Vindkraft in absurdum

Den här veckans kalla vinterdagar har blivit allt mer lika varandra i våra aktiviteter. Det betyder inomhussysslor avbrutna av en daglig kortare eller längre promenad efter lunch. Hittills har vi vandrat en och en halv mil denna vecka och konditionen börjar bli riktigt hyfsad.
Idag blev det emellertid en avvikelse med ett möte i släktforskarklubben. Där kunde vi lyssna på ett intressant föredrag om arkivdatabaser som är nyttiga för bl a släktforskning. Det är snudd på obegripligt vilka mängder av arbete som i dessa dagar läggs ned på digitalisering av alla insamlade hyllkilometer av handskrivet material från de senaste fem seklerna.

I detta köldens tidevarv kan det vara på sin plats att resonera kring den svenska energiförsörjningen. I en nyligen utgiven IEA-rapport om åtgärdsbehov med anledning av EU-ambitionen att minska utsläppen av koldioxid med 20 procent fram till år 2020, påstås det att det måste byggas ytterligare 13 000 vindkraftverk i Norden för att nå målet. Inför detta påstående tappar man gärna hakan!
Låt vara att Danmark och Finland fortfarande använder en del fossila bränslen i sin elproduktion, men i Sverige och Norge är den till 97 procent koldioxidfri, baserad på vattenkraft, kärnkraft, biobränsleeldad värmekraft och en mindre del vindkraft.
Det går inte att frigöra sig från tanken att utredarna kraftigt påverkats av förnybarhetsmaffians lobbyister. Låt vara att värme- och transportsektorerna fortfarande förbrukar olja och gas, men det behövs bara en kärnreaktor liknande den i Forsmark 3 för driva en 100-procentigt elektrifierad bilpark, så vad är problemet?
Mycket snart kommer en fortsatt utbyggnad av ojämn vindkraft att kräva stor uppbindning av reservkraft och omfattande förstärkning av stamnätet för eldistribution till en kostnad av många miljarder kronor. Tyvärr kan man i detta lätt se ett embryo till en ny Ebberöds bank. Må det sunda förnuftet segra innan vi kommer dit!