Den gångna natten tilldelades vi ytterligare nysnö, dock i begränsad mängd och röjningen var snabbt avklarad. Idag fick jag det usla väderläget bekräftat av en kollega i astronomiföreningen, då han från sina loggböcker kunnat konstatera att årets februarimånad haft den lägsta andelen klar himmel sedan februari 1988. Då tycker jag man har goda skäl att klaga. Trots detta har vi unnat oss två. lite längre promenader norr om stan de två senaste dagarna, så på motionsfronten ligger vi bra till.
De som däremot inte ligger särskilt bra till är de svenska landslagen i skid-VM. I dagens två skiatlon-tävlingar bärgade norska åkare fem av de sex medaljerna som stod på spel. En av guldmedaljerna knep dock italienaren di Cologna. De svenska atleterna höll till i spannet mellan sjätte- och nittondeplatserna. Trots detta kände sig några ändå nöjda med sitt lopp.
Denna devalverade attityd är något man allt oftare ser och hör, inte bara inom idrotten. Man är nöjd med i stort sett hur usla resultat som helst. Det bådar inte gått för 'det svenska stålet', som verkar mjukna allt mera. Visserligen finns det inskrivet i OS-statuterna att det viktigaste inte är att vinna, utan att delta och göra sitt bästa, och det är naturligtvis gott och väl om man känner sig nöjd med att vara en nobody i den grå massan.
Annat var det på Ingemar Stenmarks tid. Då var devisen 'vinna eller försvinna'! Därtill kan det vara värt att påminna sig att i USA benämns den som kommer tvåa "the best loser". Attityden hos många svenska idrottsmän och -kvinnor påminner dessvärre en del om boxaren som gick upp i ringen med den stolta målsättningen att bli tvåa i matchen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar