Nya trender i politiken

De senaste dagarna har väderleken åter närmat sig det som kan kallas vårväder och i grannens trädgårdsrabatt blommar nu snödroppar och det kanske kan bli dags att börja spana efter tussilagons återkomst. Det är därför lite trist att jag tvingats begränsa mina motionspromenader på grund av besvär med ena hälen (hälsporre?). Ett avbrott i vardagsrutinen fick vi i söndags med en fika hos yngsta dottern och hennes man och vår dotterdotter. Det blev en riktigt trevlig träff, först med diskussioner kring vår fotosamling som de håller på med att digitalisera och sedan en stunds roliga samtal om nytt och gammalt.

En framträdande händelse inom politiken var det tyska förbundsdagsvalet som framtvingats efter en regeringskris före jul. Det blev föga överraskande resultat med kraftig tillbakagång för socialdemokraterna då kristdemokraterna åter blev största partiet och det högerpopulistiska Afd näst störst. Liberaler däremot lyckades inte ta sig över spärren och får lämna förbundsdagen. Afd har av alla andra partier åsatts pariastämpel på samma sätt som gjorts med SD i Sverige och det blir spännande att se hur man ska kunna bilda en funktionsduglig regering, vilket Tyskland i högsta grad är i behov av. Landets ekonomi har i spåren av Ukrainakriget blivit rejält vingklippt och tyskarna har nog ett stålbad att se fram emot.
Trenden med liberalismens tillbakagång har även blivit påtaglig i Sverige där liberalerna nu är landets minsta parti och skulle även de fått lämna riksdagen om det vore val idag. Trenden har även drabbat Centerpartiet som på senare tid genomgått en identitetskris med oklar inriktning på den politiska höger/vänster-skalan. Detta ledde igår till att partiledaren Muharrem Demirok avgår efter bara två år på posten. Nu återstår det att se om byte av partiledare är tillräckligt för att ändra den skakiga kurs som partiet just nu är inne på. Den 'breda mitten' som deras förra partiledare Annie Lööf alltid orerade om tycks allt mera se ut som illusion utan förankring i verkligheten. Framtiden får utvisa vad resultatet blir.

Orimliga fredsplaner

Känslan av vårväder blev kort sedan kung Bore under förra veckan slagit till med full kraft. Ett par dagar var utetemperaturen neråt 13 minusgrader och isiga nordanvindar gjorde att vi åter fick begränsa våra motionspromenader. Vi är ändå glada att vi slapp undan de snöoväder som drabbade ostligaste Svealand som blev orsak till två masskrockar på E4 och E18. Totalt blev över 100 fordon inblandade och 10-tals personer hamnade på sjukhus med mer eller mindre svåra skador. Vårt vardagliga liv har som vanligt följt rutinerna utan några egentliga avvikelser, men i förrgår hade vi ett välkommet besök av yngsta dottern som kom med en lite försenad uppvaktning på Alla hjärtans dag. Som tack fick hon med sig ett exemplar av hustruns saga om Frank och Frida.

Ute i världen fortsätter galenskapen att härja och det som dominerat veckans nyhetsflöde är turerna kring Donald Trumps idéer om hur kriget i Ukraina ska avslutas. Kriget går nu in på sitt fjärde år och har utvecklats till ett utmattningskrig med obetydliga förändringar i frontens positioner. Nu förbereder USA och Ryssland ett toppmöte mellan deras respektive statschefer där de tänkt sig att fastställa linjerna för ett 'fredsavtal' utan närvaro av Ukraina eller dess europeiska allierade! USA:s vicepresident J.D. Vance redovisade igår vid Natos toppmöte i München för vilka eftergifter man tänkt sig att Ukraina måste göra för att slippa ur de ryska terrorangreppen, vilket bland annat handlade om att avstå ryskannekterade landområden och acceptera ett förbud mot anslutning till Nato.
Varje förnuftig människa kan direkt inse det orimliga i att inbilla sig att en sådan lösning skulle kunna accepteras av Ukraina som ett fredsavtal. Det skulle på sin höjd kunna ge en tillfällig vapenvila med en frusen konflikt i bagaget och därmed återföra Europa till det 'kalla krigets' tid på 1900-talet. Det skulle också i någon mening ge angriparen Ryssland en form av vinnarstatus och känsla av att krig lönar sig. Detta vill inte Europas länder och därmed är de yviga fredsplanerna reducerade till retoriskt nonsens och ett slag i luften.
Eftersom den imperialistiska regimen i Moskva inte tycks kunna vika från sin linje återstår bara för västvärlden, med eller utan USA, att fortsätta sanktioner mot den ryska ekonomin tills krigskassan sinar och kriget självdör. Under tiden kommer oskyldiga människor att lida och dö i Ukraina på ett meningslöst sätt på grund av befängda idéer hos grannlandets despotiska regim. Vi lider med dem!

