Ett Gott Nytt År!?

Väderleken lyckades "köra ända in i kaklet" det här året med en sol som lyser med sin frånvaro. Uppskattningvis har vi haft högst 20 soltimmar under december. Trösten är att det regniga vädret till största delen lyckats eliminera de allt för stora snömängder vi hade för en vecka sedan. Trots allt har vi lyckats flika in två relativt långa promenader i stadens norra delar, så motionen är tillgodosedd.
Nu ska hustrun och jag, efter en god måltid, fira årets slut i lugn och ro utan alla de utsvävningar som handelsmännens annonsering påbjuder. Det känns skönt att kunna slippa undan åtminstone de mest hypade 'traditionerna'.

Mindre skönt kommer det att kännas för många av de djur som brukar kallas "människans bästa vän". Visserligen har fyrverikerier och kanonader hittills varit ovanligt lågmälda i år, men det är kanske lugnet före stormen. Som vädret ser ut just nu, blir det inte särskilt njutbart för 'artilleristerna', men kanske slutar det regna en stund före tolvsnåret. För hundarna kan det möjligen bli lite bättre än förväntat.
En sådan här dag borde tankarna kanske hellre gå till människorna på de ställen i världen där smällarna är på riktigt - Mellanöstern, Afganistan, Somalia, Centralafrika etc. För dem kan det nya året på alla sätt bara bli bättre.
Låt oss hoppas
- att det under 2013 går att, med fredliga medel, får bort ytterligare några av de odemokratiska regimer som fortfarande plågar sina medborgare.
- att USA och Euro-zonen kan lösa upp sina ekonomiska konflikter så att världen kan börja återhämta sig från de senaste årens ekonomiska påfrestningar.
- att världssamfundet kan förena sig kring insatser för att bromsa de pågående klimatförändringar, som hotar att göra delar av världen obeboeliga.
- att de internationella polisiära samarbetsprojekten som börjat byggas upp ska lyckas sätta stopp för den snabbt växande organiserade brottsligheten.
- att vi alla ska få ett Gott Nytt År!

Inget att avundas

När nådens år 2012 nu börjar närma sig sitt slut har väderleken uppenbarligen bestämt sig för att inte nöja sig med en andraplats - året har varit det näst blötaste av dem alla sedan registreringen startade 1860. Med en rejäl spurt med fortsatt blandning av fast och flytande nederbörd kan kanske vårt år ta sig förbi på upploppet. Under en paus med lite solsken, men också isande vind kunde vi igår i alla fall ta en promenad till stormarknaden för några kompletterande inköp. För övrigt har det blivit inomhusvistelse med undantag för en stunds snöröjning på morgonen idag. Hela den här månaden känns på något sätt bortkastad och bristen på sol gör att man väl snart får räkna med att vårtröttheten kommer tidigt nästa år.

Trots allt detta gnäll måste man tänka att det kunde vara värre! För en tid sedan utsattes en ung kvinna i Indiens huvudstad New Delhi för en hänsynslös gruppvåldtäkt med efterföljande grov misshandel. Igår avled hon av sina skador och idag har sex 'unga män' gripets för dådet, anklagade för mord. Det inträffade har satt internationellt strålkastarljus på många kvinnors utsatta ställning i Indien. För just våldtäkter tycks situationen i Indien vara bland de sämsta i världen och rättssäkerheten närmast obefintlig. Svag lagstiftning och godtyckligt polisarbete har gjort många kvinnor rättslösa.
Det inträffade har öppnat ögonen på Indiens medborgare som nu gått ut i demonstrationer och omfattande protester med krav på kvinnofrid och i några fall krav på dödsstraff för förövarna. Premiärminister Signh har manat demonstranterna till att sörja den döda med lugn och besinning, men också uppmanat alla landets politiker att hjälpa till för att göra Indien till en säkrare plats för kvinnorna.
Det inträffade har utlöst våldsamma protester mot både gärningsmännen, det indiska rättssystemet och landets politiker. Singh har lovat ny lagstiftning, ökade straffsatser för de grövsta våldtäkterna, men också att planera för att hänga ut dömda våldtäktsmän med namn och bild på officiella hemsidor.
Säkert kan detta vara några steg i rätt riktning, åtminstone på kort sikt, men Indien har, med sin närmast explosiva befolkningstillväxt och enorma sociala skillnader bland människorna, sannolikt betydligt större problem framför sig. Tillsammans med en komplex blandning av etniska och religiösa grupperingar är situationen föga avundsvärd. I den bästa av världar kan det som nu inträffat starta en utveckling mot ett mera rättvist samhälle och ett bättre liv för de hundratals miljoner fattiga människorna i Indien, men vägen dit blir nog lång.

