Löftenas tid inledd

När nu en tredjedel av den tid, som enligt Bondepraktikan betecknas som sommaren har gått, så har denna präglats av låg temperatur och lätt ruggighet men ändå för liten nederbörd. Den kan med andra ord ses som tämligen normal svensk försommar, vilket SMHI för övrigt också konstaterat. Värmen har saknats och den ser vi nu fram emot med stor förväntan.
Vi har hållit oss här hemmavid så när som på en kort promenad i närområdet igår och en tur till östra köpcentret idag. Innan dagens regnskurar hann jag också med att klippa gräsmattan och dra upp lite av det ogräs som aldrig kommer att ta slut. Vi får trösta oss med att mer tid ges till hustruns släktforskning och mitt Wikipediaarbete när man inte kan vara ute.

I Almedalen har tuppfäktningen fortsatt med blandade framgångar för matadorerna. Enligt känt mönster för valrörelse dyker en del, mer eller mindre lyckade, idéer upp när väljarna ska attraheras. KD-ledaren satsar tydligt på åldringarna med ett förslag om att kommunerna ska vara skyldiga att förse den som fyllt 85 år med särskilt boende om man så önskar. S-ledaren siktar på andra änden av den demografiska skalan och tänker förbjuda att barngrupper på dagis är större än 15 barn - gäller dock förmodligen endast de yngsta barnen. SD-ledaren, åter igen, trodde mest på pensionärerna som tänkbara väljare och lovar att han ska ta bort skillnaden i inkomstbeskattningen som jobbskatteavdragen medfört för dessa.
Gemensamt för de generösa löftena är otydligheten om var pengarna till reformerna ska komma ifrån. Tendensen att staten lovar och kommunerna betalar kan hela tiden anas. Ett undantag är SD:s uttalade förslag om skatt på banktransaktion för delfinansiering av den sänkta 'pensionärsskatten', något som naturligtvis fått bankerna att gå i taket. Hursomhelst är det nu bara att vänja sig vid att under de närmaste tio veckorna komma man att mötas av en ström av mer eller mindre fantasifulla förslag, som tillsammantagna så småningom landar i den gamla vanliga svenska lagompolitiken efter valet.