Ett vansinnesdåd som förmörkade hela landet

Den senaste veckan har väderleken börjat visa allt tydligare tecken på vårens ankomst, men fortfarande håller kalla nätter växtligheten i sin dvala. Vi försöker som vanligt att upprätthålla vårt program för motionspromenader, men det har av olika skäl blivit lite knapert på senaste tiden, men vi fortsätter att trampa på. Vardagslivet har också följt de vanliga rutinerna, men hustrun har roat sig med ett nytt projekt. Det handlar om skriva sagan om hunden Frank och katten Frida och om deras äventyr. Målgruppen i läsekretsen är barnbarnsbarnen, men även några vuxna i familjekretsen har visat intresse för den nya litteraturen. Idag roade jag mig själv med att baka surdegsbröd.

Idag för en vecka sedan skedde en masskjutning på Risbergska skolan i Örebro, med elva dödsoffer och flera andra svårt skadade personer. Illdådet var det värsta i Sverige i modern tid och utfördes av en psykiskt sjuk 35-årig man, som tog sitt eget liv när polisen inringat honom. Gärningsmannens motiv till dådet har fortfarande inte kunnat fastställas, men en majoritet av offren hade invandrarbakgrund, dock möjligen av en slump med tanke den undervisning i skolan som berördes. Händelsen har helt dominerat nyhetsflödet i Sverige och även väckt uppmärksamhet internationellt, som något helt oväntat för svenskt vidkommande. Den har också väckt sorg och förstämning hos många och rest frågor om hur det kunde hända.
Tyvärr är det lätt att sammankoppla angreppet med den våldskultur som de senaste åren utvecklats i kriminella ungdomsgäng, men massmordet i Örebro är mera kopplat till en utveckling av ökande psykisk ohälsa i samhället kombinerat med en nedbantad och i samhället eftersatt del av sjukvården i Sverige. Vi ser återkommande hur psykotiska människor kunnat göra, kanske ofrivilliga, vansinnesdåd efter att vården inte kunnat tillgodose deras berättigade vård. Händelse i Örebro kan kanske vara en ögonöppnare för de politiker som vill göra gällande att vi har ´världens bästa sjukvård'. Så är det tyvärr inte och den debatt som nu kommer att följa kan förhoppningsvis leda till åtminstone en del av de korrigeringar som redan borde ha varit på plats.

Fortsatt oklarhet om världens framtid

Den senaste veckan har bjudit på skapligt senvinterväder med stundtals känning av lite vår, men idag slår kung Bore tillbaka och serverar ett nytt snöfall. De gröna gräsmattorna är åter vita. Disigt väder kombinerat med våra fysiska krämpor har gjort att motionspromenaderna har fått stå tillbaka en del, men vi försöker ändå komma ut lite varje dag. I söndags hade vi besök av yngsta dottern och hennes man, som kom hit för att hjälpa till med digitalisering av våra fotoalbum. Detta ska göra det möjligt att digitalt lägga in ett stort antal personfoton i den släktkrönika som hustruns mångåriga släktforskning lagt grunden till. För övrigt har dagarna rullat på i de vanliga rutinerna.

Nyhetsflödet från vår omvärld har fortsatt att domineras av det tragikomiska agerande som Donald Trump bjuder oss på. Det är omöjligt att nu ha en uppfattning om hur USA:s roll i framtiden kommer att se ut efter de prov på oförutsägbarhet som presidenten redan flitigt visat upp. Han har uppenbarligen inte förstått skillnaden mellan att driva ett fastighetsbolag och att styra ett land. Hans agerande mot sina grannländer och Kina och så småningom förmodligen även EU är oroväckande när hans typiskt protektionistiska idéer sätts i verket. Risken för ett eskalerande handelskrig är inte försumbar i ett läge där en stabil ekonomisk tillväxt är avgörande för möjligheten att lösa våra problem med bland annat miljö- och klimatförändringar och fattigdomsbekämpning. Vissa imperialistiska tendenser i hans retorik pekar dessutom i liknande riktning som den som uppvisas av Putin i Ryssland.
Tillsammantaget lägger detta en osäkerhet om vart världen är på väg, en osäkerhet som dessutom förstärks av Trumps tydliga oförutsägbarhet. Vi kan bara hoppas att goda krafter kan ta udden av de värsta utspelen vi fått oss till livs.