nu får man efter hand finna sig fler och fler lager av kläder. Under den gångna veckan har vi, förutom våra vanliga vardagsrutiner använt torsdag och fredag till en tur med husbilen till Roslagen. Det blev en fin resa i den skälvande avslutningen av sommaren och vi hittade en förnämlig övernattningsplats vid herrgården i Lövstabruk. Själv har jag fått ägna en hel del tid åt en krånglig process med att få igång höstterminen för medlemmarna i vår målarklubb. Den envisa pandemin ställer fortfarande till besvär på en massa sätt, men någon gång måste ju ordningen trots allt återställas.

Ordning är också en svårartad bristvara i det svenska rättssamhället. Exemplen på förfallet duggar allt tätare och fallet med de två oskyldiga ungdomarna som blev torterade på en kyrkogård av två invandrade ligister kröner troligen samlingen av hårresande historier. Den ene förövaren var för övrigt nyss för tidigt utsläppt från ett straff för mordbrand och mordförsök. Sämre gick det för de 'gängkrigare' som hade oturen att åka till Danmark för att skjuta ner två antagonister. De hade tydligen inte informerat sig om skillnaderna mellan danskt och svenskt rättstänkande vilket ledde till att tre dömdes till livstids fängelse och de två andra till 20 år, som de noterade med gråt och tandagnisslan. Med skjutningar och sprängningar som en stående punkt på dagordning är det en linje som måste införas även i vårt land. Allvarliga brott måste följas av kännbara straff och för importerade förövare dessutom följt av utvisning på livstid. Innan samhällets förväntade trygghet totalt har urholkats är det hög tid att rättsväsendet ställer sig på brottsoffrens sida istället för att dalta med människor som valt kriminalitet som livsstil! 

Förhoppning om slutet för coronaviruset

 Nu börjar tydligare tecken att komma på att sommaren går mot sitt slut för den här gången. 25-gradersdagarna i början av veckan har bytts mot svalare, blåsigare och blötare väder. Detta är dock naturens gång och jag kan inte se någon anledning att klaga på den sommar vi haft. Våra dagliga rutiner i coronapandemins spår fortsätter som vanligt, även om flera tecken på lättnader i restriktionerna börjat diskuteras. I torsdags ledde jag ett styrelsemöte i Club Artis där vi beslutade att från nästa månad köra igång den verksamhet som kan bedrivas inom ramen för nämnda restriktioner. För oss båda blev gårdagen en liten höjdpunkt då vi hos äldsta barnbarnet kunde vara med och fira födelsedag för deras båda barn. Det blev ett soligt och livligt party på deras gräsmatta.

Ute i samhället är det mycket som nu förväntas kunna börja återgå till mera normala förhållanden och en viss nervositet råder för att en andra smittvåg av coronavirus ska uppstå. För närvarande är trenden dock god, men stor försiktighet tillrådes när skolstarten och återbefolkade arbetsplatser och inte minst kollektivtrafiken kan bli potentiella regioner för ny smittspridning. Planer för massvaccinering är också på gång, men sådan kan bli aktuell först i början av nästa år. För min egen del ser jag fram emot den tidpunkten då jag kan skriva ordet corona för sista gången i den här dagboken.

En påfrestande värmebölja

Sensommarens värmebölja har nu hållit oss i ett fast grepp ännu en vecka och nederbörden har inskränkt sig till 3 mm en natt i början av veckan. Detta ovanliga tillstånd tär också på grundvattnet och nivåerna börjar på vissa håll bli farligt låga. Värmen har också lagt ytterligare en dimension på den isolering som coronapandemin fortsatt att förorsaka oss. Våra motionspromenader har fått flytta till morgon eller kvällstid då temperaturen tagit sig ner mot 20-gradersstrecket. Nu ser man verkligen fram emot en tid med mera normalt höstväder.

Coronapandemin är nu på väg att utvecklas till den värsta farsoten som drabbat världen sedan spanska sjukan för hundra år sedan, men den var 50 - 100 gånger värre och vi må hoppas att de medicinska resurserna är något bättre idag. Vi har dock ännu inte sett slutet av vad som pågår och ur det globala perspektivet råder stor osäkerhet om framtiden. Ett ryskt vaccin har tagits fram på rekordtid och börjar nu injiceras på människor utan någon klar bild av förväntade resultat eller möjliga biverkningar. Även Astra-Zeneca ligger långt framme och har skrivit kontrakt med EU om kommande leveranser av 400 miljoner vaccindoser. Tidplanen för detta är dock fortfarande okänd.
Annan rapportering om läget i världen skyms fortfarande i hög grad av ovanstående. En positiv händelse är att ett fredsavtal har träffats mellan Israel och Förenade Arabemiraten, där förbindelser mellan länderna på alla områden ska normaliseras. Annars handlar nyhetsrapporterna mest om bråk av olika slag. Några exempel är demonstrationer mot ett riggat presidentval i Belarus, fortsatta demonstrationer i Hongkong mot Kinas agerande i provinsen, omfattande demonstrationer av Black People Matters-rörelsen i USA, upplopp i Zimbabwe mot landets korrumperade ledning etc.
För att avsluta med något positivt kan jag notera att opinionsmätningarna inför det förestående amerikanska presidentvalet ger Joe Biden ett klart övertag över Donald Trump. Den senare har under tre och ett halvt år ständigt förvånat världen med sina dåligt genomtänkta och ibland förbluffande utspel och är helt klart en god kandidat till en plats på politikens soptipp. I november får vi se resultatet,

Svensk ekonomi hotad

Vi har nu i den tredje sommarmånaden drabbats av årets värsta värmebölja med temperatur över 30 grader ett par dagar. Kombinerat med utebliven nederbörd början torkan åter göra sig gällande, men bönderna gläds åt bra förutsättningar för att börja bärga en skörd som tycks bli ovanligt bra. För vår egen del gäller oförändrat ett restriktivt leverne och vi får nöja oss med att träffa våra barn och barnbarn utomhus när tillfälle bjuds. Torsdag och fredag i den gångna veckan gjorde vi en ny resa med husbilen till Oxelösund för att njuta av den härliga naturen i Sörmlands skärgård. Det var soligt och varmt, men en lätt kylande vind från havet och begynnande algblomning inspirerade inte till något besök i havsvattnet den här gången heller. Jag kan inte påminna mig något år helt utan friluftsbad sedan jag lärde mig simma för 65 år sedan - ska detta bli det första?

Ute i stora världen fortsätter problemen med coronapandemin på varierande sätt i olika länder. Den värsta utvecklingen sker nu som väntat i de fattiga delarna av världen och alla har till sist insett att något slut på eländet inte kan väntas förrän ett fungerande vaccin finns på plats. Stora ansträngningar för detta görs på många håll, men vilka risker för biverkningar av en massvaccinering är medicinskt och moraliskt acceptabla att ta? Många är nog inte beredda att stå först i kön för en injektion innan man vet vad resultatet blir. 
En annan för svensk del avgörande fråga ska den närmaste tiden avgöras när migrationskommitténs förslag till invandringspolitik ska behandlas av regering och riksdag. En återgång till en 'generös' och 'humanitär' asylpolitik, som partierna på vänsterkanten kräver, skulle sannolikt vara en dödsdom över den svenska ekonomin. Redan idag har migrationen förpassat ett antal kommuner nära konkursens rand och lösningen på detta heter skattehöjningar. För finansieringen av den statliga delen av dessa åtaganden har en kommitté förslagit återinförande av fastighets-, förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt. Denna obegåvade idé skulle tveklöst säkra en återgång till den havererade ekonomi som Sverige befann sig i på 1990-talet. Alla goda krafter måste nu förenas för att bryta den socialistiska riktning som är på väg att föröda vårt vackra land!

