Ett osannolikt sammanträffande

Kalla nätter och isiga nordanvindar har fortsatt att påminna oss om att det fortfarande är en bit kvar till den riktiga våren. Idag har dock solen stundtals förbättrat situationen och vi gjorde därför ett nytt ryck vad gäller mossrensning och krattning av gräsmattan. Nu är de största delarna avklarade och med några små ytterligare insatser så ska det snart vara klart. Hustrun tog dessutom en promenad i närområdet för att bättra på motionsstatistiken.
Igår var vi som vanligt på måndagar på ClubArtis med vår konstnärliga utövning. Hustrun gjorde en akvarell med vackra påskliljor inför den stundande helgen, medan jag började på en ny akryl med ett par lodjur i vinterlandskap.

Då och då händer det saker som får mig att filosofera kring det här med samtidighet. Oftast sker det när man sitter och läser tidning med radion påslagen och plötsligt hör sägas samma sak som man just tar in med synsinnet. Det går då inte att låta bli att fundera på hur stor sannolikheten för en sådan händelse egentligen är.
Igår kväll fick vi dock en helt annorlunda och något chockartad upplevelse av samtidighet. I TV-programmet '30 grader i februari' hade den lilla flickan fått tag på en pistol som hon satt och fingrade på och till sist lyckades osäkra vapnet. I nästa ögonblick kramade hon avtryckaren och exakt när skottet gick av blev det också kolmörkt i vårt TV-rum och för övrigt i hela den norra stadsdelen. Hur stor är sannolikheten för att ett kabelfel ska inträffa i exakt samma ögonblick som en dramatisk händelse i ett TV-program? Den kan inte vara stor! Dessutom kände man sig nästan som träffad av skottet.
Strömavbrottet varade en timma och vi har ännu ej fått veta hur det gick för flickan i TV-serien. Vi fick emellertid uppleva ett tydligt och klart prov på hur mycket en tillförlitlig eltillgång betyder när vi trevade oss fram i mörkret.