En tro på det goda

Hade det inte varit för att vi befinner oss i slutet av januari och det är kort om dagsljuset, så skulle man nästan kunna tro att våren är på väg. Så känns i alla fall blidvädret vi nu är inne i efter den långa perioden av arktisk kyla som vi nyss genomlevt. Nu kan man ju alltid hoppas att vi får fortsätta med den nya ordningen.
Våra aktiviteter kommer dock att ännu ett tag fortsätta att följa 'vinterschemat', så igår åkte vi till Björnö för en promenad och idag var det dags för ett nytt pass på målarklubben, där vi också stannade vid våra normala tekniker.

Idag släpptes en, för vissa säkert något överraskande, nyhet om att den katolska kyrkans högsta potentat, Påven, kommer att besöka Sverige i höst. Det sker i samband med ett möte den 31 oktober i Lund mellan katolska kyrkan och Lutherska världsförbundet. Bakgrunden till mötet ligger knappt 500 år bakåt i tiden då Martin Luther den 31 oktober 1517 spikade upp sina 95 teser på slottskyrkans port i Wittenberg. Mötet i Lund är det första i sitt slag och budskapet är förening, trots den långvariga splittring som Luther förorsakat med sitt tilltag. Påvens besök blir det första av katolska kyrkans överhuvud sedan Johannes Paulus II besökte Sverige 1989 under sin miniturné genom de nordiska länderna.
Man kan verkligen inte se annat än positivt på alla försök till samförstånd i religiösa sammanhang med tanke på vad religiösa motsättningar ställer till med i andra delar av världen. Visserligen har Påven Fransiscus fått en del kritik av konservativa artfränder för en alltför modern och liberal inställning till olika ting, men jag är övertygad om att hans linje i längden är den vinnande. Jag som helst kallar mig en 'icke utövande kristen' vill hävda att religioners roll som maktmedel måste övervinnas och utplånas. En tro på högre makter ska istället vara något för olyckliga människor att söka tröst i och för de vilsna vara ett skäl till ökat självförtroende. Straffpredikningarnas tid måste vara förbi!