Tungt arbete för den kommande FN-sessionen

Efter att vi under förra veckan haft ett ganska blött och trist väder, bjuder innevarande vecka på ett typiskt 'nordiskt' höstväder med sol och klar himmel och temperatur strax över 10 grader. Det bättre vädret har gynnat våra motionspromenader och i förrgår tog vi en långpromenad nere längs Mälarstranden. Den gick extra smidigt då hustrun samma dag hämtat ut en ny och bättre rollator. Den tidigare kommer nu att pensioneras för inomhusbruk, efter att under fem år ha avverkat 473 mil i alla olika väglag. Veckans höjdpunkt kom i lördags med en familjeträff hos vår dotterdotter för att fira hennes födelsedag. Hon bjöd på smörgåsbord och en smarrig marsipantårta under ett par timmars trevlig samvaro. Vårt vardagliga liv har för övrigt rullat på som vanligt.

Friidrotts-VM har nu avslutats och det blev, nästan som förväntat, ytterligare en guldmedalj för Sverige. Den bärgades av diskuskastaren Daniel Ståhl, som vann genom ett perfekt 70-meterskast i sista omgången i tävling, som dessförinnan varit lite av en nagelbitare. Med två guld och ett brons kom Sverige på delad femteplats i medaljligan, vilket får ses som fullt godkänt av vårt i sammanhanget relativt lilla land. Vi hade ytterligare några atleter som slutade strax utanför prispallen.
På den politiska världsscenen är det pågående toppmöte i FN:s generalförsamling som tar stor plats i nyhetsflödet. Över 100-talet stats-och regeringschefer är församlade för att lägga upp planerna för FN:s arbete det närmaste året. Inte oväntat kommer krigen i Ukraina och Gaza ta stor plats på agendan och Donald Trump har sin vana trogen åter kommit med ett överraskande inlägg. Efter att i två år varit 'kompis' med Putin och till viss del gått hans ärenden, sade han igår att Putin missköter sig och att Ukraina mycket väl, med EU:s hjälp, kan vinna kriget och helt återta de av Ryssland ockuperade delarna av landet. Rysslands allt mer utarmade ekonomi kan bli tungan på vågen som avgör detta.
Vad gäller Gazakriget är det närmast att betrakta som en öppen varböld i Mellanöstern utan någon realistisk bot i sikte. Det faktum att ytterligare ett antal tongivande länder erkänt Palestina som en egen stat kan möjligen bidra till att tvinga fram reella fredsförhandlingar i konflikten.
En tredje fråga som står högt på FN:s agenda är hur de ökande flyktingströmmarna i världen ska kunna hanteras. Frågan ställs på sin spets där ekonomi dominerar över mänskliga rättigheter som motiv till migrationen.
Slutligen ligger också frågan om klimatpolitiken på FN:s bord. Trots alla vackra avtal som träffats genom åren lyser resultaten till stor del med sin frånvaro. Efter coronapandemin och efterföljande ekonomiska recession har utsläppen av växthusgaser åter börjat öka liksom planeringen för utvinning av fossila bränslen globalt. Det som måste göras för att få en ny trend verkar fortfarande ligga långt bort i tiden, samtidigt som klimatförändringens effekter blir allt mer påtagliga. Alla punkterna ovan pekar på att FN har ett hårt arbete framför sig med att eliminera de motsättningar som tycks vara omöjliga att rätta till.

 

På gott och ont

Nu har tiden gått vidare med ganska höstlikt väder och under den senaste veckan kompletterat med ett par rejäla regnområden (totalt nästan 50 mm) och då är man glad för att man inte bor i någon dalsänka där översvämningar är ett återkommande problem. En särskild händelse den här veckan var mitt besök på bilprovningen där vår nu sexåriga bil, populärt kallad 'Pysen', fick betyget 'med beröm godkänd'. Det känns riktigt bra med tanke på vad det numera kostar att tvingas anlita en bilverkstad. Vi själva har väl börjat känna av en del ålderskrämpor som den senaste tiden begränsat våra promenader en aning, men vi kämpar på efter bästa förmåga. Det är i alla fall inte sämre än att jag igår klarade av ännu en gräsklippning.

Ute i världen är det pågående VM i friidrott i Tokyo som tagit mycket av massmedias intresse. Där kom den stora höjdpunkten för svensk del i förrgår då Armand Duplantis tog sin förväntade guldmedalj i stavhopp och tillika satte sitt 12:e världsrekord nu på 6,30 meter. När man försöker se en sådan höjd i sin omgivning känns den nästan svindlande. En annan svensk medalj som hittills bärgats är den tredjeplats som Andreas Almgren tog hem på 10 000 m löpning och ett par placeringar strax utanför prispallen har de svenska atleterna också kunnat ta hem. Någon mer framgång kan vi kanske hoppas på de återstående dagarna.
Inom världspolitiken tycks det för närvarande råda något sorts dödläge där alla passar på varandra och under tiden fortsätter lidande och förstörelse i de sedan länge etablerade krigsområdena. Det är tragiskt att man måste notera hur några få despotiska figurer kan ta sig friheten att plåga sina medmänniskor på olika sätt. Förstapriset för detta tas sannolikt av Nordkoreas diktator, som nu infört risk för dödsstraff för dem, som läser litteratur, tittar på film eller lyssnar på musik som härstammar från västerlandet, allt i syfte att utestänga medborgarna från all information som kan störa propagandan om hur bra det är att leva i det helt stängda landet. Man hoppas ju hela tiden att det någon dag ska komma goda krafter som till sist kan sätta människors rättigheter och välbefinnande i fokus.

