Mörka moln vid horisonten

Vintervädret har nu parkerat i ett läge under inflytande av ett "ryskt" högtryck med hög luft men ändå en del moln som håller temperaturen uppe. Vi hade 9 minusgrader i morse, samtidgt som Naimaka längst upp i norr hade -34 grader, som man naturligtvis gärna klara sig utan. Det noterades också att lufttrycket förra natten var här det högsta som uppmätts på 40 år.
Vackert vinterväder till trots har vi mest varit hemma, med undantag för ett biblioteksbesök igår och veckans målarpass på ClubArtis idag.
Igår fick jag höra av min syster, att den ende av mina kamrater från skoltiden som jag haft en varaktig kontakt med hade gått bort för en tid sedan. Det känns tungt och är en påminnelse om vikten av att glädja sig åt varje ny dag man får och ta vara på alla möjligheter till ett gott liv, som den erbjuder.

Ta vara på sin tid gäller det definitivt för Göran Hägglund, som fick stanna kvar som KD-ledare, att göra. Supporterskaran för partiet minskar och att klara 4 %-gränsen för riksdagen är nog ett måste för Alliansens möjlighet att vinna valet 2014.
Tiden lider även för euro-ländernas ansträngningar för att få ordning på skuldkrisen. Grekland är i princip redan bankrutt. EU-ländernas ledare samlas åter idag för att försöka komma överens om ett program som kan ge nödvändig frist för att få ordning på finanserna. Detta underlättas absolut inte av bråket med Iran, som befaras försöka utveckla kärnvapen. En konflikt som nu skapar orosmoln på den internationella oljemarknaden. Stigande oljepris lär ju inte minska Greklands eller andra skuldtyngda länders problem. De närmaste dagarna kan mycket väl avgöra världsekonomins färdriktning de kommande åren och för vår egen del så är tydliga tecken på en vikande konjunktur bara en bekräftelse på att svångremmen kanske snart måste dras in något hål.

Rättning i leden

Vardagen har fortsatt att rulla på i de invanda hjulspåren. Vintern fortsätter i samma stil med väder av skånsk karaktär - lite grå och småglåmig. Därför blir vi också vid vår läst, d v s tangentbord, den mesta tiden. Igår tog jag dock en promenad till mataffären - hustrun vill fortsätta att skona sitt ömmande knä en tid.
Idag bakade hustrun grovbröd och grahamsbullar på förmiddagen. Undertiden gjorde jag en resa till återbruket med min kasserade TV-fåtölj och ett helt lass med annat överflödigt material.

Gårdagens stora händelse var tillsättningen av ny (S)-partiordförande och valet föll till sist på Metall-basen Stefan Löfven, som in i det sista i traditionsenlig ordning för detta parti, ivrigt förnekat att han stod till förfogande. Partistyrelsens uppslutning var total och glädjen stor över nyförvärvet. Det hela ledsagades dock av det reglementsenliga hyckleriet med tacksägelser till den avgångne Håkan Juholt för hans stora insatser, även från dem som bara för en vecka sedan krävde hans avgång till följd av alla hans misslyckanden. Vad den nye ledaren kan uträtta får vi se, men hans avsaknad av plats i riksdagen kommer att bli ett handikap och hans tidigare realistiska syn på energipoliken kommer sannolikt att attackeras av flumvänstern inom partiet. Det blir intressant att se hur han ska hantera dessa problem.
En annan partiledarfrågan ligger i vågskålen här i staden ikväll när kristdemokraterna ska välja mellan nuvarande ledaren Göran Hägglund och Mats Odell. Mycket talar för den förstnämnde men imorgon vet vi hur det gick. Detta val kan ha en avgörande betydelse för regeringsalliansens möjlighet att överleva nästa riksdagsval, så det är bara att hoppas att de kristna väljer rätt!

Snart sportlov

Det modesta vintervädret fortsätter, idag med en aning snöfall, så att den dagliga motionen kunde företas med snöskyffeln i händerna. Igår började vi dagen med att baka var sin sort av frallor (för att experimentera endel) och efter lunch blev det en promenad i närområdet, då i en liten skymt av solsken.
För övrigt har vi varit sysselsatta här hemma, men i kväll ska vi delta i möte på släktforskarklubben, där det bjuds på ett föredrag om betydelsen av ortnamnens utveckling för släktforskningen.