Sommar i fortsatt isolering

Sista juliveckan har bjudit på ganska normalt blandad väderlek för svensk högsommar, men de två senaste dagarna har solen slagit till på nytt med eftermiddagstemperatur på över 25 grader. Vårt vardagliga liv rullar på som vanligt enligt coronaisoleringens regler och ibland börjar man känna av enformigheten. I förrgår unnade vi oss dock en extra lång promenad nere vid Mälarstranden och i början av veckan fick vi en riktig överraskning på den dagens promenad, då vi av en ren slump fick träffa äldsta dotterns hela familj vid en lekplats här i närheten. Där fanns både barn och barnbarn med respektive och barnbarnsbarn, som hade samlats för en 'godkänd' utomhusträff och för vår del blev det ett trevligt avbrott i vardagsrutinerna.

Ute i världen gäller fortsatt coronapandemins grepp om mänskligheten även om tyngdpunkten börjat förskjutas mer och mer till 'tredje världens' fattiga länder, bortsett från USA som är det klart mest drabbade landet. Globalt antal rapporterade smittfall har passerat 18 miljoner och antalet dödsfall har nått 690 000. För svensk del har en minskning av smittspridningen kunnat noteras de senaste veckorna, men sjukvården räknar med och bygger upp beredskap för en andra våg när semesterperioden är över och skolstarten står för dörren. Tyvärr finns det heller inte mycket som talar emot den framtidsbilden.

Samtidigt som vi tvingas inse att denna farsot inte kommer att försvinna av sig själv, som vanligen är fallet med säsongsinfluensa, utan sannolikt endast kan hejdas genom massvaccinering, kan man undra hur världen skulle sett ut just nu utan coronaviruset. Stora ekonomiska förluster och ändrade politiska förhållande har både dämpat en del gamla konflikter, men också skapat nya på andra håll. Migrationsströmmarna mot Europa har i det närmast upphört och organiserad kriminalitet har tvingats tillbaka samtidigt som social oro börjat växa i flera länder där fattigdom börjat göra livet outhärdligt och på vissa håller på att leda till svältkatastrofer. I det läge som vi därmed oombett befinner oss är den direkta frågan hur världens ledare kan förväntas tillvarata erfarenheterna inför den omstart av samhället som så småningom ska göras. Jag vill som god optimist ställa mig på de goda krafternas sida, men ser samtidigt med sorg i hjärtat att korruption och maktgalenskap inte på något sätt låtit sig hejdas av pandemin. Hoppet är ändå det sista som överger människan!

Socialismens megafoner

Under föregående vecka har vädret varit mera omväxlande, typiskt svenskt högsommarväder. Fruntimmersveckan bestod oss med ytterligare 20 mm regn, så nu börjar vattenbalansen att förbättras en del. Mycket sol har det ändå varit och under torsdag-fredag gjorde vi en tur med husbilen till Värmland där vi övernattade i Prästbäcken vid Bergslagskanalen. På hemresan gjorde vi ett intressant studiebesök i Riseberga klosterruin vid Fjugesta, där man kunde få veta mycket om det strävsamma livet under medeltiden. Senare på resan blev vi fast en timme i en bilkö efter en trafikolycka i Alberga, där en personbil och en husbil fått framdelen demolerade.

För övrigt är, på grund av fortsatt coronaisolering, våra promenader fortfarande den dominerande verksamheten utanför bostaden. Men igår fick vi ett trevligt avbrott genom en sammankomst hos yngsta dottern med döttrar och svärsöner. Där fick vi en stund också träffa yngsta barnbarnsbarnet och hans föräldrar. Grabben växer till sig i en imponerande takt tycker man och det är ju bättre än tvärtom.

Ute i världen fortsätter coronapandemin att styra utvecklingen. Ett trendbrott i smittspridningen ur globalt perspektiv saknas fortfarande och antalet rapporterade smittfall har nu nått 16,5 miljoner och antalet dödsfall 653 000. För svensk del har dock en klart minskad smittspridning kunnat märkas de senaste veckorna även om smittfallens antal nu nått 79 000 och dödsfallen 5 700. Nu är det bara att hålla tummarna för att lättsinniga semesteraktiviteter inte ska trigga igång en ny våg av smitta här i landet. Alla behöver nu få kunna återgå till ett normalt samhällsliv så snart som möjligt.

Inom den politiska branschen kunde vi igår få ta del av en rapport med avslöjande som jag haft klara misstankar om. Svenska journalister är klart vänstervridna! Sju av tio bekänner sig till den politiska vänsterflanken - vänstern 32, miljöpartiet 15 och sossarna 22  procent. Största snedfördelningen verkar finnas inom SVT och förtroendet för det skattefinansierade public service blir allt mera ihåligt. 

För egen del har jag länge noterat denna vänstervridning som numera också förstärks av en tydligt snedvriden genusideologi. Trösten i bedrövelsen är att vi idag via internets universella kapacitet var och en har möjlighet att belägga och ifrågasätta det som statsmedierna anser vara 'sanning'. Deras eget deklarerade oberoende gäller för allt utom dom själva och några allmänna val för att detronisera 'den tredje statsmakten' finns inte. Därför är det dags att se upp innan 'folkets medier' börjar se ut som de vi ibland får glimtar av från Nordkorea.

Tuffa EU-förhandlingar

Efter en längre tids torka fick vi idag ett rejält sommarregn (20 mm) ledsagat av några avlägsna åskknallar. Det var välbehövligt för vissa gräsmattor har börjat anta en lite vissen färgton och bönderna ser förstås nytt hopp för sina grödor. För egen del har vi av olika skäl, inte minst den fortsatta coronaisoleringen, mest hållit oss på hemmaplan. Utflykter känns inte så inspirerande när allt som man vill besöka är igenstängt eller har kraftigt begränsat tillträde. Tyvärr hindrade det oss också från att delta i födelsedagskalaset för vårt äldsta barnbarnsbarn. Ett tecken på det utpräglade undantagstillståndet är det ju att se hur fotbollsmatcher i år spelas med tomma åskådarläktare. Hur det ska gå med klubbarnas ekonomi på grund av detta står skrivet i stjärnorna. Trots allt kan vi åtminstone hålla igång vår etablerade vana med motionspromenader och får tänka på alla dem som råkat riktigt illa ut det här året.

Globalt fortsätter världen att plågas av coronapandemin och antalet rapporterade smittfall är nu uppe i 14,7 miljoner. Över 610 000 av dessa har mist livet. De verkliga antalen är dessutom förmodligen betydligt högre. En för Sverige påtaglig konsekvens av situationen är den stödfond som nu diskuteras i anslutning till EU:s förhandlingar om långtidsbudgeten. Frågan är hur stor andel av denna som ska utgå som bidrag och hur mycket som ges som lån. Totalt handlar det om 750 miljarder euro. Som i all 'socialhjäpshantering' blir resultatet att de medlemsländer, inklusive Sverige, som skötsamt byggt en stark ekonomi, kommer att åderlåtas på pengar till några länder som i årtionden misskött sin ekonomiska hantering. Förhandlingarna pågår fortfarande, men det är ingen riskabel gissning att anta att gråtmild humanism ännu en gång tillåts vinna över ekonomiskt realtänkande. Gisslan i dramat är det oundgängliga behovet av ett stabilt och enat EU, för utan unionens samlade krafter är Europa dömt till undergång i framtida global konkurrens. Därför får vi bita i det sura äpplet och stoppa en del av våra svenska skattepengar i fickorna på lättsinniga spanjorer, italienare och greker. Sic!

Osäker framtid

Sommarvädret är nu betydligt svalare och ostadigare, men fortfarande passerar stunder då solvärmen kan avnjutas då och då. Under fredag till söndag i den gångna veckan gjorde vi en ny resa med husbilen, denna gång till Dalarna och trakterna kring Siljan. Nu var det tydligt hur mycket svenskarnas hemmasemestrande ökat trycket på turistanläggningarna och 'kriget' om ställplatser för husbilarna var också påtagligt nu under semestertiden. Den stora händelsen för idag var när dottersonen och hans sambo kom på besök och vi för första gången fick träffa vår senaste medlem i klanen. Han är, enligt föräldrarna, ett förnöjsamt gossebarn och det ska bli spännande att följa hans utveckling liksom vi gör med hans två kusiner.

