Stökig början på valåret

Förra veckens ljusa snötäcke försvann på ett par dagar och byttes mot ett grått och trist senhöstväder. Med detta följer som vanligt lite oförutsägbart väglag, vilket naturligtvis påverkat våra motionspromenader en del. Med första advent i antågande har julstöket börjat så sakta och nu gäller det bara att hitta alla klenoder och få dem på plats. Idag har vi haft besök av servicefolk, som på bostadsföreningens uppdrag monterat nya, moderna termostater på alla värmeelement för en förbättrad reglering av värmeflödet. Det är välmotiverat med tanke på de stigande energipriserna. För övrigt har inget speciellt inträffat i vardagslunken.

I den svenska inrikespolitiska hönsgården har kacklandet tagit extra fart efter alla partistämmor som avhållits den senaste tiden. En stor snackis är ömsesidiga anklagelser om försök till att på dolt sätt manipulera 'verkligheten' för väljarna. Vänstersidan har anklagat SD-partiet för att driva 'trollfabriker' i syfte att förvränga sina politiska motståndares budskap. SD försvarar sig med att deras mediebolag är helt fristående utan någon påverkan från partiet (sic!). Vad som nu ytterligare höjt temperaturen i debatten är att tidningen Expressen satt ljuset på sossarnas egen mediehantering, som i princip är uppbyggd på samma sätt som det de anklagat SD för. Situationen är något prekär och S-ledaren har tvingats göra en pudel för att tona ned högersidans påståenden om hennes egen 'trollfabrik', och hävdat att det självklart måste framgå vem som äger propagandabolaget. Vad som fortsättningsvis kommer att hända återstår att se.
Villervallan fortsätter för övrigt på bred front. Liberalerna och vänstersidan vägrar att acceptera SD, som därmed i någon form av martyrstatus fortsätter att växa. Även C-partiet tar avstånd från SD och deras nya partiledare (den tredje på ett år) kommer nog att få kämpa hårt för att hålla partiet ovanför riksdagsspärren, under vilken Liberalerna sedan länge ligger stadigt förankrade, nu med endast ca 2 procent välarstöd. Även KD-partiet har vissa svårigheter att hålla sig på rätt sida om spärren, vilket inte underlättats av att KD-ledaren nyligen sade att hon kunna tänka sig samarbete med S-partiet. Det senare blir säkert också ett problem för C-partiet som allt tydligare sluter upp bakom S-partiet. Jag kan bara konstatera att det valår som vi nu går in i har alla förutsättningar att bli en spännande historia.

Fortsatt klimatkonferens

Vintern har nu slagit till med full kraft med minusgrader i snart en vecka och igår ett ordentligt snöfall. Det senare har ställt till med rejäla problem i trafiken med ett antal rapporterade olyckor runt om i länet. För egen del betydde det röjning av en dryg decimeter snö på altanen idag. Trots den kalla väderleken har vi lyckats hålla igång motionspromenaderna någorlunda bra. I lördags fick vi ett överraskande besök av äldsta svärsonen och hans två äldsta barnbarn. Barnen bor utanför staden och vi träffar dem inte så ofta så det blev ett riktigt trevligt och välkommet möte. För övrigt har dagarna gått enligt vanliga rutiner. 

Om jag går från vädret till klimatet konstaterar jag att klimatkonferensen COP30 nu har avverkat hälften av det planerade programmet. Inte helt oväntat kvarstår den befintliga splittringen på en rad punkter inte minst ifråga om vem som ska betala för alla 'nödvändiga' åtgärder som man anser krävs. Situationen har inte förenklats av att 1 500 lobbyister från oljeländerna och de stora oljebolagen deltar för att understryka den verklighet som faktiskt råder och som miljörörelsens propaganda gärna bortser ifrån. Det faktiska läget är att 80 procent av världens energiförsörjning fortfarande tillgodoses med olja, gas eller kol och att mycket begränsade åtgärder görs för att ändra detta faktum. Oljeindustrin förordar därför större insatser för anpassning till, istället för motverkan mot, den pågående temperaturhöjningen.
Jag kan tänka mig att en strategi av både och kommer att bli den framkomliga vägen då även världens ekonomiska utveckling måste upprätthållas. Förändringar i människors levnadsvillkor kommer att krävas oavsett var temperaturnivån hamnar vare sig de kommer sig av fysiska eller ekonomiska skäl. Idag finns det tyvärr endast begränsade tekniska förutsättningar att klara klimat/miljörörelsens förväntningar på de fossila bränslenas avveckling till mitten av detta århundrade. Därför måste en ekonomiskt hållbar avveckling löpande kombineras med en anpassning till klimatutvecklingen. Kalla gärna situationen för ett 'val mellan pest eller kolera'.

