Ödesmättad framtid för elförsörjningen

Efter att vi haft möjligheten att uppleva en kall och vit julhelg och några dagar förra veckan kring 10 minusgrader, så kom idag ett omslag till mildare väder. Tyvärr kom detta också med mera snöfall, vilket meteorologerna tror ska fortsätta från och till under resten av veckan. En tröst i detta är att vårt nuvarande boende endast kräver minimal snöröjning som kan klaras på några minuter.
Vårt julfirande har vi kunnat göra enligt traditionellt program med höjdpunkten denna gång med julbord och julklappsutdelning hos yngsta dottern med stora delar av familjeklanen församlad. När en del av barnbarnen nu bildat egna familjer blir det självklart konkurrens om deras närvaro vid tillfällen som detta.
Våra vardagliga aktiviteter har för övrigt fortsatt enligt vanliga rutiner och våra motionspromenader är avverkade i önskad omfattning. Vår fiktiva långpromenad till Skåne är ju avslutad, men nu planerar vi för att påbörja en ny sådan, denna gång med Funäsdalen som mål.

Ett tungt inslag i samhällsdebatten den senaste tiden har varit frågan om hur Sveriges elförsörjning kan klaras med tillräcklig säkerhet och till överkomligt pris. De av vänsterkrafter framtvingade nedstängningarna av kärnkraftverk i främst Sverige och Tyskland slår nu tillbaka med bland annat skenande elpris när vindkraften, som befarat, inte kan leverera el utan vind. För Centraleuropa betyder det även en ökad användning av fossilgas med ökande utsläpp av växthusgaser som följd. Ett beroende av gasleveranser från Ryssland ger dessutom president Putin gyllene tillfällen till att driva en aggressiv retorik om krav på EU:s och Natos förhållningssätt vis á vis Ryssland, vilket skapat oro i grannländer som Ukraina och Georgien.
Det är för mig en gåta hur en närmast religiöst färgad klimat- och miljöfilosofi kunnat tillåtas leda till den naiva, aningslösa utveckling som vi nu ser. Sett mot bakgrund av alla ambitiösa mål till 'grön' utveckling inom industri- och transportsektorerna, kan vi inom några år räkna med stora problem med elförsörjningen och därmed en galopperande prisutveckling och risk för ransonering. Domen över miljörörelsens brist på konsekvensanalys kommer då att bli skoningslös, dock utan att det är till någon hjälp för dem som drabbats av vanstyret. Låt oss hoppas att andra krafter inom politiken hinner rätta till misstagen innan katastrofen är ett faktum!

Med hopp om ett bättre nytt år

Idag på årets kortaste dag kan jag konstatera att mildare väder har återfört utemiljön från vit vinterskrud till grå höstrock. Mörkret utanför fönstret är kompakt. Väderomslaget har dock gjort våra dagliga promenader något enklare och den senaste veckan blev något av ett rekord, vilket gjorde att vi med insatsen idag kunde avsluta vår fiktiva långpromenad till Skåne utanför vår egen stugdörr. Enligt loggboken hade vi då avverkat 1 408 km sedan starten här hemma 1 oktober förra året.
Den vardagliga verksamheten under veckan har bjudit på en del avbrott från rutinerna. Först hade jag nöjet att få utfört en hälsoundersökning, som till min förvåning gav enbart positiva resultat. Sedan var det ett medlemsmöte i vår målarklubb, som inte var lika upplyftande. Det står nu klart vi genom coronapandemins effekter på ekonomin tvingas lämna vår klubblokal efter 45 år, men att verksamheten förhoppningvis kan fortsätta under nya förutsättningar inom Folkuniversitetets ram.
Under gårdagen gjorde vi ett besök hos äldsta dottersonens familj för avlämning av julklappar och där var det riktigt hålligång med två livliga småbarn och två tillgivna hundar. Veckan avslutades till sist med ett besök av yngsta dottern, hennes make och deras dotter och hennes sambo. Hustrun kunde då överlämna resultatet av släktforskningen på den senares anor. Det var som alltid trevligt att en stund ha de närmaste omkring sig och samtala om gammalt och nytt.

Tyvärr måste vi konstatera att det inte är enbart målarklubben som drabbats av pandemin. Efter snart två års härjningar gör den omstart med virusmutationen omikron. Detta har lett till att flera länder i Europa i olika grad gjort nedstängning av samhällslivet för att om möjligt försöka stoppa smittspridningen. Trots en omfattande vaccinering genomförs uppstår det nu tillräckligt många smittfall för att sjukvården på nytt riskerar att överansträngas. För stunden kan ingen ge någon hållbar prognos för hur framtiden kan väntas se ut. Det som många på våren 2019 trodde skulle vara över på ett par månader kan idag befaras att i sämsta fall ta flera år att bli fri ifrån.
Trots all sorg och allt elände som detta virus bjudit mänskligheten på ska vi nu inrikta oss på att glädjas åt firande av jul och nyår för att sedan i ett nytt år ta nya tag och hoppas att allt löser sig till det bästa. Positiva tankar ger oss den energi som vi behöver för att bekämpa det som vill oss illa!

Omstart med små förhoppningar

Den gångna veckans väderlek har inte varit särskilt uppmuntrande. Vi har bjudits på typiskt skånskt vinterväder med disig luft och temperatur kring nollan. Efter en del snöfall har detta givit oss ett väglag som just nu inte direkt är till någon fördel för våra motionspromenader. Trots detta hade vi igår på vår fiktiva långpromenad tagit oss till Munktorp och är nu norr om Mälaren.
Vårt vardagliga liv har för övrigt varit sig likt, men kompletterats med en del julpyssel (mest hustrun, som bland mycket annat gjort gedigna julkort till alla medlemmarna i familjeklanen).

Efter några stökiga dagar fick Sverige till sist för första gången en kvinnlig statsminister när Magdalena Andersson efterträdde den avgångne Stefan Löfven. Hennes presenterade regeringsförklaring och tillhörande ministerlista, där flera visar uppenbar brist på sakkunskap inom sitt område, inger mig dock farhågor om att någon revolution inte är att förvänta. Snarare verkar det som att de nu avgångna miljöpartisterna har ersatts med likvärdiga sossar. Det verkar dock vara en aning slirigt i portgången för 'Magda' som med ett svagt regeringsunderlag nu tvingas leda en minoritetsregering baserat på det borgerliga budgetalternativ som riksdagen fastställt. Lite skav på trovärdigheten blev det också när de nya statsråden bland annat påkommits med obetalda fakturor hos kronofogden eller hade 'bruna rötter' i sin ungdom med dokumenterad Hitlerhälsning.
Nu är det dock inte historien som är det väsentliga utan vad den nya regeringen förmår rätta till i det kaotiska tillstånd som på flera sätt råder i landet. Ett par viktiga områden, som ordningsmakten och sjukvården, har under den hårda press man numera befinner sig i dessutom börjat få problem med personalrekryteringen. Här krävs radikala grepp för att ändra på färdriktningen och det går inte att tänka bort att det är en för stor invandring till landet kombinerat med en grasserade kriminalitet som spelar en huvudroll i problematiken. Låt oss tro att det nu trots allt finns en ambition att åtminstone påbörja den upprensning i denna svårhanterliga materia!

Europas säkerhet i stöpsleven

Den bitande vinterkylan  håller envist i sig och idag på morgonen stod termometern på -15 grader. Vi har också fått ett par lätta snöbyar vars nederbörd gjort vår miljö lite ljusare. Vi har också noterat att det varit ovanligt kallt, ovanligt länge, för årstiden. Trots kylan har våra motionspromenader till största delen varit på plats och igår nådde vår fiktiva långpromenad fram till Kungs-Barkarö sydväst om Köping. I veckan var jag på terminens sista målarpass på Club Artis och eventuellt blir det också det sista för gott. Klubbens framtid är av ekonomiska skäl just nu högst oklar.
Ett trevligt avbrott i vardagen hade vi igår när vi fick ett välkommet besök av våra döttrar med respektive make på en liten adventsfika. Det blev också en stunds uppsluppna samtal om både nytt och gammalt.

En central händelse i vår oroliga omvärld var OSSE-mötet (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) i Stockholm under den gångna veckan. Under ett gigantiskt säkerhetspådrag (över 1 000 poliser inkallade från hela landet) samlades utrikesministrar och andra representanter från 57 länder för att under ett par dagar under Sveriges ordförandeskap diskutera "gemensamma politiska säkerhetsutmaningar, såsom politiska kriser, olösta konflikter och andra säkerhetsutmaningar inom OSSE-regionen".
Det är ingen tvekan om att det är Europas östra delar, med Putins Ryssland i spetsen, som sedan en längre tid står för bekymren i dessa avseenden. Allt sedan hans annektering av Krimhalvön för snart tio år sedan har konflikterna vid gränsen till Ukraina gått i vågor och oron för öppet krig länderna emellan har på senaste tiden också antytts. Ett annat bekymmer är den kaotiska situationen i Belarus där diktatorn Lukasjenko biter sig fast vid makten under befolkningens återkommande protester. Även maktförskjutningar i odemokratisk riktning har på senare tid gjort sig gällande i Polen och Ungern och kan bli grund för byråkratiska konflikter inom EU.
Det är som synes ingen brist på samtalsämnen för konferensen och ansträngningar för att bevara fred och stabilitet är givetvis välkomna. En process som i framtiden kan sätta dessa på svåra prov är Tysklands energipolitik, som i linje med beslutad nedstängning av kärnkraften kommer att göra landet allt mera beroende av rysk fossilgas för elförsörjningen. Det är för mig en gåta hur detta kunnat ske utan att varningsklockor ringt högt och tydligt. Är det verkligen möjligt att man med öppna ögon kunnat lägga en så viktig del av sin säkerhet i Putins godtyckliga händer?!

Historiskt val av statsminister

Under föregående vecka slog vintern till med full kraft med flera minusgrader men utan snöfall. I lapplandsfjällen sjönk temperaturen lokalt till rekordnivå för november på -36,1 grader. Trots kylan lyckades vi ändå hålla igång våra promenader varav en skedde på stan då vi var där för att få vår tredje covidvaccinering. Nu hoppas vi vara skyddade, men en ny virusvariant (omikron) sprider ny osäkerhet världen över så inget är klart än så länge. Detta fick oss att denna gång byta ut vår fredagslunch mot hämtmat att inta här hemma.
Rapporten från vår fiktiva långpromenad, som fortsatt trots kylan, säger att vi igår kommit till den lilla byn Lenmora söder om Kungsör och man börjar ana hembygden.

Den som trodde att röran i svensk inrikespolitik inte kunde bli värre fick förra veckan tillfälle att ändra sin uppfattning. Det 'historiska' valet i tisdags då Sveriges riksdag för första gången skulle välja en kvinnlig statsminister slutade med att den valda Magdalena Andersson avgick redan efter sju timmar på posten. Anledningen till detta var att Miljöpartiet beslutade lämna regeringen efter det att riksdagen beslutat anta den borgerliga reservationen till statsbudgeten. Motiv: MP kunde inte tänka sig att regera på en budget som Sverigedemokraterna haft inflytande på.
Idag kommer Magdalena med största sannolikhet att väljas på nytt, nu som statsminister i en ren S-regering. Tillsammantaget förefaller detta vara en optimal lösning i det rådande parlamentariska läget. I MP:s frånvaro finns goda möjligheter att driva mer verklighetsförankrad politik och möjligen påbörja en väg till lösning av de svåra problem som landet för närvarande lider av. Mera resurser kan nu ges till bekämpning av kriminalitet och mildrande av utanförskapet i storstädernas förorter, men också till en skärpning av kraven på 'nyanlända' för integration i det svenska samhället. Låt oss hoppas att den kaotiska veckan blir den vändpunkt som landet så väl behöver.

Kaos i inrikespolitiken

Väderleken har den gångna veckan envisats med att mest erbjuda typiskt fuktigt novemberväder med bara ett par små undantag av solsken. Fortsatt frihet från snö och halka ser vi ändå som en fördel. Avbrotten i våra vardagsrutiner har varit få, men fredagslunchen på stan är ändå en 'guldkant på tillvaron' som vi pensionärer officiellt anses behöva. Våra dagliga motionspromenader ger också en känsla av välbefinnande förutom att de är nyttiga för hälsan. Vi har fortsatt lyckats hålla uppe ett bra tempo och på vår fiktiva långpromenad kom vi igår till Äs, en gammal ärevördig herrgård i det vackra Sörmland. På de två senaste veckorna har vi avverkat fem mil till fots. Det är likvärdigt med arméns jägarmarsch, bortsett från soldaternas packning och att de gör den på en tredjedel av tiden.