Uti i stora världen fortsätter coronapandemin att förpesta människors tillvaro och runt om i världen har över en halv miljon människor mist livet på grund av denna. Något trendbrott finns heller inte i sikte. I Europa finns dessutom på EU-nivå ett antal svårknäckta nötter att hantera. Förhandlingarna om EU:s långtidsbudget kärvar betänkligt och en överenskommelse om gemensamma migrationsregler tycks långt borta. Därtill finns de släpande förhandlingarna om Brexit och just nu en utveckling i Polen som efter presidentvalet igår riskerar att fjärma landet från unionen. Sett ur dessa perspektiv känns det skönt att ha lämnat sina politiska engagemang bakom sig.

Tillskott i klanen

Sommaren har nu vädermässigt återgått till ett mera 'normalt' läge, dvs någon regnskur, en del blåst och temperatur på 15 - 20 grader. Idag har det dock varit soligt och vi har kunnat njuta både i solstolarna och på en skön promenad. En stor händelse har det varit när mellersta dottersonen och hans sambo i förrgår natt skänkte oss vårt tredje barnbarnsbarn, en liten välskapt pojke. I den karantänsisolering vi befinner oss kommer det tyvärr dröja ett tag innan vi får träffa vår nye klanmedlem, men fotona vi sett ger en lovande bild. Vi gratulerar de nyblivna föräldrarna!

Idag, den 7 juli, är det istället yngsta dottersonens födelsedag och vi har en rad andra händelser, på gott och ont, i vårt minne med anknytning till just den 7:e. På precis i detta nu för 58 år sedan inträffade en sådan, då greve Carl-Gustaf Trolle-Bonde och jag åkte av vägen med hans bil söder om Hässleholm på en permissionsresa från lumpen. Utan änglavakt den gången kunde resultatet mycket väl ha blivit att vår klan inte alls existerat. På minuten en månad senare fick jag nästa smäll vid en trafikolycka i tjänsten, vilken resulterade i åtta veckors sjukskrivning och slutet på min militära karriär. Detta och mycket annat har gjort att jag den 7:e alltid är lite extra observant och försiktig. Bättre är det dock att tänka på det positiva, som t ex äldsta dotterns födelsedag den 7 december eller att hustrun och jag inledde vår relation den 7 november.

Semestervecka med regn

Den tunga värmeböljan har nu ebbat ut och de senaste dagarna har sommaren blivit sig mera lik - 15 - 18 grader varmt och sporadiska regnskurar. Idag har vi till och med fått ett välbehövligt dagsregn (20 mm). Vi lyckades dock undvika en del av detta då vi under torsdag - fredag tog husbilen för en tur till Oxelösund där vi kunde njuta av vackert väder vid havet. Det var dock för svalt och blåsigt för att locka till något besök i havsvattnet. För övrigt har vi hållit oss hemma i fortsatt isolering med kortare promenader i närområdet. Vi har också skaffat oss en ny erfarenhet genom att göra ett inköp av hushållsvaror via nätet för egen avhämtning. Det gick riktigt bra, men den förtjänstfulla hjälp vi fått av svärsonen, som nu har semester, känns ändå tryggare.

Coronapandemins grepp om världssamfundet fortsätter med oförminskad styrka och läget är inte på något sätt under kontroll. Ett fåtal länder försöker så smått öppna upp restriktionerna samtidigt som läget förvärras på andra håll. Det globala antalet rapporterade smittfall är nu 11 460 000 varar 535 000 lett till dödsfall. För Sverige är motsvarande tal 71 400 och 5 400. Av förklarliga skäl leder de rådande omständigheterna till nya och varierande livsmönster för både människor och företag. Framför allt kommer semestern att förändras för många och begreppet 'hemester' har plötslig blivit en realitet, som bland annat lett till en kraftig ökning av installationer av egen pool. Den svenska besöksnäringen har av samma skäl kunnat fylla ut med svenska bokningar när huvuddelen av utlandsturisterna uteblir. En explosionsartad utveckling av intresset för sportfiske är en annan tydlig effekt av förelagda restriktioner för samvaron mellan människor. På arbetsmarknaden är flexibiliteten inte lika enkel och läget är fortfarande dystert med en i det närmaste fördubblad arbetslöshet sedan förra året och här är det bara att hoppas att näringslivet kan ta ny fart till hösten.

Sommarbröllop.

Nu har vi levt ännu en vecka med stark högsommarvärme - ett par dagar väl över 30 grader - och börjar känna oss utmattade. Det märks extra när nattsömnen också blir lidande, men idag kom en regnskur och någon åskknall och för de närmaste dagarna har meteorologerna utlovat svalare väder med goda chanser till ett välbehövligt regn. Veckan har bjudit på en del avbrott i vår fortsatta karantänsisolering. I torsdags ordnade jag ett styrelsemöte för Club Artis, som dock bara ledde till slutsatsen att vi får fortsätta att avvakta med omstarten av verksamheten tills coronarestriktionerna tillåter detta. Den riktiga höjdpunkten blev dock gårdagens bröllopsceremoni för vår äldsta dotterson och hans sambo. Det blev ett sommarbröllop i strålande solsken i stadens domkyrka med ett 40-tal församlade av släkt och vänner. Vi drog oss då också till minnes förra gången vi deltog i en bröllopsfest. Det var när vår yngsta dotter gifte sig för 28 år sedan och då dagens brudgum istället var hennes brudnäbb.

Ute i stora världen fortsätter coronapandemin sina härjningar och för stunden finns ytterst få glädjeämnen att förmedla från denna front. Restriktionerna om social distans har förändrat stadsbilden i många städer runt världen även om viss uppmjukning har påbörjats på en del håll. Tyvärr finns det många människor som tror sig stå över de rekommendationer som myndigheterna utfärdat och bidrar därmed till att upprätthålla smittspridningen. Å andra sidan ser man stora mängder av idéer till nya sätt att på ett säkert sätt kunna umgås med sina medmänniskor. Anpassning av nöjes- och sällskapsliv kan på så sätt bidra till minskning av den tristess som många människor börjar drabbas av.

För vår egen del tar vi en dag i taget och försöker variera livet så gott det går inom de snävt uppsatta ramarna och så länge som vi undgått smittan har vi det åtminstone betydligt bättre än många andra. En extra uppmuntran fick vi genom att självdeklarationerna av fjolårets fastighetsförsäljning accepterats av Skattemyndigheten och därmed räddades en hel del sköna slantar till vår framtida konsumtion.

En het sommar har börjat presentera sig

Sommaren har nu övertagit landet med full kraft och värmen börjar stundtals att bli besvärande. Eftermiddagstemperaturen har sedan en vecka legat kring 25 grader och de närmaste dagarna väntas bli ännu varmare. I kombination  med långvarig torka har vi nu mycket stor brandrisk ute i naturen. För vår egen del har den senaste tiden bjudit på en del avvikelser från den ganska enformiga coronakarantänen vi fortfarande befinner oss i. Midsommarafton firade vi denna gång hos äldsta dottern tillsammans med våra döttrar och svärsöner. De yngre generationerna fick vi dessvärre inte träffa på grund av reglerna för begränsning av smittspridning. Precis samma sak gällde när vi igår firade hustruns födelsedag här hemma på vår egen altan. Mitt i alla trevliga inslag i tillvaron kom dock ett smolk i glädjebägaren när det visade sig att vår köksugn gett upp - speciellt bakning blir väldigt besvärlig utan fungerande undervärme. Nu är emellertid 'liket' ute ur huset och en ny ugn är beställd och ska levereras om några dagar. 

Ute i världen fortsätter den osäkerhet som råder med anledning av coronapandemin. En del länder försöker nu att försiktigt börja återgå till ett normalt samhällsliv samtidigt som smittspridningen fortfarande ökar på andra håll. Globalt har nu antalet rapporterade smittfall stigit till 9 253 000 varav 475 800 lett till dödsfall. För Sveriges del är motsvarande tal 60 800 och 5 160. Det finns heller inget som tyder på att viruset på något naturligt sätt skulle börja dra sig tillbaka och prognoserna för spridningen i världens fattigare länder är inte direkt uppmuntrande. Hoppet ställs nu till framtagning av verkningsfulla vaccin, men vägen dit är både lång och krokig och allt mer tyder på att vi kan komma att få leva under nuvarande besvärliga förhållanden under hela det här året om inte längre.