Efter att ha fått veta hur besvärligt många har det ekonomiskt dagarna före januarilöningen, kunde alla idag glädja sig åt att få veta hur man kan "spara" upp till 18 000 kr (per person!) på att välja rätt skidort för sportlovsveckan. Det går verkligen att tala om kontraster i nyhetsflödet.
För boende på mellanklasshotell, två måltider/dag (lunch och middag exklusive dryck) på medeldyr restaurang, liftkort 1 vecka (vuxen), hyra av skidutrustning 1 vecka och flyg t/r från Stockholm får man betala 7 700 kr i Zakopane i Polen, 13 000 kr i Sälen, 16 000 kr i Chamonix i Frankrike och 26 300 kr i Aspen i USA.
Det är inte svårt att förstå vad den som haft problem med pengarna i januari tvingas välja. Oavsett vem det gäller så kan grupptrycket på barnfamiljerna ställa krav på att 50 000 kr måste spenderas på en familjevecka i Sälen för två vuxna och två barn. Då får man åtminstone hoppas att vädret blir bra och alla får vara friska.

Årets tristaste månad

Vädret har varit grått och glåmigt de senaste dagarna med temperatur strax under nollan, men endast obetydligt snöfall. Trots detta var jag ändå ute en kort stund med snöskyffeln igår för att städa undan lite modd. Trösten för det trista vädret fick vi ändå i morse när väderrapportören talade om att senaste natten hade Nikkaluokta, under en klar himmel, fått uppleva -35 grader - kallast i landet hittills denna vinter. Brrr!
Igår hade vi ett nytt pass på målarklubben, med ungefär samma meny som förra veckan, dock med undantag för att jag nu, för ovanlighetens skull, gav mig på ett blomstermotiv med backsippor. Vi får väl se vad detta tilltag kan leda till.
Idag gjorde vi en inköpsresa till östra köpcentret och efter lunch tog vi en promenad i närområdet, men för övrigt har vi hållit oss på hemmaplan.

Idag förkunnades det i bladet att denna dag är "årets fattigaste dag" efter alla helgernas utsvävningar och 'dan för löningen'. Beskrivningen är talande: Ledigheterna är över, det är kallt, det är mörkt och det är knapert, alldeles speciellt idag. ICA har gjort en mätning som tydligt visar att vi lägger mindre pengar än vanligt på mat under januari. Problematiken bottnar i att alltför många lever ur hand i mun och då blir börsen tom för tidigt med helgernas alla extrakostnader i bagaget. För många räcker det inte till mer än pasta och en burk tonfisk till dagens middag. Men vaddå, pasta med tonfisksås är väl inte det sämsta!?
I vanlig ordning finns dock alltid råd att få och en rådgivare förkunnar: – Det finns ingen tidpunkt i livet när man inte har behov av ett sparande. De flesta skulle behöva lägga undan tusenlappar varje månad, inte hundralappar.
Det är förstås lätt att säga, men jag tror inte att det är de som har en tusenlapp i månaden att "lägga undan", som äter pasta och tonfisk idag. Tyvärr finns det många människor i vårt land som har dessa problem varje månad utan att föra något utsvävande liv. Låt oss hoppas att dessa snart kan få glädja sig åt en tryggare tillvaro med mindre bekymmer.

Exit Juholt

Nu tycks det som att vi till sist ändå ska få vinter även det här året. Några centimeter snö gör marken vit och den har utlovats att ligga kvar åtminstone under nästa vecka. Detta tycker vi är alldeles lagom vinter och idag tog vi en promenad i närområdet.
Igår gjorde vi ett besök hos yngsta dottern, bland annat för att prata om dotterdotterns examensarbete, som redan är ganska avancerat och handlar om något så ovanligt som energiutvinning från avfall. En del av dagen gick också åt till montering av våra nya 'TV-fåtöljer' och nu är ommöbleringen klar och till vår belåtenhet.

