Grumliga ambitioner

När allt nu börjat kännas riktigt positivt med vädret kom naturligtvis bakslaget som ett brev på posten. Idag var marken åter vit och en ny omgång med snöskyffeln blev av nöden. Det var visserligen ganska liten tilldelning men hoppet om att vintern snart är över naggas ju ändå lite i kanten. Idag fick hustrun ta en promenad på egen hand till mataffären medan jag fullgjorde mitt återbesök hos tandläkaren. Det gick smärtfritt även denna gång, men plånboken blev förstås ännu tunnare.
Igår hade vi veckans målarpass och då arbetade hustrun med oljefärg och kom en bit på väg med ett kvinnoporträtt och blombukett. Själv fortsätter jag att hålla mig till akrylfärgen (bekväm och användarvänlig) och har nu bestämt att mitt tema för den här terminen blir byggnadsexteriörer. De är inte riktigt lika stingsliga som porträtten jag jobbade med förra terminen.

Stingsligt är det (som vanligt?) också i politiken. Sossarna har presenterat ett nytt förslag om utformnngen av den allmänna förskolan och vill bland annat sänka ingångsåldern från tre till två år. Motiv: "Tidig inlärning är viktig och är det viktigt att pedagogiken (!) följer med". Socialministern Hägglund är emellertid av en helt annan åsikt. Han oroas av att socialisterna vill täcka in individernas tid från två till nitton år genom tidig förskola och obligatoriskt gymnasium och tycker att det är föräldrarna som ska få bestämma vad som är bäst för just deras barn.
Utan att vara en av Hägglunds närmaste beundrare måste jag hålla med honom. (S)-partiets senaste insatser på det här området börjar påminna om ryssarnas indoktrineringsarbete under sovjettiden, då barnen fick lämna sina föräldrars överblick för att börja sin 'inlärning' i mycket tidig ålder, och för att efter många år släppas ut, väl skolade i det rätta tänkandet. Dessbättre är de möjligheterna med dagens alla kommunikationer inte lätta att uppnå. Det måste istället vara mångfald och valfrihet som ska ge den kommande generationen de bästa förutsättningarna i livet!