Rekordresultat för det kvinnliga OS-laget

Våren dröjer fortfarande och det gråkalla vädret har fortsatt som tidigare, men vi kan åtminstone glädja oss åt att snö från ovan i stort sett uteblivit. Den menliga inverkan på våra motionspromenader har också fortsatt även om resultaten blivit en aning bättre de senaste dagarna. Ett ovanligt avbrott i vardagsrutinerna kom i måndags då vi besökte stadens polishus för att förnya hustruns ID-kort. Hon hade upptäckt ett akut behov då det visade sig att det tidigare kortets giltighetstid gått ut för nästan två år sedan. Detta förhållande är intressant med tanke på att kortet regelbundet använts på flera olika ställen utan att saken upptäckts. Kanske skulle lite större noggrannhet därvidlag vara på sin plats när så många förfalskade ID-handlingar idag florerar i samhället. Med avsaknaden av ett giltig ID-kort följde att jag fick bistå med att intyga min hustrus identitet.

När de Olympiska spelen nu avslutats under högtidliga former är det på sin plats att sammanfatta de svenska insatserna. De svenska atleterna vann sammanlagt 18 medaljer varav åtta guld, 6 silver och fyra brons. Damlaget krönte sina framgångar med två guldmedaljer sista dagen, dels på 5-milen på skidor (Ebba Andersson, som äntligen fick sin första, mycket välförtjänta OS-guldmedalj) och dels curlinglagets finalvinst över Schweiz. För damlaget var resultatet det bästa någonsin. Dessförinnan hann Sandra Näslund med att ta hem en bronsmedalj i skicross. Det tråkiga i sammanhanget är att herrlaget, med ett par undantag, totalt misslyckades i sina insatser. Där kommer en rejäl genomgång att krävas för att klara ut behoven av förändringar såväl vad gäller ledning och tränare som rekrytering av nya tävlande. Det som visats är inte i linje med svenska vintersporttraditioner.

Goda framgångar i Italien

Väderläget under den gångna veckan har i princip varit en kopia av veckan dessförinnan. Temperaturen har för det mesta varit under sex minusgrader och -15 en dag som kallast. Högtrycksläget har dock medfört att vi sluppit både blåst och nederbörd vilket vi naturligtvis uppskattar. Precis som tidigare har vädret även nu haft ett negativt inflytande på våra motionspromenader och resultaten för den här månaden ser riktigt dåliga ut. Vardagen har för övrigt flutet på som vanligt, men med undantag för att vi ägnat en hel del tid åt att bevaka de pågående OS-tävlingarna i Italien.

De olympiska spelen fortsätter att ta stor del av människors uppmärksamhet och det märks till och med  på folktätheten på gatorna när man kommer ut. Sverige har över lag varit framgångsrikt men undantag finns och värst är det för herrarnas favorittippade curlinglag, som blir utslagna redan i grundserien. Å andra sidan har damlaget i samma sport, med två undantag, vunnit alla sina matcher än så länge.

Medaljskörden för den andra veckan kan sammanfattas på följande sätt:
Guldmedalj till Martin Ponsiluoma (skidskytte jaktstart), Frida Karlsson (längdskidor 10 km), Jonna Sundling, Maja Dahlqvist (sprintstafett)
Silvermedalj till Ebba Andersson (längdskidor 10 km), Svenska damlaget (längdskidor stafett), Sara Hector (storslalom), Svenska Damlaget (skidskytte stafett)
Bronsmedalj till Svenska Herrlaget (skidskytte stafett), Anna Swenn Larsson (slalom).
Detta betyder att de svenska atleterna redan tagit 15 medaljer, som var det i förväg förväntade antalet och nu återstår att se hur mycket bonus de därutöver kan tillskansa sig.  Flera chanser återstår.

Det svenska stålet biter fortfarande

Den kalla vintern fortsätter att hålla i sig och temperaturen varierar mellan 5 och 10 minusgrader. Turligt nog är det för det mesta vindstilla vilket underlättar och dessutom har ytterligare nederbörd uteblivit. Trots detta påverkas lusten att ge sig ut och resultaten av våra motionspromenader är sämre än vad vi önskar hittills i år.
Under förra veckan inträffade en stor händelse för vår familj då vårt femte barnbarnsbarn kom till världen tidigt på lördagsmorgonen. Den lille pojkens tillkomst gick utan problem och alla är lyckliga och glada. Nu väntar vi bara på att få träffa honom när beordrad karantän på grund av influensasäsongens smittorisker kan brytas, men genom foton vi fått tycker vi ändå att vi känner honom lite grand. För övrigt har veckan passerat utan några nämnvärda avvikelser från normala rutiner.