Någon belåtenhet torde däremot knappast gå att hitta inom (S)-partiet just nu. Det kryptiska beskedet från deras VU-möte i fredags med uttalande om att man hade fortsatt förtroende för den olycklige Juholt, som lämnat för att åka till Oskarshamn för att vila upp sig, var illavarslande. Det var därför ingen överraskning när han igår, på en fem minuter lång presskonferens, meddelade att han avgår med omedelbar verkan från sin post som partiets ordförande.
Man kan nu med fog hävda att osäkerheten om var svensk politik går är total. Det råder ett genuint kaos inom oppositionen och (V)-patiets nya ledare har börjat glufsa i sig förvirrade socialdemokratiska sympatisörer i en oroväckande mängd. Oppositionen saknar dessutom en definierad ledare. Dessa brister är inte bra för en parlamentarisk demokrati och kan även vara till men för ett handfast regeringsarbete. På den kanten lurar dessutom, inom en vecka, kristdemokraternas riksting, där ännu en partiledarfråga ska avgöras. Även här kan utgången vara oviss och utfallet är inte utan betydelse för Alliansens strategi för nästa riksdagsval.
Det är med spänning man ser fram emot bilden av Sveriges politiska landskap om några månader när dammet förhoppningsvis lagt sig och en ny stabilitet byggts upp.

Politiskt gungfly

Efter att vi bestämt oss för att byta ut våra 'TV-fåtöljer' mot lite fräschare exemplar har temat för de två senaste dagarna varit efterforskning hos stadens möbelhandlare. Efter att av diverse anledningar ha underkänt ett antal varianter hittade vi i idag ett par stolar i läder som klarade de olika kriterierna, och då inte minst priset. Eftersom möbler inte köps så ofta var det något förvånande att nu se hur prisutvecklingen i den här branschen varit på senare år. Nu blev det i alla fall ett köp och ena exemplaret är redan monterat och på plats.

På plats, i dagarna två, har också S-partiets verkställande utskott varit för att diskutera den bottenlösa kris som sedan en tid omger partiet och dess ledare Juholt. Från flera håll i landet har det kommit krav på hans avgång efter alla fadäser han presterat. För en stund sedan kom dock beskedet att partiets VU har fortsatt förtroende för sin ledare och ska nu intensifiera diskussionen om partiets politiska inriktning för framtiden.
Visserligen sägs det vara viktigt att tänka positivt, men mänskligt att döma tror jag att Juholt är nog mest positiv för regeringsalliansen. Det krävs närmast mirakel för att återvinna förtroende efter sådan serie av misslyckanden som denne man lyckats prestera. Väljarna är inte nådiga och idag ser omkring två tredjedelar av svenskarna behov av en annan ledare för S-partiet. Hur som helst blir det spännande att se hur socialismen nu tänker återta sina positioner, alldeles särskilt som att ännu en kandidat (V-partiets Jonas Sjöstedt) nu pretenderar på att ta ledningen i oppositionen i debatten. Bäva månde gudarna!

Om att ta risker

Nu har vi åter varit tilldelade ett par gråmulna dagar och vintern är fortfarande snöfri - återstår att se om ett förutspått "snöoväder" med början i kväll kan ändra på den saken. Det har också blivit mest innesittande för oss med undantag för en tur till östra köpcentret i går morse och en kort promenad för min egen del i närområdet idag. Hustrun är fortfarande ofärdig i sitt skadade knä, men det blir bättre och bättre efter hand.

Igår kväll var jag på årsmöte för Aktiespararnas lokalavdelning där 'underhållningen' för kvällen bestod av en föredragning av Aktiespararnas VD Günther Mårder. Med utgångspunkt från de möjligheter som 'Hitta kursvinnare', Aktiespararnas eget eminenta analysprogram, erbjuder, visade han på ett urval av "väl köpvärda svenska företag" i dessa dystra börstider.
Men som vanligt bygger alltid analyser på redan uppnådda resultat och aktieplaceringars lönsamhet bestäms av hur det går i framtiden och den är minst sagt oklar och svårbedömd. Med befarad kommande lågkonjunktur, eurokris och skakig ekonomi kombinerad ett förestående presidentval i USA, så kan i stort sett vilken prognos som helst upplevas som helt trovärdig eller fullständigt orimlig.
Reflektionen för min del blev att just nu ska den förnuftige placeraren nog hålla sig till investeringar med låg risk, som bankkonton eller möjligen någon räntefond. Men en dag i framtiden vänder det och då ska man så vanligt vara beredd 'att hoppa på tåget' innan det gått. Det är ju trots allt detta som gör det spännande att försöka få sina pengar att växa, men då gäller det också att hålla koll på de risker man tar för att uppnå tillväxten.