Klimatet åter i vågskålen

Nu har vi under en längre tid haft ett envist grått och trist novemberväder som gör mörkret ännu mörkare och bara någon kort, sporadisk solglimt. Jag vill nu istället se torrt vinterväder med klar och frisk luft och tillhörande solsken. I förrgår fick jag i alla fall på vinterhjulen på bilen och sedan får vi se om det blir någon vinter. Vi har hittills bara haft två frostnätter med temperatur alldeles under nollan.
Det dåliga vädret i kombination med en del smärre influensasymptom efter vaccinering har gjort att våra motionspromenader blivit en aning lidande, men nu känns det som vi snart kan vara på gång för fullt igen. Lite avbrott i de vardagliga rutinerna blev det med lite shopping i fredags då vi skaffade en ny TV-fåtölj åt hustrun, men också på söndagen då yngsta dottern gjorde ett besök och uppvaktade mig på Fars dag.

Den stora händelsen ute i världen just nu är FN:s klimatkonferens COP30 i Belém i Brasilien som startade i förrgår. Tusentals människor från över 190 länder har samlats för att försöka klara ut hur pågående klimatförändringar ska kunna hanteras. Det så kallade 1,5-gradersmålet för temperaturhöjning som var rekommendationen från klimatmötet i Paris för tio år sedan bedöms idag vara omöjligt att nå och frågan är om det överhuvud taget går att organisera en samordnad global strategi för att komma till rätta med en utveckling som kan bli mänsklighetens kanske största prövning. Ett bra tecken på svårighetsgraden är president Trumps beslut att USA ska lämna Parisavtalet. Ett annat är den ständigt pågående prospekteringen efter nya oljefyndigheter att utvinna. Att småländer som till exempel Sverige gnetar på för utsläppsminskningar blir i praktiken betydelselöst så länge som de stora utsläppen av växthusgaser i Kina, USA, Indien med flera snarare ökar än minskar. Det ska bli intressant att se om en vecka vad COP30 kan tillföra i den pågående processen, men det är nog lugnast att inte ha för stora förväntningar - intressekonflikterna är stora som höghus och alla lurpassar på varandra. Låt oss emellertid hoppas att jag har helt fel i mina tankar just nu.

Religionens mörka baksida

Det trista höstvädret har dominerat ännu en vecka och har på något sätt gjort de mörka dagarna ännu mörkare. De solglimtar som sporadiskt dykt upp har vi ändå försökt utnyttja för utomhusaktiviteter. En sådan var en biltur till de västra grannkommunerna i söndags då vi också passade på att ta en långpromenad i Surahammar. En annan avvikelse från normalrutinerna kom igår då vi åkte in till stan för att få årets vaccinering mot influensa och covid. Följderna av detta har, inte helt oväntat, gjort oss en aning stillasittande idag, men vi hoppas att symptomen ska klinga av snabbt.
I förra veckan fick vi sorgesamt veta att två av våra vänner gått ur tiden. Den ena var en av mina partikollegor i min egen ålder, och den andra var en gemensam bekant från vår tid i målarklubben, som hann uppnå den aktningsvärda åldern av 103 år. Oavsett vilket känns det tungt varje gång man ser bekantskapskretsen krympa allt mera.

Massmedias rapportering fortsätter i en strid ström att spegla hur det svenska samhället förgiftas av såväl spontan som organiserad brottslighet. Trots den nuvarande regeringens tappra försök till motåtgärder tycks problemen ha bitit sig fast på ett allt mera permanent sätt. De senaste veckorna har våldspiralen i de kriminella gängen åter stegrats och de senaste veckorna har det skett fyra mord och några mordförsök i fem olika städer.
I förrgår inträffade sedan en incident i vår egen stad som istället kan kopplas till den förskräckande företeelse som benämns 'hederskultur'. Här är gärningsmannen en man under skilsmässa som kändes sig tvungen att knivmörda sin hustru på öppen gata och samtidigt försöka ta livet av sin egen son. Mannen sitter nu anhållen för dåden tillsammans med tre egna släktingar. Han har dessutom tidigare var dömd för våld mot den nu dödade hustrun.
För mig är det omöjligt att förstå hur man under religionens täckmantel kan kalla detta vidriga beteende för kultur. Det handlar ju i verkligheten enbart om ett osunt sätt för maktutövning och borde istället för heder leda till förakt och nedvärdering. Fenomenets månghundraåriga historia kommer tyvärr nog att stödja traditionen även i framtiden, men i vårt land borde det leda till omedelbar utvisning.