Vad ska man tro?

Den nu något kyligare väderleken har i viss mån dämpat vår aktivitetslust. Igår tog vi emellertid ändå en promenad till Rocklund för att besöka årets bilmässa för att avundsjukt betrakta det senaste av bilmarknadens alla frestelser. När vi gjort det bestämde vi oss för att vår gamle trotjänare nog kan duga ett tag till. I toppen på sortimentet fanns en BMW M5 (pris: 1,27 milj kr) och den riktiga värstingen, en Mercedez SLS (pris: minst 2,1 milj kr). Vi får väl fortsätta att spara ett tag till, för visst skulle det sitta bra att parkera en SLS utanför ICA när man åker och handlar. ;-)
En inköpsresa var precis vad vi startade med idag och efter den tog vi bilen på en tur några mil västerut, mest för att förbättra laddningen i batteriet efter all småkörning i stan den senaste månaden. Vi fick se några tofsvipor och en trana, men för övrigt har våren inte kommit igång riktigt.

Den här dagen, den 1 april, måste man alltid vara på sin vakt mot alla förädare som försöker att luras. Dock har vi än så länge bara noterat en sak, som vi har svårt att tro på. Det var lokalradions reportage från kommunstyrelsen där ett av de S-märkta kommunalråden försökte förklara fördelarna med att anlägga ett nakenbad vid mälarstranden mitt i stadens bebyggelse. Även om en del visionära politiker ibland låter osannolika, så blev nog bågen en aning för hårt spänd den här gången.
Ett skämt är emellertid inte det svårslagna rekord, som det gamla Kungl Postverket satte, när man i veckan levererade ett brev till en adressat på Gotland. Brevet var postat i Stockholm för 76 år sedan och verkade ha även franska och ryska poststämplar. Genom efterforskningar i den äldre generationen tycks man ha identifierat adressaten, som dessvärre varit död i 25 år. Vad man nu ska göra med den något försenade försändelsen är i skrivande stund oklart. Man får väl rådfråga juridisk expertis för att klarlägga vem som har rätt att öppna brevet.