Oro kring försvaret

Efter hustruns vurpa på en isfläck får jag nu klara motionen på egen hand ett tag. Igår tog jag en längre promenad i norra stadsdelarna, men för övrigt var vi hemma med vardagliga sysslor.
Idag började jag dagen med bakning (frallor och rågkakor). Efter lunch åkte vi sedan till stan för vår comeback på målarklubben ClubArtis. Det gick som en dans efter vårt 'sabbatsår' och jag målade acryl medan hustrun tog itu med en ny akvarell. Målningen är verkligen god avkoppling och trevlig som en komponent till variation i pensionärslivet.

I dagarna pågår Folk och Försvars årliga konferens, denna gång i Sälen. Precis som vanligt nagelfars det svenska försvarets kapacitet och kvalitet, och i år handlar pajkastningen om den framtida personalförsörjningen med yrkessoldater.
Precis som vanligt missade inte S-ledaren Juholt tillfället att ta ut svängarna. Vid en pressträff påstod han att ”Nu är vi i ett läge där vi har en statsminister som drivit igenom en ny försvarspolitik tillsammans med Sverigedemokraterna.” Hans problem är emellertid att den 19 maj 2010 debatterade och beslutade riksdagen enligt den borgerliga majoritetens förslag i betänkandet. Då fanns det inga Sverigedemokrater i riksdagen.
I botten ligger anklagelser från Juholt om att regeringen vägrat diskutera försvarsfrågan med oppositionen och menar att beslutet var underfinansierat och därmed undergräver svensk säkerhetspolitik. Eftersom det inte fanns något motbud från S-partiet när beslutet togs ser det ut som att den verbalt 'begåvade' Juholt än en gång lyckats tala snabbare än han tänker.

Haverier på flera plan

Just nu verkar det som att 'gudarna' inte gillar oss och därför straffar oss med diverse skador och krämpor. På vår dagliga promenad igår råkade hustrun, fredagen den 13, sätta foten på en isfläck maskerad med ett mikroskopiskt tunt lager av pudersnö, och vips låg hon där med ett rådbråkat knä och naturligtvis sedan dess, med smärtor och en haltande gång. Man tycker det kunde vara nog nu med alla avbräck så vi kan återfå vår vanliga frihet.
Det blev alltså ingen promenad idag, utan istället tog vi bilen för en liten utflykt, den här gången österut. Man behöver vidga vyerna och på vägen stannade vi i Enköping och åt lunch.

Några som trots allt råkat värre ut är de drygt 4 000 människorna ombord på ett lyxkryssningsfartyg i Medelhavet. Minst tre personer omkom, flera skadades och mellan 50 och 70 personer saknas ännu sedan Costa Concordia i natt gick på grund utanför Italiens kust. Det rapporteras att fartyget var långt utanför sin planerade rutt vid grundstötningen och enligt kustbevakningen slogs ett 30 meter stort hål upp i skrovet.
Det är svårt att förstå hur känsliga dessa gigantiska fartyg trots allt är. Den närmare 300 meter långa Costa Concordia, som är ett av de största fartygen i Costa-flottan, har 1 500 hytter, 58 sviter med balkong, 13 barer och fem restauranger. Ändå räcker ett litet rev för att helt odugliggöra detta mångmiljardbygge - faktiskt en påtaglig illustration till ordspråket om liten tuva och stort lass! Man ska ju ändå vara glad att denna händelse inte resulterade i en femdubblad Estonia-katastrof, eller en trebuddlad Titanic-dito.
Sjöförklaringen får väl utvisa vilken av de mänskliga faktorerna som var orsaken den här gången, men i sista hand är det alltid människan som får ta ansvaret när något går över styr.