Det råder för närvarande ett intressant läge inom den svenska inrikespolitiken. S-partiets nyvalda partiledare har uppenbara problem med att samla tillräckligt stöd i riksdagen för att bli accepterad som statsminister och som lök på laxen så presenterade oppositionen (M, KD, SD) i veckan ett gemensamt förslag till statsbudget, som dessutom har vissa förutsättningar för att kunna gillas av riksdagen. Tillsammantaget verkar Magdalena Anderssons start som statsminister, om hon nu till slut ändå väljs, inte bli någon dans på rosor. Det finns också tecken på viss desperation inom S-partiet inför denna osäkra situation.
Detta manifesterades påtagligt när den nytillträdde partisekteraren, sprungen ur fackets mest socialistiska flank, i en tweet idag sade sig 'bli förbannad' när han läste oppositionens budgetförslag som han menade var 'ett dråpslag mot de sämst ställda i samhället'. Vad han med detta påhopp glömt bort att tänka på var att LO-medlemmarna idag har minst lika stora sympatier för SD som för SAP. Reaktionen lät heller inte vänta på sig när hans tweet fick en kanonad av mothugg där gamla trogna S-väljare inte längre känner igen sig i S-partiets flumpolitik. Man kan undra om Stefan Löfven i god tid såg (till skillnad från allt annat) att det var dags att lämna det sjunkande skeppet.
För egen del konstaterar jag att S-partiet, visserligen med ett lik (MP) i lasten, under sin sjuåriga regeringstid på praktiskt taget alla områden misslyckats med att föra landet framåt. I facit står ohanterligt flyktingmottagande, eskalerande kriminalitet, sviktande skolresultat, försämrad sjukvård, försämrade pensioner, bostadsbrist, begynnande elförsörjningskris och en allmänt bristande uppföljning av skattemedlens användning. Detta borde vara tillräckliga skäl för att vilja tillsätta en alternativ styrning av landet.

Resultatet från COP26 ett sedvanligt urvattnat dokument

Vädret har de senaste dagarna, som i vanlig ordning blir allt kortare, åter markerat vinterns antågande med kvarliggande snö en morgon, men har samtidigt till största delen hållit temperaturen över nollstrecket. Dåligt väder gjorde ändå att vi avstod från veckans målarpass på Club Artis. Avbrotten i vardagsrutinen blev istället den här veckan besök på läkarmottagningen för årets vaccinering mot säsongsinfluensan och igår ett trevligt besök av våra döttrar för att uppmärksamma mig på Fars dag (i förskott).
Våra motionspromenader har vädret emellertid inte kunnat begränsa utan det har tvärtom blivit något av en rekordvecka, vilket betyder att vi på vår fiktiva långpromenad idag har kommit fram till Katrineholm.

Något rekord blev det, kanske som väntat, dessvärre inte på klimatkonferensen COP26 som nu avslutats i Glasgow. Även om de flesta förhandlarna håller masken och talar om 'segrar' och 'bra samtal', så lyser de konkreta och nödvändiga åtgärderna till största delen med sin frånvaro i det slutdokument som blev resultatet av nästan två veckors diskussioner. Istället präglas dokumentet av sedvanliga 'gummiparagrafer' med stort utrymme för alternativa tolkningar. Främst är det två huvudfrågor som skaver nämligen de fossila bränslenas avveckling och finansieringen av allt som måste göras för att 1,5-gradersmålet över huvud taget ska vara inom räckhåll. Det förstnämnda problemet präglas i slutdokumentet av tydliga eftergifter till de länder vars ekonomi till stor del bygger på just utvinning av fossila bränslen. Vad gäller kolet har t ex ordet 'utfasning' bytts ut mot 'nedfasning' samtidigt som fossilgas förväntas svara för stor andel av energiförsörjningen under överblickbar framtid och den fossilfria kärnkraften knappt ens nämns i protokollet. Vad gäller finansieringen är situationen i det närmaste kaotisk, framför allt beträffande frågan om de 'rika västländernas' ansvar för 'fattiga u-länders' möjligheter att förminska sin klimatpåverkan.
För min egen del är jag inte ett dugg överraskad av det presenterade resultatet, men känner viss oro för bristen på probleminsikt hos världens ledare. Tiden för 'katt- och råttalek' är faktiskt förbi när världens energianvändning fortfarande till över 70 procent baseras på sådant, som enligt de flesta forskarna inte får användas mer än kanske 20 - 30 år från idag. Det är hög tid att gå från ord till handling!

En milstolpe i svensk politik!?

Övergången i väderläget till vinter blir allt tydligare med ytterligare ett par frostnätter. Vi har också begåvats med en hel del regn, men gläds ändå över att nederbörden kommer i flytande form. Idag har jag slutligen bekräftat vinterns antågande genom att få bytt till vinterhjul på bilen. Trots lite sämre väderläge har vi ändå lyckats hålla uppe takten i vårt motionerande och vår fiktiva långpromenad nådde igår fram till Ändebol ett par mil söder om Katrineholm.
Den gångna veckan har också innehållit ett par välkomna avbrott i vardagsrutinerna när vi i lördags besökte grannkommunen Surahammar där vi dels tog en promenad i kanalområdet och dels besökte en trevlig konstutställning. På kvällen var vi sedan på en träff hos yngsta dottern för ett gemensamt födelsedagsfirande för henne och hennes man. De bjöd på en likaledes gemensamt tillagad, jättegod supé. 

Huvudpunkten i nyhetsrapporteringen har under veckan varit S-partiets kongress i Göteborg där Magdalena Andersson nu valts till partiets nya ordförande. Hon aspirerar därmed på att bli landets första kvinnliga statsminister genom alla tider. Vägen dit är dock inte helt utstakad utan först måste en del ganska tunga frågor redas ut med Mp, C och V. Någon lösning kommer säkert de närmaste dagarna för i nuläget är inget parti intresserat av en regeringskris som kan leda till extraval. Vi kan väl ändå förmoda att hon nog får ett rejält elddop i starten av sin nya karriär.
FN:s samtidigt pågående klimatkonferens i Glasgow har för oss svenskar genom ovanstående event hamnat något i skymundan. Av det som ändå har rapporterats kan man lätt dra slutsatsen att mycket kvarstår att åtgärda innan man kan hoppas nå Parisöverenskommelsens mål om att begränsa den globala temperaturhöjningen till 1,5 grad. Under det senaste året har utvecklingen istället nästan gått åt fel håll och tyvärr tyder det mesta på att detta kommer att fortsätta ett tag till. Låt oss bara hoppas att krisinsikten inte dröjer för länge!

När de stora elefanterna dansar

Väderleken har för den gångna veckan varit varm för årstiden med temperatur över 10 grader flera dagar och ingen mera frostnatt. För oss som bedriver vår motion utomhus, så är naturligtvis detta extra stimulerande och slutet av oktober blev ett riktigt lyft. Detta har lett till att vi på vår fiktiva långpromenad igår hade tagit oss ända till Åby nordost om Norrköping.
För övrigt har våra externa aktiviteter inskränkt sig till ett pass på målarklubben på tisdagen och vår fredagslunch med en stadig schnitsel på tallriken.

Nyhetsmedia har, förutom det kontinuerliga bruset av kriminalitet och konflikter, inriktat sig på årets G20-möte som avhållits i Rom. Utöver diskussion om lämpliga åtgärder för att stärka världsekonomin efter de skador som coronapandemin orsakat avhandlades program till hjälp för att snabba på vaccineringen mot covid 19, som i stor utsträckning släpar efter i tredje världen och därför tillåter virusets fortsatta härjningar i många länder (i nuläget har det globalt sedan pandemins början för 20 månader sedan rapporterats ca 248 miljoner bekräftade smittfall varav ca 5 miljoner lett till dödsfall). Ett problem i sammanhanget är många människors motstånd mot vaccinering bland annat på grund av diverse rykten om biverkningar som sprids i samhället.
Huvudpunkt på G20-mötet var dock förberedelse för FN:s klimattoppmöte som startar i Glasgow idag. Här rapporteras det om en del ökade ambitioner till åtgärder mot klimatförändring och en uttalad överenskommelse om att målet ska vara max 1,5-gradig genomsnittlig global temperaturökning. När det kommer till frågan om hur detta ska tillgodoses blir beskeden dock mera luddiga och uttalanden från flera länder vars ekonomi till stor del bygger på utvinning av fossila bränslen minskar också förhoppningarna om bindande konkreta åtgärder. Ett annat stort frågetecken är hur finansieringen av nödvändiga åtgärder i tredje världens fattiga länder ska klaras ut. Kanske kommer några svar vid COP26 i Glasgow, men det mesta tyder tyvärr ändå på att probleminsikten fortfarande inte infunnit sig fullt ut - men hoppet är ju det sista som överger människan och kanske kan ytterligare några små steg tas i rätt riktning.

En påminnelse om det svenska samhällets förfall

Höstvädret har under den gångna veckan bjudit på den första riktiga frostnatten med flera minusgrader, men dagarna har ändå varit milda och gett oss både rejält med sol, men också en del blötare väder. Nu gäller det som vanligt att ta vara på all sol som går att få när vintermörkret efter hand sluter sig allt tätare kring oss. Vi försöker trots detta att hålla våra aktiviteter på oförändrad nivå och på vår fiktiva långpromenad nådde vi idag fram till Söderköping. Våra promenader har till största delen ändå hållits i vårt närområde med veckans pass på Club Artis som undantag.

Nu har även M-partiet hållit sin arbetsstämma inför det kommande valåret och här var tongångarna av naturliga skäl väsentligt annorlunda än hos partierna på vänsterkanten. Partiledaren gick i sitt linjetal så långt att han uppmanade sosseväljarna att 'låna ut' sin röst åt honom mot att han lovade att 'återställa ordningen i landet'. I detta räknade han in en minskad flyktinginvandring, en integrationspolitik med konkreta mål och krav på motprestation för uppehållstillstånd, reella insatser för att återställa sjukvårdens möjlighet att upprätthålla vårdgarantin, men framför allt kraftfulla insatser för att komma till rätta med den eskalerande kriminaliteten och våldsspiralen i samhället.

Behovet av det senare kom i öppen dager när rapparen Einár i början av veckan sköts till döds på en innegård i den fashionabla stadsdelen Hammarby Sjöstad i Stockholm. Detta mord, som egentligen inte på något sätt skiljer sig från de 40 andra liknande som skett i landet under året, har hela veckan tilldragit sig massmedias uppmärksamhet. Rapportering om mordet har dock uppehållit sig kring den tragiska förlusten av den hyllade artisten, utan att nämna att motivet till mordet med stor sannolikhet står att finna i hans kriminella förflutna. Man har heller inte bemödat sig med att försöka belysa den destruktiva del av hiphopkulturen som Einár representerade.
En ny och mera handlingsduglig regering måste ha som ett av sina absolut främsta mål att montera ned det kriminella samhälle som är på väg att bli en stat i staten. Maffialiknande element är redan på väg att etablera sig i myndigheterna och rättsväsendet och folkhemmets trygghet är snart ett minne blott. Låt oss hoppas att Einárs död blir den väckarklocka som blir startpunkten för en ny utvecklingslinje i Sverige!

Fortsatt partipolitiskt önsketänkande

Höstvädret har de senaste dagarna varit soligt och uppmuntrande även temperaturen mera konstant hållit sig mellan noll och  tio plusgrader. Hösten blir nu också allt tydligare i takt med att träd och buskar tappar sin lövskrud. Under fredagen passade vi på att göra en liten utflykt till norra grannkommunen och intog då vår fredagslunch på på trevlig liten kinarestaurang, som vi tidigare besökt några gången. Våra motionspromenader har fått något av återstart efter en tids nedgång och jag har också försökt få till en mera frekvent användning av vår motionscykel. En något ökad aktivitet har medfört att vi på vår fiktiva långpromenad idag nådde fram till Gusum och kunde konstatera att det tog oss nästan fyra månader att ta oss igenom Småland.

För de svenska politikerna är det nu högsäsong för partistämmor och som vanligt översvämmas dessa av partimedlemmarnas mer eller mindre väl genomtänkta visioner på hur politiken bör föras i fortsättningen. Särskilt inför ett valår blommar fantasin extra frodigt. Även de mer seriösa delarna av programmen kan överraska.
Från Centerstämman är budskapet inte helt oväntat inriktat på en 'stark grön ekonomi' med sänkta skatter för företag och låg- och medelinkomsttagare, höjda klimatambitioner och större satsningar på förnybar energi. Man vill också ge sken av att vara landets liberala parti som ska minska utanförskapet, och att s k utsatta områden senast 2030 ska vara säkra och trygga stadsdelar. Exakt hur kalaset ska bekostas är dock inte klart även om en fortsatt 'grön skatteväxling' förordas.
Även Miljöpartiets kongress har handlat om 'grön politik' och man vill satsa 100 miljarder kronor av lånade pengar på en 'klimatfärdplan' under en 10-årsperiod. Att Sveriges insatser i klimatfrågan är helt betydelselösa i det globala perspektivet har man tydligen inte kunnat förstå. Partiets opinionsstöd i nivå med 4-procentsgränsen kanske speglar deras introverta syn på tillvaron.
Viktigare blir det kanske att den närmaste framtiden få se var de större partierna är på väg i den turbulenta tid vi just nu upplever.

