Döda korset?

Det meteorologiska bakslaget för våren håller i sig, och det som såg ut att bli en extremt tidig vår är nu på väg att bli det rakt motsatta. Igår blev lärkan 'nersnöad' för sjunde gången, och ska man tro Bondepraktikan, så ska det nu vara slutsnöat. Den dagen var också helt förlorad vad gäller aktiviteter utomhus.
Idag var det en viss förbättring och vi tog en promenad till mataffären - nu på kvällskvisten har även solskenet återkommit, men endast i väntan på nästa regnområde som lurar runt hörnet. Vi har ändå inget problem med sysselsättning - hustrun med släktforskning och jag själv med Wikipedia. Båda är projekt som kan pågå i oändlighet, ända tills man själv tröttnar.

Tröttnat är det många som har gjort på svenska Röda korset. Efter skandalerna för några år sedan har 72 000 medlemmar lämnat skutan och nu behöver man sparka 70 anställda för att klara budgeten. Då man samtidigt säger att detta ej ska försämra organisationens verksamhet, så blir den uppenbara slutsatsen att man haft 70 onödigt anställda. Egentligen är det ingen överraskning, då det är väl känt att hos insamlingsorganisationerna försvinner oförsvarligt mycket pengar på vägen till de behövande.
Röda korsets förlorade förtroende kan möjligen tänkas kräva än större insatser. Om alla insamlare ute på fältet arbetar ideellt, kan säkert en hel del av byråkratin också klaras på det sättet och det finns definitivt inget behov av människor med 'direktörslöner' i en organisation som har givares välmenta gåvor som enda tillgång. Den tidigare ordföranden Westerberg och hans gelikar har definitivt inte varit någon god förebild för organisationen och det krävs rejäla tag för att räta ut de spår de lämnat efter sig!