Förutom den otrygghet som många människor känner, är de ekonomiska påfrestningarna också stora. I vårt land har arbetslösheten nästan fördubblats under det senaste halvåret och i en del andra länder är det ännu värre. I spåren av dessa förhållanden uppstår risker för social oro, som den senaste tiden dessutom förstärkts av demonstrationer organiserade av rörelsen Black Lives Matter efter ett par uppmärksammade fall av polisvåld mot afroamerikanska medborgare i USA. Mitt i all denna röra som världen befinner sig kan jag då, för egen del, bara försöka gilla läget och leta efter de glädjeämnen som säkert ändå finns någonstans.

Exit Palmemordutredningen

För en vecka sedan hade åklagaren, Christer Peterson, i Palmemordsutredningen en två timmar lång presskonferens i avsikt att sätta en slutpunkt för ett 34 år långt, nationellt trauma. Han hade i början av året lovat att före sommaren utpeka mordets utövare eller lägga ned utredningen. Tyvärr blev föreställningen inte den succé som de uppskruvade förväntningarna ställt i utsikt.
Istället fick vi lyssna till en detaljerad beskrivning av historiens förlopp, från mordkvällens sanslöst usla polisinsats till dagens kvarsvävande, allomvittnande frågetecken. Presentationen var i allt väsentligt en rekapitulation av det material som journalisten Thomas Pettersson redovisat i en dokumentär för mer än tio år sedan, där Stig Engström, i utredningen även kallad 'Skandiamannen', utpekats som misstänkt gärningsman.
När åklagaren nu funnit för gott att på en rad indicier, men utan några bindande bevis, anklaga en sedan många år avliden person, utan möjlighet att försvara sig, bekräftas till slut hela mordutredningens miserabla kvalitet. Poliser och jurister kan nu lämna det digra utredningsmaterialet, som kostat skattebetalarna över 500 miljoner kronor, till historieforskarna, som kanske kan utvinna någon nyttighet att ta vara på.
För oss andra står alla frågetecknen kvar. Vem höll i vapnet? Vem beordrade avrättningen och i vems intresse låg den? Varför gjorden svensk polis alla i sammanhanget möjliga misstag? Detta får vi med all sannolikhet aldrig veta, men när nu den officiella förundersökningen avslutats lämnas fältet vidöppet för alla spekulationer som genom åren kommit och gått.
Om det snöpliga, men inte helt oväntade slutet, betyder att den svenska rättsstaten havererat eller om rättsstaten till avgörande delar satts ur spel, är sådant som andra forskare i framtiden kan komma att ägna sig åt. Frågan har genom åren från och till haft politiska beröringspunkter och misslyckandet grundlades redan på mordkvällen när polisen, istället för att söka mördaren på brottsplatsen, ägnade sig åt att söka motiv till mordet i sin egen politiska föreställningsvärld. Därför kommer vi heller aldrig att få veta vem som var Olof Palmes mördare.

Sommar, sommar, sommar...

Under den här veckan har sommaren slagit till med full kraft med strålande blå himmel och dagstemperatur uppåt 25 grader. Nackdelen är att bristen på nederbörd ökat problemen med torka, som nu resulterat i eldningsförbud i hela länet. Minnena från den stora skogsbranden för snart sex år sedan ligger fortfarande som en påminnelse om vad oförsiktighet kan leda till. Två dagar har vi använt till en resa med husbilen upp till Ludvikatrakten med en övernattning vid sjön Flogen norr om Nyhammar - till vår överraskning var vi den här gången helt ensamma på lägerplatsen. På vägen upp gjorde vi ett stopp i Engelsberg för att besöka årets skulpturutställning, som den här gången verkligen var sevärd. Idag var det meningen att det skulle firas 'husbilens dag' i landet, men de fortfarande rådande umgängesrestriktionerna har medfört att alla evenemang blivit inställda. Här hemma har för övrigt nämnda restriktioner tvingat oss fortsätta den avgränsade verksamhet som kan tillåtas och vi har tillbringar osedvanligt mycket tid i solen på altanen.

Ute vi världen råder av samma skäl mycket nedskruvad aktivitet även om många länder börjar lätta på bestämmelserna. I vårt eget land får vi från och med idag resa fritt inom landet, med en åtföljande uppmaning om att hålla 'social distans' till andra människor. De globalt bekräftade smittfallen av coronavirus har ökat till 7 800 000 varav 430 000 lett till dödsfall. Motsvarande tal som gäller för Sverige är 51 000 och 4 790. Pandemin har inte på något sätt avstannat, men en förändring är att smittspridningen minskat något i de först drabbade länderna medan den istället har en tydlig och farlig utveckling i fattiga länder i främst Afrika och Latinamerika. Undantaget från trenden är USA, som på grund av en valhänt hantering av situationen är det i särklass mest drabbade landet i världen.
Att försöka göra en prognos om hur det hela kommer att sluta är fortfarande inte möjligt, men att peka på globalt stora och långvarigt bestående förändringar är ingen riskabel ståndpunkt. Den redan sköra situationen i många av världens fattiga länder kommer att ytterligare försvåras och de flyktingströmmar vi hittills fått uppleva kan komma att mångdubblas. I konsekvens med detta får vi också räkna med att risker för politiska och i värsta fall väpnade konflikter kommer att öka. Här gäller förvisso det gamla talesättet 'när krubban är tom så bits hästarna' fullt ut. Det finns gott om maktgalna människor som hela tiden väntar på ett tillfälle att slå till och sådana kommer det att bli många framöver.

Salut för den svenska flaggan

Den här veckan har vi, mestadels i soligt och varmt väder, tillbringat på hemmaplan. Idag på självaste Nationaldagen, bjöd vädergudarna dock på ett irriterande, men välbehövligt regn. Den fortsatta begränsningen i rörelsefrihet är ibland även den ett irritationsmoment, men samtidigt välmenad. Skulle man 'smita ut' och drabbas av viruset blev läget sannolikt tusenfallt värre. Trots detta har vi av nödvändiga skäl gjort några få butiksbesök och klarat detta bra. Vad gäller den skriande bristen på frisörsbesök, har vi nu genom amatörmässig 'hemslöjd' åtminstone temporärt försökt reducera de värsta bristerna.

Den dystra, globala utvecklingen av coronapandemin har fortfarande inte nått någon kulmen och antalet rapporterade smittfall har ökat till 6 915 000 varav 400 000 lett till dödsfall. Motsvarande tal för Sverige är 43 900 och 4 660. Trots detta antyder nu regeringen och myndigheterna i Sverige att vissa lättnader i restriktionerna om t ex resor inom landet kan bli aktuella de närmaste veckorna. Detta dock under förutsättning att alla är noga med den sociala distanseringen. Helst ska man aldrig röra sig kring en annan människa närmare än två meter.
Nu ska vi, trots alla plågor som drabbar världen detta år, försöka fira Nationaldagen och den Svenska flaggans dag, fast i år blir det enbart i digital form, eftersom dessa festtillfällen, som så mycket annat faller för kravet på att högst 50 personer får samlas på gemensam tid och plats. Kulturen har även den blivit fattigare i år.

På tröskeln till sommaren

Fram till den sista dagen av årets sista vårmånad har vi kunnat njuta av en vecka med relativt soligt väder och med en välbehövlig regndag i början av veckan. Fredag till lördag använde vi till en resa med husbilen upp mot Bergslagen. Först kom vi till Grytnäs kyrka för gravskötsel och sedan till Avesta där vi tog en kort promenad i 'Gamla byn'. Nästa stopp blev i gruvbyn i Klackberg där gick en runda i den museala gruvmiljön med alla dess gruvschakt. Efter lunch åkte vi till målet Lilla Sångaren vid Kloten där vi stannade för övernattning i den vackra naturen. Sverige har mycket att erbjuda alla de människor som i år får klara sig utan den tänkta utlandssemestern.

