Parti på slak lina

Så här långt på det nya året har vi lyckats hålla bra standard på vår fysiska träning. Igår blev det en långpromenad i de norra stadsdelarna och idag en vandring i soligt väder i Kärrbotrakten - tillsammans en mil på två dagar är fullt godkänt. Det visar sig väl så småningom hur länge vi kan hålla en sådan nivå på motionen. Jag har också gjort klar beskärningen av fruktträden, så nu är nästan allt vårarbetet med trädgården klart och det är bara att vänta på den dag det är dags att ta itu med gräsmattan (förmodligen om ca tre månader).

En sak på det offentliga planet som ska klaras av dessförinnan är Centerpartiets årsstämma. Det är inte utan en viss oro man kan iaktta de revolutionerande piruetter som partiets programgrupp presenterat. Den nyliberala falangens förslag om fri invandring, avveckling av skolplikten, 'platt' skatt m m har utlöst konvulsioner i partiets gräsrotsskikt. Partiets opinionsstöd är snart bara en tiondedel av Fälldins valresultat 1976 och partilederskan Lööf har snart inga sympatisörer över huvudtaget.
Med tanke på Alliansregeringens beroende av alla medlemmars överlevnad i valet 2014 är det oroväckande att nu både centern och kristdemokraterna balanserar på den gräns som tillåter dem platser i riksdagen. Båda partierna tycks helt missförstå sina behov av förnyelse. Centern försöker göra en intern revolt som totalt sågas av deras kärnväljare på landsbygden, medan kristdemokraternas alltmer ärkekonservativa framtoning reducerar sympatisörsskaran till en krympande församling av kristna fundamentalister. Det är nog mycket hög tid att genomföra det samordningsmöte som Lööf har bjudit in sina regeringskolleger till innan hennes parti hinner begå harakiri. Men hoppet är trots allt det sista som överger människan!