Rättsväsendets haveri

Det soliga, varma, sköna sommarvädret blir nu snabbt allt glesare och trots allt gnäll på hettan för någon vecka sedan börjar man redan så smått att sakna den. Tiden då man bara behövde klä sig i shorts, T-tröja och sandaler när man skulle gå ut var bekväm, men nu får man efter hand finna sig fler och fler lager av kläder. Under den gångna veckan har vi, förutom våra vanliga vardagsrutiner använt torsdag och fredag till en tur med husbilen till Roslagen. Det blev en fin resa i den skälvande avslutningen av sommaren och vi hittade en förnämlig övernattningsplats vid herrgården i Lövstabruk. Själv har jag fått ägna en hel del tid åt en krånglig process med att få igång höstterminen för medlemmarna i vår målarklubb. Den envisa pandemin ställer fortfarande till besvär på en massa sätt, men någon gång måste ju ordningen trots allt återställas.

Ordning är också en svårartad bristvara i det svenska rättssamhället. Exemplen på förfallet duggar allt tätare och fallet med de två oskyldiga ungdomarna som blev torterade på en kyrkogård av två invandrade ligister kröner troligen samlingen av hårresande historier. Den ene förövaren var för övrigt nyss för tidigt utsläppt från ett straff för mordbrand och mordförsök. Sämre gick det för de 'gängkrigare' som hade oturen att åka till Danmark för att skjuta ner två antagonister. De hade tydligen inte informerat sig om skillnaderna mellan danskt och svenskt rättstänkande vilket ledde till att tre dömdes till livstids fängelse och de två andra till 20 år, som de noterade med gråt och tandagnisslan. Med skjutningar och sprängningar som en stående punkt på dagordning är det en linje som måste införas även i vårt land. Allvarliga brott måste följas av kännbara straff och för importerade förövare dessutom följt av utvisning på livstid. Innan samhällets förväntade trygghet totalt har urholkats är det hög tid att rättsväsendet ställer sig på brottsoffrens sida istället för att dalta med människor som valt kriminalitet som livsstil! 

Förhoppning om slutet för coronaviruset

 Nu börjar tydligare tecken att komma på att sommaren går mot sitt slut för den här gången. 25-gradersdagarna i början av veckan har bytts mot svalare, blåsigare och blötare väder. Detta är dock naturens gång och jag kan inte se någon anledning att klaga på den sommar vi haft. Våra dagliga rutiner i coronapandemins spår fortsätter som vanligt, även om flera tecken på lättnader i restriktionerna börjat diskuteras. I torsdags ledde jag ett styrelsemöte i Club Artis där vi beslutade att från nästa månad köra igång den verksamhet som kan bedrivas inom ramen för nämnda restriktioner. För oss båda blev gårdagen en liten höjdpunkt då vi hos äldsta barnbarnet kunde vara med och fira födelsedag för deras båda barn. Det blev ett soligt och livligt party på deras gräsmatta.

Ute i samhället är det mycket som nu förväntas kunna börja återgå till mera normala förhållanden och en viss nervositet råder för att en andra smittvåg av coronavirus ska uppstå. För närvarande är trenden dock god, men stor försiktighet tillrådes när skolstarten och återbefolkade arbetsplatser och inte minst kollektivtrafiken kan bli potentiella regioner för ny smittspridning. Planer för massvaccinering är också på gång, men sådan kan bli aktuell först i början av nästa år. För min egen del ser jag fram emot den tidpunkten då jag kan skriva ordet corona för sista gången i den här dagboken.

En påfrestande värmebölja

Sensommarens värmebölja har nu hållit oss i ett fast grepp ännu en vecka och nederbörden har inskränkt sig till 3 mm en natt i början av veckan. Detta ovanliga tillstånd tär också på grundvattnet och nivåerna börjar på vissa håll bli farligt låga. Värmen har också lagt ytterligare en dimension på den isolering som coronapandemin fortsatt att förorsaka oss. Våra motionspromenader har fått flytta till morgon eller kvällstid då temperaturen tagit sig ner mot 20-gradersstrecket. Nu ser man verkligen fram emot en tid med mera normalt höstväder.

Coronapandemin är nu på väg att utvecklas till den värsta farsoten som drabbat världen sedan spanska sjukan för hundra år sedan, men den var 50 - 100 gånger värre och vi må hoppas att de medicinska resurserna är något bättre idag. Vi har dock ännu inte sett slutet av vad som pågår och ur det globala perspektivet råder stor osäkerhet om framtiden. Ett ryskt vaccin har tagits fram på rekordtid och börjar nu injiceras på människor utan någon klar bild av förväntade resultat eller möjliga biverkningar. Även Astra-Zeneca ligger långt framme och har skrivit kontrakt med EU om kommande leveranser av 400 miljoner vaccindoser. Tidplanen för detta är dock fortfarande okänd.
Annan rapportering om läget i världen skyms fortfarande i hög grad av ovanstående. En positiv händelse är att ett fredsavtal har träffats mellan Israel och Förenade Arabemiraten, där förbindelser mellan länderna på alla områden ska normaliseras. Annars handlar nyhetsrapporterna mest om bråk av olika slag. Några exempel är demonstrationer mot ett riggat presidentval i Belarus, fortsatta demonstrationer i Hongkong mot Kinas agerande i provinsen, omfattande demonstrationer av Black People Matters-rörelsen i USA, upplopp i Zimbabwe mot landets korrumperade ledning etc.
För att avsluta med något positivt kan jag notera att opinionsmätningarna inför det förestående amerikanska presidentvalet ger Joe Biden ett klart övertag över Donald Trump. Den senare har under tre och ett halvt år ständigt förvånat världen med sina dåligt genomtänkta och ibland förbluffande utspel och är helt klart en god kandidat till en plats på politikens soptipp. I november får vi se resultatet,