Världen i stort lever fortfarande under tryck av coronapandemin, även om olika restriktioner börjat lättas upp på en del håll. Globalt är nu antalet rapporterade smittfall uppe i 6 185 000 varav 371 400 lett till dödsfall. Motsvarande tal för Sverige 37 100 och 4 400. För svensk del ställs inga löften om återgång till ett 'normalt samhällsliv' de närmaste månaderna, med de ekonomiska konsekvenserna för samhället är än så länge mindre förödande än många befarat även om vissa näringsområden lider. Rent allmänt verkar allt fler ha inrättat sig i en anpassad livsstil, som dock på många håll samtidigt betyder ökat risktagande för smittspridning när man töjer på restriktionsgränserna.
För vår egen del har livsföringen begränsats relativt litet, men vissa saker saknar man ju. Visst skulle det vara trevligt att kunna ägna lite tid åt shoping och ett besök hos frisören ser vi båda fram emot så snart som möjligt. Nu väntar strax ett besök av våra döttrar på Mors Dag, som ett trevligt avbrott i de vardagliga rutinerna.

I väntan på nya möjligheter

Under den här veckan har vi haft nöjet att njuta av mycket sol och två dagar rent sommarväder med över 20 plusgrader i skuggan, men idag kom förstås ett bakslag med blött och kyligt väder. De två vädermässigt bästa dagarna använde vi till en resa med husbilen till Färnebo nationalpark vid Dalälven. Där kunde vi njuta av solvärmen och fågelsången i den vackra miljön kring forsarna i älven. Igår tog vi en långpromenad på åtta kilometer, tur och retur, från vår ställplats vid Sevedskvarn till Gysinge. Vi kunde då notera hur de restriktiva umgängesförhållandena som just nu råder i landet lockat ut människor att träffas i naturen. På parkeringsplatserna kunde jag räkna in ett 30-tal tunga motorcyklar, ett 50-tal bilar och dussinet husbilar och husvagnar. Man kan ju hoppas att människorna nu får upp ögonen för allt trevligt med att vistas i naturen.

Tyvärr måste jag konstatera att coronapandemin ej visat några tecken på återgång. Globalt har antalet rapporterade smittfall stigit till 5 360 000 och antalet dödsfall till 342 000. Motsvarande tal för Sverige är 33 200 och 4 000. De skrämmande siffrorna till trots är utfallet fortfarande bara något större än under en vanlig influensasäsong. Skillnaden är att vi i covid 19-fallet fortfarande saknar verksamma motmedel och en eventuell massvaccinering ligger fortfarande vid tidens horisont.
Alla åtgärder som satts in för att begränsa smittspridningen börjar att allt mera resultera i nya, om än påtvingade, beteende och människors semesterplanering är ett sådant område. Det är uppenbart att svenska turistanläggningar i år med stor sannolikhet kommer att befolkas av svenskar istället för de utlandsturister som inte kan ta sig hit. Begreppet 'hemester' tycks också få en ny dignitet när svenskarnas resemöjligheter beskärs. Försäljningen av bad-pooler för placering på den egna tomten har t ex ökat med 30 procent. Många nya sätt att umgås utomhus har börjat poppa upp, något som på sikt säkert kan bidra till förbättrad hälsostandard i landet. Ett annat område som också kan bli en ny trend för många är att 'jobba hemifrån'. En del företag har redan börjat erbjuda sina anställda att göra detta permanent, även när nuvarande undantagstillstånd är över.
Jag vill fortsätta att hävda att ur allt elände som pandemin ställt till med finns möjligheter till förbättringar som jag hoppas och tror att människor är kapabla att tillgodogöra sig.

Med längtan till en 'fri' sommar

Vädermässigt har den senaste veckan mest blivit en besvikelse med kyliga dagar (inklusive två frostnätter) och en massa blåst samt återkommande regnskurar. En morgon var det till och med inslag av snö. Brrr! Trösten har varit att det däremellan också funnits en del god solvärme - typiskt aprilväder med andra ord. Hur som helst har vi tagit oss för att göra årets premiärresa med husbilen och turen gick i år till sjön Kvismaren söder om Örebro för fågelskådning. Fågellivet var som vanligt rikligt och vi fick höra årets första gök. Det mest uppseendeväckande var dock en knölsvan med rödbrun fjäderdräkt på huvud och hals - vi har inte lyckats reda ut vad som var djurets problem. För övrigt har vi mest hållit oss på hemmaplan i fortsatt pandemikarantän.

Coronapandemin har fortfarande inte visat några tecken på att ge vika. Det globala antalet rapporterade smittfall har stigit till ca 4 750 000 varav ca 314 000 har lett till dödsfall. För Sveriges del är nu motsvarande tal uppe i ca 30 000 och 3 675. Befarat mörkertal i rapportering betyder dock att de verkliga konsekvenserna sannolikt är högre och det som nu är mest oroande är vad som kan komma att hända om smittan sprids i större omfattning i tredje världens tätbefolkade länder. Liknande frågetecken kan resas för de länder som nu börjar lätta på insatta karantänsrestriktioner i försök att få igång verksamhet och ekonomi. Trots allt måste det någon gång bli nödvändigt med återgång till ett 'normalt liv', men just vet ingen säkert hur ett sådant kommer att se ut. Vi måste under alla omständigheter ha en bättre beredskap på att kunna hantera oväntade angrepp på vårt sociala samhälle.
Genom nyhetsmediernas totala dominans av coranavirusets härjningar har jag fått en dålig känsla för vad som i övrigt händer i världen. Även om mycket av de normala aktiviteterna är nerskruvade lever samhället vidare, men vi har i alla fall fått veta att ABBA-låten 'Waterloo' blivit vald till det bästa Eurovisionsbidraget genom tiderna. Sic! Som en god optimist hoppas jag att människan har förstånd och förmåga att alltid kunna utveckla framtiden i positiv riktning!

Tid för insikt

Under innevarande vecka har vårvädret varit hyfsat varmt, men till kommande veckohelg har vi att räkna med ännu en (den sista?) attack av kung Bore. Nederbörd är det fortfarande underskott av men den bör ju helst komma ner i flytande form. Under veckan har vi ägnat en del tid till att starta upp husbilen som nu är påställd och möjlig att använda. Den startade direkt när den fått sina nyladdade batterier. Det finns lite service kvar att göra men i princip kan vi börja campingsäsongen när vi känner för det. För övrigt sitter vi fortfarande fast i den karantän som coronaviruset tvingat oss in i och på en del sätt börjar det bli lite obekvämt. Ett sådant är t ex att vi nu båda gått en månad över tiden för ett besök hos frisören.

Det finns fortfarande inga tecken på att pandemin skulle vara på väg att trappas ned. Antalet rapporterade, bekräftade smittfall har nu globalt stigit till 3 955 000 varav 272 000 lett till dödsfall. Motsvarande för Sverige är 25 300  och 3 175. Detta är tal som börjar bli lite svårt att ta in om man tänker på att antalet avlidna i världen lite drygt motsvarar befolkningen i Västerås och Eskilstuna tillsammans. 

Man kan också räkna med att efter hand som olika länder nu börjar lätta på nedstängda aktiviteter kommer en rad nya regler att påverka människors sätt att umgås och verka tillsammans. Den digitalisering av samhällslivet som så smått påbörjats redan före coronautbrottet kommer, på gott och ont, att både förstärkas och utvidgas. Ökad digital kommunikation kommer att minska behovet av transporter och ökad näthandel kommer kräva en strukturomvandling av handeln. Ett ökat krismedvetande kommer därtill förhoppningsvis att sprida en insikt om vad vi som samhälle behöver vara beredda på att kunna klara av. De senaste årtiondenas självgoda och lätt nonchalanta livsstil ger ingen bra grund att stå på när allt man tagit för givet plötsligt inte finns längre.

Det jag skrivit ovan är ingen domedagspredikan utan ska ses som ett sätt att uttrycka det behov jag ser av en djupare framtidsanalys och ett större ansvarstagande av såväl enskilda medborgare som de ledande i samhället. Saken gäller inte 'om nya prövningar kommer' utan 'när nya prövningar kommer' - det finns flera som redan börjar synas vid horisonten.