Litteraturen i våra hjärtan

Med julhelgen lyckosamt överstökad blir det nu till att försöka återgå till normala rutiner igen. Detta gäller inte minst mitt viktminskningsprojekt, som inte ograverat togs sig igenom utsvävningarna - för tillfället är det bara tre av de planerade åtta kilona som är borta. Nåväl, det är bara att ta nya tag, och det gjorde jag genom att baka tre sorters matböd idag.
Igår gjorde vädret att vi sysselsatte oss inomhus då det seglivade snöandet övergått i regn, med eller utan snöinslag. Det har nästan inte varit en enda dag utan nederbörd den här månaden. Men idag var det lite bättre och vi tog en tur till stan på eftermiddagen för ett besök på biblioteket. Det blev lånat bland annat en självbiografisk roman, skriven av en gammal skolkamrat till hustrun och en roman av den något mera kände Björn Ranelid, samt en bok om matematiska tankenötter för mig som inte är så mycket lagd åt det litterära hållet.

När man ändå talar om böcker kan man osökt komma att fundera på bokens fantastiska överlevnadsförmåga, till och med när vi nu rör oss allt längre in i cybervärlden och dagstidningarna lider under oupphörlig ekonomisk press. Utgivningen av böcker i pappersformat i vårt land ligger varierande mellan tio- till femtontusen utgåvor per år och inget tyder på att böckerna efter mer än 500 år i människans tjänst skulle ha börjat spela ut sin roll. Det lär till exempel året runt i genomsnitt ges ut en ny kokbok om dagen enbart i Sverige. Kunde Cajsa Varg föreställa sig detta när hon för drygt 250 år sedan gav ut sin välkända Hjelpreda i Hushållningen För Unga Fruentimber , vilken sedan dominerade marknaden i nästan 70 år?
Det har också i alla tider varit inne att samla böcker, för all del av många varierande anledningar, men ett eget 'bibliotek' har uppfattats som ett tecken på innehavarens bildning och intellektuella kapacitet. Säkert är den slutsatsen något man kan ha delade meningar om, men visst har människor med nära tillgång till böcker alltid haft fördel av att lättare kunna nå fram till litteratur och information.
Huruvida liknande aspekter kan läggas på de institutionella boksamlingarna kan diskuteras, men Kungliga biblioteket har tillgång till 2,7 miljoner böcker och tidskrifter. I ett internationellt perspektiv är detta dock inte mycket att skriva hem om - Congress Library i Washington har 34,5 miljoner böcker och tryckt material på 470 olika språk. Sic!

Julen vi firar

Med halva julhelgen passerad kan vi konstatera att julen blev snövit, så vit att det har krävts snöröjning varje dag. Vi har, tack och lov, än så länge sluppit ifrån de stundtals kaotiska förhållanden i trafiken och med elförsörjningen som drabbat många platser i södra Sverige.
Igår hade vi traditionellt julkalas med 'Kalle Anka', julklappsutdelning och julbord - som vanligt med rader av delikata anrättningar tack vare de förnämliga matlagarna vi har i familjen. Hela klanen Andersson var samlad och stämningen var hög, liksom julklappsberget som inte visar någon tendens att minska fastän det numera finns enbart vuxna människor i församlingen. Men det behöver naturligtvis inte nödvändigtvis betyda att givmildheten skulle minska.
Idag har tiden präglats av lugn och kontemplation för återladdning av batterierna och så umgänge med de julgåvor vi själva fått förstås.

