En grotesk västgötaklimax

Vi har nu kommit in i en period av typiskt aprilväder med ömsom varm sol och ömsom kallt regn - med andra ord 'business as usual'. Igår tog vi en cykeltur till stan för en egen liten 'konstrunda'. Vår grupp i målarklubben har utställning på biblioteket och en medlem har separatutställning i VLTs foajé. För att i huvudsak handla om amatörmåleri så tyckte vi att båda visningarna står sig väl i jämförelse med mycket av det som stadens gallerier har att erbjuda.
Idag var det sedan den blöta dagen och vi började med att baka matbröd, frallor och danskt grovbröd. Sedan hann vi med en promenad i närområdet och efter lunch tog jag itu med den sista biten av gräsmattan, som behöver saneras från mossa. Efter en dryg timme satte emellertid det 'utlovade' regnet stopp för den verksamheten.

Ett pinsamt stopp blev det för höjdpunkten av den nordkoreanska regimens firande av Kim Il Sungs 100-årsdag. Den raket (missil?) som skulle sätta en vädersatellit i omloppsbana, och som skulle symbolisera familjen Kims storhet, kraschade snöpligt i havet efter några minuters resa. Inget att egentligen förvåna sig över, när man väljer att utföra en sådan här operation på 'fredagen den 13'.
Sunt tänkande världsmedborgare kanske väljer att se det inträffade som ett omen för den kommunistiska regimens framtid. Säkert gör även många av Nordkoreas svältande medborgare detta. Hur länge denna despotins sista utpost orkar hålla stånd kan vi inte veta, men någonstans finns det en gräns även för detta vanstyre.