Tuffa partiledare

Under senaste veckan har höstvädret varit mera lagom med t  o m en och annan solglimt och temperaturen ute har fortfarande hållit sig över tiogradersstrecket. Detta har naturligtvis också haft en positiv inverkan på våra motionspromenader som kommit igång lite bättre efter en tids nedgång. Vår fiktiva långpromenad hade därmed igår nått fram till den lilla byn Skedshult. Som en extra motionsinsats hade vår bostadsförening höstens städdag under lördagen vilken gav en rejäl genomkörare för kroppen med sopning, lövkrattning och klippning av buskar och häckar m m, men också en stunds trevlig samvaro med grannarna. Mindre trevligt är att sorg åter drabbat familjen i början av veckan då yngsta svärsonens bonuspappa gick bort efter en tids sjukdom. Vi vill minnas honom som en glad och generös person som betytt mycket för vår yngsta dotters familj.

Ett litet utropstecken kan gårdagskvällens partiledardebatt i TV sägas vara. Den blev ungefär lika ruffig som kunde väntas för att vara en tidig kick-off för det kommande årets valrörelse. Den avgående statsministern, S-ledaren Löfven, var i vanlig ordning en ganska blek figur, men över lag var debatten en renhårig batalj. Markeringarna från de båda blocken följde i stort sett välkända spår men viss förändring kunde märkas i oppositionspartiernas relation där SD, M, KD och L nu tydligt strävar efter att skapa ett dugligare alternativ till den regering vi tvingats lyda under de senaste sju åren. Lika tydligt är att C nu helt slukats av vänsterblocket, vilket kan leda till intressanta kollisioner inför de kommande budgetförhandlingarna i riksdagen. Vi har med all sannolikhet att se fram emot en spännande höst, inte minst efter bytet av partiledare för S om en knapp månad.

Vanskött elförsörjning - ett samhällshot!

Väderleken under den gångna veckan bekräftar med full kraft att hösten är här för gott. Antalet soltimmar var mycket nära noll och vindarna liknade något som vi normalt förknippar med Skåne och Västkusten, allt understruket av återkommande regnskurar. Detta har naturligtvis också haft en menlig inverkan på våra uteaktiviteter, men vi kom ändå en bit vidare på vår fiktiva långpromenad och kom igår till Gamleby. Själv har jag också sysslat med lite symboliskt trädgårdsarbete då jag klippte vår tio meter långa ligusterhäck utanför altanen. Veckans fredagslunch kunde vi också avnjuta i sedvanlig ordning.

De enda som haft anledning att glädja sig åt det blåsiga vädret är vindkraftverkens ägare då elproduktionen från landets vindturbiner stundtals legat på 8 000 MW. Obalansen i elproduktionen gjorde emellertid att förtjänsten uteblev då överproduktionen vid några tillfällen pressade ner priset under 0 öre per kWh. I motsatt läge vid stiltje ligger spotpriset på el i södra Sverige upp 2 kr per kWh. Vindkraft är med andra ord det perfekta exemplet på kontraproduktiv verksamhet och vi kommer under kommande vinter med stor sannolikhet få upplevelser som är både dyrbara och smärtsamma för samhället.
Den sittande regeringens 'strutspolitik' i detta, och för övrigt flera andra, avseenden är för helt obegriplig. De floskler som uttalas från talarstolar eller pressträffar kan inte på något sätt bemöta det annalkande kristillstånd som hotar vad gäller såväl elproduktion som överföringskapacitet i elnäten. I strid med de egna myndigheternas uppfattning fortsätter regeringen att blunda för de uppenbara bristerna trots att ledtider för upprustning i dessa avseenden rör sig om flera år. Jag bävar för den dagen då industrier tvingas slå igen eller TV:n slocknar för 'Svensson' på grund av elbrist - men då är det redan för sent sedan länge att göra något åt saken!

Rödgrön röra hotar även Tyskland

Veckans inlägg i dagboken blev av olika skäl en aning försenat, men hösten rullar på som förväntat med gulnande löv och mörka kvällar. Så gör även våra vardagliga aktiviteter nu med återkommande avbrott i form av målarpass på Club Artis och utelunch på fredagar. Idag avförs också större delen av de svenska pandemirestriktionerna och risken för spridning av coronasmitta ökar om 'Svensson' inte kan hålla sig i skinnet. Som alltid är livet ömsom vin och ömsom vatten och man får gilla läget som det kommer. Så även idag då vi nåddes av den tråkiga nyheten att hustruns bror gick bort förra lördagen, ett tungt besked som ändå måste accepteras.
När det gäller våra motionspromenader så har vi haft en 'lågkonjunktur' på grund av mitt benproblem, men nu verkar detta vara avklarat för den här gången och vi försöker att åter spänna upp prestationerna en aning. På vår fiktiva långpromenad lyckades vi således igår trots allt komma fram till Almvik nordväst om Västervik.

I den inrikespolitiska miljön står det nu klart S-partiets nya ledare kommer att vara nuvarande finansministern Magdalena Andersson. Det kommer att bli en spännande och intressant tid när hela vänsterblocket kommer att styras av ett matriarkat med Miljöpartiets manliga språkrör, den ytterst bleke Per Bolund, som ett slags patriarkat gisslan. Det blir kanske en sorts examensprov för kvinnokraften.
I Tyskland går utvecklingen motsatt väg efter helgens val till förbundsdagen då den sedan 16 år ledande Angela Merkel lämnar vidare till en manlig antingen sosse eller kristdemokrat. Kommande regeringsförhandlingar blir avgörande. Klart är emellertid att 'de gröna' kommer att få ett ökat inflytande hur det än blir. Därmed står eventuellt det tyska folket inför hotet om samma oförutsägbara politik som vi här lidit av i sju år. Jag avundas dem inte!

Statsbudget med valfläsk

 När vi nu uppnått höstdagjämningen är det bara att acceptera att väderleken fått en tydlig höstkaraktär med temperatur kring 10-gradersstrecket och fuktig luft tillsammans med ökande vindar. Vi har ändå trots detta och en del krämpor i benen försökt hålla igång våra motionspromenader, men på vår fiktiva långpromenad hade vi på söndagskvällen bara lyckats lägga till 12 km och med det tagit oss till Lunds by sydväst om Västervik.
Avbrott i vardagen har även förra veckan varit ett pass på målarklubben och en god fredagslunch på en thairestaurang. Som extra grädde på moset kunde vi igår delta i firandet av dotterdotterns födelsedag hemma hos henne och hennes sambo. Det var en riktigt trevlig och givande träff i familjens hägn.

Igår presenterade finansministern regeringens förslag till statsbudget för valåret 2022. Den är som väntat präglad av en stor mängd 'valfläsk' att dela ut, finansierat med lånade pengar, och har en markant vändning till bidragslinjen och bort från arbetslinjen. Mest uppseendeväckande är kanske förslaget om införande av en s. k. familjevecka, som ger föräldrar möjlighet till en veckas 80-procentigt betald ledighet med familjen på statens bekostnad. Beräknad kostnad för detta är 5,4 miljarder kronor per år, att jämföra med de 2,5 miljarder som tillförs rättsväsendet för bekämpning av den snabbt expanderande kriminaliteten i landet, en prioritering som är minst sagt märklig.
Flera andra budgetposter pekar åt samma håll med effekten att ledighet premieras framför idogt arbete. Om detta sedan är ett försök att skymma bilden av den genant stora arbetslösheten i landet låter jag vara osagt, men Löfvens löfte för sju år sedan om att uppnå Europas lägsta arbetslöshet befinner sig idag som en hägring vid horisonten. Detta mål kan bara nås genom att underlätta för företagandet i landet genom ett välgrundat och hållbart regelverk för och en radikalt minskad byråkrati kring anställning och arbete. För detta krävs en helt annan regim än den för dagen härskande! Budgetens intentioner pekar snarast i rakt motsatt riktning.

En ögonöppnare för folket!?

Höstvädret fick ge vika för en relativt varm sensommarvecka, men igår tog det skruv med ett heldagsregn på hela 23 mm. För vår egen del blev det en relativt lugn vecka, mest med anledning av mina smärtproblem i ena benet. Ett par avbrott i vardagslunken blev det ändå dels på tisdagen då vår målargrupp på Club Artis åter drog igång efter ett oändligt långt pandemiuppehåll, men också i fredags då vi tog oss ut för en utelunch. På grund av ovannämnda problem har även våra motionspromenader blivit lidande och bara en kort sträcka på vår fiktiva långpromenad har kunnat läggas till. Igår tog vi oss i alla fall till den lilla byn Mörtfors lite undangömt i smålandsskogarna.

Den sociala utvecklingen i 'utsatta områden' i vårt land fortsätter att förfalla. Efter det stora 'familjebråket' i Lund för ett par veckor sedan verkar det dock som att en del kommentatorer börjar tala klartext om den rådande situationen. Snart är det kanske inte längre tabu att på allvar ta itu med vad som behöver göras åt den importerade kriminalitet vi allt mera plågas av. När ungdomskriminalitet och klankultur börjar flytta ut från storstäderna till allt mindre orter, blir opinionstrycket kanske för starkt för kunna fortsatt negligeras. Aviserade ministeravgångar kanske tyder på att 'råttorna börjar fly det sjunkande skeppet' när läget gått helt ur kontroll. Medan trenden för antalet dödsskjutningar sjunker i hela Europa är den istället stigande i Sverige.
Regeringens enda medel mot detta tycks vara tillsättning av nya utredningar och 'medan gräset gror så dör kon'. Ny partiledare för S-partiet lär inte göra någon skillnad med tanke på det nuvarande regeringsunderlaget. En ny regering med en annan syn på förfallet är vår enda chans till att rädda landet innan kriminaliteten tar sig in i samhällets administration och fallet ner till en 'bananrepublik' är definitivt!

Urspårad klimatpolitik

Den första höstveckan bjöd på relativt 'normal' väderlek för årstiden, men erbjöd även höstens första nattfrost ända ner på våra breddgrader. En av dagarna tog vi tillvara för en tur med husbilen upp till det vackra landskapet vid Gysinge, där forsarna i Dalälven var extra potenta efter allt regn som fallit längre upp i landet den senaste tiden. Våra motionspromenader blev även den gångna veckan något kortare för min del med fortsatta besvär med ett ben, men på vår fiktiva långpromenad kom vi igår ändå fram till Misterhult mitt ute i den mörka smålandsskogen.
I lördags hade vi för första gången sedan coronapandemins början för ett och ett halvt år sedan en familjesammankomst med döttrarna och svärsönerna här hemma. Träffen gjorde vi för att fira tvåårsjubileum för vårt nuvarande boende - det är obegripligt vad snabbt tiden rinner iväg.

Något som däremot inte tycks röra sig alltför snabbt är politikernas insikt om vad som är relevant för bekämpningen av den globala uppvärmningen. Den svenska symbolpolitiken med skatt på plastpåsar eller subventionering av elcyklar ska i detta avseende ställas mot ett förväntat beslut av EU-kommissionen om godkännande av subventioner till utbyggnad av gaseldade kraftverk i Tyskland och Belgien. Sveriges åtgärder inom klimatpolitiken är för övrigt, vad som än görs åt det ena eller andra hållet, fullständigt betydelselösa i det globala perspektivet. Den årliga ökningen av utsläppen av växthusgaser i Kina är av samma storleksordning som vårt lands totala utsläpp. Den befängda svenska politiken leder bara till ohägn för medborgarna och i vissa fall en illa dold smygbeskattning. Den i särklass största, och i vid mening negativa, effekten av svenska åtgärder är nedstängningen av våra kärnreaktorer, som kommer att kräva motsvarande annan  elproduktion med mångfalt större utsläpp i norra Europa. Det tycks mig som att det tyska talesättet om "die dumme Schweden" härmed fått sitt slutgiltiga berättigande!

Mörkare tider vid horisonten

Den förra veckan blev vi tydligt påminda om att hösten är på väg med temperatur kring 15 grader och mycket regn och blåst. Detta är dock förlåtet med tanke på den otroligt soliga och varma sommar vi haft detta år. För oss själva blev veckan ganska stillsam då det dåliga vädret kombinerat med en mindre åkomma i en lårmuskel hos mig gjorde att vi fick dra ner ordentligt på våra promenader. Av detta följer naturligtvis att framgången på vår fiktiva långpromenad blev relativt blygsam, men vi tog oss ändå till Fårbo igår kväll.