Julfirandet är ju  något som förekommer i stort sett i hela världen, även om det tar sig många olika uttryck. Redan inom landets gränser finns variationer speciellt vad gäller traditionell julmat, men också seder och bruk som varierar mellan land och stad och mellan syd och nord. När jag som skåning en gång i tiden kom till Mellansverige kunde man t ex inte begripa att man skulle ha skånsk senap till lutfisken istället för mald kryddpeppar och gröna ärtor. Detta har jag ännu ej kommit över och i år skippade vi lutfisken helt och hållet.
Lämnar vi fäderneslandet träffar man raskt på betydligt större överraskningar. I mestadels snö- och isfria länder som t.ex. England och Frankrike växer det upp skridskobanor som svampar ur jorden där folk med varierande framgång försöker ta sig fram på de hala underlagen. I tyska Dresden har man istället fått för sig att varje år baka en tre ton tung kaka, en Stollen, som på en hästdragen vagn körs till julmarknaden för att delas upp och säljas för välgörande ändamål.
I Dortmund satsar man  på världens högsta julgran (45 m hög), men den är feikad och består i själva verket av 1 700 vanliga granar som satts ihop och behängts med 48 000 elektriska ljus. Minst lika udda kan det väl tyckas vara att arrangera ett tomte-VM, eller ClauWau som den schweiziska alpbyn Samanum ägnar sig åt. Segraren anser sig kunna skryta med att vara 'världens bästa jultomte'.
I de katolska länderna är man annars mera stillsam med levande julkrubbor och ljusspel av olika slag. I Kraków i Polen ordnar man t ex en procession där över hundra julkrubbor av högst varierande storlek bärs genom staden till barockpalatset Krzysztorory.
Raka motsatsen är den isländska traditionen där de buttra, gråskäggiga bergtroll, barn till Grylla och Leppalúthi, de fulaste och elakaste trollen i islandsk folklore. Enligt traditonen var "Jólasveinar"  (julpojkarna), som dessa antitomtar kallas, tjuvaktiga busar som skrämde små barn.
Listan kan förmodligen göras hur lång som helst, och jag ser det som viktigt att hålla traditionerna vid liv i en tid där vi ständigt går mot en allt mer diffus identitet i det oupphörliga flödet av nya, elektroniska attribut. GOD JUL, ta mig f-n! som salige Jacob Dahlin förmodligen skulle ha sagt.

Smolk i julens glädjebägare

Den gråmulna vintern har fortsatt i oförändrad stil, men nu verkar det i alla fall som att en vit jul är tryggad, åtminstone vad gäller utemiljön - för övrigt är inget säkert. Igår tog vi en promenad för att 'bränna fett' och förbereda oss för de traditionella utsvävningarna under julen. Idag for vi på en tur till Surahammar med ett besök på Stenhuset för att hämta en liten trevlig keramiksak vi bokat till att ingå i årets julklappssortiment. För övrigt har hustrun fortsatt sina idoga förberdelser inför nämnda utsvävningar och själv har jag tillverkat årets julljus, enligt tradition sedan mer än 30 år.

Julen är ju numera svenskarnas stora resehelg och årets transporter motsvarar förväntningarna. Med den rådande vädersituationen är egentligen vare sig vägar eller järnvägar något att lita på. Det började speciellt dåligt för alla norrlänningar i förskingringen som avser att fira helgen i sina hemtrakter och naturligtvis även för alla andra som tänkt sig norrut, fjällturister eller andra. Vid tiotiden på förmiddagen åkte tio bilar av vägen på E4:an några mil norr om Gävle med totalt kaos som följd. Strax efter lunch var det fem mil stillastående bilkö i riktning norrut. Dessutom hade en annan kö på ett par mil bildats söder om Gävle.
Rapporter om halkolyckor duggar dessutom tätt runtom i landet och SMHI har utfärdat klass II-varning för Skåne och en bit uppåt ostkusten. För den västra sidan har man nöjt sig med klass I-nivån. Genom tågtrafikens usla pålitlighet de senaste månaderna har ovanligt många beslutat att istället ta bilen för årets julresor, vilket självfallet inte förbättrar situationen på vägarna.
För vår del känns det skönt att vi nu inte behöver lämna huset den närmaste veckan om vi inte har lust. Visst är det trevligt med en vit jul, men som vanligt så har ju myntet även en baksida och i år tycks den anta en alldeles extra mörk färgton.