Upp och ner för våren

Den sista veckan av andra vårmånaden, april, blev ett vädermässigt bakslag med kyliga vindar och en stunds kvarliggande snö en morgon. Detta får vi ändå acceptera med tanke på all sol och värme som vi kunnat njuta av tidigare. Vi har också under våra promenader i naturen fortsatt att kunna räkna in nya vårtecken bland blommor och fåglar och nu är björkarna fullt lövade. Ett gott vårtecken är det också att vi igår tog bort presenningen från husbilen för att börja rustningen för den kommande campingsäsongen. Vad gäller vår isolering med anledningen av coronapandemin så är läget i stort sett oförändrat.

Allmänt sett finns ännu inga tecken på att coronaviruset skulle börja ge vika. Antalet bekräftade smittfall globalt har nu stigit till 3 260 000, som lett till 230 000 dödsfall. För Sveriges del gäller just nu  21 000 smittade och 2 586 döda. De ekonomiska konsekvenserna i samhället ökar i takt med den tid som anpassade regler för människors rörelsefrihet med hänsyn till smittspridning måste gälla. De blir också allt svårare att överblicka både i tid och rum, och det utesluts nu inte att vissa av dessa konsekvenser kan bli mycket långvariga och till och med leda till nya bestående livsmönster för många människor.
Inte ens vår kung, som idag fyller 74 år, är opåverkad av rådande förhållanden. Han har med sin drottning flyttat i 'karantän' på Stenhammars slott och fick idag nöja sig med en något enklare uppvaktning än den som traditionellt brukar genomföras på Stockholms slott. För egen del tror jag att han tycker att detta är ett betydligt bekvämare alternativ. Åldern tar säkert ut sin rätt även för majestätet och det är ju tanken som räknas!

Våren är här!

Nu har det gått ännu en vecka med praktiskt taget rent sommarväder t o m igår, medan det idag kommit en front med kyligare luft från norr, som nu ska återställa normalläget. Bekymmersam är den långvariga avsaknaden av nederbörd som gjort att jag idag var ute och vattnade vår lilla radhusträdgård. Vår 'isolering' på grund av coronapandemin ligger oförändrat kvar och man börjar känna sig lite instängd. Även om vi, sedan vi lämnade arbetslivet, har valt ett ganska begränsat socialt uteliv, så känns ändå ingreppen i rörelsefriheten. Inte blev det bättre av att vi denna vecka varit utan bilen som varit på verkstad för lite uppgradering. Våra promenader har vi emellertid inte behövt inskränka och nu är vi uppe i ca 10 mil den här månaden.

Det förskräckliga coronaviruset fortsätter att hålla världen i ett järngrepp och antalet bekräftade smittfall som globalt anmälts till WHO är nu uppe i 2 760 000 varav 193 000 lett till dödsfall. För Sverige är motsvarande tal 17 560 och 2 150. Mörkertalet i rapporteringen är förmodligen ganska stort och de verkliga effekterna kan mycket väl vara betydligt värre. Nu börjar även vidden av de ekonomiska skadeverkningarna i världssamfundet bli allt tydligare och det är fortfarande långt ifrån klart när botten är nådd. En del analytiker börjar tala om paralleller till depressionen under 1930-talet. Nu kan vi bara hoppas att insatser, såväl medicinska som politiska, kan vända utvecklingen innan det gått så långt.
En tröst i all bedrövelsen är att vi åtminstone kan njuta av alla vårtecken som presenterar sig på löpande band. Vårblommorna har med den milda vintern kunnat göra en riktigt rivstart och fågelsången har fått tydliga inslag av återvändare från söder. Detta och alla grönskande lövträd talar tydligt om att nu är den mörka vintern slut för den är gången!

Don't worry, be happy!

Med risk för att bli tjatig kan jag notera att vi haft ännu en vecka med ovanligt tidigt försommarväder med varma, men tyvärr ganska blåsiga dagar. Det är nästan så att man tror att det skånska, välkänt blåsiga vädret flyttat till Mälardalen. Men alla vårblommorna är redan här och i förrgår såg vi den första gullvivan uti i naturen.
Vi är nu på väg in i femte veckan av 'inlåsning' på grund av coronapandemin och snart börjar man väl uppleva dessa begränsningar som ett normaltillstånd. Våra dagsprogram har blivit mycket förutsägbara med våra dagliga långpromenader som i stort sett enda aktivitet utanför hemmets väggar. Men med rubrikens ord av Bobby McFerrin måste man ändå vara glad så länge man inte kan räknas in i den skara av olyckliga, drabbade människor som just nu får sjukvården att 'gå på knäna'. Vi har allt vi behöver och får all hjälp som eventuellt behövs av den unga generationen i familjen.

Coronavirusets härjningar fortsätter att dominera nyhetsflödet och COVID 19 har nu globalt passerat 2,2 miljoner bekräftade och rapporterade smittfall varav 150 000 lett till patientens död. För Sverige är motsvarande tal just nu 13 200 och 1 400. Problemen är därtill inte på något sätt över utan vi får räkna med ytterligare en á två månaders kamp innan någon lättnad kanske kan börja skönjas. Därefter väntar uppgifterna med att återuppbygga samhället, som nu på olika sätt gått i stå.
Men den panikartade rapportering kring pandemin, som nyhetsmedierna sedan ett par månader är fullt upptagna med, reser frågor om vad som hänt med alla 'uppseendeväckande' tillstånd som stått på agendan tidigare. Under denna tid har det inte sagts ett ord om alla oroshärdar i världen, i Afghanistan, i Syrien, i Jemen, i Ukraina, i Venezuela m. fl. Detta och allt annat pågår naturligtvis fortfarande med oss som lyckligt ovetande statister. Hoppet är att denna time-out även kan leda till en del positiva effekter för framtiden. Time-out är ju i många lagsporter ett sätt att normalisera situationen och fokusera krafterna på det eftersträvade målet.

En förändrad värld

Vi har ännu en vecka kunnat njuta av mestadels soligt vårväder även om nätterna varit kyliga. Det känns bra att i alla fall kunna gå ut i naturen med den begränsade rörelsefrihet vi fortfarande lyder under. Rekommendationen för oss som är 70+ är att stanna hemma och undvika sociala närkontakter. En viss frustration infinner sig när något barn eller barnbarn kommer förbi och man måste umgås utomhus på minst två meters avstånd. Lite märkligt blir det också när vi nu för första gången måste avnjuta vår traditionella påskmiddag på tu man hand utan familjeklanen församlad. Inom ramen för alla dessa regler var jag dock på bilprovningen med bilen i måndags och den gamle trotjänaren fick grönt ljus för ytterligare ett år. Livsmedelsförsörjningen har vi turen att kunna få tillgodosedd av en tjänstvillig svärson och av vår yngsta dotter.

Ute i världen har coronapandemin nu en helt global utbredning med på en del håll förödande konsekvenser. Sjukdomen, med den korrekta benämningen COVID 19, är nu konstaterad i 209 länder och territorier och det totala antalet bekräftade smittfall som rapporterats har nu stigit till 1 633 000 och har i nästan 100 000 fall lett till patientens död. Motsvarande tal för Sverige är för stunden  9 685 respektive 870. Medicinskt är detta en av det senaste århundradets svåraste kriser. Fortfarande kan heller ingen med bestämdhet säga när vi kan se slutet på denna prövning.
De sociala och ekonomiska konsekvenserna av alla åtgärder syftande till begränsning av smittspridningen kommer att bli både djupa och långvariga. Nya påtvingade sätt att umgås medför nya former av konflikter mellan människor som kan kräva nya sätt att bemöta. Inskränkningarna i samhällsekonomin drabbar enskilda människor högst olika, men för samhället i stort bedöms redan konsekvenserna bli både mera omfattande och djupare än de som uppkom efter den svåra finanskrisen 2009 i spåren efter Lehman Brothers-kraschen. Några bedömare hävdar att världens ekonomiska styrka kommer att återföras till nivån i slutet av 1980-talet, som inte var allt för imponerande i slutfasen av 'kalla kriget'. Vem som har rätt får vi med tiden veta, men just nu ser det minst sagt dystert ut.