Svensk ekonomi hotad

Vi har nu i den tredje sommarmånaden drabbats av årets värsta värmebölja med temperatur över 30 grader ett par dagar. Kombinerat med utebliven nederbörd början torkan åter göra sig gällande, men bönderna gläds åt bra förutsättningar för att börja bärga en skörd som tycks bli ovanligt bra. För vår egen del gäller oförändrat ett restriktivt leverne och vi får nöja oss med att träffa våra barn och barnbarn utomhus när tillfälle bjuds. Torsdag och fredag i den gångna veckan gjorde vi en ny resa med husbilen till Oxelösund för att njuta av den härliga naturen i Sörmlands skärgård. Det var soligt och varmt, men en lätt kylande vind från havet och begynnande algblomning inspirerade inte till något besök i havsvattnet den här gången heller. Jag kan inte påminna mig något år helt utan friluftsbad sedan jag lärde mig simma för 65 år sedan - ska detta bli det första?

Ute i stora världen fortsätter problemen med coronapandemin på varierande sätt i olika länder. Den värsta utvecklingen sker nu som väntat i de fattiga delarna av världen och alla har till sist insett att något slut på eländet inte kan väntas förrän ett fungerande vaccin finns på plats. Stora ansträngningar för detta görs på många håll, men vilka risker för biverkningar av en massvaccinering är medicinskt och moraliskt acceptabla att ta? Många är nog inte beredda att stå först i kön för en injektion innan man vet vad resultatet blir. 
En annan för svensk del avgörande fråga ska den närmaste tiden avgöras när migrationskommitténs förslag till invandringspolitik ska behandlas av regering och riksdag. En återgång till en 'generös' och 'humanitär' asylpolitik, som partierna på vänsterkanten kräver, skulle sannolikt vara en dödsdom över den svenska ekonomin. Redan idag har migrationen förpassat ett antal kommuner nära konkursens rand och lösningen på detta heter skattehöjningar. För finansieringen av den statliga delen av dessa åtaganden har en kommitté förslagit återinförande av fastighets-, förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt. Denna obegåvade idé skulle tveklöst säkra en återgång till den havererade ekonomi som Sverige befann sig i på 1990-talet. Alla goda krafter måste nu förenas för att bryta den socialistiska riktning som är på väg att föröda vårt vackra land!

Sommar i fortsatt isolering

Sista juliveckan har bjudit på ganska normalt blandad väderlek för svensk högsommar, men de två senaste dagarna har solen slagit till på nytt med eftermiddagstemperatur på över 25 grader. Vårt vardagliga liv rullar på som vanligt enligt coronaisoleringens regler och ibland börjar man känna av enformigheten. I förrgår unnade vi oss dock en extra lång promenad nere vid Mälarstranden och i början av veckan fick vi en riktig överraskning på den dagens promenad, då vi av en ren slump fick träffa äldsta dotterns hela familj vid en lekplats här i närheten. Där fanns både barn och barnbarn med respektive och barnbarnsbarn, som hade samlats för en 'godkänd' utomhusträff och för vår del blev det ett trevligt avbrott i vardagsrutinerna.

Ute i världen gäller fortsatt coronapandemins grepp om mänskligheten även om tyngdpunkten börjat förskjutas mer och mer till 'tredje världens' fattiga länder, bortsett från USA som är det klart mest drabbade landet. Globalt antal rapporterade smittfall har passerat 18 miljoner och antalet dödsfall har nått 690 000. För svensk del har en minskning av smittspridningen kunnat noteras de senaste veckorna, men sjukvården räknar med och bygger upp beredskap för en andra våg när semesterperioden är över och skolstarten står för dörren. Tyvärr finns det heller inte mycket som talar emot den framtidsbilden.

Samtidigt som vi tvingas inse att denna farsot inte kommer att försvinna av sig själv, som vanligen är fallet med säsongsinfluensa, utan sannolikt endast kan hejdas genom massvaccinering, kan man undra hur världen skulle sett ut just nu utan coronaviruset. Stora ekonomiska förluster och ändrade politiska förhållande har både dämpat en del gamla konflikter, men också skapat nya på andra håll. Migrationsströmmarna mot Europa har i det närmast upphört och organiserad kriminalitet har tvingats tillbaka samtidigt som social oro börjat växa i flera länder där fattigdom börjat göra livet outhärdligt och på vissa håller på att leda till svältkatastrofer. I det läge som vi därmed oombett befinner oss är den direkta frågan hur världens ledare kan förväntas tillvarata erfarenheterna inför den omstart av samhället som så småningom ska göras. Jag vill som god optimist ställa mig på de goda krafternas sida, men ser samtidigt med sorg i hjärtat att korruption och maktgalenskap inte på något sätt låtit sig hejdas av pandemin. Hoppet är ändå det sista som överger människan!