Länen blir kvar

Det hösttråkiga, lite gråmulna vädret har fortsatt och det är ju inte särskilt uppmuntrande när solen sviker allt mera. Igår började jag dagen med en cykeltur till stan för ett styrelsemöte i Club Artis. Det blev en aning dramatiskt när det visat sig att en uppryckning behövs både vad gäller ekonomin och utsikterna för styrelsens bemanning kommande år. Det kommer nog att bli en del veckade pannor de närmaste veckorna innan problemen, förhoppningsvis, kunnat lösas.
Dramatiken fortsatte när jag kom hem och fick klart för mig att hustruns värkproblem nått en omänsklig nivå. Det fanns inget annat att göra än att tillkalla sjuktransport till centrallasarettets akutmottagning. Därefter blev det ännu en eftermiddags vistelse inom fem dagar på denna inrättning. Den här gången var det dock inte i en tröstlös väntan på en 'sorteringssköterska', utan med ett idogt arbetande vårdteam. Hustrun fick där den ingående undersökning som vården borde bestått med redan för ett par månader sedan. Förhoppningsvis kan det leda till en medicinering som till sist löser upp hennes besvärliga problem.
Idag har vi varit här hemma så när som på en promenad jag tog i närområdet. Lite avverkning av ris på tomten var också lämpligt att göra när vi nu blivit befriade från snön ännu ett tag.

En del dramatik skapades idag även inom inrikespolitiken sedan samtliga allianspartier nu hoppat av diskussionerna om det socialistiska förslaget om bildande av sex storregioner av de nuvarande 21 länen. C-partiet, som var siste entusiasten, kunde konstatera att de rödgröna inte på någon punkt hade beaktat deras önskemål och fann då för gott att ta sin Mats ur skolan. Därmed kan konstateras att detta dåligt genomtänkta förslag från kanslihuset försvinner in i glömskans befriande dunkel.
Detta är egentligen bara ytterligare ett tecken på den avgrund som finns mellan amatörerna i regeringen och människorna ute i landet som tvingas ta konsekvenserna av alla dåraktiga, ideologiskt kopplade idéer som spytts ut de två senaste åren. De karakteriseras oftast av den socialistiska tanken att människorna mår bäst om de inte behöver tänka själv. Nu har de emellertid gjort detta i regionsfrågan med ett kraftfullt motstånd som resultat. Det är hoppingivande att veta att medborgarna har mod och kurage att knäppa överheten på näsan när förståndet tagit time out. Enligt landets regeringsform utgår all makt från folket och så ska det vara. Enögda politiker göre sig därmed inte besvär!