Svåra följder att vänta av coronapandemin

I den dystra tid vi just nu lever är det en tröst att våren gör fortsatt tydliga framsteg, även om kung Bore igår gjorde ett försök att behålla greppet. Lite snöfall blev det men idag på morgon var utfallet raderat av vårvärmen. De insatser som görs för att lindra konsekvenserna av coronapandemin har både breddats och fördjupats på olika sätt och för oss lite äldre är det nu i stort sett isolering som gäller. Vi kan dock fortsätta våra stärkande promenader utomhus och under mars månad lyckades vi få ihop dryga 12 mil totalt. Undergårdagens långpromenad vid Mälaren kunde vi njuta av hela hav av blommande blåsippor men även vitsippor och vårlök. För övrigt sysselsätter vi oss på hemmaplan efter bästa förmåga.

Konsekvenserna av den nu globala pandemin betraktas av flera bedömare som det svåraste angreppet på världssamfundet sedan andra världskriget. I 204 drabbade länder har antalet bekräftade smittfall stigit till 1 067 000 och antalet dödsfall till 56 700. Motsvarande tal för Sverige är 6 130 och 358. Smittspridningen har dock inte kulminerat och skadorna riskerar med största säkerhet att flerdubblas under de närmaste månaderna.
Från ekonomisk utgångspunkt kan redan nu konstateras att 2020 är ett förlorat år i världsekonomin. Som vanligt kommer detta att slå hårdast mot de redan fattigaste när resurserna för bistånd och fattigdomsbekämpning äts upp av ekonomisk recession. I detta läge sätts ambitionerna om samverkan och solidaritet på riktigt prov och tyvärr har redan flera exempel på nationalism och egoism visat upp sig. Det vi nu kan göra är att hoppas på att de goda krafterna förmår stå emot de element som i ekonomiskt och politiskt hänseende försöker flytta fram sina positioner.

Mörker väntar vid horisonten

Ett nu rådande vårväder får ses som en tröst i det kaos som coronapandemin ställt till med. Allt mer av aktiviteter i samhället begränsas kraftigt eller till och med stängs av helt. Den ofrivilliga isolering vi försatts i måste vi ändå acceptera som ett bidrag till kampen mot eländet. Trots detta försöker vi, bortsett från kraftigt begränsade sociala kontakter, leva så normalt som det går. Således besökte jag en bilverkstad igår för byte av en brusten stötdämparfjäder och då passade vi också på att göra ett snabbt besök i en matbutik för lite proviantering. Idag fick vi istället av en tjänstvillig svärson en matleverans till dörren vilket naturligtvis är mycket uppskattat.
Våra utomhusaktiviteter med långa promenader försöker vi ändå bedriva som vanligt och idag tog vi en lång tur längs mälarstranden. Den var riktigt upplevelserik och våren hade slagit ut med tussilago, vårlök, blåsippor och inte minst pestskråp. Inom fågellivet kunde vi notera gäss och änder och fick till och med höra en tidig rördrom. Största upplevelsen var ändå en bäver som vi under en lång stund kunde studera på bara några meters avstånd där den satt i vassen och mumsade på uppdragna vassrötter. Naturen bjuder alltid på trevliga skådespel.

Mindre trevligt är då den globala coronapandemins utveckling och effekter. I 196 drabbade länder har nu antalet bekräftade smittfall stigit till över 450 000 och antalet dödsfall till 20 500. För Sveriges vidkommande är motsvarande tal 2 526 och 44. De ekonomiska konsekvenserna av olika former av karantänsregler runt om världen har redan satt djupa spår i människors vardag och hotar nu att helt lamslå näringsliv och handel. Problemen har dessutom inte på något sätt kulminerat och de närmaste månaderna kommer att bjuda på fortsatta påfrestningar. Till dessa kommer det med all sannolikhet bli läge att återkomma efter hand som utvecklingen fortskrider.

Det svåra valet

De allt ljusare kvällarna avslöjar att vårdagjämningen nu är passerad och den vårliga väderleken tar överhand. Dock har vi fortfarande en del kalla nätter att klara av. Vi har nu i coronapandemins spår tillhållits av myndigheterna att hålla oss hemma för att inte smitta andra eller bli smittad själv. Vårt sociala liv har således snävats in och våra pass på målarklubben är inställda tills vidare. Våra motionspromenader ute i friska luften har dock ännu så länge ingen kunnat ta ifrån oss och i dessa tider känns de extra uppfriskande.

Pandemin och dess konsekvenser har fortsatt att totalt dominera nyhetsflödet i samhället. Krisens omfattning blir allt svårare att överblicka när information och desinformation serveras i en allt större röra. Enligt WHO:s statistik finns i skrivande stund globalt 290 000 bekräftade smittfall och av dessa har nästan 12 000 avlidit. Statistiken är dock högst osäker då metoder och kvalitet i rapportering är varierande för olika länder. I Sverige har 20 personer avlidit av 1 764 bekräftat smittade. Det totala antalet smittfall är dock sannolikt avsevärt mycket större.
Coronavirusets konsekvenser för folkhälsan är obestridligt förödande men på längre sikt övergående. De redan uppkomna och fortsatt eskalerande ekonomiska följderna i samhället riskerar däremot att sätta långsiktiga och djupa spår i människors vardag. Politikernas erbjudande om 'krispaket' kan temporärt dämpa nedgången, men om stängda landsgränser och nedstängda företag fortsätter i mer än någon vecka kan de långsiktiga effekterna bli än mer förödande. Efter en tid kan ett stillastående näringsliv med efterföljande arbetslöshet kombinerat med hushållens numera uppskruvade skuldsättning sätta sina djupa spår i välfärden långt in i framtiden. Ganska snart tvingas våra beslutsfattare avgöra valet om vad som är minst skadligt för folkhushållet - smittorisken eller en hotande ekonomisk depression.

Pandemin ett faktum

Vädret har den senaste veckan haft karaktär av aprilväder, dock utan någon nederbörd. Ett par frostnätter har passerat, men vårsolen blir allt bättre och ett par dagar har vi kunnat sitta och riktigt njuta i vårt soliga hörn på altanen. Vår motionsverksamhet har vi fullföljt med god marginal, men sociala aktiviteter kommer nu att bli mer begränsade under hoten om coronasmitta.

Det är också det senare som totalt dominerat nyhetsflödet under den gångna veckan och WHO deklarerade den i onsdags som pandemi, vilket betyder att smittspridningen nu ska betraktas som global. I skrivande stund har totalt rapporterats 162 500 smittfall och antal fall i Sverige har passerat 1 000 under dagen. Värst drabbade länder är, förutom Kina, just nu Italien och Iran, men stor utbredning finns även i bl a Spanien, Tyskland och Frankrike. Sättet att hantera problemen varierar mellan länder men koncentreras till att begränsa virusets spridningsvägar, vilket resulterat i stängda landsgränser på många håll, bland annat i alla våra grannländer. I Sverige har insatserna från regeringen och berörda myndigheter fått skarp kritik för senfärdighet och otydliga besked om situationens utveckling. I torsdags kom slutligen besked om att alla arrangemang med mer än 500 deltagare måste ställas in.
De ekonomiska konsekvenserna av införda begränsningar i människors rörlighet är redan på många sätt förödande genom de intäktsbortfall som blir följden för företag och föreningar. Än så länge är det främst rese- och nöjesbranscherna samt idrottsrörelsen som drabbats, men med ökande sjukskrivningstal kan snabbt hela näringslivet hamna i ett förödande läge. Detta kan redan skönjas genom, dels utställda löften om statlig ekonomisk hjälp, dels de mycket dramatiska börsfallen runt världen, som av vissa kommentatorer anses som de värsta sedan Kreugerkraschen.
Som enskild medborgare har man tyvärr inte mycket att komma med annat än att efter bästa förmåga bidra till att smittspridningen begränsas och förhoppningsvis ebbar ut så snart som möjligt, men just nu räknar experter på området med i bästa fall några veckor med några månader som ett möjligt sämre alternativ av fortsatta effekter.

