Midvinterpolitik

Den fortsatt gråmulna, disiga väderleken uppmuntrar inte till någon utevistelse och igår tog jag därför tillfälle till att baka veteskorpor och två sorters matbröd innan vi åkte ut för att inta vår fredagslunch. Idag tog vi oss i alla fall samman till en promenad i närområdet i det sliriga väglaget, men dessförinnan hade julgranen installerats och återstående julpynt klarats av.

När man nu inför politikens juluppehåll och i mandatperiodens halvtid gjort en ny opinionsmätning framgår det att regeringsunderlaget nu är endast 37 procent inklusive vasallen Vänsterpartiet. Den borgerliga Alliansen kan räkna ihop 41 procent och ingen är under riksdagsspärren på 4 procent. Värst är emellertid att SD kan notera en ny toppnotering på 19 procent, antagligen med viss draghjälp från Trumpsegern i det amerikanska presidentvalet.
Därmed rycker det läge närmare då det inte längre, för att kunna regera landet, går att tänka bort SD under en kommande mandatperiod. En del oroväckande tecken från M-partiet tyder på att man där vill försäkra sig om en bra köplats om denna tendens skulle hålla i sig. SD:s partiledare har också gett intryck av förväntan på förhandlingsinviter, men har samtidigt serverat en rad osmakliga 'prislappar' med anknytning till invandringspolitiken.
KD har å sin sida gjort ett utspel om det som så märkligt kallas för 'pensionärsskatten' och vill stänga gapet mellan pensionärer och förvärvsarbetande och finansiera detta med höjning av momsen med en procentenhet. Man ger som vanligt med ena handen och tar tillbaka med den andra. Samtidigt levererar statsministern i ett luddigt jultal en idé om att 'stärka gemenskapen mellan stad och land', vilket förväntas kunna uppnås genom mera statlig service på landsbygden och utbyggnad av snabbare bredband. Någon prislapp för detta presenterade han dock inte, men erkände också att myndigheterna inte alltid levererat det som skattebetalarna har rätt att förvänta sig. Om det sedan 'bara blir en tumme' som skräddaren sade, det blir en senare fråga!