Rationell rättsskipning?

Igår var vi klara med avrustustningen av husbilen och körde den till vinterförvaring. På eftermiddagen åkte vi sedan till vårt specialställe för trattkantareller och samlade in vinterns behov av dessa delikatesser. Den senaste tidens blöta väder har gett svamparna ett riktigt himmelrike och skogen är nu full av alla möjliga sorter - även på vår gräsmatta har spåren av den gamla skogsbacken blivit extra tydliga i år.
Idag har vi hållit oss här hemma så när som på en tur på morgonen till östra köpcentret för veckoinköp och en kort promenad i närområdet. Det grådaskiga höstvädret har mest uppmuntrat att läsa en god bok eller lösa sudoku eller korsord. Jag ska nog ändå ge mig i kast med bildbehandling en stund, eftersom lagret av oredigerade foton nu är uppe i 125 st och minnet om deras ursprung börjar flyta omkring en aning.

Jag kan dock inte låta bli att nämna ett förunderligt exempel på det svenska rättsväsendets rationalisering som rapporterats i veckan. Tingsrätten i Katrineholm ska stängas för att spara pengar och förekommande häktningsförhandlingar ska i framtiden istället föras i Nyköping. För varje häktad person - statistiskt sett ca 40 per år - ska två polismän åka med denne till Nyköping (ca 10 mil t o r) och kanske vara upptagna en hel dag med ärendet. Skulle ett ärende omfatta fyra "misstänkta", går det åt åtta poliser eftersom klienterna måste transporteras åtskilda. I det läget blir man tvungen att stänga polisstationen i Katrineholm eller rekvirera hjälp från andra distrikt.
Eftersom situationen är absurd, diskuteras nu att föra häktningförhandlingarna över videolänk mellan Katrineholm och Nyköping. Detta tycker jag låter utmärkt och sparar några hundra mils bilåkande och kanske ett halvt manårs polisinsats per år. Men följdfrågan blir då: Varför inte inrätta en "häktningsdomstol" för hela landet med videoförbindelse till polisdistrikten och låta tingsrätterna ägna sig åt de slutliga rättegångarna. Då hade man kanske inte behövt vänta i många månader på att få sin sak prövad och rätt skipad. Varför sluta på halva vägen när möjligheten uppenbarligen ändå finns?