När livet regnar bort

Vi har nu haft några dagar då sommarvädret har återvänt med temperatur över 20 grader och sparsam nederbörd. Våra motionspromenader har vi fått inskränka en del på grund av dålig form i benen för oss båda, men det går upp och ner som vanligt. För egen del har jag faktiskt lyckats hålla mina dagliga pass på motionscykeln och hoppas att äntligen få in det i den dagliga rutinen. För övrigt har vår vardag rullat på utan några speciella händelser.

Ett tydligt hösttecken för svensk del var gårdagens 'högtidliga öppnande' av det kommande riksdagsåret, som blir det sista för nuvarande regerings mandatperiod. I statsministerns regeringsförklaring framhöll han de många resultat man klarat av på tre år, men underströk samtidigt att mycket återstår att göra för att återföra landet till en trygg och säker plats för alla dess invånare. Den organiserade brottslighetens fortsatta härjningar och de långa köerna inom sjukvården är ett par, för alla märkbara, exempel på vad som finna att göra. Väljarkåren är uppenbarligen heller inte nöjd med situationen, eftersom oppositionen har 10 procentenheter högre opinionssiffror än regeringsblocket, inom vilket dessutom sverigedemokraterna, som står utanför regeringen, just nu är det största partiet. Nästa års valrörelse kommer med stor sannolikhet bli en ganska stökig tillställning.
Ett annat icke avundsvärt tillstånd är läget längs mellersta norrlandskusten efter förra veckans skyfallsliknande regn. Både landsvägar och järnvägar är på många ställen avklippta på grund av ras efter översvämningar och på flera ställen har människor blivit avskurna från omvärlden av samma skäl. Många andra har fått sina bostäder översvämmade. Bedömningen är nu att det kommer att ta flera veckor att rätta till enbart de större skadorna, och som om detta inte vore nog, säger väderprognoserna att ett liknande oväder kan vara att vänta de närmaste dagarna. Man känner verkligen sympati för alla drabbade, oskyldiga människor. Tyvärr säger klimatforskarna att tillstånd av detta slag kommer att bli både kraftigare och vanligare i vår del av världen på grund av den pågående klimatförändringen. Åtgärder för motverkan och anpassning mot detta ligger även det på regeringens bord, som uppenbarligen inte behöver känna sig sysslolös.

En ny världsordning på agendan

Höstvädret är nu definitivt etablerat när solen går allt lägre på himlen, men vi har ändå fått en och annan riktigt varm dag och fortfarande ingen frostnatt. Våra motionspromenader har av olika skäl sackat efter en del, men idag fick vi en bra långpromenad i varm höstsol. Den var riktigt givande och vi träffade flera trevliga människor. På ett ställe erbjöds vi till  och med att plocka en hel påse plommon i en villaträdgård. För egen del har jag än en gång försökt att på allvar komma igång med arbetet på motionscykeln, så nu får vi se om det lyckas bättre den här gången. För övrigt finns det inget notervärt som avvikit från vardagsrutinerna.

På den politiska världsarenan är det denna vecka en militärparad i Peking som tilldragit sig stor uppmärksamhet. Paradens syfte för Kina är att fira 80-årsdagen av Japans kapitulation efter andra världskriget. Den har i publiken deltagande av ett 20-tal mer eller mindre prominenta statschefer och de som främst nämns är presidenterna från Ryssland, Nordkorea och Iran, varav de två senare i västerlandet ofta kallas 'ondskans axelmakter'. Tillsammans med Kinas president avser denna kvartett att skapa en ny allians som motvikt till Nato med målet att bryta USA:s och Europas dominans inom internationell ekonomi och politik. En ny 'världsordning' med Kina och Ryssland som ledande krafter är tänkt att skapas. Vad detta i praktiken kan betyda återstår att se, men västvärlden har definitivt anledning att ta dessa planer på allvar och värna sina intressen på ett relevant sätt.
En mycket uppmärksammad händelse i den svenska politiska ankdammen var ett förslag till regeringen om införandet av en kulturkanon i avsikt att i 100 punkter beskriva vad som är den hållbara grunden för svensk kultur. Det är ett gott försök till att med välkända historiska exempel från litteratur, konst, arkitektur och näringsliv etc. beskriva det svenska samhällets själ. I vanlig ordning fick naturligtvis initiativet kritik från vänsterpolitiker och från den PK-tyngda, självutnämnda 'kultureliten'. Vi får väl se var det hela slutar, men själv tycker jag förslaget verkar bra och kan säkert komma till nytta i många sammanhang.