Ännu en klimatdiskussion

Under den gångna veckan har kung Bore tagit kommandot över väderleken och vinterns intåg är bekräftat. Under flera dagar har dagstemperaturen varit ner mot tio minusgrader och i mitten av veckan kom första snön. Det blev visserligen bara ett par centimeter men gav ändå lite ljusare utemiljö. Nu är den dock redan på väg att försvinna. Värre har det varit för boende i Uppland och längs Norrlandskusten där snödjup på tre till fem decimeter registrerats på flera ställen. Man avundas dem verkligen inte.
Vårt eget vardagsliv har förflutit lugnt och enda avvikelse blev en liten bilutflykt efter vår fredagslunch för att ladda bilbatteriet. Det intelligenta fordonet talade nämligen om att "vissa system" stängts av temporärt för att spara batterikapacitet. Snart går den allmänna digitaliseringen in under skinnet på en.
Hustrun har redan gjort stora insatser i julförberedelserna. Idag var det dags för pepparkaksbaket (julgrisar) och årets egenhändigt tillverkade julkort till alla familjeklanens tre generationer är klara. Det är bara min del av hanteringen som släpar efter.

FN:s klimatkonferens i Baku, COP 29, är nu avslutad efter förlängning. Det avtal man till sist lyckades enas om lämnade dock många missnöjda efter sig. Den stora stötestenen var och förblir frågan om hur nödvändiga globala omställningar i samhället ska finansieras. Att 23 'rika länder' och EU ska betala 300 miljarder USD per år till en omställningsfond fram till 2035 anser de 'fattiga länderna' är på tok för litet och vill ha minst dubbelt så mycket. Det råder dock oklarhet om vem som är 'rik' och vem som är 'fattig'. Det är till exempel inte lätt att förstå hur Kina och Saudiarabien ska kunna räknas in bland bidragstagarna. Minst lika komplicerat är det att förstå de ekonomiska mekanismer som ska tillföra medel till fonden.
Mycket tyder på att resultatet av konferensen på sin höjd blir ännu ett litet myrsteg på vägen mot det tillstånd som en dag sätter gränsen för vad mänskligheten kan överleva. Så länge som utvinningen av kol, olja och gas fortsätter att öka i världen, fortsätter de vackra orden från FN:s talarstolar att reduceras till ett spel för galleriet.

Den digitala människan - hot eller löfte?

Det ovanligt milda höstvädret har fortsatt ännu en vecka, nu kryddat med ett par blåsiga dagar, men i stort sett ingen nederbörd. Blåsten har varit ett mindre trevligt inslag, men åtminstone varit till glädje för den förlustdrabbade vindkraften. Förra söndagen hade vi besök av yngsta dottern och hennes man för att uppmärksamma Fars dag. För övrigt har den enda avvikelsen från vardagsrutinen varit en shoppingrunda på IKEA som vi gjorde i anslutning till veckans utelunch. Våra motionspromenader har vi lyckats öka på en del, vilket gett ett tillfredsställande avbrott av en vikande trend de senaste månaderna.

Till alla de 'hot' som påstås finnas mot mänsklighetens välbefinnande verkar det som att vi nu också måste lägga artificiell intelligens, AI, där utvecklingen under detta år haft stor expansion. Flera framträdande experter inom området har framfört krav på demokratiskt fattade beslut om hur användningen av denna teknik ska regleras för att säkerställa tillvaratagande av dess fördelar och motverka illasinnad användning av densamma. Vidden av problematiken beskrivs med en jämförelse av det ibland kaotiska tillstånd som rådde inom läkemedelsbranschen innan reglerande myndigheter etablerats.
Själv kan jag bara instämma då man nu nästan dagligen ser mer eller mindre uppenbara AI-genererade 'fake news' presenteras. Det nödvändiga behovet av källkritik är dessutom starkt underutvecklat hos många människor och resultatet kan bli omotiverad oreda i samhället. AI får också i snabb takt tillträde till beslutsprocesser inom företag och myndigheter utan parallell utveckling av nödvändiga säkerhetssystem. Även om politiska initiativ tagits till uppbyggnad av regelverk gäller det nu att dessa minst håller takten med den tekniska utvecklingen. Vi vill inte uppleva den dagen då en algoritm i en kvantdator talar om för oss vad vi ska göra eller inte göra.

Vad händer nu?