En orolig tid

Vädret har under första veckan i mars varit en kamp mellan senvinter och vår med temperatur som pendlat kring nollan och med ibland friska vårvindar. Vårt vardagliga liv har kunnat fortlöpa som vanligt, men sedan min start som ordförande i målarklubben har det som väntat för min del kommit till nya moment i sysselsättningen. Ett första styrelsemöte är avklarat och med det följer en rad uppgifter att hantera. Liksom i de flesta ideella föreningar handlar det mycket om att kunna hålla ekonomin vid liv, men också om initiativ till utveckling av verksamheten för att attrahera gamla och nya medlemmar.

Ute i världen råder oro i spåren av coronapandemin där det nu globalt konstaterats ca 108 000 smittfall i totalt 104 länder och i Sverige är drygt 200 registrerade hittills. Förutom de hälsomässiga effekterna medför åtgärder för att bromsa smittspridningen stora olägenheter för den vardagliga verksamheten i samhället. Isolering av allt från enskilda människor till hela miljonstäder medför stora ingrepp i samhällsekonomin och sänkta prognoser för innevarande års ekonomiska tillväxt duggar tätt. Följdenligt har kraftiga nedgångar på världens aktiebörser blivit resultatet. Fortfarande kan ingen med bestämdhet säga var det hela slutar utan det är bara att hoppas att tillgängliga resurser för motvärn räcker till för att vända utvecklingen.
För Europas del har som ett orosmoment också seglat upp risk för nya flyktingströmmar till Europa sedan Turkiet inte längre vill agera uppsamlingsplats för folkvandringen från Arabländerna och Centralasien. Just nu gör Grekland en insats för att kontrollera gränsen mot Turkiet, men även i denna fråga är det ovisst vad som på sikt kommer att ske när miljontals desperata människor försöker nå en drägligare tillvaro. Oenigheten mellan  EU-länderna om vad som kan göras underlättar inte heller situationen. Just nu förefaller en fungerande lösning mycket avlägsen och kombinationen med viruspandemin gör inte heller saken enklare.

Coronaviruset nu globalt spritt

Idag är det enligt Bondepraktikan sista vinterdagen och efter att vi redan haft meteorologisk vår i några dagar gjorde kung Bore ett ryck i veckan. I två dagar var det under fem minusgrader och dessutom levererade han en mindre dos snö. Nu hoppas vi på att våren kan få ta över på allvar. Våra vardagliga aktiviteter har fortsatt som vanligt utan någon nämnvärd avvikelse.

Ute i stora världen har coronavirusets härjningar till stor del dominerat nyhetsflödet. Spridningen blir allt större och har nu även nått vårt land där ett dussintal fall hittills konstaterats. Tyngdpunkten av angreppen ligger fortfarande i Ostasien men även i Sydeuropa och Mellanöstern har större antal smittade identifierats. Hittills har globalt ca 3 000 människor avlidit av influensan eller dess följdsjukdomar och totalt antal konstaterat smittade närmar sig 90 000 i tillsammans 61 länder.
Förutom smittans hälsoeffekter visar sig nu också de ekonomiska konsekvenserna av de restriktioner som införts i form av kontaktbegränsningar mellan människor för att hejda smittspridningen. Stängda företag och inställda transporter har snabbt medfört påtagliga begränsningar i produktion och handel, vilket medfört kraftiga nedgångar på aktiebörserna över hela världen.
Hur hela förloppet kommer att utvecklas i fortsättningen är mycket svårt att säga, men läget är ännu ej under kontroll och i bästa fall kan världen komma undan med att betrakta 2020 som ett förlorat år.

Politiskt gungfly på gång

Den här vintern verkar börja lida mot sitt slut, när SMHI nu kunnat konstatera att vi meteorologiskt sett har vår i Mälardalen. De närmaste veckorna får väl visa om prognosen håller. Vi har i varje fall varit gynnade i våra motionsaktiviteter och nu har vi rört oss 20 mil till fots sedan årsskiftet. Våra vardagsaktiviteter flyter för övrigt på i normal takt, men vårt engagemang i Club Artis kommer kanske att öka en aning sedan jag på klubbens årsmöte igår på nytt blev vald till föreningsordförande. Valberedningen hade misslyckats med rekryteringen och jag offrade mig vid sittande bord för att hålla verksamheten på fötter. Medlemmarnas medelålder är förvisso ganska hög och det är inte så många som kan eller törs ta hand om rodret. Nu får vi se om jag lyckas odla fram en ny kandidat till nästa år.

Dramatiken i den svenska inrikespolitiken har börjat öka den senaste tiden när opinionsmätningarna gång på gång visar ett sviktande förtroende för regeringen och deras stödpartier. Igår kom en mätning som visar att SD nu är största partiet opinionsmässigt och att även vänsterpartiet har flyttat fram sina positioner. Detta visar på en ökande polarisering av det politiska landskapet och oheliga allianser mellan högerblocket och vänstern har flera gången kört över regeringsförslag i riksdagen och lyckats bromsa en del allt för fluffiga 'reformer'. Som lök på laxen har det börjat att komma krav, även från egna förtroendevalda, på att sossarna måste byta partiledare sedan Löfven gått ner sig allt djupare JÖKens gyttja av politisk mischmasch. För att klara ut problemen med ökande kriminalitet och social oro krävs förvisso en betydligt starkare regering med en kraftfull ledare. Det har vi inte idag och jag skulle inte bli förvånad om ett extraval snart blir nödvändigt för återställa Sverige till ett starkare och tryggare samhälle.

Anarkin väntar runt hörnet!

Den märkliga gröna vintern har fortsatt ännu en vecka med mestadels typiskt höstväder med plusgrader och molnighet. Ett par dagar har vi dock haft några få minusgrader och då en strålande sol på en helt molnfri himmel. Värmen har också gjort att växtligheten börjat vakna till liv och på granngården har vi nu ett par blommande exemplar av japanskt körsbär. Jag har under veckan gjort ännu ett tandläkarbesök och nu är nödvändig renovering avklarad för den här gången. Igår var det 10 år sedan hustrun vaknade upp i sin pånyttfödelse efter hennes hjärnoperation i Uppsala. Vi firade 'födelsedagen' först med en god lunch hos Mickes Husman och senare här hemma med ett besök av våra döttrar som bjöd på semlor till kaffet. För övrigt har våra vardagsbestyr löpt på som vanligt och vi har lyckats fortsätta med en förhöjd nivå på våra motionspromenader.

När det kommer till senare tids utveckling i vårt land och den politik som är tänkt att leda landet, går det inte att tala om någon förhöjd nivå. Det är istället så att vi nu har den mest handlingsförlamade och inkompetenta regering som haft makten i modern tid. Den eskalerande kriminalitet och ungdomsbrottslighet som nu akut brer ut sig försöker regeringen bemöta med utredningar som i bästa fall kan leda till någon åtgärd om ett par år. De handfallna insatser man säger sig göra är helt verkningslösa och i vissa fall nästan skrattretande. Ett exempel på detta kom i veckan där statsministern försöker skylla den allt råare kriminaliteten bland ungdomar på 'tidigare regeringars för stora skattesänkningar'. På punkt efter punkt faller den stolta januariöverenskommelsen ihop som ett korthus sedan oppositionen i oheliga allianser mellan högerblocket och vänsterpartiet i riksdagen mosat sönder regeringens förslag.
Förutom alla ekonomiska och sociala tillkortakommanden med anknytning till invandring och integration håller flera andra samhällssektorer på att digna under bördan. Sjukvårdsköerna förlängs, skolresultaten försämras, ordningsmakten tappar greppet och andra rättsvårdande myndigheter tycks falla allt längre ner i en diskutabel sörja av politisk korrekthet.
Det som nu krävs är en politik och en politisk ledning med mod att kalla saker och ting vid dess rätta namn. Människor som saknar uppehållstillstånd ska utvisas från landet och utvisningarna ska också verkställas. Människor som bryter mot lagen ska ges kännbara konsekvenser och de som inte är beredda att fullgöra sina skyldigheter i samhället ska inte heller ha en självklar tillgång till de rättigheter som samhället erbjuder! Det är dags för Sveriges Omstart 2.0!