Den tomma stolen

Kylan har åter kopplat greppet och rutinerna här hemma rullar på. Idag tog vi dock bilen och gjorde en tur till Uppsala i det soliga vädret för en del ärenden och passade också på att göra ett besök på Landsarkivet för att leta efter några saknade pusselbitar i släktforskningen, dock utan någon framgång. Efter hemkomsten var det så dags att följa utsändningen från årets Nobelprisutdelning på Stockholms konserthus.

Trots all pompa och ståt är det i år ändå den norska delen, fredspriset, som tilldrar sig den största uppmärksamheten. Den kinesiske pristagaren, Liu Xiaobo, som fört en mångårig kamp för demokrati och mänskliga rättigheter i Kina, fanns inte på plats utan befinner sig istället i ett kinesiskt fängelse. Inte heller Xiaobos hustru har tillåtits hämta utmärkelsen, varför pristagarens stol stod tom.
Den kinesiska statsledningen bekräftar därmed otvetydigt att avvikande åsikter om Kinas politiska agenda inte accepteras, men gör kanske en felaktig bedömning av den betydelse som "Den tomma stolen" kan få för världssamfundets syn på Kina.
Sett från en annan synvinkel krävs det kanske en "upplyst despot" för att styra detta stora land med en femtedel av världens befolkning. De senaste tjugo årens ekonomiska och industriella utveckling i Kina har avsevärt förbättrat människornas materiella levnadsvillkor och allt tyder på att Kina inom nästa tjugoårsperiod kommer att vara världens största ekonomi. Det är viktigt att världen bevakar hur detta välstånd fördelas, men det är inte självklart att västerländsk demokrati är den effektivaste styrelseformen i alla lägen. Men alla bör minnas "Den tomma stolen" som en symbol för behovet av en fortsatt granskning av den framtida utvecklingen i landet.