Vår strålande tillvaro

Livet har rullat på i oförändrade banor ytterligare två dagar. Med fortsatt grått slaskväder ökar vår längtan till våren allt mer för varje dag. Idag blev det dock ett lite avvikande inslag med årsmöte i VARF, som jag fick förtroendet att leda. Jag försågs också med ett nytt förtroendeuppdrag som föreningens revisor. Efter årsmötet bjöds vi på ett intressant föredrag om radioastronomi, med beskrivning av de stora insatser som gjorts, och som planeras för framtiden, för att vi genom studier av den icke synliga strålningen ska lära oss att allt bättre förstå universums gåtor.

När man ändå är inne på ämnet rymden kan det passa att skänka en tanke till de problem som solen, vårt helt oumbärliga energikälla, kan ställa till för oss. När människan en gång i tiden tappade sin päls, ökade hudens pigmentmängd till skydd mot den farliga UV-strålningen. Det är en känslig balans eftersom vi alltid behöver en viss dos för att klara av den livsviktiga produktionene av D-vitamin.
I dagens samhälle har vi emellertid skaffat oss livsstil och resvanor som gör att vi ofta avviker från de platser på Jorden där hudens typ och solens strålningsmängd är i balans. Följden blir att vissa människor får för lite D-vitamin medan andra drabbas av markant ökad risk för hudcancer. Även D-vitaminbristen har visat sig kunna öka riskerna för att drabbas av de så kallade vällevnadssjukdomarna.
För mig, som utpräglad soldyrkare, är det bara ännu ett problem att hantera. Visst låter det som att man nu ska tvingas 'välja mellan pest eller kolera' - om det förstås inte är så att forskarna ännu en gång försöker skrämmas för att kunna få nya forskningsanslag.