Rapport från en dyster tid

Vårvädret har varit en aning tvekande den senaste veckan, men vårtecknen i övrigt dyker upp pö om pö. Vi väntar dock fortfarande på att få se den första tussilagon. Våra motionspromenader har förbättrats en del, men även där råder viss tvekan utifrån benens funktion för tillfället. Igår firade vi ändå våren med en biltur till östra grannkommunen där vi också passade på att inta veckans utelunch på en för oss ny kinesrestaurang. Det samlade intrycket var OK, men ändå inte riktigt på toppnivå. Gårdagen blev tyvärr också en sorgens dag då vi fick veta att hustruns kusin i Torshälla hade lämnat jordelivet för tre veckor sedan.

Intrycken från mediarapporteringen ger också en allmänt dyster bild av samtiden. Under hela 2020-talet, med start i coronapandemiens förödande konsekvenser, har rapporterna ständigt haft obligatoriska inslag från olika pågående konflikthärdar och man får lätt en känsla av inget längre fungerar som man tänkt sig. Sedan den ryska invasionen av Ukraina för drygt tre år sedan handlar nu allt mer om militär upprustning och enorma ekonomiska resurser satsas på funktioner som syftar till förstörelse istället för uppbyggnad av det mänskliga samhället.
Situationen har definitivt inte förbättrats av att USA fått en president med diktatoriska fasoner, som han använder till att splittra och förvända den politiska och diplomatiska balans som tidigare rått i världen. Från såväl öst som väst tenderar allt mer att präglas av oförutsägbarhet och man vet sällan vad nästa dag kan föra med sig. Många människor mår inte bra nu!
Som en ödets ironi blandade sig i förrgår även naturens krafter in i förstörelsevågen. Då inträffade i Myanmar en jordbävning som var den största i landets historia. Resultatet blev över 1 600 dödsfall och tusentals skadade människor och därtill en näst intill oöverskådlig materiell förstörelse. Värsta skadorna har inträffat i staden Mandalai i jordbävningens epicentrum, men så långt bort som i grannlandet Thailands huvudstad Bangkok rasade ett femtonvåningars hus under byggnad ihop som ett korthus.
Det är bara att som vanligt hoppas på att de goda krafterna åter få ta kommandot och bryta den trend av negativism som varit tydlig de senaste åren. 

Rekonstruktion pågår

De senaste dagarna har våren gjort påtagliga framsteg inte minst vädermässigt. Även om nätterna fortfarande har temperatur på minussidan, så ger tvåsiffriga plusgrader på dagarna en klar fördel för naturens uppvaknande. Blommande snödroppar och krokusar är vanliga i trädgårdstäpporna och i naturen finns riklig blomning av vintergäck. Ett annat säkert vårtecken är att ringduvorna åter börjat höras i vår omgivning. I vår egen vardag har inte så mycket speciellt inträffat den senaste veckan, men mina fotproblem har börjat lätta och under veckan har vi börjat att succesivt återta de eftersträvade distanserna på våra motionspromenader. Utelivet är ändå ett bra sätt att motverka de tendenser till vårtrötthet som vi båda haft lite känning av.

Ett drag av trötthet vilar även över den process som nu pågår för att försöka rekonstruera det konkursade bolaget Northvolt. Mycket oro vilar nu över Skelleftetrakten som är värsta drabbad. Ett stort antal anställda som kan bli utan jobb, leverantörer med obetalda fakturor och en kommun med stora frågetecken om framtiden har alla anledning att känna denna oro. Signaler från konkursförvaltaren andas ändå en viss optimism om anskaffning av nytt kapital från nya ägare och möjlighet till fortsatt drift av Northvolts verksamhet. Tydligen finns det intressenter som trots allt tror på den 'gröna omställningen' och hotet om att bli allt för beroende av kinesisk dominans i branschen är inte minst av betydelse för detta.
Utöver friska pengar för en omstart krävs dock en drivande och kompetent ledning av företaget, som kanske tidigare saknats i tillräcklig grad, men också tillräcklig tillgång på kompetent personal på golvet. Hur nuläget är i dessa avseenden är oklart, men teamet som förvaltar konkursen har stor erfarenhet av liknande situationer, som vi får hoppas att de kan implementera i det nuvarande uppdraget. Om någon månad har vi nog svaret om detta och tills dess får leva med hoppet om en lyckosam utgång.