Utöver alla de dagligen förnimbara problem som det svenska samhället påtvingats genom en aningslös och nonchalant styrning står det allt mera klart att försörjningen av elkraft i landet står inför stora, för att inte säga kritiska, utmaningar i framtiden. Genom en illa genomtänkt avveckling av hälften att landets kärnreaktorer och en idealistisk satsning på vindkraft kan vi redan under kommande vinter stå inför akuta försörjningsproblem med drastiskt försämrade villkor för vår elanvändning. Redan nu ser vi hur den dåliga produktionsbalansen pressar upp elpriset framför allt i sydligaste delen av landet.
Detta läge råder dessutom redan innan något har påbörjats av de 'gröna' och kraftigt elslukande projekt som planeras. Den föreslagna elektrifieringen av gruv- och stålindustrin tillsammans med utfasningen av fossila bränslen från trafiksektorn kräver i runda tal en 50-procentig ökning av elkonsumtionen. För att möta detta finns idag inget annat planerat än ännu mera oplanerbar produktion från 'sol o vind', som under vissa tider under vintern av naturliga skäl kan ge produktion lika med noll. Om inte snabba och genomgripande åtgärder påbörjas riskerar vi att få det mörkt och kallt i stugorna om några år. Åter igen ställer jag mig frågan: Hur har det kunnat gå på det här viset för vårt fina gamla Sverige?

Sossarnas överraskning

Under förra veckan gjorde sommaren en liten återkomst med mest soliga dagar och mera lagom temperatur kring 20-gradersstrecket. På fredagen utnyttjade vi detta till en liten tur västerut med husbilen för ett besök vid Färna herrgård och en fredagslunch i Köping. Ett annat avbrott i vardagen var ännu ett gardenparty i söndags, nu hos äldsta barnbarnet där släkten firade deras sons födelsedag.
Våra motionspromenader har vi i stort sett fortsatt som vanligt och igår hade vår fiktiva långpromenad tagit oss till Stensjö norr om Oskarshamn. Här har vi övernattat många gånger i husbilen vid den gamla museibyn.

Under söndagen höll statsministern sitt sommartal, som skulle visa sig vara det sista, då han som slutvinjett meddelade att han inte ställer upp för omval vid den kommande S-kongressen i november. Beskedet var för alla, utanför en mycket liten krets i S-ledningen, en total överraskning. I sitt tal hade Löfven då storslaget redan berättat om allt hans regering hade uträttat under två mandatperioder.
Det han däremot inte nämnde något om var den oroande utveckling de flesta av oss varje dag kan se omkring sig. Han tog inte upp den expanderande gäng- och klankriminaliteten med anslutande skjutningar, inte det social utanförskapet i utsatta områden, inte den på många håll fallerande åldringsvården, inte den ökande bostadsbristen, inte de sviktande resultaten i skolundervisningen och inte heller den otrygghet som många idag känner i sin vardag.
Min enkla slutsats är att den bräckliga sosseregeringens utredningsiver och ökade byråkratisering av samhället på intet sätt lyckats bekämpa de stora problem som det svenska samhället numera lider av. Huruvida hans efterträdare har förmåga att ändra på detta återstår att se, men alldeles uppenbart krävs nu helt andra insatser än de som Löfven misslyckats med under sin tid som regeringschef.

Skattpengar i ett svart hål

Väderleken i våra trakter har återgått till mera normala förhållanden - mera lagom av såväl temperatur, vind som nederbörd. Trots den torra heta sommaren har grönskan i naturen klarat sig bra och gulnande fläckarna på gräsmattorna är åter grönskande. Nu gäller det att på bästa sätt ta vara på det som återstår av sommaren och i torsdags gjorde vi en utflykt med husbilen till Strängnäs och Mariefred, där vi blev något överraskade av 'turistträngseln'. Vid de populära utflyktsmålen fanns inte en enda parkeringsplats att hitta, men vi kunde ju ställa 'vårt hus' på en annan trevlig plats. Efter ett uppehåll på ett och ett halvt år under pandemitiden har vi också återupptagit vår tradition med utelunch på fredagar och hoppas få kunna njuta av dessa avbrott  vardagen i fortsättningen. 
Våra motionspromenader fortsätter vi naturligtvis efter bästa förmåga och på en av dessa hade vi nöjet att möta vårt yngsta barnbarnsbarn och hans mamma. Med våra vandringar hade vi på vår fiktiva långpromenad igår kommit till Påskallavik där vi tar en paus vid stranden av den vackra skärgården.

Idag hade jag det tvivelaktiga nöjet att läsa en artikel av en grävande journalist om hur svenskt offentligt u-landsbistånd bedrivs. Det var en skrämmande läsning. Med biståndsmyndigheten Sida i spetsen framträder en hårresande bild av nonchalans och naivitet och i värsta fall ren korruption. Även fall av rent ministerstyre i avsikt att vinna politiska poänger beskrivs. Oberoende uppskattningar har gjorts av att 10- 20 procent av de skattefinansierade 45 miljarder, som biståndsbudgeten omfattar, hamnar i mer eller mindre olagliga, ibland rent kriminella fickor på vägen till den nödställde mottagaren. Det handlar både om misskött hantering på givarsidan och ofta utbredd korruption hos mottagarna.
Jag har i många år varit skeptisk till hur detta biståndsarbete bedrivs och borde inte vara överraskad av journalistens redogörelse, men förhållandena var i många fall mycket värre än jag kunde tro. I några fall har pengarna till och med i slutändan gått till finansiering av ren terrorverksamhet i diktaturstater. Med detta för ögonen kan jag bara konstatera att Sverige med det snaraste behöver en ny ledning med förmåga och vilja att rensa upp i det träsk som håller på att bre ut sig i Myndighetssverige. Vi aningslösa skattebetalare ska inte behöva acceptera den ordning som nu råder!

Armageddon i Centralasien

Den gångna veckan har tydligt visat att hösten knackar på dörren. Utetemperaturen har efter en och en halv månads tryckande värme börjat hålla sig kring 20-graders strecket. Vi har också fått en dags regn (26 mm) vilket var både behövligt och välkommet. Det mera skonsamma väderläget har också gjort att vi kunnat öka på våra motionspromenader en aning och med detta hade vi igår kommet fram till Mönsterås på vår fiktiva långpromenad. Där kan vi besöka avlägsna släktingar till hustrun och även hedra hennes anor på ortens kyrkogård.
Som avbrott i vardagslunken firade vi vår 58:e bröllopsdag med en liten utflykt till Avesta där vi tittade på stan och smorde kråset med var sin god pizza. Ett par dagar senare gjorde vi en annan utflykt till grannkommunerna i väster där vi kunde göra trevliga promenader i vackra omgivningar och hade flera goda upplevelser på vägen.

Lika goda upplevelser gäller inte för Afghanistans  befolkning där talibaner nu åter succesivt besätter landet efter avbrottet av den internationella militära hjälpen till landet. Talibanerna, som är organiserade i en konservativ, militant sunniislamistisk rörelse, som startades som motkraft mot sovjetisk intervention av Afghanistan 1979. Efter 'kalla krigets' slut kunde de expandera och regerande större delen av landet under senare delen av 1990-talet. Förstärkta av al-Qaida under Usama bin Ladin proklamerade de ett 'heligt krig' mot de orena, dvs alla utom de som bekänner sig till deras livsstil under extrema sharialagar. Under hela tiden har rörelsen kunnat påräkna ett omfattande stöd från Pakistan. Efter al-Qaidas 11 september-attack i New York 2001 har sedan dess världen med stöd av FN-sanktioner kunnat trycka tillbaka talibanerna, men efter USA:s beslut att nu lämna landet åt sitt öde ges förutsättningar för deras återkomst till makten.
Det vi har att se fram emot är en i religionens namn skrämmande kulturell återgång till en tid då mänskliga rättigheter i dagens mening inte existerade och en filosofi som per definition reducerar kvinnan till mannens egendom. Framtiden för de flesta av landets medborgare kommer att styras av tvång och skoningslös terror där barn kan användas som soldater eller självmordsbombare. Gud vare dem nådig!

Hotande kollaps för svensk byggverksamhet

Under den senaste veckan fick sommarhettan till sist ge vika för en något mer normal temperatur och vi har till detta också under några korta stunder fått en del regn. Problemen med torkan är för den skull inte på något sätt undanröjda och en hel del skogsbränder har härjat både i Sverige och på andra håll i Europa. Vi har för egen del i vanlig ordning anpassat våra aktiviteter, men försöker hålla en konstant nivå på motionen. På vår fiktiva långpromenad kom vi därmed igår till Kåremo ett par mil norr om Kalmar.
Som avbrott i vardagen hade vi i torsdags ett besök av våra döttrar för att celebrera min födelsedag och igår var det kalas hos yngsta dotterns familj för ett försenat födelsedagsfirande av hennes son.

Under den gångna veckan har en hel del av utrymmet varit upptaget av den 'cementkris' som kan bli följden att Mark- och Miljööverdomstolen underkänt Cementas ansökan om förlängt tillstånd till brytning av kalksten i Slite. Domen har överklagats till Högsta domstolen, men om detta inte undanröjer den nu gällande domen, kommer tre fjärdedelar av Sveriges försörjning med cement att försvinna den 1 november. Vad följderna av detta skulle bli för byggbranschen och delar av industrin kan nästan vem som helst direkt inse, dock inte den svenska regeringen, tycks det.
Från regeringshåll har det nämligen i stort sett varit tyst, med hänvisning till att det är domstolen som dömer. Man tycks inte ens ha försökt göra någon form av konsekvensanalys trots att varningar från näringslivet kommit om risk för stor arbetslöshet och grava ekonomiska följder. Istället har nu oppositionen tagit initiativet genom att kalla näringsministern till riksdagens näringsutskott med krav på dennes redogörelse för regeringens plan för att hindra en hotande kollaps i samhället. Ännu en gång har denna handlingsförlamade regering verifierat sin totala inkompetens för sitt uppdrag. Vi skattebetalare väntar nu på klara besked om regeringens agerande i ärendet!

Besök i gammal hemort

Så har ännu en vecka gått från vår tid med bestående högsommarhetta och torka. Det senare är ett stort problem både med tanke på böndernas skördeutsikter och den extremt stora risken för skogsbränder. Även om vi i Sverige än så länge varit relativt förskonade så har förödelsen i västra USA varit desto allvarligare. Själva har vi efter bästa förmåga försökt anpassa våra aktiviteter till vad som gäller och lyckats uppehålla en del av vårt motionerande. På vår fiktiva långpromenad har vi då idag lyckats ta oss förbi Kalmar till den lilla byn Rockneby.
Under torsdagen trotsade vi värmen och gjorde en tur med husbilen till Nyköping. Där gjorde vi en promenad i staden och åt lunch på en kinesrestaurang. När vi sedan satt i skuggan framför rådhuset och tittade på gatulivet kom det plötsligt för oss att det i dagarna är 50 år sedan vi flyttade från staden. Tänk vad tiden går och vart har alla år tagit vägen.

Ute i samhället råder det nu stor förvirring kring coronapandemin som fortfarande inte släppt greppet om mänskligheten. Samtidigt som det i varierande grad i olika länder börjat att lättas på gällande restriktioner, ser man på många håll en ny smittspridningsvåg visa sig. Trots vaccineringar är fortfarande en mycket stor del av befolkningen oskyddad och nya virusstammar går till angrepp. Samtidigt sker stora protester i flera länder mot att 'friheten' inte införs tillräckligt snabbt. Tyvärr får vi nog räkna med att leva med eländet ytterligare månader tills den s k flockimmuniteten till sist ändå gör slut på problemen!

Klimatbundna katastrofer

Vi har levt vidare i den varma sommaren som hela tiden presterar nya temperaturrekord - under den gångna veckan har utetemperaturen ett par dagar varit över 30 grader. Detta är inte hälsosamt och flera fläktar går hela tiden här hemma för vi ska kunna ha en uthärdlig temperatur. Alla fysiska aktiviteter måste skruvas ner till ett minimum, men vi försöker ändå  få en daglig, om än begränsad, promenad. På vår fiktiva långpromenad lyckades vi i alla fall idag ta oss till Ljungbyholm strax söder om Kalmar. Igår kunde vi som avkoppling från vardagen delta med hela släkten i ett 'garden party' hos äldsta dottersonen där vi firade hans dotters femårsdag.
På bilsidan har vi på ett enkelt sätt lyckats skilja oss från den gamla Ford Mondeon, som via en uppköpare av begagnade bilar förhoppningsvis kan få göra tjänst ännu ett antal år hos en händig vårdnadshavare. Vad gäller husbilen, så har vi under den heta veckan lånat ut den till yngsta dottern och hennes make, som kunde göra en tur till den Sörmländska skärgården.

Uppvärmningen av klimat har den senaste tiden visat upp allt flera exempel på de svåra följder som kan uppstå. Under flera veckor har allvarliga skogbränder härjat i västra delen av Nordamerika där hela byar och småstäder nästan helt utraderats. Under den gångna veckan fick västra delen av Centraleuropa känna på motsatsen då enorma åskregn formligen dränkte hela landsdelar. De bilder som visats av översvämningarnas förödelse påminner mest om krigsskådeplatser. Det är svårt att ta in att människor kan drabbas på detta sätt och det kommer dessutom att ta månader till år att återuppbygga allt som spolierats på detta sätt. Meteorologernas varningar om att detta är den nya framtiden kommer också allt tätare. Det är hög tid för alla att försöka tänka igenom och förbereda sig för denna framtid!

Fortsatt hetta

Med risk för att låta tjatig tvingas jag konstatera att vi levt ännu en vecka med tung högsommarvärme med dagstemperatur på eller över 25 grader. Detta tillsammans med dålig nattsömn gör att man bara fungerar till hälften och våra motionspromenader påverkas naturligtvis också. På vår fiktiva långpromenad i södra Sverige hade vi igår ändå lyckats ta oss till Voxtorp ett par mil söder om Kalmar.
I slutet av veckan fick vi ut vår nyförvärvade bil och har påbörjat processen med att avyttra den tidigare. Ett par dagar tidigare gjorde vi en dagstur med husbilen till norra grannkommunen och fick lite vidgade perspektiv på tillvaron just nu. Den lilla staden Sala har verkligen mycket att erbjuda av vackra rekreationsytor med parker och dammar.

På den inrikespolitiska arenan har nu riksdagen utsett S-ledaren till ny statsminister, som presenterat en i princip oförändrad regering. Skillnaden mot den tidigare röd-gröna röran är att det så kallade januariavtalet inte längre existerar och därmed vet ingen vad som den nya regimen i slutändan kan ställa till med. Betecknande är det svaga underlag av riksdagsmandat som regeringsmakten vilar på samtidigt som oppositionen 'slipar knivarna' inför höstens strid om nästa års statsbudget. 'Röran' utmärkes också av flera interna konfliktlinjer mellan C och V och mellan C och Mp. Jag avundas faktiskt inte den nytillsatte statsministern. Han kommer förmodligen att ångra att han lierat sig med den egotrippade C-ledaren.
En tröst i bedrövelsen är att coronapandemins restriktioner börjat lättas upp en aning och landets ekonomi tycks till största delen ha lyckats rida ut stormen på ett överraskande bra sätt. Med ett disciplinerat beteende hos alla medborgare med begränsad smittspridning kan vi kanske till sist nå ett slut på eländet.

Orostider

Den tryckande högsommarvärmen har fortsatt ännu en vecka och trots fläktar med kylfunktion känns hela miljön nu närmast ogästvänlig. Nattsömnen blir lidande och man känner sig allmänt utslagen. Till och med våra motionspromenader har börjat kännas mindre trevliga. Vi har dock lyckats ta oss ännu en bit på vår fiktiva långpromenad och kom igår till Grisbäck, en liten by några kilometer norr om det mera välkända Brömsebro.
Efter fullbordad covidvaccinering har vi nu så smått börjat återerövra vår tidigare starkt begränsade frihet och i förrgår var vi på födelsedagsfest för vårt yngsta barnbarnsbarn.  Det har också tagit sig uttryck i utlopp för en uppdämd spendersamhet. Vi började med att göra en välbehövlig uppgradering av vår klädgarderob och sedan investerade vi i en bättre TV-fåtölj åt hustrun. Kronan på verket satte vi dock idag. Eftersom vår Ford Mondeo, vår gamle trotjänare sedan 18 år börjat få försämrade relationer med bilprovningen, beslutade vi idag att låta den 'gå i pension'. Till resultat av detta har vi idag inhandlat en Ford Fiesta Titanium av 2018-års modell, som vi hoppas ska kunna bära oss resten av livet.

Om vårt privatliv innehållit en viss turbulens under veckan är den ändå ett intet mot läget inom den svenska inrikespolitiken där 'hela havet stormar'. Efter att regering petats av riksdagen har M-ledaren haft sonderingsuppdrag för att bilda en ny regering på konservativ/liberal grund, men kunde konstatera att parlamentariskt underlag för en sådan för tillfället inte finns. Efter detta har uppdraget gått till S-ledaren, som accepterat att försöka få ihop en ny vänsterregering, men på bräckligast möjliga underlag. Den rödgröna rörans oreda är således det vi troligen har att se fram emot ännu en tid. Hur länge kan för stunden ingen säga, men för varje dag som går undergrävs stabiliteten i det svenska samhället. Detta bekräftas inte minst av det tragiska polismord som skedde i Biskopsgården för en vecka sedan och där en 17-åring är gripen och på sannolika skäl misstänkt för mordet.
I förrgår fick vi därtill ett exempel hur dåligt rustade vi står inför angrepp av olika slag då en global hackerattack slog ut den digitala driften i ett stort antal företag, där bland annat de flesta COOP-butiker i landet tvingades stänga på grund av utslagna kassasystem. Det är mycket hög tid för de styrande att inse och förstå att  den gamla sörgårdsidyll som en gång präglade Sverige har gått till historieboken och att landet för var dag som går allt mer börjar likna en latinamerikansk maffianation. Människors trygghet i vardagen måste prioriteras framför alla flumvisioner som på senare tid förpestat landets ledning!

Landets bästa eller maktens sötma i vågskålarna

 Som uttalad soldyrkare får jag inte klaga på den senaste tidens flödande solsken, men som vanligt är 'lagom bäst' och nu har vi fått för mycket av det goda. Utetemperaturen är just nu 26 grader i skuggan och vinden obefintlig. Detta har självklart satt sina spår på våra motionsaktiviteter, men vi ger oss inte och på vår fiktiva långpromenad genom landet kom i igår till Jämjö i östra Blekinge. På Midsommarafton hade vi en liten sammankomst med knytkalas hos äldsta dottern med våra döttrar och svärsöner - en lyckad och mycket välkommen träff.
För min egen del hade jag i början av veckan årsmöte med vår målarklubb, vilket blev mitt sista uppdrag som ordförande i föreningen. Tyvärr fanns smolk i glädjebägaren eftersom de ekonomiska konsekvenserna av coronapandemin tvingat fram en uppsägning av vår klubblokal, men nu överlåter jag till den nya styrelsen att planera för hur verksamheten ska kunna fortsätta i nya former.

Situationen är inte mycket bättre för aktörerna inom den svenska inrikespolitiken. Efter att riksdagen för en vecka sedan uttalat sitt misstroende mot regeringen har veckan dominerats av uttalanden och spekulationer om vad som ska hända nu. I valet av att utlysa extraval eller en talmansrunda för tillsättande av ny regering kom beskedet idag från statsministern när han lämnade in regeringens avskedsansökan till talmannen. Valet är med all säkerhet det bästa då ett extraval till riksdagen knappast är vad landet behöver i den trassliga situation vi redan befinner oss i.
Att tillsätta en 'bättre' regering efter de senaste årens misslyckade politiska resultat kan tyckas enkelt, men det parlamentariska läget är oförändrat och C-ledarens låsning om att inte samarbeta med något av ytterkantspartier V och SD består. Denna blockering omöjliggör i praktiken troligen varje form av majoritetsregering. Hur talmannen kommer att agera i detta föga avundsvärda läge blir intressant att se, men en hel del prestige kommer att behöva läggas på hyllan för att en hållbar lösning ska kunna uppnås. Liberalernas definitiva övergång till högersidan förbättrar läget för denna men är inte tillräckligt. En ny regering av samma färg som den tidigare betyder fortsatt oreda gödd av särintressenas diktatur. Tyvärr får vi nog räkna med ännu ett förlorat år, denna gång på grund av politisk oförmåga, förutom de nästan två som coronapandemins härjningar orsakat.

Historisk revolution

Den heta sommaren har fortsatt ännu en vecka och i natt kulminerade den i ett rejält åskväder med ett nedslag alldeles här i närheten. Onsdagen använde vi till en tur med husbilen till en av kommunens nyare badplatser ett par mil öster om staden. Där kunde vi njuta av lite svalare luft från sjön och en enastående utsikt över vattnet. Något badande har dock ännu inte blivit av. Värmen har självfallet haft en menlig inverkan på våra motionspromenader även om vi försöker hitta skuggiga stråk för vår framfart. Effekten är förvisso tydlig även på vår fiktiva långpromenad, som trots allt i går kväll ändå nådde fram till Lyckeby norr om Karlskrona.

Idag inträffade ett historiskt inslag i svensk inrikespolitik när en svensk statsminister för första gången någonsin fälldes av en misstroendeförklaring i riksdagen. Bakgrunden är V-partiets protest över att regeringen enligt den s. k. januariöverenskommelsen vill införa fri hyressättning i nyproducerade hyresrätter. Högerblockets partier, M, KD och SD, var naturligtvis inte sena med att ta vara på denna plötsliga möjlighet att avsätta regeringen.
Vad som blir det nya politiska landskapet, efter den kommande proceduren med talmansrunda och värsta fall ett extraval, återstår att se. Den vänster/liberala regeringen vi haft har knappast varit något under av framgång. Delar av det svenska samhället har lidit stor skada under de senaste åren och allt går inte att skylla på coronapandemin. Handlingsförlamning p. g. a. interna stridigheter inom regeringsunderlaget har antingen försenat eller helt omintetgjort nödvändiga åtgärder. Resultatet har blivit en illa skött invandring till Sverige med dåligt genomtänkt integration i samhället av de nyanlända, som i sin tur medfört skenande kriminalitet, försämrad sjukvård, oordning i skolan och eftersläpande pensionsutveckling för att bara nämna några missförhållanden. Denna regering har för övrigt med en ohejdad utbyggnad av vindkraft lyckats skapa en energiförsörjning ur balans med stora framtida ekonomiska risker som följd.  

Om något positivt ska komma ur den revolution som gjorts idag, krävs det att en enad regering med full handlingskapacitet omgående tar itu med den förslumning som nu råder. Vi har inte tid att vänta på en förändring till hösten 2022, behovet av förändring är akut!

Storstädning i undre världen

Under förra veckan bjöds vi mestadels på fortsatt hett sommarväder, men också ett heldagsregn med stundtals skyfallskaraktär. Vi kom ändå lindrigt undan men längre österut i Mälardalen blev det riktigt besvärliga översvämningar på flera ställen, inte minst i kungliga huvudstaden. Väderförhållandena gjorde att vi fick fortsätta med begränsning av våra motionspromenader, då man helst av allt ville vara stillasittande på en plats i skuggan. I början av den gångna veckan var det dags för oss att få den andra dosen av vaccin mot coronaviruset, så till midsommar kan vi anse oss ha fullgott skydd mot eländet.
Vår fiktiva långpromenad fick trots värmen ännu ett litet tillskott och på söndagskvällen hade vi nått Ronneby där vi kunde göra ett besök på Brunnen.

Nyhetsflödena i världen har den senaste veckan dominerats av två speciella händelser - dels Interpols tillslag mot organiserad brottlighet, dels årets G7-möte i Cornwall i England. Det senare hade tack vare bytet av president i USA fått en tydligt förbättrad karaktär med en mera konstruktiv samtalston. Inte helt oväntat fick förhållandena i världshandeln och klimatfrågorna stor plats på dagordningen, men diskussionen om 'hoten' från Ryssland och Kina gav tydliga markeringar om att västvärlden nu måste enas för att möta dessa. De båda ländernas aggressiva expansionspolitik, såväl militärt som ekonomiskt, måste tryckas tillbaka, men man underströk samtidigt att det inte handlar om en repris av det 'kalla kriget' - åtminstone inte än så länge.
Den förstnämnda och betydligt mer omfattande händelsen är det internationella polistillslaget i 16 länder mot organiserad brottslighet, där totalt över 800 individer frihetsberövats. Av dessa har 155 varit aktiva inom Sverige och tre i vår egen hemkommun. Insatsen byggde på att polisen distribuerat den krypterade meddelandeappen ANOM och leddes av polisen i USA, Nederländerna och Sverige. Förutom alla gripanden, även av ledande toppfigurer, kunde man ta i beslag 40 ton narkotika, 250 vapen, 55 fordon och 48 miljoner dollar i olika valutor och kryptovalutor. Den svenska polisen säger sig därtill ha förhindrat ett tiotal planerade mord i Sverige.
Den omedelbara konsekvensen av gripandena har blivit att svenska häkten nu är så överfulla att dubbelförläggning i cellerna måste tillgripas på en del platser. Det som återstår att göra ligger nu på åklagare, advokater och domare att se till att de inkapaciterade brottslingarna verkligen får ta de konsekvenser de förtjänar. Trycket på våra redan fullbelagda fängelser kan då bli en svår nöt att knäcka, men får inte hindra rättvisans gång!

Heta försommardagar

Under föregående vecka har sommaren slagit till med skoningslös värme - de senaste dagarna har utetemperaturen legat på 25 - 27 grader i skuggan och inomhus någon grad högre. Visst har vi längtat efter solen, men lagom är som vanligt bäst vilket än en gång bekräftats. Trots detta går livet vidare och vi fortsätter våra motionspromenader om än i något förminskad skala. Idag blev den för min del extra begränsad eftersom jag varit upptagen med ett styrelsemöte i vår målarklubb. Den har drabbats av ekonomiska problem till följd av coronapandemins restriktioner och nu måste man försöka att hitta en lösning för att kunna bedriva fortsatt verksamhet. För vår egen del gjorde vi på torsdagen ett avbrott i vardagsrutinen med en tur med husbilen till Ludvika - det är alltid trevligt med lite vidgade vyer. En ännu trevligare händelse var en träff med yngsta dottern och hennes make för att på deras uteplats fira svenska flaggans dag.
Vår fiktiva långpromenad har givetvis också påverkats av hettan, men igår kom vi i alla fall fram till Bräkne-Hoby nordväst om Ronneby.

När det gäller coronapandemins globala härjningar, kan nu, mycket tack vare vaccineringskampanjer, skönjas början till en återgång till ett normalt liv, vilket inte nödvändigtvis betyder samma sak som tiden före pandemin. De hittills globalt rapporterade konsekvenserna av eländet är ca 175 miljoner smittfall varav omkring 3,75 miljoner lett till dödsfall. För svensk del är motsvarande tal 1 078 000 smittade och 14 485 döda.
Nu hoppas alla att vaccin och sommarvärme ska klara av att bromsa smittspridningen, men det förutsätter förstås att vi alla orkar fortsätta den försiktighet som fortfarande kommer att behövas under lång tid. För det sociala välbefinnandet och de ekonomiska flödena i samhället borde det nu ändå finnas förutsättningar för påtagliga förbättringar.

Uppställningen av kombattanterna har börjat

Våren har nu avslutats med ett par dagar av varmt och soligt väder. Början av den gångna veckan var precis tvärtom med dagstemperatur en dag på under åtta grader. Nu ser vi emellertid framåt och meteorologerna har lovat en bra inledning på sommaren. Igår hade vi en liten träff hos yngsta dottern för att celebrera familjens mödrar på Mors dag. Det var ett trevligt möte, som också gav oss hopp om att snart kunna börja ta oss ur coronapandemins isolering.
Våra motionspromenader fortsätter vi ihärdigt och på vår fiktiva långpromenad kom vi idag fram till Hällaryd öster om Karlshamn, en plats som vi besökt ett flertal gånger. Här bodde nämligen hustruns bror med sin familj under många år.

Inom den svenska inrikespolitiken börjar man redan kunna ana de politiska partiernas positionering inför nästa års valrörelse. Formering av ett högerblock med (M), (KD) och (SD) är i full gång och ett partiråd inom (L)  har uttalat en inriktning, om än under viss protest, av att partiet ska ansluta sig till denna gruppering. På den rödgröna sidan verkar (S) och (Mp) fortfarande höra samman, men återkommande grums gör bilden oklar och förhållningssättet till (V) är också diffust efter dess omstart med ny partiledare. Återstår så (C) som nu deklarerat att man avser att var en 'enande liberal kraft i mitten' som ska hålla dörren öppen för samarbete både till höger och vänster.
Hur väljarna ställer sig till detta utbud får vi veta om drygt 15 månader, men centerns randvillkor för samarbete om att 'båda ytterkantspartierna ska hållas utanför politiskt inflytande' pekar tydligt på samma röriga turbulens som efter förra valet. Den nuvarande regeringens insatser har dessutom på flera områden tydligt förtjänat betyget IG och hoppet för Sverige torde nu stå till att väljarna ger högerpartierna mandat för en marknadsliberal politik som återställer den stabilitet som under de senaste sju åren succesivt har krackelerat. Vad landet nu behöver är politik för en hanterbar invandring, en slagkraftig kriminalpolitik, en tydligt reformerad skolpolitik, en effektiv och verklighetsförankrad klimat- och energipolitik och sist men inte minst en återgång till arbetslinjen från den förslummande bidragslinjen. 

Med bocken som trädgårdsmästare

Majvädret har fortsatt att mest bjuda på besvikelser och idag på morgonen hade vi t ex ynka fem plusgrader. Blött och blåsigt har det varit för det mesta, men vi har ju trots allt sluppit snöfallen som norrlänningarna bjudits på. En dag mitt i veckan tog vi alla fall vara på en kortare solperiod och gjorde årets premiärtur med husbilen. Det blev en tiomilarunda västerut med paus i Hallstahammar för lunchfika och en promenad runt Skanzsjön. För övrigt har vardagen rört sig inom de gränser som coronarestriktionerna ställer upp.
Vår fiktiva långpromenad i södra Sverige fortsätter oavsett vädrets illvilja och igår hade vi kommit till Norje nordost om Sölvesborg. Vi har nu avverkat 80 mil sedan starten den 1 oktober förra året.

På den inrikespolitiska agendan har det återuppväckts en fråga som dyker upp med jämna mellanrum. Det handlar om det statliga stödet till politiskt anknutna studieförbund. Dessa ekonomiska bidrag är i vanlig socialistisk anda generösa, men uppföljningen av dess användning har visat tydliga brister. Nu har det i den svenska jämlikhetens tecken blivit så att miljontals kronor pyntats ut till radikal, företrädesvis islamistiska, och våldsbejakande organisationer, vilket i förlängningen inneburit att svenska skattepengar kunnat bidra till finansieringen av diverse terrorangrepp.
Trots att regeringen hävdar att man 'med alla tillgängliga medel' arbetar för att förhindra denna typ av aktiviteter har man inte orkat följa upp vad man betalar till. Vanliga människor kan lätt med egna ögon se hur ett parallellsamhälle sakta men säkert växer fram i det som myndigheterna helst vill kalla 'socioekonomiskt särskilt utsatta områden'. I dessa kretsar tillämpas egna rättsregler, som inte alltid tar några intryck av svensk lagstiftning, och som upprätthålls av berörda parters våldskapacitet. För att motverka denna utveckling räcker det inte långt med vackra ord från talarstolar, utan här krävs resoluta, konkreta åtgärder av allt från grundskolan till domstolsväsendet. Enligt polisens bedömningar kommer det att krävas minst tio, kanske tjugo år av handfasta insatser för att återställa ordningen. I detta läge har vi rätt att kräva att regeringen åtminstone inte 'avlönar' dem som vi måste befria oss från. Den politiska oppositionen i riksdagen har ställt krav på tydliga, konkreta besked av regeringen om hur man avser att lösa problemen. Dessa klarsynta partier förtjänar allt opinionsstöd vi kan uppbringa!

Destruktiva skatter efterfrågas

Vädret under förra veckan var inte vad man brukar kalla majväder utan det bjöds en blöt och kall soppa av dåligt aprilväder. Man fick trösta sig med de små solglimtar som ibland visade sig en stund då och då. Under onsdagen fick jag ändå, med yngsta svärsonens benägna hjälp, bytt olja och filter i båda bilarna, som därmed kan klara sig ett par år till. Åtminstone i detta avseende. För övrigt har pandemirutinerna fortsatt som vanligt.
Det sämre vädret har bidragit till att våra dagliga promenader krympt en aning, men trots detta har vi ändå avancerat en bit på våra fiktiva långpromenad och kom igår till Gualöv öster om Kristianstad.

Under den gångna veckan presenterades en undersökning som visar att en majoritet av sossepolitiker på kommunnivå vill att partiet nästa år går till val på förslag om höjda skatter. Främst är det återinförande av arvs- och gåvoskatt, förmögenhetsskatt samt ökad fastighetsskatt som efterfrågas, men även höjd skatt på kapitalinkomster och vissa bolagsskatter. Det tog alltså 20 år att glömma bort dessa skatters skadliga effekter, som de hade på ekonomin innan de togs bort kring sekelskiftet. Dessa skatter är alla ägnade att bestraffa de ambitiösa människor, som genom hårt arbete och sparsamhet, lyckats bygga en stabil grund för sitt liv, för att anskaffa medel till att smörja dem (röstboskap?!) som gärna tycker att samhället har skyldighet att dra försorg om dem i deras lättsamma tillvaro. En återinförd fastighetsskatt skulle idag dessutom slå undan benen för många av de unga, högbelånade fastighetsägare som medverkat till att den senaste tiden pressa upp villapriserna på ett rent hårresande sätt. Den senare skatten har dock finansministern sagt tydligt 'nej' till.
Ännu har vi inte sett förslagen på pränt i valprogram, men om så skulle ske kan vi bara hoppas att förnuftiga väljare inser sitt eget bästa och ser till att de inte kan förvandlas till lagstiftning. Det sista vi idag behöver är ett nytt sammelsurium av skatteplanering och destruktiv kapitalplacering. Det har dessutom gång på gång visats att dessa skatter ger ett mycket marginellt bidrag till statskassan och uppmuntrar till kapitalflykt ur landet.

Pandemin fortfarande i kraft

Under den gångna veckan har vi fått leva med fortsatt 'aprilväder' - lite kyligt, lite blåsigt, lite blött och väldigt lite sol. Men man får lita på talesättet att det finns inget dåligt väder utan bara olämpliga kläder och meteorologerna har som tröst lovat åtminstone några varma dagar framöver. Ett par avbrott i coronarutinerna blev besiktningen av husbilen i början av veckan och födelsedagsträff hos en dotterson i lördags. Båda avlöpte bra och var trevliga upplevelser. På den senare fick vi också träffa våra tre barnbarnsbarn.
Vad gäller våra motionspromenader har väderleken tvingat oss till en del begränsningar, men på vår fiktiva långpromenad nådde vi i alla fall fram till Åhus igår.

Från den allmänna samhällshorisonten kan det vara på sin plats att göra en avstämning av nuläget för  coronapandemin. Enkelt uttryckt gäller att såväl virusets härjningar som den allmänna villervallan fortsätter. Trots pågående vaccinering av befolkningen fortsätter smittspridningen i stort ett oförändrat, mycket till följd av att allt för många struntar i att följa uttryckta rekommendationer för social samvaro. Byråkratiska instanser gör givetvis sitt bästa för att ytterligare komplicera situationen, vilket på många håll bland annat skapat stor förvirring om prioritering och turordning för olika medborgargrupper. Ofta är det, som vanligt, jämställdhetsfrågor som lägger en 'blöt filt' över utvecklingen. Så har man t ex på några platser hellre kasserat överblivna vaccindoser än att låta poliser få förtur till dessa!
Våra inhemska problem är dock ganska hanterbara jämfört med vad som nu sker när pandemin börjat slå med full kraft i folkrika, fattiga länder. Värst drabbat är just nu Indien med upp emot en halv miljon nya smittfall per dygn och en sjukvård som i stort sett redan kollapsat. Tyvärr tvingas vi nog få räkna med att även innevarande år till stor del kommer att bli ett förlorat år. Men även om de medicinska/sociala begränsningarna kvarstår är det dock en förhoppning om att samhället ur ekonomisk synvinkel ska kunna nå full kapacitet i höst. Det är bara att gilla läget och tänka positivt!

Båg och bluff fortsätter

Det oberäkneliga aprilvädret har fortsatt utan hänsyn till månadsskiftet, men vi är ändå nöjda med den förhållandevis rikliga sol vi fått. Varje tid man kan tillbringa utomhus är värdefull när coronarestriktionerna fortsätter att beskära vår rörelsefrihet. Idag tog jag som omväxling itu med att baka tre sorters matbröd, men vår dagliga motionspromenad är som vanligt annars vår avkoppling från isoleringen. Igår förlade vi den till den nya stadsdelen kring gamla hamnen och det tidigare industriområdet vid Mälaren söder därom. Det är förunderligt att se hur ett landskap under en 25-årsperiod kan förvandlas från industrimark till stadsbebyggelse med över 10 000 invånare.
På vår fiktiva långpromenad, sammanlagd av våra dagliga etapper, kom vi igår till Maglehem, en liten by i östra Skåne från vilken vårt bestående minne är en hundkapplöpning för över 50 år sedan - vi vann ett halvt kilo kaffe på hundtoton. När vi passerade Brösarp slöts cirkeln för vårt traskande på Österlen och den rundan blev 13 mil.

Det är inte svårt att hitta nya svagheter i vår miserabla regerings agerande. Förra veckan gav en rapport från riksrevisionen tummen ner för det sätt på vilket utbildningsdepartementet och skolverket hanterat den senaste PISA-undersökningen, som höjts till skyarna som ett bevis för den svenska skolans positiva utveckling. Resultatet hade uppnåtts genom att undanta de elever som förmodades få svårt att klara provet. Detta är ännu ett belysande exempel på hur de styrande försöker  föra medborgarna bakom ljuset. I själva verket har den svenska skolan glidit utför på ett sluttande plan ända sedan 'flumskolan' började ta över  på 1970-talet på 68-vänsterns initiativ. Från att innan dess ha betraktats som en av de bästa i Europa harvar den numera i bottenträsket. Den karakteriseras mest av ekonomiska nedskärningar och lärarnas fråntagna roll som ledare av skolklassens verksamhet. En journalist i våra trakter har träffande beskrivet dagens pedagoger som 'trivselvaktmästare' vars uppgift främst är att se till att ingen elev är missnöjd med skoldagen, hellre än att förmedla nyttig och nödvändig lärdom till eleverna.
Denna utveckling är ytterst allvarlig för Sverige som välfärds- och industrination. För att klara den position vi, som ett litet exportberoende land kräver, måste kompetensförsörjning vara på topp. Där är vi inte idag och en drastiskt kursändring för den svenska skolan brådskar. Låt oss hoppas att även de styrande kommer till insikt om detta!

Genustänkande in absurdum

De senaste dagarna har vårvädret sviket oss med isande nordliga vindar på menyn och t o m någon liten tillfällig snöby - vi lägger in en protest tillsammans med alla vårblommor och hitkomna flyttfåglar. Vi har nu efter första vaccineringen börjat lätta en del på våra coronarestriktioner och som ett första steg själva börjat göra våra matinköp. Trots kallt väder finns det ändå sol mellan molnen och våra dagliga promenader har vi inte gjort något avkall på. Därför har vi också avancerat på vår fiktiva långpromenad och har idag i motvind nått byn Rörum och på vägen dit missade vi förstås inte att göra ett besök på Kafé Annorlunda.

I mina tankar kring omvärlden kommer jag inte förbi den oroväckande utveckling som feminismens genustänkande sprider i samhället. Kravet på politisk korrekthet ingriper i allt flera områden av vår vardag och mest oroande är de tendenser som sprider sig inom den akademiska världen. Den akademiska friheten och ytterst vår yttrandefrihet är hotad. Politiska värderingar och inte den rationella vetenskapliga tanken riskerar att återigen göra 'jorden platt'. Akademiker med 'fel' uppfattning mobbas, studenter är lättkränkta och kurslitteratur påtvingas vissa ämnen utan relevans. Vissa ord får inte användas och förhör hålls om detta. Det är mycket som liknar den katolska inkvisitionen på 1200-talet, nu återkommen i genusvetenskapens namn.
På senare år, och efter hand som frågor om kultur och identitet har blivit lika viktiga som de traditionella om ekonomi, har universitetslärare och även studenter marginaliserats, hotats, utestängts från olika arrangemang eller helt enkelt tvingats bort på grund av sina 'felaktiga' åsikter. Det kan vara frestande att avfärda allt detta som isolerade händelser som fått orimliga proportioner, men redan dess förekomst räcker enligt min uppfattning som ett viktigt varningstecken. Yttrandefriheten är grundlagsfäst och får under inga omständigheter ifrågasättas. Vi måste alla i frihetens namn bekämpa en utveckling åt detta håll innan vårt gamla fina land går Nordkoreas väg!

Oacceptabel trend av våld mot kvinnor

Efter den gångna veckans allt varmare väder kan våren nu anses vara etablerad på allvar och vi har  haft 19 grader i skuggan och en 100-procentigt klarblå himmel idag. Våren har även bekräftats av både bofinkens och sädesärlans ankomst från sina vintervisten. Naturligtvis har vi ansträngt oss för att på bästa sätt ta vara på detta och vi förlade dagens långpromenad till den del av staden där vi tidigare bott och gjort våra dagsturer och passade då också på att göra en liten inspektion av husbilen efter vinterförvaringen. Den såg bra ut och ska nu efter hand rustas för en ny säsong av campingliv. Här hemma fortsätter vi med våra respektive 'arbetsområden' och hustrun har nu ett uppdrag att forska i ena grannfruns anor medan jag själv träget arbetar vidare med att fylla ut astronomiområdet i svenska Wikipedia.
I rapporten om vår fiktiva långpromenad kan jag notera att vi under senaste veckan rundat Skånes sydöstra hörn och nådde igår upp till Skillinge.

Ute i samhället har den senaste tiden allt mera spritt sig en debatt om ett tråkigt förhållande, nämligen mäns våld mot kvinnor. Ett påtagligt skäl till detta är att under den senaste månaden har fem kvinnor bragts om livet av män som stått i mer eller mindre nära relation till dem. Bekymmersamt i sammanhanget är att händelsernas karaktär mer eller mindre pekar på att det är individer i utsatta grupper som är berörda av de begångna brotten, ofta människor som vuxit upp och skolats i kulturer annorlunda än vår traditionella.
Våld mot kvinnor finns förvisso inom alla samhällsgrupper och i olika svårighetsgrad, men försvåras självfallet bland människor med en kvinnosyn som prioriterar mannens behov och önskemål i livet. Ett långvarigt underskott av empati och respekt låter sig heller inte enkelt förändras med hjälp av tätare övervakning och hårdare straff. Förändring av en i grunden fastlagd kvinnosyn kväver både probleminsikt hos den som berörs och en genuin vilja till förändring. Samhällets roll som katalysator i denna process ligger både i skolundervisningen och i sociala aktiviteter för både barn, ungdomar och vuxna individer. Först när en respektfull människosyn är normen finns förutsättningarna till att minska de eskalerande våldstendenser som på senare tid expanderat i vårt samhälle. Det enkla budskapet är: Behandla dina medmänniskor som du själv vill bli behandlad!

Farlig nonchalans av smittorisker

Vädermässigt har våren avancerat i förväntad takt, men idag blev det ett bakslag med en attack av kung Bore. Lite snö på marken här, är ändå lätt att hantera jämfört med det snöoväder som drabbat stora områden i södra och mellersta Sverige det senaste dygnet.  I förrgår gjorde vi en långpromenad vid Mälaren väster om staden och där kunde vi notera att praktiskt taget alla förväntade vårblommor slagit ut i all sin prakt.
Vårvädret har också stimulerat våra motionspromenader och på vår fiktiva promenad söderut har vi nu nått målet vid landets sydkust. Efter en visit hos min syster och svåger har vi nu börjat med återfärden till hemorten och tänker gå längs ostkusten. På denna resa hade vi igår hunnit till Nybrostrand öster om Ystad.

Den envisa coronapandemin har, trots de omfattande vaccineringar som nu pågår runt om i världen, inte släppt greppet om mänskligheten. Till en del beror detta på nya virusstammar som utvecklas, men främst kanske på att allt för många människor underskattar smittrisken och slarvar med den försiktighet som krävs. Med ett globalt smittoantal på 137 miljoner och antalet dödsfall som närmar sig 3 miljoner, har coronapandemin nått en svårighetsgrad i paritet med spanska sjukan för hundra år sedan. Om den dåvarande kvaliteten på sjukvården hade gällt idag skulle vi haft tiotals miljoner döda i covid 19. Det finns alltså god anledning att känna stor respekt och tacksamhet för den tekniska och medicinska utveckling som skett under mellantiden. För att inte missbruka denna tillgång tycker jag människor borde visa lite mera förstånd och sluta nonchalera de faktiska smittorisker som vi får räkna med ytterligare ett antal månader!

Väljarna börjar tröttna på käbblet!

Efter en vecka med mestadels hyfsat vårväder överraskades vi idag på morgonen av aprilsnö på marken och noll grader på termometern. Med solens hjälp har ordningen dock återställts även om nordanvinden känns isig. Som ett välkommet avbrott i våra inrutade pandemirutiner var vi igår på en grillunch hos äldsta dottersonen och hans familj, men för övrigt har pandemin ställt in allt traditionellt påskfirande i familjen även om hustrun gav oss båda en god påskmåltid på påskafton.
Vad gäller våra motionspromenader så har dessa fortsatt på ett framgångsrikt sätt och på vår fiktiva vandring söderut nådde vi igår Öja norr om Ystad.

I vårt allt konstigare land har energipolitiken medfört utbyggnad av oreglerad vindkraft i sådan mängd att vid riktigt blåsiga tillfällen kan överproduktion medföra negativt elpris, d v s elkunderna får betalt för sin förbrukning av elkraft. Detta är naturligtvis det ultimata beviset för att vi skaffat oss en dysfunktionell och oekonomisk elproduktion initierad av de verklighetsfrämmande miljöpartisterna. I natt var elpriset i hela landet -1,5 öre per kWh. Tyvärr är detta bara en början på allt vi har att vänta av den nuvarande regeringens tillkortakommanden. Det är också en oroväckande faktor i det sviktande förtroendet för våra politiker som efter hand blir allt tydligare.
Bekräftelse på detta fick vi idag med en ny Novus-mätning av väljarnas förtroende för partiledarna. Av denna får vi veta att oppositionsledaren Ulf Kristersson har förtroende av 43 procent av väljarna och på andra plats ligger SD:s Jimmy Åkesson med 36 procent följd av statsministern Stefan Löfven (S) 34 procent och Ebba Buch (KD) 32 procent. För de andra partierna i 'januarisamarbetet' ligger miljöpartisterna Per Bolund på 18 procent och Märta Stenevi på 12 procent och centerledaren Annie Lööf  på 28 procent. Den nya vänsterledaren Nooshi Dadgostar får 22 procent och de oeniga liberalernas ledare Nyamko Sabuni 10 procent.
En uppenbar slutsats av opinionsutveckling är att försöken att isolera och förtala sverigedemokraterna varit mycket kontraproduktiva och bidragit till vi kan se början till framkomsten av ett slagkraftigt alternativ till den nuvarande totalt misslyckade regeringen. Det som krävs av samtliga partier är att ge konkreta besked om den egna politiken istället för att käbbla om vad som är fel med de andra partierna. Väljarna vill nu ha politiker som på allvar är beredda att ta itu med de allt svårare problem som det svenska samhället lider av!

Omtag för liberalerna!?

Den gångna veckan har till största delen bjudit på härligt vårväder, men idag fick vi acceptera heldagsregn och bara några grader över nollan. Som bäst hade vi 17 grader en dag och kunde börja att sitta ute och njuta av solen på vår fina altan. Med fortsatta begränsningar av rörelsefriheten har vi som vanligt roat oss med långpromenader och i det fina vädret har vi också åkt iväg en bit för att förlägga våra rörelser i lite mera omväxlande omgivning än de närmaste stadsdelarna. Trots att regnet idag tvingat oss till en paus i vår fiktiva långpromenad, så har vi nu kommit till min barndomssocken Fågeltofta och kan passa på att besöka kyrkogården med familjegravarna. 

Igår kunde nyhetsmedia för en gångs skull förmedla en trevlig nyhet då man meddelade att prinsessan Sofia och prins Carl-Philip fått sin tredje son och kungen sitt åttonde barnbarn. Han ska heta Julian Herbert Folke och blir hertig av Halland. Nu måste väl monarkins fortlevnad vara säkrad åtminstone vad gäller personfrågan.
Mindre trevlig får väl den fortgående splittringen inom Liberalernas parti vara, som idag lett till ett extrainkallat partirådsmöte för att avgöra vägvalet för partiets framtid. Det slutade som väntat med ett klart stöd för partistyrelsens linje om att vända sig högerut på den politiska skala. Den rådande rollen som stödparti åt en socialistisk regering har tärt bekymmersamt mycket på partiets förtroendekapital och nu krävs en tydlig markering av att liberalerna de facto är ett borgerligt parti som är beredda att medverka till att nuvarande regim avpolletteras. Liksom för övriga partier måste också den förlamande beröringsskräcken vis á vis Sverigedemokraterna läggas åt sidan. Den långvariga strategi som tillämpats i detta avseende har hela tiden lett till ökande stöd för SD och nu gäller det istället att kraftfullt beskriva sin egen politik och vision för framtiden. Klarar man inte detta är chansen till plats i riksdagen efter valet 2022 i det närmaste obefintlig. En första uppgift för partistyrelsen är att överbrygga den splittring som nu råder i partiet och därefter presentera ett program som visar konkreta svar på alla de djupgående problem som landet nu lider av. Detta arbete måste starta i morgon och drivas intensivt fram till att opinionsmätningarna visar en säker position över 4-procentspärren!

Sverige en nation i fara

Vädret har nu bettet sig som om det vore april med ömsom kall blåst och ömsom rejäl solvärme. Prognosen för de närmaste dagarna pekar dock mest på det senare. Den gångna veckans största händelse var för vår del att vi mottagit vår första dos av coronavaccin. Nu är vi utlovade minst 70 procent skydd efter tre veckor och därefter får vi vänta ytterligare nio veckor för en andra injektion och fullt skydd.
I linje med försiktighetsprincipen fortsätter vi vår isolering ytterligare en tid och roar oss med motionspromenader. På vår fiktiva långpromenad kom vi igår till Degeberga och hoppas nu kunna möta den skånska våren i vackert väder. Här hemma dyker vårtecknen upp slag i slag - snödroppar och krokus blommar och ringduvor kuttrar i träden i grannskapet.

På det lokala politiska planet har frågan om flygplatsens framtid varit helt dominerande. Igår slutfördes den utlysta folkomröstningen och resultatet blev som väntat ett kompakt motstånd mot nedläggning. Av de röstande var 78 procent för att behålla den. Nu återstår att se hur sossarna tänker hantera frågan utan att tappa ansiktet. Vilket väger tyngst,  väljarnas förtroende eller makten i stadshuset med miljöpartiet som barlast?
Kommunpolitiken har för övrigt varit lika spretig som rikspolitiken. Orsaken till detta kan i hög grad stavas 'miljöpartiet', som på ett utpräglat sätt obstruerar samhällsutveckling med tydlig målsättning att uppnå ett 'jämlikt' samhälle enligt deras uppfattning. De övriga partiernas flathet inför den oförtjänta vågmästarroll man tillskansat sig har lett till utarmad åldringsvård, degraderad skolundervisning, försämrade pensioner och sist, men framför allt en briserande kriminalitet. Det är nu väljarnas allt annat överskuggande skyldighet att se till att denna ordning förpassas till sophögen efter nästa val. I annat fall kan Sveriges historia som välmående välfärdsnation vara på väg mot sitt slut!

