Fru Sahlins testamente

Det varierande vintervädret ger även varierande sysselsättning. Små förargliga, återkommande snöfall ger lika återkommande behov av snöröjning för att hålla rent kring sin dörr. Igår tog vi oss däremellan tid för en promenad i närområdet även om vind och kyla gjorde vad den kunde för att dämpa entusiasmen. Idag tog vi istället bilen för ett besök på årets Julmarknad på Tidö slott - som vanligt mycket fint att titta på, men också mycket folk att trängas med. Mellan varven har vi också bevakat VC-tävlingarna i skidskytte i Östersund, genomförda i okristlig kyla, strax ovanför den tillåtna köldgränsen. Förutom ett par bra placeringar på damsidan har resultaten för svensk del än så länge varit mediokra.

Dåliga resultat har också varit årets melodi för (S)-partiet och idag satte fru Sahlin punkt för sin karriär inom partiet inför det förtroenderåd som nu ska börja bereda vägen för dess framtid. I ett långt tal, som även innehöll vissa drag av självkritik, lade hon skulden för motgångarna på partiets bristande förmåga till att lyssna på väljarna och på den misslyckade rödgröna alliansen med (Mp) och (V). Hennes analys av den uteblivna förnyelsen av politiken och brister i "takten med tiden" kan dock bäst sammanfattas med citatet "Kejsaren är död, länge leve kejsaren!"
Naturligtvis överlät hon åt sina arvtagare att arrangera den förnyelse av politiken som krävs. Dock gav hon följande "goda råd" för den kommande "revolutionen":
- en arbetslinje som tydligt bygger på både rätt och plikt,
- en tillväxt- och näringspolitik tydligare byggd på företagande och forskning,
- en ekonomisk politik tydligare byggd på kunskap för konkurrenskraft,
- en ny skattepolitik för jobb och välfärd, som inte skrämmer människor,
- en välfärdspolitik som tveklöst ställer sig på medborgarnas sida – som utgår från behov, och garanterar valfrihet och högsta kvalitet.
Det behövs ingen djupare analys för att upptäcka att detta i huvudsak är en blåkopia på de Nya Moderaternas framgångsrecept och de nya tankarna lyser liksom tidigare med sin frånvaro. Framtiden får utvisa om de "Nya Socialdemokraterna" landar i denna politik. Då skulle man kunna påstå att det bästa för Sverige efter nästa Riksdagsval sannolikt skulle vara en ny allians mellan de nya (M) och nya (S), med två tredjedelar av väljarna i ryggen. Politik är som sagt det möjligas konst.