En gigantisk bolagskolapps

Efter att vårväder översköljt oss några dagar i förra veckan har vintern nu slagit tillbaka med temperatur kring nollan, men snöfall har ändå mest stannat längre norrut. Våra motionsaktiviteter är fortsatt begränsade, mest på grund av mitt hälproblem, som verkar kräva en viloperiod för att läkas ut. En 'höjdpunkt' i vardagen sedan sist var lördagens final i årets Melodifestival, som inte helt oväntat vanns av den finska humorgruppen Kaj, som sjöng om 'Bara bada bastu' - lite pinsamt att inte svenska artister, med Måns Zelmerlöw i spetsen, klarade av att vinna tävlingen. Bättre gick det för de svenska damerna i skid-VM i Trondheim där de tog hem alla sex guldmedaljerna, medan det på herrsidan tyvärr tvärtom blev Norge som gjorde samma bravad.

Veckans dominerande nyhet för svenskt vidkommande kom igår då batteritillverkaren Northvolt, som redan befarats, lämnade in ansökan om konkurs för moderbolaget. Efter stora problem med en gigantisk skuldsättning på över 80 miljarder kronor, var den största konkursen i svensk industrihistoria till sist oundviklig. Hur bolagets framtid nu ska gestalta sig ligger i konkursförvaltaren Mikael Kubus händer. Många förlorare i processen får, som alltid i en konkurs, se sina pengar gå upp i rök och en av de större är AP-fonderna, som har satsat över 8 miljarder kronor. Stora förlorare är också de över 5 000 anställda som nu samtliga sagts upp i väntan på resultatet av bolagets omställning.
Att kommentera den utveckling som pågått i ett par år är nästan omöjligt, men tydligt är att bolagets ledning, möjligen förblindad av grön klimatpolitik, haft en allt för optimistisk tro på sina illusioner och saknat insikt om batteritillverkningens tekniska komplexitet. Nu återstår att se om en ny ledning klarar av att styra upp verksamheten och kan samla in de ekonomiska resurser som måste tillföras för att en omstart ska bli möjlig.

Politisk cirkus i Vita huset

En vecka har gått med fortsatt tydligt vårväder, visserligen till priset av 'vårvindar friska', men ändå med utetemperatur på uppåt 10 grader ett par dagar. Blåsten har också gjort att överskottet på vindkraft pressat ned elpriset till några få ören per kWh. Vårtecknen har också utökats med blommande vintergäck och i vår norra grannkommun hade någon påstått sig ha sett blåsippor blomma. Motionspromenaderna hämmas för min del fortfarande av fotproblem, men hustrun har idogt tagit sig an uppgiften och ligger på acceptabelt resultat. Avbrottet i rutinerna den här veckan var årets Vasalopp, som vi i vanlig ordning deltog i med hjälp av SVT. Det blev i år ett riktigt  upplyftande resultat med svensk seger i damklassen och svensk dubbelseger i herrklassen, men därefter var det ganska tjockt med  norska atleter på 10-bästalistan i båda klasserna.

Nyhetsflödet från omvärlden har helt dominerats av hur Donald Trump tar sig an uppgiften som självutnämnd fredsmäklare i Ukrainakriget. Hans uppenbara preferens för ryska intressen har spritt både förvåning och irritation runt om i Västvärlden. Hans syn på  Ukrainas roll i konflikten är anmärkningsvärd och hans relation till president Zelenskyj förbättrades inte när ett möte dem emellan i Vita huset i Washington totalt havererade inför öppen ridå när han beskyllde den senare för att vara 'fredsmotståndare' och otacksam för all hjälp som USA lämnat till hans land. Spektaklet ses av olika bedömare runt världen som fullständigt ovärdigt och skandalöst. Framtiden kommer att utvisa hur de tänker reparera relationen, men resultatet har hittills blivit att krismöten inom EU avlöst varandra med diskussioner om hur Europa ska kompensera ett aviserat tillbakadragande av USA:s stöd till Ukraina.
För egen del misstänker jag att Trump har en dold agenda med sitt agerande, men hans enmansteater balanserar på slak lina och om bubblan brister kan vad som helst hända. Det mesta som han nu för till torgs pekar åt 'fel håll' inte minst vad gäller världsekonomin. Låt oss hoppas att någon hinner sätta stramare tyglar på honom innan några riktiga otrevligtheter briserar.