Vem blir våldsam?

Idag har vår extraordinära vinter fortsatt med dagsregn och några grader över nollstrecket. Nu har det emellertid klarnat upp med sjunkande temperatur och Trafikverket varnar för blixthalka. För vår del har det blivit en innesittardag, men vi har för den skull inga sysselsättningsproblem. Hustruns släktforskning och mitt wikipediarbete kommer att fylla vår tid hur länge som helst och bara vi själv bestämmer när vi vill göra något annat.
Igår var det soligare väder och då tog vi bilen till Björnö för en promenad i naturskyddsområdet. Det är alltid ett trevligt ställe för vandringar även om livet i naturen just nu går på sparlåga.

I forskarvärlden går livet däremot sällan på sparlåga och en rapport från Statens medieråd som säger att det inte går att belägga något samband mellan våldsamma dataspel och aggresivt beteende hos de som spelar, har fått några forskare att 'gå i taket'.
Slutsatsen ”står i bjärt kontrast mot en samlad internationell beteendevetenskaplig expertis” och är ett ”hån mot flera decenniers seriös forskning”, hävdar de och framhåller att flera internationella expertförbund har kommit fram till att våldsamma dataspel ökar sannolikheten för aggressivt beteende. Martin Ingvar, som är väl insatt i hur människans hjärna fungerar, är en av dem som protesterar och kallar rapporten en okvalificerad analys.
Forskarna bakom rapporten hävdar å sin sida att kritiken är ett grovt påhopp och hänvisar till att de slutsatser man kommit fram till delas av australiensiska justitiedepartementet, norska folkhälsoinstitutet, brittiska kulturutbildningsdepartementet, och svenska folkhälsoinstitutet.
Som lekman på området befarar man lätt att ungar som ständigt matas med våldsintryck inte kan undgå att påverkas, men pajkastningen bland forskarna pekar mest på att det kan vara vilket som helst. Antagligen är också det verkligheten, eftersom varje individ har sitt eget sätt att reagera på olika intryck.

Storebror ser dig

Nu är julen utstädad för den här gången och det är dags att återgå till väl ingångna rutiner. Nästan all julmat är också uppäten utan alltför allvarliga effekter på midjemått och annat. Igår började vi dagen med en tur till östra köpcentret för att bunkra ny mat och på hemvägen tog vi en avstickare för några ärenden på stan. Efter lunch tog vi en promenad i närområdet och på kvällen åkte vi till medlemsmöte i Club Artis där vi tidigare var medlemmar. Nu har vi bestämt oss för att göra 'come back' som amatörmålare och går in i klubben igen.
Idag åkte vi till stan för ett besök på biblioteket. Det var ett tag sedan sist och vi kände att det litterära förrådet behövde uppdateras.

Idag kunde man läsa i bladet om oreda som uppstått på Facebook. Diskussionerna har varit livliga i sociala medier i dag. Vissa Facebook-medlemmar hävdar bestämt att tidigare privata meddelanden har hamnat i deras logg, medan andra menar att det bara rör sig om publika diskussioner som tidigare inte syntes lika tydligt. Tydligen är en programbug som leget och väntat på att slå till. Facebook hävdar för sin del att den senare uppfattningen stämmer, och att de inte har publicerat några privata meddelanden.
Man kan ju förstå de som med sina skriverier 'klär av sig in på bara skinnet' och inbillar sig att ingen ser dem. Trots all sekretess och olika skyddssystem, är det ju trots allt så att vart enda nedslag som man gör på Facebook lagras i deras databaser och det finns inte en chans att få något raderat. Det råder alltså alltid en potentiell risk för att 'känslig' information kan hamna på fel ställe. Av det skälet har jag för min del valt att begränsa min kommunikation på de sociala medierna till mera triviala slaget. Det finns ju fortfarande kvar många gamla hederliga sätt att meddela sig med varandra.