November har hittills bjudit på milt höstväder med bara en natt med lätt nattfrost. Nederbörden har varit sparsam, men hög luftfuktighet ger dis och dimma och luften känns blöt, ungefär som jag minns den från min ungdom i Skåne. Det verkar allmänt som att klimatet sakta flyttar norrut. En dag i början av veckan var solig och detta utnyttjade vi till en liten utflykt till västra grannkommunen där vi tog en behaglig promenad i våra gamla hemtrakter. För övrigt har vardagen rullat på utan några större avvikelser.

Nyhetsflödet har de senaste dagarna dominerats av det amerikanska presidentvalet som nu är avgjort. Det som enligt prognoserna väntades bli en tuff uppgörelse med små marginaler blev istället en klar seger för republikanerna och Donald Trump, som förutom presidentämbetet också får majoritet i kongressens båda kamrar. Detta ger honom en stark position för att genomföra den republikanska politiken. Problemet är bara att mycket få idag vet vad detta kommer att innebära. Trumps tidigare politiska insatser har inte minst präglats av en obekväm grad av spontana aktioner som sprider osäkerhet i omvärlden.
Nu har emellertid det amerikanska folket gjort sitt val som tydligt visar ett underbetyg åt den nuvarande administrationen och anger förväntan om något annat. Här finns en tydlig spegling av SD-partiets framgångar i vårt eget land. Vad detta kommer att innebära för USA och resten av världen kan vi för stunden bara spekulera om, men reaktionerna har varit blandade.
För egen del tror jag att den nödvändiga renoveringen av USA:s just nu ganska skrala ekonomi kommer att betyda kärvare attityder mot omvärlden både vad gäller handel och säkerhetspolitik, vilket kommer att placera ett större ansvar inte minst på EU-länderna. Samtidigt kan en bättre amerikansk ekonomi ge draghjälp för den globala ekonomin. Troligen kommer vi kortsiktig att få stå ut med en del mindre trevliga åtgärder, men istället kunna hoppas på en långsiktigt positiv utveckling till stöd för att uppnå FN:s mål om klimat, miljö och jämlikhet. Ett svagare USA skulle med stor sannolikhet betyda att världens ekonomiska tyngdpunkt skulle förskjutas till Ost- och Sydasien, vilket i sin tur skulle betyda en ännu svagare sitts för EU och Europa. Nu är det bara att vänta och se vad som händer.

En diskussion om världens överlevnad

Den gångna veckan har bjudet på rejält höstväder med kraftig blåst, men inte så mycket nederbörd.  Utetemperaturen har också varit ovanligt hög för årstiden med bara ett par nätter med lätt nattfrost. Våra motionspromenader har vi trots väderläget lyckats bra med och avverkat en dryg mil på novembers tre första dagar. Vardagen har löpt på utan något avbrott i rutinerna. Hustrun har avslutat en revision av släktkrönikorna för alla familjemedlemmar och de senaste dagarna börjat producera årets julkort till barn och barnbarn med familjer. Det blir en hel del målning under tiden fram till jul. Själv har jag fortsatt mitt rutinmässiga skrivande i Wikipedia.

Ute i världen råder oförändrat konfliktläge i Ukraina och Mellanöstern, men mänskligheten har dessutom drabbats av naturens raseri genom flera kraftiga oväder på olika håll i världen med många dödade människor och enorma materiella skador. Det allvarligaste inträffade i mitten av veckan i Valenciaregionen i östra Spanien där en förort till staden demolerades av vattenmassorna efter över 400 mm regn på åtta timmar. Man känner verkligen för alla människor som fått sina bostäder, företag och bilar förstörda.
Nyhetsflödet har annars handlat mycket om FN-konferensen COP16 om den biologiska mångfaldens bevarande, som hållits i Colombia i veckan. Enligt den formella agendan har representanter för 196 länder försökt lösa frågan om "tillgång till genetiska resurser och rättvis och solidarisk fördelning av förmåner som uppstår genom användning av dessa". Som vanligt i sådana här sammanhang blev resultatet något utslätat och urvattnat, men man kom i alla fall överens om inrättandet av en ny global fond för att fördela vinsterna från genetiska resurser. Uppskjutet blev emellertid beslutet om finansieringsmekanismen för fonden och den globala översynen av genomförandet. Det står därmed skrivet i framtiden vad det hela i verkligheten kommer att leda till. Hoppet kvarstår dock om att goda krafter ska kunna ta ledningen i denna för framtiden så viktiga fråga.