Transportsvårigheter

Idag beslutade vi oss för att ha 'julgransplundring' en dag för tidigt enligt gamla seder, men passande för vår egen planering. Nu kan alla tomtar och andra julsymboler se fram emot drygt elva månaders lugn och ro i skåp och lådor. Parallellt med utrymningen bakade vi tre sorters matbröd - effektiv planering alltså. Efter lunch tog vi en promenad till stan för att recognosera en butik vi inte besökt tidigare.
Igår var aktiviteterna på grund av vädret betydligt sparsammare. En mindre snöröjning behövdes på morgonen och sedan blev det promenad inomhus på löpbandet.

I dagens värld är det ju politiskt korrekt att försöka övertala människor att använda kollektiva trafikmedel vid behov av förflyttning. I miljövänlighetens namn ska man försöka ta sig fram med tåg eller buss, de senare helst biogasdrivna, förstås. Det känns därför lite märkligt att operatörerna, som är satta att tillhandhålla dessa tjänster, på alla sätt tycks vilja försvåra denna användning så mycket som möjligt.
Det senaste är ett nytt betalningssystem som Stockholms lokaltrafik, SL, infört, och som av passagerarna nu kritiseras hårt för alla sina brister. Det verkar som vanligt handla om en idealisk skrivbordslösning som missat kontakterna med verkligheten. Nymodigheter inom samma område hos kollektivtrafiken i vår egen stad återkommer regelbundet i insändarspalterna efter hand som bristerna gör sig påminda.
För vår egen del kan transportbehoven sägas ha blivit indelade i fyra distansavsnitt med fötterna, cykeln, bilen och flyget som respektive förflyttningssätt. Det känns skönt att inte behöva vara hänvisad till kollektivtrafikens nyckfulla utbud. Senast jag åkte tåg var för ca fem år sedan och en lokalbuss minns jag inte ens när jag befann mig i. Och nu vet jag inte ens hur man köper en biljett, så man för hoppas att livet kan gå vidare utan kollektivtransporter i fortsättningen också.