Förhoppningens tid

Vi har haft nöjet att ytterligare två dagar få njuta av soligt vinterväder, nu dock med temperatur under nollstrecket. Vi har försökt utnyttja detta på bästa sätt och idag blev det en lång promenad i närområdet.
Igår tog vi bilen för en liten utflykt till de norra delarna av Västmanland. Där vandrade vi i skogen i det som en gång varit hustruns hemtrakter i hennes barndom. Vi besökte bland annat de rester som återstår av en liten bondgård långt inne i skogen, där hon bodde en tid för så där ca 65 år sedan. Det är inte utan att en del nostalgi gör sig påmind vid sådana här tillfällen. I området fick vi tyvärr också se vad stormarna Dagmar och Emil, på sina håll, gjort med den svenska skogen. Många stolta furor låg fällda till marken.

När det under senare tid varit rent mörker för svensk skidsport vad gäller placeringar i olika tävlingar, fick vi idag uppleva trösten för allt elände. Det var när Marcus Hellner, i slutetappen av Tour de Ski i Val di Fiemme, jagade ikapp och åkte om ärkerivalen, norrmannen Peter Northug. Det var en helt formidabel insats under klättringen upp för den mördande slalombacken. Det gav honom en andraplats efter schweizaren Mario Cologna, men det känns ändå som seger efter alla motigheter som svenskarna drabbats av.
Motigheter kommer det säkert också att bli för den nye (V)-ledaren Sjöstedt som nu har ambitionen att rycka åt sig ledartröjan i den rödgröna oppositionen. Han ser inte Socialdemokraterna som den självklara ledaren och Miljöpartiets försprång i klimatfrågan ska utraderas.
Inget är förvisso omöjligt inom politiken, men nog får man säga att någon blygsamhet lider han åtminstone inte av. Det kommer att bli intressant att höra något motbud från den skamfilade Juholt, för om Sjöstedt 'tar ledartröjan' i oppositionen, så kan regeringsalliansen se fram emot en tämligen behaglig tillvaro. Hur många svenskar kan tänka sig en statsminister från ett f d kommunistiskt parti?

Från kommunist till feminist

Nu har vi varit begåvade med ett par, och då speciellt idag, riktigt vackra dagar. Vi har tagit vara på dem med lite längre promenader än vad som varit vanligt den senaste tiden. Igår var vi nere och vandrade längs mälarstranden och idag gick vi till en fågeldamm inne i stan, där änderna samlas på vintern i hopp om att vänliga människor hjälper dem försörjningen - dvs delar ut gammalt bröd i lämpligt format.
För egen del hann vi idag även med att komplettera brödförrådet med både frallor och grovbröd, och som 'grädde på moset' en riktigt god pizza till middag.

Ute i världen blev gårdagen idrottsligt riktigt hyfsad för Sverige då herrlaget i skidskytte lyckades ta, en oväntad(?), tredjeplats i en stafett i världskuppen, men framför allt därför att 'småkronorna' vann junior-VM i ishockey. Bra jobbat på båda hållen! Tyvärr går det inte lika bra för svenskarna i Tour de Ski, där alla är mer eller mindre avhängda.
Avhängd blev idag också kommunisten Ohly, när (V)-partiet på sin kongress valde Jonas Sjöstedt till ny partiledare. Nu låter det som att även denna ytterflank i politiken börjar dra sig mot mitten, där det vid det här laget börjat bli ganska trångt. Dessutom ska den feministiska ideologin flyttas längre fram i vänsterns skyltfönster.
Det mesta tyder på att (Vp) har goda chanser att stärka sina positioner och därmed kan det finnas anledning att börja tycka synd om sossarna och Juholt. De har redan tappat sin högerflygel till Reinfeldt och nu kommer Sjöstedt att intensivt börja knapra på deras vänsterflygel. Sedan är frågan hur många sossar som befinner sig i den återstående mittfåran. Det kan bli riktigt spännande att se hur oppositionen nu ska formera sig. Kanske består den om ett år av tre 15-procentpartier, som på sina spretiga program ska försöka presentera att regeringsalternativ. Det kan säkert bli spännande drabbningar att se och lyssna på framöver.

