2016 ett ödesår?

Så var då klivet över tröskeln till ett nytt år gjort. För min del var finalen av 2015 en aning trist eftersom jag drabbats av ett återfall i mitt onda knä, och hustrun fick ta en motionsrunda på egen hand i ett strålande vinterväder medan jag satt här hemma och avundades henne. Idag var dock extremiteten åter användbar och vi kunde ta en runda i närområdet, dock nu i mulet väder. Nyårsfirandet i vårt grannskap var ovanligt lugnt, möjligen till en del beroende på att alla de stora handelskedjorna i år avstått från försäljning av fyrverkerier. Även polisen tycks ha varit nöjd med årsslutet, även om en och annan "fick avsluta det på ett sätt som de kanske inte hade tänkt sig". Nu är boksluten gjorda för 2015 och det känns spännande att få se vad 2016 kommer att erbjuda.

Ser man till världen i stort så blir det väl som vanligt ömsom vin, ömsom vatten. Förhoppningsvis blir det för de allra flesta positiva erfarenheter. Men myntet har ju som bekant alltid två sidor, vilket kan illustreras med att i omröstningen till 'årets svensk' ligger nu på andra plats, efter Zlatan Ibrahimovitch, SD-ledaren Jimmy Åkesson. Det är väl ödets ironi att denne nermobbade politiker reser sig i framgångar på snart sagt alla plan. Han kan nog känna något av hämnden ljuvhet när han läser om statsministerns popularitetssiffror.
På tredje plats i ranking finns en som definitivt kvalificerat sig för sin plats nämligen simmerskan Sarah Sjöström, som snart har tagit alla guldmedaljer som finns att ta och dessutom satt flera världsrekord. Alldeles 'utanför pallen' står just nu professorn Hans Rosling, som med sina pedagogiska exposéer via TV då och då trollbinder svenska folket med mer eller mindre värdefull information om tillståndet i världen.
Oavsett vem av kändisarna som kommer att sluta på topplaceringen tycker jag att många människor ute i samhället är lika berättigade till denna uppmärksamhet. Ibland förblindas omdömet av stjärnglansen när det ska avgöras vem som betyder mest för utvecklingens riktning.