Länge leve svensken!

Så var julen över för den här gången och lite av vardagslunk kan återintas. Igår började vi med att baka veteskorpor och en sats härliga limpor - det är en ynnest att slippa livnära sig på Pågens eller Skogaholms gummiartade limpor. Sedan tog vi en promenad i närområdet som jag kombinerade med ett besök hos frisören. Trots att jag i det längsta försökt vänta in mildare väder blev det ganska svalt i nacken, men man vänjer sig väl.
Idag åkte vi till östra köpcentret för att komplettera matförrådet och efter lunch tog vi oss in till stan, där vi tog dagens promenad och gjorde ett besök på biblioteket - såväl materiell som andlig spis är därmed säkrad för ytterligare en tid. Man vet ju aldrig när man kanske blir insnöad i denna vargavinter, numera den värsta sedan slutet av 1700-talet.

Sedan den tiden, då människor sällan blev mer än 60 år gamla, har vi svenskar blivit ett betydligt segare släkte. Nu är 1 665 personer i Sverige mer än hundra år gamla. Hundraplussarna blir fler och fler och är ofta förvånansvärt friska. Exempelvis var i Umeå en 104-årig dam nyligen lucia på ett äldreboende. Stjärngossarnas och tärnornas ålder var 75– 98 år.
Medellivslängden har ökat i takt med att Sverige gått från fattigland till en nation med hög levnadsstandard. Den som föddes kring år 1900 kunde räkna med att bli i genomsnitt cirka 55 år gammal, medan 2009 års barn kan se fram emot en genomsnittlig livslängd på nästan 80 år för män och 83 för kvinnor, enligt Statistiska centralbyrån. Enligt prognoserna kommer alltfler att bli riktigt gamla. I dag finns nästan en halv miljon personer över 80 år i Sverige. Om 50 år beräknas den siffran nästan ha fördubblats.
Men som alltid så har medaljen en baksida. En större andel äldre betyder påfrestningar på sjuk- och äldrevård samtidigt som en minskande andel förvärvsarbetande ska stå för fiolerna. Varken ökat barnafödande eller större invandring sägs räcka till för att få ekvationen att gå ihop. I stället ordineras den beska medicinen att vi alla jobbar mer – med tidigare start i arbetslivet, flexiblare arbetstider och senare pension.
Samtidigt som man känner trycket av att tillhöra "den tärande delen" av befolkningen, så känns det skönt att tidigare ha kunnat leverera 45 års arbetsinsats utan anmärkning!