I stormens öga

Igår började vi dagen med en tur till östra köpcentret för att fylla på matförrådet och samtidigt besökte vi återbruket för att göra oss av med alla 'restprodukter' efter julfirandet (bl a fyra hårt packade påsar med julklappspapper). Det är tydligt en vara med högsäsong när återvinnarna ställt ut en särskild container märkt 'Julpapper'. Nästa vecka kommer sedan nästa höjdare då tusentals julgranar ska tas omhand.
Även om vädret inte varit särskilt uppmuntrande har vi tagit ett par promenader i närområdet, så än så länge ligger vi 'på budget' vad gäller motionsaktiviteter. Vi har ju klarat oss undan stormen Emil, som just nu härjar i södra Sverige.

Jag har bekymrat iakttagit kriminaliteten utveckling i Sverige den senaste tiden. Under hösten och vintern har hittills begåtts fem mord i Malmö och på andra håll i landet har flera fall av liknande grov brottlighet kunnat noteras. Detta till trots säger statistiken att grov brottslighet minskar i Sverige och då blir frågan som vanligt: Är det kartan eller terrängen som gäller?
Den verkliga 'kioskvältaren' blir nog ändå att en hög polischefs 53-åriga sambo greps misstänkt för grovt narkotikabrott på Åland. När en husrannsakan gjordes i polischefens och sambons gemensamma bostad i en mellansvensk stad, samt i sambons segelbåt, påträffades enligt poliskällor narkotika, nästan 500 000 kronor i kontanter, vapen, ammunition och stöldgods.
53-åringen greps när han tillsammans med en 39-årig kumpan levererade narkotika till två män på Åland. Enligt finsk polis – som sköter utredningen med bistånd av Uppsalapolisen - betraktas 53-åringen som huvudman för narkotikahanteringen på svenska sidan.
Visserligen är den kvinnliga polischefen inte misstänhkt för något brott, men nog tycks det som att 'det brinner i gaveln' när kriminaliteten bosatt sig i ordningsmaktens egen boning!?

Hopp om ett bättre år

I starten av det nya året gjorde vintern på nytt ett halvhjärtat försök att etablera sig. Men den regnblandade snön som kom igår har nu redan regnat bort, så det gick inte den här gången heller, och på sina håll har sälgen börjat att blomma. Ur led är tiden!
På nyårsafton var det soligt väder och då gjorde vi en utflykt ner mot Mälaren väster om staden, där vi tog en lång promenad i den lite frostnupet vackra naturen. Igår fick vi nöja oss med en lite kortare promenad i närområdet. Av flera olika skäl blev vår samlade motionssträcka under förra året allt för liten och nu har vi lovat oss själva att försöka bättra på detta, men dagens regnväder ser ju redan ut att sätta käppar i det hjulet.

Nyårsfirandet i gemen sägs på många håll ha varit stökigt och en eller annan har fått sätta livet till eller blivit lemlästad. Här i vår stad var det emellertid ovanligt lugnt och raketskjutningen genomfördes på ett förhållandevis diciplinerat sätt.
Diciplin förväntas också av Nordkoreas medborgare när de nu genom officiella nyhetsmedier beordras att "som mänskliga sköldar försvara sin ledare Kim Jong-Un till döden och ge honom sin fulla tillit". Man tillråds också att "följa det stora partiet i evighet" och tröstar med att den förre ledarens "plan för att nå välstånd nu kommer att bära full, glänsande frukt".
Även om livsmedelsbristen erkänns som "en brinnande fråga" är det uppenbart att några konkreta åtgärder, för att motverka landets ständigt sjunkande BNP, inte är att förvänta från den nya ledningen, som efterlyser 'ansträngningar' för att lösa livsmedelskrisen och utveckla industrin.
På något sätt känns det overkligt att det nordkoreanska folkets misär tillåts fortsätta år efter år i vår tid. Deras levnadsförhållande är jämförbara med vad vi hade i Sverige för 200 år sedan. Samtidigt håller regimen en av världens största arméer och har utvecklat kärnvapen, som ett värn för personkulten kring ledaren. Detta är dock ur olika perspektiv både förklarande och obegripligt!