Världens orosmoment

Med endast lätt snöfall så har snöröjningen de senaste dagarna varit en lättsam sysselsättning. Igår började vi dagen med installation och utsmyckning av julgranen. Sedan blev det allehanda vardagliga sysslor tills det var dags att besöka yngsta dottern för att, tillsammans med familjen, utföra traditionsenliga aktiviteter med pepparkaksbak, knäckkokning och tillverkning av fikonkonfekt.
Idag startade vi med att ta oss till östra köpcentret för att tidigt på morgonen avsluta julinköpen - det hade redan då börjat tjockna till i kundleden - hur det ser där just nu törs jag inte ens tänka på. Borta från trängseln kunde vi istället unna oss en långpromenad på eftermiddagen.

Den tragiska krigssituationen i Syrien verkar nu att närma sig sitt slutskede när diktatorn Al Assad efter snart två års strider ser ut att få ge upp. En signal om detta är att huvudsupportern Ryssland tycks tvivla på hans framtid. Kontrollen över landet går allt mera över i oppositionens händer och rådet för den samlade oppositionen har också fått många västländers erkännande som legitima representanter för Syrien.
Med tanke på hur den 'arabiska våren' utvecklats i Tunisien, Libyen och Egypten, är den nu synbara utvecklingen väntad. Det sorgliga är att det som närmast kunde ses som uppenbart från början och nu händer, har hittills kostat 40 000 människor, varav ett stort antal civila, livet helt i onödan. Vad som kommer att hända när diktatorn faller är emellertid inte helt klart. Visserligen har oppositionsrådet samlat stort stöd, men i ett skarpt läge tycks risken vara stor för både etniska och religiösa konflikter - likheten med grannlandet Libanon är påtaglig. Trots detta torde ändå varje förändring bli till det bättre för det syriska folket.
Nästa fråga blir var den 'arabiska våren' sedan tar vägen med all kungar, emirer och sultaner fram till Persiska viken och Indiska oceanen. Kommer dessa hårdnackat att stannar kvar i sina nuvarande regimer, eller kommer de att med en titt i backspegeln att vidta åtgärder som kan övertyga medborgarna om att någon revolution inte är nödvändig? Snart nog kommer vi att få se hur det går.

Det fria ordets makt

Omväxlande aktiviteter har fått tiden att gå ännu snabbare än vanligt. Förutom en del återstående snöröjning har motionen fått inskränka sig till en promenad i närområdet idag.
I söndags besökte vi äldsta dottern för en något försenad uppvaktning till hennes födelsedag och det blev en stunds trevlig samvaro med familjen. Igår använde vi förmiddagen för bakning inför julens utsvävningar och på eftermiddagen for vi till västra köpcentret för lite shoping. I den ingick inköp av en iPad, vilken sedan sysselsatte oss resten av dagen för att lära oss att använda underverket - möjligheterna tycks oändliga. Idag, slutligen, fick jag ikläda mig rollen av kloakrensare eftersom köksavloppet börjat visa tendenser till förstoppning. Det är ändå skönt att livet ibland bjuder på lite variation.

Betydligt mera oförutsägbart kan livet på de sociala medierna bli om man inte är försiktig. Stort bråk blev det idag i Göteborg efter att bilder på en flicka lagts ut tillsammans med djupt kränkande kommentarer på Instagram. En mobb på ett hundratal ungdomar organiserades för utkräva hämnd på den oförsiktige unge man som utpekats för dådet. Hur denne har hanterat situationen är oklart men lynchmobben hann i alla fall ställa till stor oreda och skadegörelse på stan. Stora polisinsatser krävdes för att lugna ned det hela och 27 personer omhändertogs.
Händelsen kan ses som ett bra exempel på behovet av någon form av regler om ansvar för vad som kan tolereras för spridning i cybervärlden. En konferens inom Internationella Teleunionen misslyckades häromdagen att formulera något vettigt förslag, då bl a USA och Sverige röstade emot det som föreslagits med motiveringen att det skulle vara ett första steg mot censur.
Man blir mycket kluven till dessa frågeställningar. Samtidigt som vi dagligen ser mängder av olika slags missbruk av det fria Internet, så är det mänsklighetens gudabenådade möjlighet att lite frigöra sig från mediavärldens preferenser. Det borde vara möjligt att även inom den digitala världen skapa ett rättssäkert system som ger utrymme både för frihet och sanering.

