Mera journalistiskt dödgräveri

Gårdagens väder uppmuntrade inte till någon längre vistelse utomhus. Detta till trots gick ändå hustrun en vända för ett besök hos frisören. Själv höll jag mig inomhus och sysselsatte mig med behandling av digitalbilder (35 st hann jag med) och nu återstår allt mindre att göra åt sommarens bildskörd.
Idag var det åter vackert höstväder, om än något blåsigt, och vi gjorde den sista insatsen med höstens lövkrattning. På eftermiddagen gick vi sedan en långpromenad i Badelundatrakten.

Höstens kampanj med "avslöjande" journalistik har nu flyttat upp till högsta nivån i och med utgivningen av boken "Carl XVI Gustaf - Den motvillige monarken". Ett mera flagrant försök till slaskspaltsjournalistik får man förmodligen leta väldigt länge efter. Ambitionen att tjäna pengar på kungens förment skrabrösa leverne för flera decennier sedan kan bara ses som ännu ett illaluktande utsläpp i den svenska litteraturens rännsten. Förutom att detta är kungafamiljens högst privata angelägenhet, är det händelser som varit mer eller mindre allmänt kända sedan lång tid. Detta understryker ytterligare den tvivelaktige författarens grumliga motiv. Kungens första kommentar, utan att ha läst boken, var för övrigt: Jag har talat med familjen och nu vänder vi blad och ser framåt istället.
En helt annan och mycket intressant sak är att om detta angrepp på kungen inträffat för hundra år sedan, hade brottsrubriceringen varit högmålsbrott och kunnat rendera brottslingen livstids fängelse. Den nuvarande, mera realistiska, synen på förhållandet mellan kungen och hans undersåtar får naturligtvis ses som ett stort framsteg i samhället. Detta får ändå inte hindra att man visar respekt för det ämbete som kungen innehar och ger honom en rimlig rätt till ett privatliv. Låt honom få stå över kändisjournalistikens snaskiga framfart! Detta tycker också minst hälften av svenska folket enligt en påpassligt gjord opinionsmätning.