På rätt väg med pandemin!?

För en vecka sedan slog vintern tillbaka efter en period av vårvärme. Snöfallet som drabbade oss, dock ganska lindrigt,  gjorde att vi fick leva med snöslask några dagar. Men nu skiner åter solen på torr mark och hoppet om våren väcks på nytt. Vårt vardagliga liv rör sig fortfarande inom coronavirusets skrankor, men igår hade vi premiär för en ny tillgång i kommunikationerna, då vi kopplade upp ett zoom-samtal med vår yngsta dotter. Därmed har vi nu möjlighet att digitalt ta in vänner och bekanta i vårt hem och därmed en extra dimension på de kontakter vi har.
För övrigt är det våra motionspromenader som är största nöjet och på vår fiktiva långpromenad kom vi igår, trots visst bakslag på grund av vädret, till Kristianstad i mitten av det öppna slättlandskapet.

Coronaviruset fortsätter att sätta sin prägel på nyhetsflödet såväl lokalt, nationellt som globalt. I fokus står nu framför allt ett ökande antal konflikter kring vaccineringens genomförande. Bråk om vaccinets framställning och distribution uppstår både inom och mellan olika länder och som vanligt ger medierna 'kritiker', i mina ögon, ett allt för stort utrymme. Saken skulle i detta läge verkligen gynnas av ett bättre fungerande samarbete. Bland annat har AstraZenecas vaccin stoppats i flera länder p g a förment ökad risk för biverkningar.
En annan och oroväckande tendens är att protester i form av demonstrationer mot myndigheternas  restriktioner börjat dyka upp på olika ställen i världen och så även i vårt eget land. Även detta är negativt för pandemins bekämpning och det befaras nu kunna uppstå en tredje våg av smittspridning. Antal rapporterade smittfall i världen har nu passerat 120 miljoner varav ca 2,67 miljoner lett till dödsfall. Motsvarande tal för Sverige är ca 713 000 och ca 13 150. Tyvärr är detta inte heller något slutresultat utan riskerna kommer att kvarstå tills en majoritet av befolkningen vaccinerats, vilket betyder att vi har åtminstone ännu ett halvår av diverse inskränkningar att se fram emot.
För oss svenskar är det en tröst i bedrövelsen att de relativt liberala inskränkningarna inom näringslivet medfört att landets ekonomi klarat sig betydligt bättre än i de flesta andra länder.

Flygplatsfrågan ställs till folket

Vi behövde inte vänta länge på att förra veckans varma vårväder skulle få ett bakslag. Senaste veckan har temperaturen bara legat någon grad över nollstrecket och bjudit på, för våra breddgrader ovanligt blåsigt väder. Men solsken har vi ändå haft, vilket stimulerat till långa motionspromenader. Vi har därmed också tagit ett bra kliv framåt på vår fiktiva långpromenad och kommit till Vinslöv. På vägen passerade vi Hässleholm där jag för 59 år sedan började min militärtjänstgöring, som så när höll på att kosta mig livet i en bilolycka.

Igår blev vi delaktiga i något så ovanligt som en lokal folkomröstning, som handlar om huruvida stadens flygplats ska avvecklas eller ej. Frågan har drivits av sossarna och liberalerna till ett beslut i kommunfullmäktige att en nedstängning ska förberedas med anledning av att stadens kostnader är för stora och omotiverade. Inte helt oväntad startade beslutet en intensiv motreaktion från alla dem som inte kan begripa att någon kan anse att Sveriges sjätte största stad kan klara sig utan en viktig del av infrastrukturen för kommunikation och namninsamling i slutet av förra året skapade stöd för att folkomröstning ska genomföras.
Det som skulle förloras vid en nedläggning är, förutom möjligheterna till kommersiellt person- och fraktflyg, är en bas för ambulansflyg och brandskyddsflyg och nordens största institution för pilotutbildning. Det skulle också betyda en avsevärd försämring för affärsflyg till och från stadens många storföretag och sannolikt också ett minskat intresse av nyetableringar i staden. För oss är allt detta fullgoda skäl till att behålla och utveckla flygplatsen till nytta för framtiden vilket självfallet återspeglades i våra röster igår.

Vi väntar otåligt!

Under den gångna veckan har våren fortsatt att hålla ett stadigt grepp om väderleken och idag hade vi tolv plusgrader på eftermiddagen. Nu kan vi bara hoppas att de bakslag som ändå alltid brukar komma blir så obetydliga som det bara går. Med den optimism som solen medför har våra motionspromenader blivit lite extra utsträckta, vilket naturligtvis även påverkat avancemanget i vår fiktiva långpromenad till södra Skåne. Vi har de facto nu nått fram till landskapet och idag gick vi in i Vittsjö och tog en paus vid den vackra sjön mitt i samhället.

Något som dessvärre inte avancerar lika frejdigt är programmet för vaccinering mot covid 19. På typiskt svenskt maner har byråkrater på olika nivåer, i sin nitiska regeltrogenhet, lyckats röra till det mesta och budskapen från politiker och myndigheter är precis lika spretiga nu, som tidigare under hela pandemin. Symboliska, men i det närmaste helt verkningslösa insatser, har medfört en ständigt ökad osäkerhet bland människor om vad som är tillåtet att göra och vad som kan medföra böter vid ett brott mot 'rekommendationen'.
Efter ett år av isolering med hopp om en snar förändring kan vi från regeringshåll få höra att undantagstillstånd i sämsta fall kan behöva tillämpas i flera år framåt. Då finns det verkligen anledning att lägga allt krut på den vaccinering som möjligen kan förhindra att muterade virusstammar får chansen att starta om hela karusellen från början. Låt oss hoppas att förnuftet till sist ska ta över och få alla krafter att dra åt det rätta hållet. Vi har redan fått mer än tillräckligt av lidande och besvär i samhället!

Landet lagom tappar fart

Förra veckan började vädret antyda att våren är på väg med flera plusgrader på dagtid och på bara ett par dagar försvann nästan all snö. Nu väntar vi bara på att snödroppar och krokusar ska dyka upp. Vårt vardagliga liv har däremot inte förändrats nämnvärt och förutom våra motionspromenader så är de dominerande inslagen Wikipediaskrivning för mig och släktforskning för hustrun. Hon har den senaste tiden arbetat med ett spännande projekt kring tre personer i en liten firma i Malmö där hon en kort tid i 20-årsåldern hade ett kontorsarbete och där vi båda arbetade som dansbanefotografer. Det var också här som vi blev ett par för livet. Lite tänkvärt är att även min syster vid nästan samma tid träffade sin tillkommande make på samma ställe.
På vår fiktiva långpromenad kom vi igår till Timsfors norr om Markaryd och närmar oss gränsen till Skåne.

Vid en fortsatt granskning av vårt kära fäderneslands tillkortakommanden kan det vara lämpligt att nämna landsvägar och järnvägar. De senare lider av decennier av bristande underhåll och driftavbrott är snarare regel än undantag och ett tåg som kommer fram i tid ses närmast som en fullträff. Men istället för att ta krafttag mot dess missförhållanden diskuterar politikerna investeringar på hundratals miljarder kronor i 'snabbjärnvägar' som är totalt onödiga och skulle åsidosätta större delen av landet från förbättrade kommunikationer.
Vad gäller landsvägsnätet är läget inte bättre. Kvaliteten på svenska vägar har succesivt försämrats och 2019 rapporterades 45 procent flera vägrelaterade fordonsskador än 2014. Det är också stora skillnader mellan länen och allra sämst är läget i skogs- och glesbygdslänen, vilka dessutom för sin industri är beroende av mycken tung godstrafik.
Mot allt detta är det hög tid att göra något radikalt och problematiken kan enkelt ledas tillbaka till vår svaga, handlingsförlamade regering. Det måste bli ett slut på allt vackert tal om Sveriges förträfflighet i utbyte mot skarpa, verkningsfulla åtgärder som bryter en trend av pågående förslumning av landet.

Ondskans makter brer ut sig

Vädermässigt har den gångna veckan börjat antyda att våren är på väg efter att i början varit svinkall till att idag ta sig över nollstrecket. Vi har också kunnat glädja oss åt massor av sol som verkligen piggar upp sinnet. När det kommer till vardagliga aktiviteter är emellertid läget oförändrat och nu väntar vi ivrigt på att få utlovad inbjudan till första vaccineringen som förhoppningsvis ska ge en ny vägvisare mot framtiden.
Våra motionspromenader har givetvis gynnats av det vackra vädret vilket betyder att vi nu på vår fiktiva långpromenad tagit oss ända till byn Hamneda mellan Ljungby och Traryd med en kort rast vid Lagans vägrestaurang.

Ute i världen är det som vanligt maktspel och konflikter som dominerar nyhetsmediernas rapportering, förutom coronapandemin förstås, som fortfarande håller världen i ett järngrepp. Auktoritära regimer lämnar ingen väg oprövad för att befästa sin makt och falskheten lyser ofta igenom den polerade ytan. I Putins Ryssland och Lukasjenkos Belarus pågår folklig resning efter makthavarnas uppenbara skamgrepp och till detta kan vi nu även lägga en militärkupp i Myanmar med samma folkliga reaktion. En tröst i bedrövelsen kan möjligen vara förhoppningen om en stabilisering i USA efter att Joe Biden avlöst Donald Trump i Vita huset. Den senare frikändes, inte helt oväntat, i sin andra riksrätt från anklagelserna om uppvigling till stormningen av Capitolium. Sista ordet är dock ännu inte sagt då processer fortfarande pågår inom det federala rättssystemet. Trumps katastrofala presidentskap är dock definitivt avslutat.
Vill man minnas något positivt från den här veckan kan de svenska atleternas insatser under den pågående 'VM-månaden' vara något att ta upp. Oväntat många medaljer i både skidlopp och skidskytte har hamnat på svenskarnas bröst och sist men i minst medaljer i skridsko-VM, som dessutom idag toppades av ett svenskt världsrekord på 10 000 meter av Nils van der Poel.

Kris i elförsörjningen

Vintern har nu slagit till på riktigt med en hel vecka utan en enda plusgrad och stundtals ner mot 15 minusgrader. Men kylan hänger samman med molnfrihet och strålande solsken nästan hela veckan. Vårt vardagliga liv lyder dock fortfarande under coronarestriktionernas tunga bojor och våra sociala kontakter är fortsatt begränsad till korta träffar utomhus med familjemedlemmar. Detta liv har nu pågått i snart ett år och kommer förmodligen inte att förändras förrän en majoritet av befolkningen är vaccinerad.
Därför känns det bra att en viktig del av vår sysselsättning är motionspromenaderna, som vi kunnat fortsätta obehindrat. De har nu sammantaget, sedan den 1 oktober förra året, tagit oss på vår fiktiva långpromenad via Örebro, Askersund, Karlsborg, Jönköping och Värnamo till Lagan där vi kan ta en välförtjänt paus vid vägkrogen. Totalt tror jag vi varit på fötterna i drygt hundra timmar.

Om man i anslutning till ovanstående ska avhandla något i det svenska samhället, så ligger den sviktande elförsörjningen bra till. Genom nedstängningen av hälften av våra kärnreaktorer och 'satsningen' på vindkraft har vi i Sverige förflyttat oss från en stabil och kostnadseffektiv elförsörjning till en opålitlig elproduktion som är så dyr att den utan diverse subventioner aldrig hade blivit utbyggd. Till detta kommer ett för svagt och dåligt underhållet nät för kraftdistributionen som leder till gravt försämrad eltillgång i södra delen av landet. Som lök på laxen har vi en energiminister, som har mage att påstå det inte finns några problem med att tillgodose samhällets behov av el, samt en tjänsteman på Svenska kraftnät som tycker 'att det är bra att industrier drar ner produktionen då är mindre tillgång på el'.
Det vi ser är i själva verket en totalt inkompetent politisk ledning inom området och en fullständig aningslöshet inför framtiden. De elkrävande visioner som torgförs som 'klimatsmarta förändringar' inom järn- och stålindustrin och inom trafiksektorn, saknar helt förankring i den utveckling av produktion och distribution av elkraft, som vi kan se idag. Ledtiderna för nödvändiga förändringar av detta är dessutom långa och det vi istället har att se fram emot är kraftigt höjda elpriser och risk för roterande bortkoppling av elabonnenter. Det kunde vi inte tro innan svenska väljare lät miljöpartiet och centern få inflytande över en av landets viktigaste tillgångar!