En blodig rättighet

På nytt har vi idag drabbats av kung Bores raseri - helt otänkbart att ta sig utomhus med snöfall och blåst av närmast skånsk karaktär. Som väl är så har det mesta av snön blåst bort från vår gård, vilket naturligtvis är till gagn för kommande röjning.
Igår var det fortfarande trevligt vinterväder och då tog vi en promenad i närområdet och kombinerade den med en lunch på stormarknadens matservering. Det serverade var överraskande gott och prisvärt. För övrigt har vi hållit oss inne och sysselsatt oss med våra vanliga projekt. Själv passerade jag en liten 'milstolpe' igår då jag lade in min 500:e nya artikel på Wikipedia.

Igår nåddes vi också av beskedet att en ny massaker inträffat i Connecticut när en vettvilling gick in och började skjuta besinningslöst i en grundskola. Offren var 20 barn och sex vuxna dödade samt ett antal skadade personer. Skytten själv hittades senare också död. Denna händelse betecknas som den kanske värsta av de 'skolskjutningar' som med en till synes otäck regelbundenhet förekommit i USA under senare år. Scenarierna är obegripliga för vanliga, normalt funtade människor.
Det går inte att komma ifrån att med den lätthet för amerikanska medborgare att beväpna sig så ökar risken för dessa fruktansvärda händelser. Frågan man då ställer sig är varför det ska vara så svårt att modernisera de amerikanska vapenlagarna som fastslår medborgarens rätt att beväpna sig till sitt försvar. Dess blodiga historia alltifrån 1800-talets rövarsamhälle, via Al Capones 20-tal till våra dagars strider mellan diverse knarksyndikat talar för ett djupt behov av en genomgripande renovering av dessa 'rättigheter'.
Visserligen förekommer från tid till annan lama diskussioner om en uppstramning, men i slutändan tycks alltid vapenlobbyn dra det längsta strået. Tyvärr handlar debatten och den politiska viljan mer om att utöka rätten att bära vapen än om att inskränka den. Granskningen av vapenköpares bakgrund är dessutom mycket begränsad. Köp kan ske utan någon som helst kontroll eller rapportering vid privata utställningar och vapenmässor.
Utsikterna för ett fredligare USA synes därmed tämligen dystra när till och med demokraten Obama undertecknat lättnader i lagstiftningen. Kanske krävs det att ännu en president blir skjuten innan det går att få ett förnuftigare tänkande i en av världens största demokartier.

Affärslivets risker

I fortsatt bitande kyla - -16 grader idag på morgonen - stannar man gärna inomhus, men vi försöker ändå hålla vår kvot av motion, även om vi nu kan 'vandra' inomhus på vårt löpband. Igår blev det en kort promenad i närområdet efter att vi besökt östra köpcentret för en del inköpen inför julen.
Idag blev det emellertid en längre runda i de norra stadsdelarna och de riktigt varma kläderna kom till användning. En fördel med kylan är att en avfrostning av frysskåp underlättas när innehållet måste evakueras - utetempen är ju densamma som i skåpet så det är bara att ställa ut frysvarorna under proceduren.

Andra som nu blir allt mer utställda är ledningen för Telia-Sonera, den nya frigjorda versionen av det gamla hederliga Kungliga Televerket. Sedan bolaget halvprivatiserats har expantionistiska tankar drabbat ledningen och medfört en hybris man uppenbarligen inte kunnat hantera. Med en finsk komponent i företaget tycks de internationella ambitionerna helt ha koncentrerats österut med gamla sovjetrepubliker som affärspartners. Detta var man helt klart inte mogen för när man nu ser resultaten.
SVTs Uppdrag granskning har lyckats nosa upp skamfläckar en efter en i deras umgänge med de gamla kommunistiska diktaturstaterna. Den just nu aktuella och kanske mest prekära är mutskandalerna kring affären med 3G-licens i Uzbekistan. Till sist har detta kostat både styrelseordförande och verkställande direktören deras platser i bolaget - de avgår båda till våren. Nu letar man således efter en "riktigt tung" VD och en ordförande "med koll på politiken". För den senare positionen tycks valberedningen hoppas på tidigare statsministern Göran Persson.
Man kan givetvis tycka att GP, som var van att peka med hela handen, skulle kunna få ordning i leden, men jag tror ändå han väger ganska lätt i umgänget med ledarna i Östeuropa och Centralasien. Det krävs mycket muskler för att hantera affärer i några av den civiliserade världens mest korrupta länder. Bäst är det kanske att överlåta dessa matcher till de stora internationella telekombolagen och slippa att, likt fågel Fenix, bränna upp sina vingar och falla ner i avgrunden. Ibland är det bäst att skomakarn blir vid sin läst!

