En desperat väg

Nu har vi kunnat notera att prognosen om rikligt snöfall gällde även oss.Upplagen närmast rengöringsytorna är överfulla och jag har fått börja frakta en del av snön med snösläpan till en annan del av tomten. Vad har vi gjort för att vi ska behöva drabbas på detta sätt? Trots all snöröjning så har vi ändå orkat med våra motionspromenader - igår en lite längre och idag en kortare i närområdet.
På gårdagskvällens månadsmöte på ClubArtis fick vi oss till livs ett föredrag om Vedic Art. Grundad i urgamla indiska vishetsläror karaktäriseras konstformen som  "verktygen att hitta nycklarna till sitt inre egna uttryck". Det hela blev åtminstone för min del en aning för abstrakt, så jag fortsätter ett tag till att använda även min vänstra hjärnhalva vid min konstnärliga utövning. Var och en blir ju, som bekant, 'salig på sin fason'.

Detta hoppas nog också den nordkoreanske diktatorn Kim Jong-Un, när han igår beordrade den utfattiga nationens tredje kärnvapenprov, detta i trots mot hela världssamfundet. I detta läge börjar också den siste(?) bundsförvanten, Kina, att tveka om sitt stöd. Spekulationer om att insatsen gjorts för att kunna hota sig till fördelar i förhandlingarna om omvärldens hjälp till den svältande befolkningen synes mig tämligen ologiska. Snarare verkar då regimens behov av att visa mäktighet och styrka mera troligt.
Läget är oroväckande så till vida att man i slutet av förra året under förespegling av en satellituppskjutning testade en raket som tros kunna bli en långdistans kärnvapenmissil. Om så verkligen är fallet måste deras omvärld förhålla sig till vad som kan hända i den kommunistiska regimens allt mer desperata situation. Det slutna landet går sin egen väg till synes helt utan någon som helst hänsyn till andra. Under trycket av de, av FNs säkerhetsråd, utvidgade sanktionerna kan vad som helst hända. Bäva månde Gudarna!