I politikens mittfåra

Gårdagens regn tog jag tacksamt emot till fördel för mitt nysådda gräs. På eftermiddagen var dock vädergudarna blidkade och vi kunde ta vår dagliga promenad i de östra stadsdelarna i samband med att vi åkte till köpcentret.
Idag var det åter soligt och vi åkte ut till Björnöbron, för att därifrån vandra den nya leden längs Mälarstranden mot Geddeholm. Där kunde vi bl a avnjuta synen och doften av fälten med pestskråp (grovt räknat en kvarts miljon blommor) vid Hässlö. Under vandringen träffade vi också på några av fågelvärldens invandrare i form av bl a starar, gulärlor och flugsnappare, samtidigt som vi kunde höra  rördromens rop ute i vassruggarna.

Idag kunde vi i bladet läsa en intervju med den sedan fem år avgånge brittiske premiärministern Tony Blair, som på sin tid också var en av Göran Persson bästa kompisar. Han fick där frågan om han tror att de båda blockledarna i Sverige, Reinfeldt och Löfvén, är i färd med att kopiera hans taktik att röra sig mot politikens mittfält. Hans något överraskande svar var att folk idag är mer öppna för "att låta sig förföras av en stark ledare" än på 1990-talet då det fanns mer fundamentala skillnader mellan blocken. Hans konstaterar också att de båda svenska ledarna rör sig dit opinionen finns, precis som han själv gjorde en gång i tiden, och då kommer det mer och mer att röra sig om personval. Han var dock noga med att påpeka "att han själv alltid kommer att vara vänster även om hans röda slips har lite blå prickar".
Om Blairs analys är riktig, bekräftar den möjligheten till en S-M-koalition efter nästa val. En sådan lösning skulle kunna bli en solid grund för svensk politik när allt tätare och allt spretigare idéer dyker upp hos småpartierna till både höger och vänster.