Vetenskap till människans gagn

De två senaste dagarna har vi haft hyfsat bra vinterväder med hög, klar luft, och har kunnat avverka ett par längre promenader i de norra delarna av staden. Annars har dagarna gått mycket i vetenskapens tecken. Igår vek vi traditionsenligt några timmar åt TVs reportage från årets Nobelprisutdelning och idag besökte jag terminsavslutningen  i Tekniska förening där man fick lyssna till årets högtidstal för Ingenjörsvetenskapsakademin framfört av institutionens VD. I båda fallen fanns det gott om saker att tänka lite extra på när det gäller standardfrågorna i tiden - nämligen framtidens mat- och energiförsörjning, klimatförändring och tillvaratagande av människors inovativa krafter.

Det är både fascinerande och förunderligt att notera hur forskningens rön blir föremål för kommersiella krafters ekonomiska och politiska taktikspel vid dess exploatering. Medan samarbete och koncensus är (åtminstone för det mesta) kungsord inom grundforskningen, gäller närmast motsatsen ju mer man närmar sig skedet med ekonomiska insatser. Förmodligen är detta oundvikligt i en öppen marknad med tanke den ekonomiska riskexponeringen, vars utfall kan betyda skillnaden mellan liv eller död för inblandade företag.
Den springande punkten blir då frågan om detta är ett optimalt sätt att ta tillvara forskningens resultat och om så inte är fallet hur man borde göra istället. Generellt har det visat sig att det i längden alltid är bättre med allians än konfrontation. Å andra sidan visar den ekonomiska forskningen på konkurrensens drivkraften för utvecklingen både hos människor och företag, samtidigt som 'samordning' genom byråkrati demonstrerat motsatsen, Uppenbarligen finns det kvarstående behov av fortsatt forskning kring de optimeringsmodeller som renderade årets nobelpris i ekonomi.

Om att beklaga sig

Med nu två ljus tända i adventsljusstaken kan vi konstatera att kung Bore inte tänker ge sig utan spänner istället musklerna ordentligt. Isande kyla med -16 grader på termometern i morse gör att man får tänka sig för innan man sticker ut näsan utanför dörren, men som tur är har vi haft i det närmaste vindstilla vilket hjälper en del. Påklädda för arktiska förhållanden kunde vi därför ge oss ut på en promenad i närområdet och se hur skidfolket snabbt tar vara på sina oväntade möjligheter till sin utövning.
Igår tog vi däremot bilen för en tur till Nykvarns julmarknad och kunde beskåda både njutbar konst och förnämligt hantverk hos utställarna. Hustrun inhandlade ett virkat (!) halsband - en finurlig nymodighet från det stora landet i väster.

Trots kylan hos oss är det nu den södra delen av landet som får ta den verkliga smällen av snöovädren med klass II-varning från SMHI.  På samma sätt som vi drabbades i början av veckan får nu Halland och Skåne sin beskärda del av oframkomliga vägar, inställda tåg och flyg, strömavbrott etc.
Jag minns från mina år i den skånska provinsen hur snökaos kan se ut när snön i princip driver igen direkt bakom snöplogen. Jag minns en vinter då plogarna inte längre tog sig fram utan man istället fick rekvirera snöslunga norrifrån. På vissa ställen rådde snöröjningsredskapen inte på blandningen av drivsnö och sand, utan man fick använda samma typ av schaktmaskiner som man en gång använde när vägen byggdes för att få vägen framkomlig.
Jag minns också hur gästerna på min systers bröllopsfest, efter ett överraskande snöoväder, festklädda fick baxa sina bilar från vårt föräldrahem ute på landet fram till landsvägen när festen var över. Själva fick vi draghjälp av min fars häst när vi på morgonen dagen därpå skulle börja hemfärden till Mellansverige.
I det perspektivet känns det nu tryggt och skönt att vara bosatt i den lugna Mälardalen, även om man av ren rutin måste klaga lite även här.