Det som ute i världen för dagen tilldrar sig mest intresse är med stor sannolikhet vinter-OS som sedan några dagar pågår i Italien i Milano, Cortina samt några mindre orter i Alperna. Efter en imponerande invigning i lördags har tävlingarna hittills fallit bra ut för svensk del. Främst är det våra framstående kvinnliga skidåkare som visat att det svenska stålet fortfarande biter. Först blev det guld- och silvermedalj i 20 km skiathlon (Frida Karlsson, Ebba Andersson) och därefter hela prispallen i sprint (Linn Svahn, Jonna Sundling, Maja Dahlqvist). Till detta kom sedan igår guldmedalj i curling mixed dubbel (syskonen Isabella och Rasmus Wranå). Dessa resultat är gott och väl i linje med de förväntade, men på herrsidan har det tyvärr inte gått lika bra där ett par genomklappningar sabbat utfallet. Vi får dessutom se oss frånåkta av Norge som just nu tagit dubbelt så många medaljer som Sverige, men mycket återstår och det är slutresultatet som räknas så det är bara att ta nya tag.

När maffian knackar på dörren

Kung Bore har fortsatt att hålla ett hårt grepp om vår del av landet. Dagstemperaturen har hållit sig mellan 5 och 10 minusgrader och antalet soltimmar under förra veckan var på sin höjd ett 10-tal. Vi har dock sluppit undan blåsten som plågat andra delar av landet och nederbörden har varit mycket sparsam. Det rådande väderläget har fortsatt att något begränsa våra motionspromenader, men livet har för övrigt rullat på som vanligt utan några nämnvärda avvikelser.

Ute i världen har de pågående konflikterna fortsatt utan några synbara lösningar. De förhandlingar som påstås pågå verkar mest vara spel för galleriet och återkommande utspel från Donald Trump i olika avseende bidrar inte någon klarhet i utvecklingen.
Därför tänker jag istället ägna de här raderna åt en insikt jag fått genom läsning av boken Klanerna. Den beskriver på ett mycket påtagligt sätt allvaret i den organiserade brottslighetens utveckling. Det som i mediarapportering och allmän debatt förenklat benämns 'gängbrottslighet' är i själva verket ett symptom på utfallet av det maffialiknande system, som byggts upp av ett dussintal familjeklaner vilka, ofta i konflikt med varandra, styr den illegala ekonomin. Här ingår drog- och vapensmuggling, människohandel, prostitution, 'beskyddarverksamhet', bedrägeri av olika slag, penningtvätt etc.
I en avancerad organisation bygger man ett parallellsamhälle med egna lagar, domare och rättsskipning, som leds av toppfigurer bosatta utomlands och oftast oåtkomliga för den svenska rättvisan. Den omfattande ekonomin i mångmiljardskala hanteras genom användning av kontanter och kryptovalutor, som även de är svåra att rannsaka. Regimen i denna svarta ekonomi är stenhård och har skapat en tystnadskultur som grund för dess expanderande existens. Genom att dessutom infiltrera samhällets myndigheter och politiska system bygger klanerna en fast grund för den ljusskygga hanteringen. Genom mutor kombinerade med hot om vedergällning binder man till sig de nyckelpersoner  man behöver. Väl där, är ett försök till avhopp ofta förknippat med livsfara enligt de hederskodex som verksamheten bygger på.
Mina intryck av boken är en svag känsla av hopplöshet, men också en starkare reaktion på att svenska beslutsfattare inom politiken och berörda myndigheter kunnat låta det gå så här långt. Regeringen försöker nu skärpa verktygen för att komma till rätta med problemen, men det går i demokratisk ordning långsamt och risken för att det redan är för sent är inte försumbar. Allmänheten måste på ett helt nytt sätt mobiliseras för att vi ska kunna upprätthålla det rättssäkerhet och trygghet i samhället som vi förtjänar.