Världens bästa sjukvård?

Det nya året har vädermässigt startat bra med någon plusgrad och ingen nederbörd. Till vår förvåning har det milda vädret på bara ett par dagar också lyckats eliminera nästa all snö. Detta goda läge har vi nyttjat till att igår ta oss till östra köpcentret för att fylla på matförrådet. Efter lunch tog vi en långpromenad i västra stadsdelarna i något som nästan kändes som vårväder.
Idag tog jag först itu med beskärning av fruktträden och sedan åkte vi på en liten utflykt till grannstaden Köping. Där gick vi runt och tittade på stan och åt en kebablunch - välsmakande och extremt rikligt tilltagen. Invandrade krögare vet hur mat ska serveras!

Något som av allt att döma inte är lika väldimentionerat är landstingens sjukvårdspersonal. Larmrapporter om överbeläggning och för långa väntetider är ju inget nytt eller ovanligt, men idag kunde man i bladet läsa om det kaos som rådde på akutmottagningarna på Universitetssjukhuset Malmö/Lund under nyårshelgen. Patienter som behövde vård på andra avdelningar fick stanna på akuten och en patient fick vänta i flera timmar på den intensivvård som behövdes.
Det är inte särskilt svårt att räkna ut att det är ekonomins begränsningar som orsakar trimningen av både antal vårdplatser och personalstyrka till en nivå är inga marginaler för störningar återstår. Kombinerat med en allt högre vårdambition och -förmåga kommer till sist ett läge där man måste inse att gränsen är nådd. Ett sådant resonemang står dock i strid med vårdens etiska normer som anger att inga medel får sparas för att rädda ett liv.
Utvecklingen med en åldrande befolkning och allt dyrare vårdinsatser leder ändå till sist till att man tvingas välja vilken patient som ska ställas först i kön. Några klara kriterier för sådana val finns knappast idag och frågan är om någon är beredd att ställa upp dem. Många motstridiga faktorer finns att beakta. Den med tillräckligt tjock plånbok kan förmodligen alltid betala sig fram till täten, men hur är det med oss andra. Ska t ex rökare, missbrukare eller matfrossare eller motionsvägrare anses få skylla sig själv och flyttas bakåt i kön, eller ska ålder och återstående produktionsförmåga värdesättas till att påverka turordningen? Med största sannolikhet kan de flesta situationerna avgöras från fall till fall, men i kritiska lägen borde inte personalen 'på golvet' lastas med ansvaret för dessa svåra val.