Kärnkraftens dilemma

Faktiskt har det de senaste dagarna varit behov av en snöröjning varje dag och totalt har det kommit ca 30 cm snö nu. Det är ovanligt mycket för årstiden och ny tilldelning är aviserad om ett par dagar. Vi har trots detta ändå lyckats göra klart inköpen inför julen med besök i stadens båda köpcentra, det östra igår och det västra idag. Genom lämplig planering har vi också lyckats undvika den nu snabbt ökande julhetsen bland stressade människor.

Vad vi emellertid inte kunnat undvika är den just nu uppblossande häxjakten i massmedia på kärnkraften. Två 'skandaler' konkurrerar om utrymmet i rutan och spalterna. De handlar om oanmälda utsläpp av 'radioaktivt vatten' vid Westinghouse bränsleservicecenter i Västerås och om 'misskött underhåll' och myndighetskrav på omedelbar nedstängning av reaktorn Oskarshamn 2. Tonläget är högt och man skulle lätt kunna tro att allvarliga hot mot människorna och samhället står för dörren.
I själva verket handlar det om kontaminerad mark i ett dike vid fabriken i Västerås med radioaktivitet på ungefär samma eller lägre nivå än den som är vanlig i norrländska torvmossar p g a naturlig förekomst av uran i miljön. I fallet med Oskarshamnsreaktorn gäller upphetsningen en tolkningsskillnad av myndighetskrav på tillsynen anläggningens reservkraftaggregat.
Den journalistiska upphetsningen har man ändå lyckats driva fram fastän ingen kommit till skada, att ingen materiell förstörelse uppstått eller att inga ekonomiska värden för övrigt gått till spillo, så vad är då problemet.
Jo, vad det handlar om är att man i den sedan mer än 30 år pågående vulgärdebatten lyckats skrämma människorna till en obegriplig rädsla för radioaktivitet, bland annat med argumenten att inget av människans sinnen kan registrera den. Den är dessutom så lätt att mäta att den i jämförelse med andra miljörisker på grund av detta fått hygieniska gränsvärden som ur risksynpunkt är hundradelar eller tusendelar av det vi måste acceptera för de flesta kemiska substanser, just beroende på att dessa helt enkelt inte kan mätas lika noggrannt.
Mest betryckt blir man av att tidningen Ny Teknik stämmer in i skandalkören. Denna redaktion borde ha kompetens att se igenom agitatorernas populistiska dimmor!

Trafiken och snön

Så har då snökaoset nått även oss i västra Mälardalen. Hustrun tog en promenad för lite julklappsshoping igår förmiddag innan det bröt ut, för övrigt har snöovädret hållit oss inomhus tills för en dryg timme sedan då jag med dödsförakt i blicken tog itu med att flytta 20 cm nysnö från gården. Det var bara att bita ihop och glömma den isiga vinden - det har i alla fall slutat att snöa nu, men risk finns för fortsatt frusen nederbörd. Med tanke på de trafikrapporter som kommit under dagen, så är man i alla fall glad att inte behöva åka någonstans.

Nämnda trafikrapporter har redovisat mängder med mer eller mindre allvarliga vägolyckor, försenade eller inställda tåg och urban kollektivtrafik som upphört att fungera. Flyget har i stort sett varit avstängt under dagen och någon har beräknat att ca 60 000 passagerare har fått se sina resplaner drastiskt förändrade.
Som vanligt så kommer frågorna om varför det svenska transportsystemet alltid rasar ihop så snart det börjar snöa. Tyvärr är det en kostnadsfråga som kräver någon form av optimering - det är knappast rationellt att dimensionera efter extremsituationer, som trots allt bara råder under någon enstaka procent av tiden. När det gäller järnvägen är det dock dags att höja ambitionsnivån. Den går inte helt bra i normala fall och i lägen som gällt idag är det närmast en slump om man får den förflyttning man tänkt sig. Även om riksdagen nu beställt en strukturutredning av den spårbundna trafiken så måste man ha klart för sig att ord på papper sätter inte fart på tågen, det krävs dessutom pengar, pengar, mycket pengar.

När det biter i skinnet

När vi nu tänt det första adventsljuset har kylan slagit sina klor rejält i hela landet. Därtill rikligt med snö, dock ganska lagom i våra trakter, är dock ingen garanti för en vit jul. Drastiska vinterattacker av den sort som vi just nu ser kan plötsligt avlösas av en 'värmebölja' och på bara några dagar kan allt försvinna lika snabbt som det kom. Lätt fånget sägs ju vara lätt förgånget.
Idag trotsade vi kyla med en promenad till Stormarknaden, förpackade enligt flerlagersprincipen och med stadiga läderstövlar på fötterna. Igår gick det inte att gå ut, så det blev en biltur till Surahammar för att beskåda Julsalongen på Stenhuset. Där fanns en hel del trevliga alster av både proffs och amatörer. I kväll blir det istället genomgång av vår egen utställning på Club Artis och då får vi veta av en sakkunnig konstbedömare hur vi själva ligger till.

Några som också skulle må bra att veta hur de ligger till är politikerna i USAs regering och kongress. Maktkampen efter presidentvalet har inte precis jämnat vägen för att få ordning på nationens ekonomi. Det är fotfarande en avgrund mellan presidenten och den republikanska majoriteten i representanthuset och endast en månad återstår innan den federala ekonomin riskerar trilla över kanten till det fiskala stupet. Oförmågan till att komma överens om hanteringen av USAs gigantiska budgetunderskott kan leda till en ny global finanskris i början av nästa år. Endast en kompromiss mellan de båda partiernas ståndpunkter kring skatter, stimulanspaket och budgetnedskärningar kan rädda situationen, men ingen tycks vilja ge sig.
Från en avlägsen åskadarplats är det svårt att överblicka alla incitament till den prestigekamp som pågår, men helt klart är det emellertid att det vi nu ser är ett praktexempel på demokratins svaghet när två lika starka kontrahenter gör en praktisk uppgörelse omöjlig. Låt oss därför hoppas att sunt förnuft ändå till sist får bestämma utgången.

Vinterchock

Efter gårdagens inomhusvistelse på grund av snöfall och blåst - hustrun trotsade dock busvädret med en kort promenad i närområdet - blev det idag på morgonen dags för nypremiär för mig och snöskyffeln. Nu har det kommit tillräckligt med snö för att ge omgivningen ljus prägel, så nu är jag nöjd! Vi bestämde också att det nu är dags att bistå våra stadsfåglar med lite tilläggskost så fågelbordet har kommit på plats. Här inne har hustrun med stor flit gjort färdigt hela julbaket och pyntat huset inför första advent.
Idag tog vi på eftermiddagen en tur till stan för att titta på visningen av målarklubbens julsalong och vi tycker det blev en sevärd utställning, inte alls sämre än det som många av 'proffsen' brukar visa upp på gallerierna. Vi hann också med ett besök på biblioteket och lite shoping på stan.

När kung Bore nu slagit till på allvar är facit från trafiken precis lika nedslående som vanligt. Dussinstals med olyckor, flera av mera allvarlig karaktär, har inträffat i Mälardalen de senaste två dygnen. Orsakerna är också desamma som vanligt - dåliga däck eller fel däck, för höga hastigheter, för korta avstånd etc. Varför ska det vara så svårt för människor att inse vilka risker man tar?
Även längs norrlandskusten har vintern ställt till problem med blåst och stora snömängder. Längre norrut har man dessutom sträng kyla som en extra påfrestning. Senaste natten var det - 32,6 grader i Soporo i Norrbotten och nya köldrekord är utlovade i prognoserna. På något sätt tycker jag det känns ovanligt tidigt för en sådan här vinterattack, men samtidigt stämmer den in i bilden av hur uppvärmningen av klimatet kommer att generera allt fler extrema väderlägen, inte minst här i norra Europa. Som vanligt är det bara att gilla läget, bryta ihop och komma igen!